Gubbliv

8 maj 2017 17:22 | Deckare, Film, Last chorus, Mat & dryck, Politik, Resor, Trädgård, Ur dagboken | 8 kommentarer

Vårvädret försvann. I förmiddags, när jag var ner till brevlådan för att hämta morgontidningarna, var det isande kallt – jag frös trots att jag var fullt påklädd.

I någon mån kan det senare ha berott på att jag har sovit dåligt och för lite i natt.

Men låt oss börja från början.

Birgitta kom tillbaka till Öregrund efter att tillsammans med Helle KleinABF-huset i Stockholm ha inlett ett seminarium i regi av tidskriften Tiden och lett av Jesper Bengtsson.

Här väntade ett antal lådor med växter, främst rosor, beställd från och levererade av Eds Trädgård i Östhammar, så hon använde stora delar av den gångna helgen till plantering, kombinerad med rensning, grävning, jordförbättring och gödsling. Trädgården är annars präglad av att våren har dröjt med sin ankomst.

Men min hustru är inte den som ger sig, och en del tid hade hon också ägnat åt att förbereda en partiväns begravning, som har ägt rum i dag i Stillhetens kapell i Uppsala. Birgit Hedén, dotter till en legendar i uppsalapolitiken, Tycho Hedén, och själv under många år politiskt aktiv (s) i bland annat kommunfullmäktige och kulturnämnden, dog vid 93 års ålder men hade enligt den anförvant som kontaktade Birgitta uttryckt önskemål om att få Birgitta som begravningsförrättare. De som vill läsa mer om Birgit kan läsa Hans Alséns och Mary Erixons minnesord i dagens Upsala Nya Tidning.

För att allt skulle klaffa och hon själv kunna välja för en begravning lämpliga kläder tog Birgitta bussen in till Uppsala relativt tidigt i går kväll.

Dess förinnan bjöd jag på söndagsmiddag, tvärnöskinka med tomat och blandad sallad samt ungerskt bröd, och till det rött alkoholfritt vin. Och eftersom Birgitta inte ville komma allt för sent till Uppsala, åtog jag mig också att diska efter maten.

Helt naturligt hade jag sen, när Birgitta hade åkt, TVn på för att få reda på hur det gick i det franska presidentvalet.

Strax efter 20.00 presenterades en prognos, enligt vilken den oberoende mittenkandidaten Emmanuel Macron skulle vinna över den nationella frontens tillfälligt avgångna ledare Marine Le Pen med 65 procent mot 35. (Vad jag förstår blev utfallet sedan 66,1-33,9.)

Självfallet välkomnar jag Macrons seger, skulle också ha röstat på honom om alternativet var Le Pen och jag hade haft rösträtt i det här valet. Men egentligen är Macron, trots att han har tillhört den socialistiska regeringen, för mittenbetonad/liberal utifrån mina politiska värderingar.

Själv skulle jag heller inte ha röstat på socialistpartiets kandidat utan troligen på vänsterkandidaten Jean-Luc Melanchon, också han förutvarande minister i samma regering, som han dock av politiska skäl lämnade 2014. Jag skriver det här trots att jag har invändningar också mot en del av hans program, till exempel medborgarlön.

Att rösta på Marine Le Pen ligger inte i min föreställningsvärld. Ändå kan jag förstå en del av skälen till att hon lockar en del människor i de samhällsskikt som tidigare med ryggmärgen har känt sig hemmahörande bland de franska socialist- och kommunistväljarna. När till exempel socialistpartiet styrs av människor med helt annan bakgrund och helt andra värderingar än de klassiska vänsterväljarna har och dessa inte längre kan rösta efter devisen ”ni där uppe, vi här nere” och många av dem som förr blev arbetarrörelsens ledare nu har klättrat socialt och flyttat till andra bostadsområden, griper många av dem som blev kvar där nere efter de halmstrån ytterhögern erbjuder.

Fram till nio följde jag ändå valrapporteringen från Frankrike, fastän utgången verkade klar, men sen slog jag om TVn till fyran och kvällens Beck-film.

Tyvärr var gårdagskvällens Beck-film inte någon av de bättre. Att de många morden hade sin bakgrund i det faktum att de måste ha begåtts av någon av de många i filmen som hade en skruv lös förstod man relativt tidigt, och filmen blev inte bättre av attraktions/missförstånds/bortstötningsrelationen mellan Beck och hans kvinnliga chef.

Efter filmen kollade jag franska valet lite igen och gick också igenom de sista av mina dagliga nordiska tidningar. Och sen gick jag, när klockan var ganska mycket, äntligen och la mig.

Bara för att finna att jag absolut inte kunde somna – när jag till slut äntligen somnade, var klockan runt 03.00. Jag har sen kommit på varför jag, som normalt har ganska lätt för att somna, inte gjorde det i natt. Förklaringen var med all säkerhet den cola jag drack under filmen, visserligen sockerfri men icke desto mindre uppiggande.

Och sen förflöt natten som den i mitt fall oftast brukar göra: Med cirka en och en halv timmes mellanrum måste jag gå till toaletten och kissa.

Fast i natt mådde jag dessutom dåligt av ett annat skäl. Två gånger hade jag, när jag vaknade och skulle gå på toan, också kramp i nedre delen av vänstra benet. Vid det ena av de här tillfällena gjorde det faktiskt mycket ont, och krampen ville inte ens släppa när jag travade runt i huset för att få tillbaka normal rörlighet. Så det slutade med att jag satt på sängkanten och löste färdigt ett krypto i Aftonbladet Kryss & Quiz. Vid det laget var det redan så ljust att jag inte behövde tända någon lampa.

Men när jag som vanligt vaknade runt 08.00 för att jag behövde gå på toa, återvände jag till sängen och sov – mot mina vanor – till 10.00.

8 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Vanor är till för att ändra på sig……nån gång i varje fall………………

    Comment by Urban Sjölander — 2017 05 09 11:29 #

  2. Till Urban Sjölander: Det där med att gå upp runt 08.00 är ju ingen helig princip, och som pensionär kan jag ju sova längre, om det skulle kännas bättre.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 09 13:15 #

  3. Personligen har jag ju äldre jag blir svårare och svårare att sova på mornar efter 08.00. Och sedan på alltihopa har jag blivit lite kvällstrött…aldrig får man vara nöjd…..

    Comment by Urban Sjölander — 2017 05 09 15:54 #

  4. Var inte Hamon Socialistpartiets kandidat?

    Comment by Anders Wallin — 2017 05 13 20:57 #

  5. Till Anders Wallin: Nej, Socialistpartiets kandidat, som det gick ganska illa för, var Jean-Luc Mélanchon.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 14 1:25 #

  6. Är det inte tvärtom? Både Hamon och Melanchon har varit s-ministrar och sedan försvunnit från regeringen men Hamon vann trots detta Socialistpartiets kandidatur (mot Valls) medan Melanchon har en egen rörelse.

    Comment by Anders Wallin — 2017 05 14 9:16 #

  7. Det gick ”bra” för Melanchon och uruselt för Hamon.

    Comment by Anders Wallin — 2017 05 14 9:17 #

  8. Till Anders Wallin: Du har rätt i att jag har blandat ihop namnen på två kandidater, Socialistiska partiets kandidat Benoît Hamon och vänsterkandidaten Jean-Luc Melanchon, också han tidigare socialistisk minister. Tack för påpekandet – jag har rättat nu.

    Riktigt intressant blir det här om man för in också den kandidat som vann, Emmanuel Macron, i handlingen, eftersom detta sammantaget kastar ett obarmhärtigt ljus över tillståndet i Socialistpartiet. Macron, som vann presidentvalet, har ju också suttit i detta partis regering – dock är han ganska liberal och är nu i färd med att bilda en egen politisk rörelse. Till bilden hör att den sittande socialistiske presidenten hade blivit så impopulär, att han drog den alldeles korrekta slutsatsen, att det vore klokast att inte kandidera på nytt.

    Socialistpartiets kris på gränsen till sammanbrott illustreras också av att det tycks finnas fler i den hittillsvarande regeringen som verkar kunna tänka sig att sitta i Macrons kommande regering, dessutom av att stora grupper av arbetarväljare som förr röstade på Socialistpartiet eller på Kommunistpartiet i det här valet la sin röst på Le Pen.

    De ska bli intressant att se om Socialistpartiet över huvud taget lyckas komma tillbaka igen och i så fall i vilken politisk skepnad.

    Comment by Enn Kokk — 2017 05 14 10:28 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^