Sommar i P1 med Malin Persson Giolito

5 juli 2017 21:12 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 1 kommentar

Leif G W Persson har jag träffat ett antal gånger, däremot aldrig hans dotter, Malin Persson Giolito. Pappan förekom, fast relativt perifert, i hennes ”Sommar” i dag, men han bör ändå nämnas därför att den här dottern, till och med framgångsrikt, har följt i faderns fotspår och skrivit deckare.

Vägen till den här framgången har varit både lång och krokig. Det faktum att hon har varit advokat har säkert varit till nytta för henne också senare, till exempel när hon började skriva kriminalromaner. Men jobbet som advokat tog tvärt slut – hon var då höggravid – när hon plötsligt fick sparken. Varför berättar hon inte, och det är ett exempel på något som genomgående präglar hennes sommarprogram. Hon berättar, kort och utan närmare bakgrund eller förklaring, saker som blir ett slags mosaik över hennes liv.

Sen hamnar hon i Bryssel, i EU-byråkratin, men hur och varför och vad hon mer konkret gjorde där får vi inte veta så mycket om. Jag vet till exempel inte om det var där hon träffade sin man, han som har gett henne efternamnet Giolito, men jag har förstått att han är tjänsteman i EU och far till hennes i programmet kärleksfullt omnämnda barn.

Det här är säkert en viktig del av bakgrunden för hennes kärlek till EU (en kärlek som jag själv inte har – men hon får naturligtvis bli salig på sin fason).

Däremot är jag självfallet enig med henne i hennes kritik av våldspraktiserande islamism, tycker också att henens återvändande gång på gång till attentatet 2015 mot ”Charlie Hebdo” är berättigat – tolv personer, av vilka fem var fasta medarbetare, mördades då i en islamistisk terrorattack. Och att hon tillsammans med maken sedan deltog i den enorma demonstrationen mot islamistiskt våld och för tankefrihet hedrar henne.

Den här massdemonstrationen, där så många var enade, fick henne att också göra en ganska rolig reflektion om fransmännen: De tenderar annars oftast att marschera åt olika håll.

Jag gillar också hennes litterära referenser, till exempel till ”Lilla huset på prärien”, men har här åter den invändning jag började med: De görs ofta så kort, att en normallyssnare varken hinner uppfatta eller hänga med.

Som man kan vänta sig av en person som länge har jobbat inom EU-organisationen spelar Malin Persson Giolito ganska mycket musik från Frankrike och Storbritannien (som dock nu är på väg att lämna EU), men jag nöjer mig med att nämna en av hennes favoriter, David Bowie, som får två låtar spelade: ”Quicksand” och ”Five Years”.

Mariah Carey är också värd att nämna, men hon är ju amerikanska.

I hennes svenska del av skivlistan finns Monica Törnell med ”Kom slå dig ner”, ursprungligen en låt av Eric Andersen, Thåström med Ulf Dagebys svenska version av Bob DylansTomorrow Is a Long Time” (den finns också insjungen av Nationalteatern och av Mikael Wiehe) och så låtar med Cornelis Vreeswijk och Carola.

1 kommentar

  1. Men hennes antaganden att Norges nationaldag hade något med Sveriges och Norges skilsmässa hade hon fel i. Dåligt påläst om sitt eget lands historia.

    Comment by Urban Sjölander — 2017 07 07 9:39 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^