Sommar i P1 med Ulf Ekman

I en ytlig mening är Ulf Ekman, född 1950 i Göteborg, mycket känd inte bara bland sina trosfränder – men redan begreppet trosfränder är i hans speciella fall något svårdefinierat. I unga år, under gymnasietiden i Göteborg, umgicks han med allt från sossar – vad jag förstod av dagens ”Sommar, var hans far sosse – till KFMLrare, och han berättade i dag, att han i motsats till en kompis med överklassbakgrund aldrig var medlem i den senare sekten. Kompisen hotade honom därför med att han skulle avrättas efter revolutionen. Mamman var en smula religiös, men det gällde inte honom själv, framgår det av det han berättade om en kompis som blev frälst.

Men strax före studentexamen 1969 fick han en stark religiös upplevelse, och när han sen kom till universitetet i Uppsala, började han läsa teologi. Det här ändade i att han 1979 blev präst i Svenska kyrkan och fick arbeta som studentpräst i Uppsala. Men han sög i sig religionselement också från andra håll, dels under en vistelse i Tulsa, Oklahoma, i USA, dels från den svenska pingströrelsen – ledde själv bibelstudier i Södermalmskyrkan i Stockholm.

Vida känd blev han när han 1983 grundade Livets Ord och dess bibelskola i Uppsala. Ärkebiskopen i Uppsala kallade då Ekman till sig och förklarade, att det här inte kunde förenas med att vara präst i Svenska kyrkan. Han lämnade då ställningen som präst där men fortsatte även senare att fiska själar i Svenska kyrkan.

Fenomenet Livets Ord och ledaren Ulf Ekman personligen väckte under de här åren starka känslor hos uppsalaborna. Många var mycket negativa, men andra drogs till den här församlingen och dess ledare – det flyttade till och med in folk till Uppsala, människor som drogs till Livets Ord. Min son var en av dem som vid ett möte på Ungdomens hus häcklade Livets Ord och anklagade den i deras ögon tvivelaktiga sekten för att sprida märkliga läror som att handikapp kunde vara Guds straff – varför måste Ulf Ekman då bära glasögon? Uppenbarligen tog det här skruv, för Ekman förklarade i dag, att Livets Ord aldrig har stått för det häcklade budskapet.

Mig överraskade Ulf Ekman mer i dagens ”Sommar” genom att visa upp andra sidor av sin personlighet, till exempel när han beskrev miljöer i uppväxtstaden Göteborg och berättade att han utöver politik och religion också var intresserad av musik i en mycket bredare mening än den vi förknippar med Livets Ord, till exempel av och med Bob Dylan. Och till de författare han sa sig ha läst hörde Jack Kerouac.

Rent intellektuellt förstår jag inte hans dragning till karismatiska religiösa rörelser, och faktum är att jag på den punkten inte blev klokare av det här programmet. Men uppenbart dras han till kyrkor som väcker stormar i hans själ, och de gamla vännerna/anhängarna i Livets Ord fick säkert en chock, när Ulf Ekman tog ett steg till i pendelns riktning och han och hans hustru blev katoliker. Av sommarprogrammet anar jag, att deras vistelse i Jerusalem med besök på den kristna trons alla heliga platser ledde de här religiösa seismograferna tillbaka till den kristna urkyrkan. 2014 lämnade han för gott Livets Ord.

Och ändå hade han dess förinnan gjort enorma insatser för att bilda Livets Ord-församlingar i Ryssland och Baltikum och till exempel i Albanien.

Ulf Ekmans val av musik till sitt ”Sommar” är också ett annat än det många säkert hade väntat sig.

Förvisso spelar han en sång med Livets Ords sångare och Franz Schuberts ”Ave Maria” samt ”Go Tell It To the Mountin” med Mahalia Jackson (jag har den själv på skiva) men också till exempel Sven-Bertil Taubes tolkning av pappa Everts ”Inbjudan till Bohuslän”, Johann Sebastian Bach, Bob Dylans (en idol från unga år) ”All Along the Watchover”, Jan Johanssons underbara ”Visa från Utanmyra” och en sång med israelen Dudu Fischer. Att Carola får vara med, med sin ”Fångad av en stormvind”, är motiverat redan av skälet, att hon deltog i Livets Ords frälsningsturné i Albanien.