Danmark: Fler arbetare röstar blått än rött

9 maj 2017 14:27 | Politik | 16 kommentarer

Det danske valgprojekt har publicerat siffror över hur den danska arbetarklassen röstade i folketingsvalet 2015.

Socialdemokratiet får visserligen flest arbetarröster, men Dansk Folkeparti får nästan lika många, och det blå blocket leder bland arbetarna över det röda med 53-47, räknat i procent. Och då ska man veta att ett par av partierna i det röda blocket, socialliberala Radikale Venstre och mittenpartiet Alternativet, inte är några självklara delar av det röda blocket.

Så här fördelades arbetarklassens röster i folketingsvalet 2015:

Socialdemokratiet 31 procent
Dansk Folkeparti 30 procent
Venstre 16 procent
Enhedslisten 7 procent
Socialistisk Folkeparti 4 procent
Liberal Alliance 4 procent
Alternativet 3 procent
Radikale Venstre 2 procent
Konservative Folkeparti 2 procent

I Danmark har LO sedan nu ganska länge inte tagit uttrycklig partipolitisk ställning utan i stället drivit sina egna intressefrågor, vilket säkert har bidragit till det här.

Men de socialdemokratiska partiernas politik och medlemsutveckling (med allt sämre förankring i arbetarklassen) i en rad europeiska länder har på många håll, Sverige inte undantaget, lett till att de har förlorat terräng, tappat tidigare närmast givna arbetarklassröster. Och på många håll, senast nu i Frankrike, har de här arbetarrösterna i stället gått till den populistiska högern. Fast i delar av södra Europa har de också gått till nya populistiska vänsterpartier.

Har de socialdemokratiska partierna något vett och vågar se även obehagliga sanninar i vitögat, bör de snarast analysera det här med målet att åter göra arbetarklassen till sin sociala bas. Det går, som historien visar, mycket väl att förena med att locka också andra grupper av löntagare att rösta socialdemokratiskt.

16 kommentarer

  1. Värva, ärva, fördärva. 68-generationen har nu lyckats fördärva socialdemokratin.

    Hur ska en rörelse kunna räddas när den, som det exemplifieras av Åsa Lindeborg i dagens Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/kultur/a/QeOMJ/frankrike-valde-mellan-skojaren-och-fascisten, vägrar se de egna misstagen.

    Det är politiken som måste ändras och då inte i riktning mot mer socialism för socialismen fungerar inte.
    S måste hitta en egen väg.
    Jag ger två konkreta tips:
    – Ge upp Keynesteorier, sluta låna! Låt staten inte bankerna, skapa nya pengar.
    – Utbilda färre akademiker som måste anställas i den offentliga sektorn för att hitta ett jobb. Dessa akademiker och deras vänner har infiltrerat S. De har egna klassintressen, intressen som inte sammanfaller med arbetarnas intressen.

    Comment by Per Fjellberg — 2017 05 09 16:39 #

  2. Till Per Fjellberg: Även jag brukar, ofta med uppskattning, läsa Åsa Linderborg, men hon har en bakgrund i Vänsterpartiet, inte i socialdemokratin.

    För egen del är jag vänstersocialdemokrat, vilket i det här sammanhanget har innebörden att staten bör agera mer offensivt, i vissa sammanhang även som ägare av verksamheter.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 09 17:26 #

  3. Om ingen i S vågar uttala vilka obehagliga sanningar det är som S måste ”i vitögat” så kommer inget annat att hända än att S sakta minskar.
    Det kan gå fort också!

    Det hjälper inte att påtala att Åsa Linderborg har en bakgrund i Vänsterpartiet och inte S. Åsa Linderborg är kulturchef på Aftonbladet. Aftonbladet anses ligga nära S och LO och om ingen inom S/LO vill ta debatten med Åsa Linderborg så finns det ingen anledning att tro något annat än att Åsa Linderborgs åsikter är tämligen representativ för stora delar av S/LO.

    Comment by Per Fjellberg — 2017 05 10 10:37 #

  4. ”…staten bör agera mer offensivt, i vissa sammanhang även som ägare av verksamheter.”

    Fler Stålverk 80? Är inte historien tillräckligt avskräckande?

    Comment by Thomas Åkerblad — 2017 05 10 12:05 #

  5. Till Per Fjellberg: Jag tror inte att du vet så mycket om hur tidningar fungerar. Kultursidornas chefer och medarbetare är till exempel inte värvade på partipolitisk grund.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 10 13:50 #

  6. Till Thomas Åkerblad: Det fanns förr en rad verksamheter och företag som med framgång drevs av staten och i konkurrens med privata motsvarigheter. Att företrädesvis borgerliga regeringar har avyttrat dem har mer att göra med en principiell hållning än med att de skulle ha åsamkat staten förluster.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 10 13:56 #

  7. ”…som med framgång drevs av staten och i konkurrens med privata motsvarigheter.”
    Det är väl själva poängen. När man har statens kassakista bakom ryggen ska man inte konkurrera med privata företag.
    Så där tycker jag ju att rensningen var helt korrekt och välbehövlig.
    Dessutom har väl KF bevisat vad som händer när politiker ska leka företagare? Där försvann ju varumärkena pga dålig ledning och inte pga dåliga produkter – Kalmar choklad, Carlshamn m fl. Blev lite förvånad när KF köpte Gällö mejeri och sedan sålde av det till Falbygden. Ett kort, meningslöst? ägande.

    Comment by Thomas Åkerblad — 2017 05 10 15:36 #

  8. Fel av mig. Inte Gällö utan Grådö mejeri.

    Comment by Thomas Åkerblad — 2017 05 10 17:16 #

  9. Till Thomas Åkerblad: Staten drev på den tiden med framgång livsmedelsföretag – till exempel Ekströms – som, alltså utan penningtillskott från ägaren/staten, klarade sig bra på marknaden. Flera av de här företagen drivs i dag av norska, privatägda Orkla, fortfartande med framgång.

    Det här är utmärkta exempel på blandekonomi så som den definierades då för tiden. Livsmedel tillverkades, för att hålla fast vid det exemplet, självfallet av en mängd privata företag men också av jordbrukskooperationen och alltså konsumentkooperationen. Livsmedel importerades också, utöver av privata företag även av konsumentkooperationen (bland annat från företag ägda av konsumentkooperationen i grannländerna) och av det av staten ägda säljbolaget Hugo Österberg AB.

    KFs egen produktion var, som du själv påpekar, ofta av god kvalitet, men haken var inte den du antyder – privathandeln, främst ICA (som faktiskt sålde varor från statliga livsmedelsföretag), vägrade att ta in varor från KF-ägda företag i sitt sortiment, detta inte för att de inte skulle vara bra nog – när KF släppte ägandet till de här företagen, hamnade deras produkter snabbt även på ICA-butikernas hyllor.

    KFs momentana mejeriägande hade ett annat skäl än att kooperationen åter skulle börja äga och driva livsmedelsföretag: Man räddade ett nedläggningshotat mejeri, som efter att ha gjorts konkurrenskraftigt såldes vidare.

    Fast för egen del hade jag gärna sett att KF hade fortsatt att driva det här mejeriet.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 10 17:35 #

  10. Till Enn Kokk, tror du en själv på det här: ”Jag tror inte att du vet så mycket om hur tidningar fungerar. Kultursidornas chefer och medarbetare är till exempel inte värvade på partipolitisk grund.”

    Hade Åsa Linderborg ens kommit på fråga om hon inte varit vänster?

    Det intressanta är vad du inte vill/kan svara på. Om inte du som med årens rätt inte behöver tänka på din framtida politiska karriär kan berätta vilka obehagliga sanningar du anser att S måste se ”i vitögat”, vilka ska då våga/orka?

    Kanske vässas knivarna bakom lykta dörrar, inte vet jag men om inget får synas utåt då är risken stor att väljarna slutar lyssna efter ledtrådar.

    S tappar manliga arbetarväljare till SD. Jag tror inte S får tillbaka dessa med hjälp av mer identitetspolitik.

    Vad jag tror om S har förstås liten betydelse, jag kan ha rätt eller fel.

    Vad jag inte kan ha fel om är att alla partier som vill ha fler röster måste förstå är att man måste få många av dem som inte röstar på partiet idag att rösta på partiet i nästa val.

    Då kommer vi till nästa frågeställning: Kan S klara av det eller är det för många som tror att ett sakta minskande S är bättre för just deras del än ett S som ser de obehagliga sanningarna ”i vitögat”.

    Comment by Per Fjellberg — 2017 05 10 20:27 #

  11. Förstår inte din synpunkt om ICA/KF. Självklart köpte inte privathandeln in produkter från en konkurrent. Det hade väl egentligen ingenting att göra med kvaliteten. Det var ju fråga om att inte stödja en konkurrent.
    Beträffande mejeriet håller jag med dig. Det hade varit bra – och naturligt – om det funnits kvar i KFs ägo.

    Comment by Thomas Åkerblad — 2017 05 10 20:35 #

  12. Till Per Fjellberg: Eftersom jag själv har jobbat i tidningsvärlden, tror jag att jag vet en del om den. Och jag vet att även borgerliga tidningar har haft vänstersinnade kulturchefer. Det här är inte rykten utan fakta – jag har själv känt dem som jag tänker på.

    Och här talar jag alltså inte om Åsa Linderborg, som jag för övrigt också har träffat i verkliga livet, redan på den tiden då hon bodde i Uppsala. Utnämningen av henne till kulturchef har dock inte med hennes partisympatier att göra utan med till exempel det faktum, att hon har gett ut en med rätta kritikerrosad roman, ”Mig äger ingen”, för övrigt också filmad.

    Att jag inte har diskuterat dina politiska förslag beror inte på någon rädsla utan på att de enligt min mening inte utgör lösningen på några problem.

    Keynes’ underbalanserade budget kan naturligtvis inte användas in absurdum, men att staten lånar upp pengar för att finansiera produktiva investeringar kan förvisso försvaras.

    Inte heller jag tror att det är någon god idé att försöka utbilda nästan alla till akademiker, men nog behövs det också sådana, även inom den gemensamma sektorn.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 10 22:31 #

  13. Till Thomas Åkerblad: Min poäng med ICA/KF-exemplet var att KF inte ensamt nådde tillräckligt stora volymer på en rad varor, tillverkade av egenägda industrier. Det var det som var bakgrunden till att man ansåg sig tvungen att avyttra de här tillverkningsenheterna, inte att industrierna i KFs ägo skulle ha skötts dåligt eller ha tillverkat undermåliga varor.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 10 22:42 #

  14. Nu var och är jag fortfarande nyfiken på vilka obehagliga sanningar du anser att S måste se ”i vitögat”.

    Det här kan vara en ledtråd, när du skriver: ”För egen del är jag vänstersocialdemokrat, vilket i det här sammanhanget har innebörden att staten bör agera mer offensivt, i vissa sammanhang även som ägare av verksamheter.”

    En åsikt jag inte kan ta ställning till rent generellt utan endast om/när den konkretiseras i specifika fall men som jag har svårt att se att S skulle tycka vara obehaglig.

    Comment by Per Fjellberg — 2017 05 11 6:26 #

  15. Till Per Fjellberg: Det resonemang jag för i min ursprungstext handlar om att de socialdemokratiska partierna, således även det svenska, har tappat alltför mycket av sin ursprungliga målsättning att främst vara arbetarklassens språkrör och organisatör.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 11 11:43 #

  16. Till Enn Kokk: jag håller helt mig dig.

    Comment by Per Fjellberg — 2017 05 11 16:18 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^