Boogieman Blues

Owe Thörnqvist bor ju inte längre här i Uppsala, men Birgitta och jag brukar träffa honom och hans fru, Berit Gullberg, vid middagarna för hedersupplänningar hos landshövdingen på Uppsala slott, och vi har där blivit så pass bekanta, att vi har fått biljetter till en av konserterna i hans av allt att döma never ending tour – han är 87 nu och ställer som den äldste någonsin upp i Melodifestivalen.

I lördagens melloförhands dissade DNs Hanna Fahl honom och hans ”Boogieman Blues” och trodde att de skulle komma allra sist. Men Owe har alltid haft många fans och fick säkert också många nya med sitt eleganta framförande av tävlingslåten, vilket nog också det i sammanhanget udda kompbandet och doatjejerna bidrog till. Så Owe skrällde, även om ”Boogieman Blues” inte riktigt når höjden på den förlaga den lite grann anknöt till, ”Varm korv boogie”. Och det ändade i finalplats plus ett slags reträtt från Hanna Fahls sida.

Den här sjungande gubbjäveln kan sina saker.

Till segrare hade Hanna Fahl för sin del korat ”I Can’t Go” med Robin Bengtsson, och den här åttiotalspräglade poplåten var faktiskt den andra låten som gick direkt till final. Som så många andra bidrag i den här tävlingen fick Bengtssons uppbackning av dansare, men till låtens försvar kan man anföra, att den faktiskt hade refräng. Det intressanta i det här fallet är att Hanna Fahl, för att åter knyta an till henne, ville belöna det här bidraget på grund av något annat, nämligen för att ”högkonceptuella scenshower” alltid bör premieras. Själv lever jag i villfarelsen, att Melodifestivalen primärt handlar om låt och sångligt framförande.

Själv tyckte jag att ”Kiss You Goodbye” med Anton Hagman var en usel låt, men 18-åriga good looking boys har väl sin skara av beundrande tjejer. Så den här låten gick vidare till andra chansen.

Ännu fler unga killar – tre: Felix, Oscar & Omar – stod för det andra bidraget som gick till andra chansen, ”Gotta Thing About You”. Och om FO&O är faktiskt Hanna Fahl och jag tämligen eniga. Av henne fick de här killarna en tvåa, och med viss tvekan inför ett så högt betyg ansluter jag mig.

Det sista för att den här deltävlingen hur som helst inte innehöll något mer, värt att nämna.