Trettondagsafton med konsert och festmiddag

På trettondagsafton var jag och Birgitta på traditionsenlig konsert i Konserthuset i Uppsala. Uppsala kammarorkester dirigerades som oftast av Paul Mägi, men i en stor del av programmet medverkade två sångsolister, Miah Persson och Joachim Bäckström, och programmet bestod av nummer ur operor och operetter.

Hustrun gillade Bäckström bäst, medan jag själv tyckte att Persson var ett strå vassare – sångligt alltså; jag tror inte att det primärt var det motsatta könet som utgjorde lockelsen.

Hela första programdelen före pausen bestod av musik ur Georges Bizets (1838-1875) ”Carmen” från 1873-1874. Sångsolisterna gjorde sina nummer klanderfritt, men ska jag ranka det som sjöngs och spelades, går mitt personliga förstapris till kammarorkesterns inledande och rent instrumentala ”Les Toréadors”.

Efter paus med champagne, i vårt fall alkoholfri, blev programmet desto bredare: Jacques Offenbachs (1819-1880) ouvertyr ur ”Pariserliv” (1866) och, lite senare, ”Legenden om Kleinzach” ur ”Hoffmans äventyr (1879), Charles Gounods (1818-1893) ”Juvelarian” ur ”Faust” (1859), Giacomo Puccinis (1858-1924) ”O mio babbino caro” ur ”Gianni Schicci” (1918), Emmerich Kálmáns (1882-1953) ”Två mörka ögon” ur ”Cirkusprinsessan” (1926) och så sånger ur Franz Lehárs (1870-1948) ”Glada änkan” (1905): ”Viljasången”, ”Då går jag till Maxim” och ”Läppar tiger”. Här skulle jag särskilt vilja framhålla Miah Perssons framförande av ”O mio bambino caro” och ”Viljasången”, Joachim Bäckströms av ”Två mörka ögon” och ”Så går jag till Maxim” samt båda i duett i ”Läppar tiger”.

Publikens jubel lockade solisterna till två extranummer; helt nytt var då ett stycke ur Guiseppe Verdis (1812-1901) ”La Traviata” (färdig 1849, premiär 1852).

Förlåt de många årtalen, men de ger en väsentlig upplysning: Den musik som spelades komponerades under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

* * *

Efter konserten kunde de i publiken som hade anmält sig äta trettondagsaftonsmiddag i restaurangen i Musikens hus. Birgitta hade bokat bord inte bara åt oss utan också åt Anna, Bengt och Inger, som också var på konserten. Den här kvällen serverades en särskild festmeny: till förrätt pilgrimsmussla och till huvudrätt lammracks med olika tillbehör. Och när de övriga åt vanlig (och vad jag förstod mycket god) efterrätt, fick jag som är diabetiker en för mig ätbar och också mycket god efterrätt. Alkoholfria drycker serverades åt oss som av hälso- eller bilskäl inte ville dricka alkohol.