34 kommentarer

1. Jag kan ha en viss förståelse för att 80 miljorner kronor i vinstutdelning av skattepengar är stötande, men kan du förklara för mig hur det är möjligt att 40 miljarder (!) kronor i samhällskostnad för felbahandlingar inom vården pga ickekompatibla journalsystem möts i socialdemokratiska leden av en fullkomligt öronbedovande tystnad?

   Comment by Anders Nilsson — 2009 07 28 20:55 #

2. Vet du, Enn Kokk, jag gillar dig skarpt

   /Eva

   Comment by Eva Hillén Ahlström — 2009 07 28 20:59 #

3. Till Anders Nilsson: Det kan man nog också diskutera, om nu beloppet är så stort – jag har ingen aning – men det är ju inte det vi diskuterar här.

   Comment by Enn Kokk — 2009 07 28 21:03 #

4. Beloppet är så stort, svindlande stort, och ett uttryck för ett systemfelså fundamentalt att det blir svårt att disktera. Men på ett sätt menar jag dock att det handlar om just detta. Du beskriver det själv som att Jämtin sätter ner foten, andra talar om att äntligen talar vi ut etc. Vad vi gör med våra skattepengar borde vara en viktig principfråga, en i allra högsta grad ideologisk fråga och jag tror att du, om än ofrivilligt, besvarar min fråga, när du skriver: ”men det är ju inte det vi diskuterar här.”,
   Tydligare kan det knappast uttryckas.

   Comment by Anders Nilsson — 2009 07 28 21:21 #

5. Till Anders Nilsson: Om du läser om mitt inlägg, ser du att min utgångspunkt egentligen över huvud taget inte är ekonomisk – mer än möjligen i så måtto att jag närmast ser det som omoraliskt att de här privata aktörerna får en stor summa skattepengar som i stället kunde ha använts till vård, skola och omsorg.

   Jag har en principiell inställning: de nämnda verksamheterna ska inte bara finansieras utan också utföras av den gemensamma sektorn, alltså undandras den vinstdrivna marknadsekonomin, vilket tidigare var en allmänt omfattad socialdemokratisk ståndpunkt.

   Med det vill jag ingalunda hävda att man inte ska jaga kostnader också i den gemensamma sektorn och i offentligt drivna välfärdssysem av andra slag.

   Comment by Enn Kokk — 2009 07 28 21:38 #

6. Just därför talar jag inte om pengarna utan använder dem bara för att beskriva ett systemfel som är så stort att, om det okommenterat får vidareföras, kommer att utplåna alla förutsättningar för ett solidariskt, gemensamt välfärdssamhälle. Men uppenbarligen är det så att solidariteten med detta system är större än med de människor som bär det, det är ju min iakttagelse. Genom att avleda diskussionen från det stora till det lilla bidrar man, även du, till att upprätthålla det systemet. Det är min principiella ståndpunkt. När det gäller den lilla frågan, om vinsterna, så menar jag att det stora felet var när vi bestämde att ett system där den som lovade billigast utförande fick etableringsrätten och samtidigt genomfördes ett interndebiteringssystem i den offentligtutförda sjukvården som fick rent katastrofala resultat för vårdens tillgänglighet och utförande. Vi behöver inte gå längre än till tandvården för att se en väl fungerande ”fredlig samexistens” mellan privat och offentlig verksamhet. Vill du också avveckla denna? För principens skull?

   Comment by Anders Nilsson — 2009 07 28 22:02 #

7. Till Anders Nilsson: I princip ja. Till att börja med skulle jag vilja se att Folktandvården tog hand om en betydligt större del av tandvården.

   För min del har jag inte försökt avleda någon diskussion – jag har nämligen alltid tyckt att organisationsformen är en principiellt mycket viktig fråga. Och på den tiden då jag hade något inflytande över partiprogrammen, utöver 1990 års det ännu mer socialistiska partiprogrammet från 1975, stod det slags frågor som finns i programcitatet i fokus. För mig är det alltså fortfarande så.

   Comment by Enn Kokk — 2009 07 28 22:16 #

8. Jag förstår nu vad du menar och det var vad jag fruktade.

   Comment by Anders Nilsson — 2009 07 28 22:29 #

9. Jag förstår inte hur detta skulle genomföras, tänk på de privata företag som bygger järnvägar och motorvägar. Skulle icke vinstdrivande personalkooperativ eller föreningar ge sig i den verksamheten? Eller skall man i lag förbjuda NCC och Skanska att gå med vinst i de projekt där Vägverket eller Banverket är beställare?

   Comment by Mattias Thuresson — 2009 07 29 1:34 #

10. Kan du Anders Nilsson göra en uppskattning av vad den offentligt drivna sjukvården med sina utförda livräddande och botande behandlingar av behövande patienter gett för samhällsvinst?

    Sen är inte järnvägar och motorvägar lika med människor i behov av skola, sjukvård och äldreomsorg!

    Comment by Bengt Nilsson — 2009 07 29 7:46 #

11. Jag tycker dels att Carin Jämtins artikel pekar i rätt riktning. Dels andas den den här förbaskade försiktigheten som hänger ihop med samförståndsandan i socialdemokratin.
    Samma anda säger att löneökningar ska vara måttliga, reformer genomföras låååångsamt o s v.
    Men det är välfärden, inte någon illusorisk jävla gulligull-stämning med kapitalister och småföretagare, som ska värnas.

    Nej, tack! Jag vill slå ner på friskolorna som en strejkkommitté mot en direktör.
    -Förbjud omedelbart nyetablering av friskolor.
    -Konfiskera alla friskolor som drivs av aktiebolag och låt respektive kommun överta driften, eventuellt med statligt ekonomiskt stöd. Kompensation ska endast utgå när kreti och pleti maximalt medelinkomsttagare bidragit med egna pengar för att få igång skolan.
    -Totalförbjud utdelningar eller beskatta dessa till 100%, beroende vad som blir bäst för den offentliga sektorns totala ekonomi.
    -Genomför hårdare reglering av kooperativ och andra icke vinstdrivande sammanslutningar som driver friskolor på förskole-, grundskole-, gymnasie- och högskolenivå. Jag tycker det finns en poäng med att behålla folkhögskolor.

    Utöver det här borde vi inom ramen för lagen ge stort utrymme för kreativa pedagoger, elever och vårdnadshavare (föräldrar och andra) att utforma verksamhet INOM den offentliga sektorn.

    Comment by Edvin, SAP i Malmö — 2009 07 29 10:57 #

12. ”..att de här privata aktörerna får en stor summa skattepengar som i stället kunde ha använts till vård, skola och omsorg.”

    Pengarna går väl till samma sak även om ett privat företag har uppdraget!?

    Frågan är väl hur skattepengar används effektivast. Om resultatet blir lika bra vård/skola/omsorg till ett billigare pris så har jag inget emot att företaget gör vinst. Om detta inte uppnås bör upphandlingen förbättras/göras om.

    Comment by Conth — 2009 07 29 10:59 #

13. Anders Nilsson vet självklart att även de borgerliga regeringarna varit skyldiga till att det inte varit ett gemensamt journalsystem från början. Här håller jag med honom om att liberalism och mångfald inte hör hemma. En gemensam central lösning bör gälla. Tyvärr är det en enorm kostnad och en enorm process att skapa ett gemensamt system för alla landsting och föra över allt gammalt data. Vid försök hittills har kostnaderna skenat i höjen och ibland blivit rena fiaskona.

    Källan på 40 miljarder för specifikt felbehandlingar skulle jag vilja se. Gäller den för 50 år, ett år, en månad eller en vecka? Vänligen förklara.

    Comment by Hampus Eckerman — 2009 07 29 12:47 #

14. Enn: Jag håller helt med dig. Problemet är att Carin Jämtin trots att hon inte går särskilt långt uppfattas som utmanande mot partiet. Det visar att socialdemokraterna hamnat alldeles fel och gör att jag har svårt att tro på partiet.

    Det är oerhört stötande att skattepengar används till utdelning av vinst. Argumentet för privatisering är att det ska bli billigare och dessutom erbjuda valmöjligheter. Så är inte fallet eftersom pengarna även ska räcka till upphandlingar och privata företagsvinster och eftersom det på många områden inte finns så många intressanta valmöjligheter eller att dessa väl kan tillgodoses i offentlig regi.

    Vad det istället handlar om, men som varken borgerliga politiker eller socialdemokrater normalt verkar vilja prata om är att privatiseringarna handlar om inflytande och kontroll. På långsikt innebär ökade privatiseringar att inflytande och kontroll som vi gemensamt skaffat återförs till privata aktörer. Privatiseringen dränerar också verksamheten ekonomiskt och detta tillsammans med minskade anslag till offentligt finansierad verksamhet innebär på längre sikt att även finansieringen kommer att ifrågasättas.

    Utgångspunkten måste som sagt vara att det som bekostas gemensamt även ska ägas, kontrolleras, styras och drivas gemensamt. Det borde vara självklart för varje socialdemokrat…

    Comment by Niklas — 2009 07 29 13:26 #

15. Till Hampus Eckerman: Siffrorna har funnits att hämta hos Socialstyrelsen, hos Vårdförbundet, de har presenterats i ett stort antal tidningar sedan ett par år, senast i DN för någon vecka sedan, som överst på framsidan hade det som scoop. Så varför du inte har sett det kan bara du själv svara på.

    Enligt dessa källor förbrukas 20% (=22,8 miljarder kronor) av vårdens skattemedel till behandling av sjukdomar som uppstått därför att människor sökt vård. Hälften (11,4 miljarder) av dessa kan hänföras till journalföringspraxisen. Omsatt i människoliv så dör 3000 människor varje år av vårdrelaterad felbehandling och 1500 av dessa kan hänföras till journalföringspraxisen. Enligt statens beräkningar över vad varje förtida död kostar samhället kan det omräknas till 22 miljarder kronor. Dessutom skadas varje år 105 000 människor i vården av samma orsaker, många med livslånga handikapp och långa sjukskrivningar/förtidspension, 52 500 pga journalföringspraxisen, vilket snällt räknat motsvarar 10 miljarder i skattebortfall och kostnader. Per år. År ut och år in.

    Även om siffrorna är skrämmande och gigantiska så är det ju inget mot det oerhörda lidande som människor utsätts för utan egen förskyllan. Den gränslösa cynism som de, som utan kritik försvarar detta system, ger uttryck för, ligger bortom min förståelses horisont.

    Att i det politiska rättfärdiggörandets namn vara beredd att offra alla dessa människor för sina principers skull är skrämmande och varslar om ett samhälle som kommer att bli mycket kallt att leva i, långt bort från de socialistiska visioner som jag med modersmjölken fostrats i.

    Comment by Anders E Nilsson — 2009 07 29 14:17 #

16. Till Anders E Nilsson: Och tesen är då att allt det här beror på det svenska systemet, eventuellt bara den offentligt utförda vården, den som jag och andra vill ha mer av? Då undrar förstås en nyfiken själ: Var finns den sjukvård där inga av de här felen (och helst inga andra heller) förekommer?

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 29 15:28 #

17. Bäste Anders Nilsson,

    En sak du har missat är att den angivna kostnaden för felbehandlingar inom hälso-och sjukvård i Sverige, är extrapolerade kostnader, baserade på beräkningar gjorda inom hälso- och sjukvården i – USA!

    Det avgjort största enskilda faktorn är felaktig medicinering. Det handlar om brister i samverkan mellan omsorgsverksamhet, primärvård och sjukhus-vården.

    Problemen antas vara desamma i alla moderna hälso- och sjukvårdssystem – det är därför man ansett sig kunna överföra USA-data till svenska förhållanden.

    Men hoppsan, det passar inte med din övertygelse? Då får man väl bortse från fakta – precis som du har gjort i dina inlägg….

    Comment by Magnus Göransson — 2009 07 29 16:41 #

18. Till Enn: Ja, Enn det som sker i Sverige beror faktiskt på det som sker här. Att och om samma fel sker på andra ställen färändrar faktum, det som sker i Sverige sker i Sveriuge, och det förändrar inte faktum att socialstyrelsen har pekat ut den direkta orsaken, journalföringen. Denna vårdpraxis är beslutad och huvudsakligen utformad av det system som vi har byggt upp, och jag hävdar med bestämdhet att det föreligger ett systemfel, som i storleksordning och med sina konsekvenser för människor kräver att någon tar politiskt ansvar. I stället diskuteras mindre frågor. Hoppas att detta inte stillat din nyfikenhet, utan att det sporrat dig till ett ställningstaqande.

    Comment by Anders E Nilsson — 2009 07 29 19:05 #

19. Till Magnus Göransson

    Det handlar inte om extrapoloerade kostnader och det handlar inte om importerade tal. Det är en fräckhet som bara övergås av din ligiltighet för de människor som drabbas, att försöka ta heder och ära av mig.

    Comment by Anders E Nilsson — 2009 07 29 19:08 #

20. Jag tycker att du har helt rätt i att välfärden inte bara ska finansieras gemensamt utan också i huvudsak utföras i offentlig regi. Då slipper vi både utförare som bara vill tjäna så mycket pengar som möjligt och utförare som bedriver religiös eller liknande påverkan i förskola och skola, vilket jag anser vara ett hot mot ett öppet samhälle.

    Comment by Rosa Lundmark — 2009 07 30 0:28 #

21. Anders, först undrar du ”hur det är möjligt att 40 miljarder (!) kronor i samhällskostnad för felbahandlingar inom vården pga ickekompatibla journalsystem”.

    Sedan citerar du tidningar som konstaterar att sifforna beroende på journalsystemet är 10 miljarder kronor, en fjärdedel av din ursprungliga siffra.

    Du får bestämma dig. Och detta har uppenbarligen inte ett smack att göra med vad blogginlägget handlar om.

    Comment by Hampus Eckerman — 2009 07 30 14:54 #

22. Snälla Hampus, läs mitt svar en gång till och använd en kalkylator, svårare är det inte.

    Comment by Anders E Nilsson — 2009 07 30 15:14 #

23. ”Den gemensamma sektorn” betyder inte den gemensamt ÄGDA sektorn utan den gemensamt finansierade.

    Bara för att man äger välfärdsproducenten betyder inte att den välfärd som produceras är av hög klass till ett rimligt pris.

    Det som krävs är FÖRMÅGAN. Om vi tar våra gemensamma pengar och köper bra välfärd, så kommer bara goda välfärdsproducenter att gynnas.

    Vinsten är välfärdsproducentens lön.

    Comment by Ola Berg — 2009 07 30 19:38 #

24. Anders E Nilsson,

    Eftersom du gång efter annan påpekar dessa horribla kostnader och offer inom den offentligt finansierade och drivna vården i samband med debatten kring ägandet av sociala välfärdsinrättningar så skall jag tolka det som att du vill privatsera det hela? Varför likt katten kring het gröt undvika det du vill fram till?

    Så långt. Då blir frågan. Hur positionerar Sverige ur ett internationellt perspektiv i den där frågan? Hur ser det ut när man jämför svensk sjukvård med länder med mer marknadsorinterade sjukvård? Vad har du för evindensbaserad forskning som menar att om man privatiserar utförande så skulle vi få se en förändring.

    Enn,

    Det jag saknar i den här debatten är förankringen i vår ideologi. Jag har då den sociala demokratin och ekonomiska demokratin i åtanke. Jag tror knappast den här typen av socialliberala konstruktioner (offentlig finansiering men privat utförande) är förenlig med socialdemokratisk ideologi. Att undandra den demokratiska makten. Sedan kan man stärka patienten och personalens egenmakt genom andra typer av lösningar än att låta multinationella företag bygga upp hiarkiskt system som knappast ökar egenmakten.

    Frågan inställer sig också; var det hit vi skulle? Varför gick i så fall pionärjerna (Per-Albin, Tage Erlander, Gustav Möller och Olof Palme) när det gäller välfärdstaten denna omväg om målet är offentlig finansierad men privat utförd välfärd? Men ser man ur ett historiskt perspektiv så är det knappast folkviljan eller socialdemokratiska representanter som började propagera för skolpeng, privat drift av offentliga välfärdstjänster. Det är bara läser skrifter från 80-talet från näringslivets tankesmedja Timbro och liknande.

    Comment by Martin Tunström (s) — 2009 07 31 2:32 #

25. Till Martin Tunström: Olof Palme var fortfarande en svuren motståndare till tanken på privata utförare – han gick till exempel i taket inför tanken på privata dagis.

    Inom socialdemokratin förespråkades först personalkooperativ och ideella föreningar som utförare, men sen, framför allt under trycket av den ekonomiska krisen, föll en mängd kommunalpolitiker till föga och släppte loss hela den här stormfloden.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 31 8:22 #

26. Anders, jag har läst ditt svar en gång till. Först skrev du om ”40 miljarder (!) kronor i samhällskostnad för felbahandlingar inom vården pga ickekompatibla journalsystem”.

    Sedan skrev du

    ”Enligt dessa källor förbrukas 20% (=22,8 miljarder kronor) av vårdens skattemedel till behandling av sjukdomar som uppstått därför att människor sökt vård. Hälften (11,4 miljarder) av dessa kan hänföras till journalföringspraxisen.”

    Från 40 miljarder till 11.4 milarder således. Ett intressant trick. Som dessutom inte har det minsta med ämnet att göra.

    Comment by Hampus Eckerman — 2009 07 31 11:13 #

27. Till Martin Tunström: Så här tänker jag. Den absolut dominerande aktören inom svensk vård är den offentliga, ca 85 % av all vård utförs här. Och den har problem, stora problem. Om vi socialdemokrater inför en kongress och inför ett val väljer att fokusera på ett litet problem, istället för att ta tag i det stora problemet, så sviker vi våra väljare och vårt eget parti.

    Jag hävdar inte att privatiseringar är lösningen, jag hävdar bara att de privata vårdgivarnas aktieutdelning inte är vårdens största problem.

    40 miljarder kronor varje år som slösas bort av skattemedel är ett så svindlande mycket större problem. Och sveket mot skattebetalarna likaså. Eftersom jag är socialdemokrat och försvarar en gemensamt finansierad välfärd känner jag också ett ansvar för att dessa medel inte missbrukas.
    När dessutom människor dör och lemlästas i en omfattning som vi aldrig skulle acceptera någon annanstans i samhället, så blir frågan än mer akut för mig.

    Vi socialdemokrater skall formulera ett program för hur vi vill komma till rätta med dessa systemfel. Gör vi inte det så kommer människor att överge oss och idén om en gemnsam välfärd som vi idag känner den att raseras. Ska det vara så svårt att fatta?

    Det är beklämmande att gång på gång läsa dessa befängdheter att varje kritik av den borgerliga staten skulle ha en dold agenda, att jag ”vill privatsera det hela”.

    Då är Enn mycket hederligare när han klart deklarerar att han anser det vara ett pris som han är beredd att betala för sina principers skull. Jag är inte lika säker på att svenska folket är det.

    Comment by Anders E Nilsson — 2009 07 31 11:30 #

28. Man blir en aning förundrad när sossar låter som timbroproducerade pamfletter från 1980-talet med dess stereotyper om privat kontra offentligt produktion där man räknar träffarna och glömmer missarna i privat verksamhet och gör tvärtom i offentlig.

    I det vinstdrivande företaget är verksamheten medlet för att nå målet största möjliga vinst, i offentlig verksamhet är verksamheten målet och ekonomin medlet.

    Vinsten är den enda reala definitionen på framgång i ett privat företag, hur man når dit är underordnat. En offentlig verksamhet vill man att det skall ge största möjliga nytta för de resurser man stoppar in i den, hur verksamheten fungerar är måttet på framgång.

    Akilleshälen för den nyliberala modellen är att när verksamheter finfördelas och det görs upphandlingar för allt och dubblering av verksamhetskontrollen skjuter transaktionskostnaderna i höjden.

    Man får ju skilja på vad som är sk kärnverksamhet och inte. Om det offentliga är huvudmannen för skolan är det kärnverksamhet och det finns ingen anledning att dubblera i den administrativa biten, att bygga skolor är inte kärnverksamhet. Men om man byggt skolor stup i kvarten skulle det iofs kunna vara motiverat att ha egen byggverksamhet för att producera detta till nettokostnad.

    Både privata och offentliga verksamheter kan skötas bra och dåligt, myten att privat verksamhet skulle vara något under av effektivitet jämfört med offentlig verksamhet tycker man skulle ha varit avlivad vid det här laget. Det var ju inte ens en gång sant när timbropropagandan stod som spön i backen på 80-talet.

    Ett utmärkt exempel på framgångsrik drift som offentlig verksamhet är Apoteksmonopolet. När apoteksverksamheten förstatligades ökad effektiviteten och produktiviteten i snabb takt på ett remarkabelt sätt och de krassliga medborgarna kunde få läkemedel till ett billigare pris. Apoteket har Europas lägsta bruttomarginal, marginalen är så låg att när alliansen nu skall slumpa bort vår synnerligen välfungerande läkemedelsdistributör flaggar de för prishöjning med förklaringen att de måste öka marginalen för att utländska kapitalintressen skall vara intresserade att köpa. Med andra ord ett skolexempel på offentlig verksamhet när den fungerar som bäst.

    Om nu inte nästan hela apotekets verksamhet handlat om att distribuera gemensamt subventionerade läkemedel hade det naturligtvis inte varit en sak för det offentliga att intressera sig för till vilken kostnad medborgarna handlar läkemedel.

    Någon som tror att apoteksverksamheten varit bättre billigare och effektivare om den varit kommunaliserad eller vart och ett landsting drivit apoteksverksamhet?

    Comment by lasse — 2009 07 31 11:55 #

29. Snälla Hampus, jag skall vägleda dig genom matematiken. 11,2 miljoner är direkta kostnader för vård och omhändertagande.

    22 miljarder kan hänföras till ett schablonbelopp som staten använder för att beräkan inkomstbortfall pga för tidfig död, tex i trafiken, genom rökning, fetma etc. Det gäller också för tidigt döda på ga felaktig medicinering.

    Nu är vi alltså uppe i 33,5 miljarder,

    slutligen skall dessa 52 500 som inte dör utan ”bara” skadas ju ha sjukpeng och i väldigt många fall förtidspension, vilket motsvarar ca 10 miljarder per år.

    Totalt hamnar vi nu på 43,5 miljarder kronor. Det är kostnaden för detta systemfel.

    Det som väcker min förundran är dock att du tydligen anser 10 miljarder vara en försumbar summa medan 84 miljoner är en katastrof? Eller har jag missuppfattad dig?

    Jag kan inte låta bli att undanhålla dig en visdom som en av mina kompisar delgav mig. Christian var 4 åt när han yttrade följande: ”Det är bättre att tala sanning än att ljuga, för då behöver man inte komma ihåg vad man sagt.”

    Som sagt 43.5 miljarder kronor. Sa du något om trick eller?

    Comment by Anders E Nilsson — 2009 07 31 12:43 #

30. Tack, Anders, för dina förtydliganden i vad jag missat.

    Det förundrar mig dock att du vill tillskriva mig åsikter jag aldrig haft. Är det din vanliga argumentation? Varför påstår du att jag skulle tycka förluster på 10 miljarder vara ok? Var har jag nämnt 84 miljoner överhuvudtaget? Varifrån kommer ens den siffran? Vilken lögn talar du om?

    Återigen, ett gemensamt journalsystem är något man både arbetat på och misslyckats med till stora kostnader. Ändå fortsätter arbetet. Det har inget som helst att göra med med förhållanden mellan privat eller gemensam sektor. Däremot diskuteras inom landstingen hur en gemensam upphandling skulle kunna se ut. Antagligen skulle den utesluta privata aktörer vilket snarare gör dessa till ett problem.

    Comment by Hampus Eckerman — 2009 07 31 13:41 #

31. Hampus, ursäkta mig om jag fick det att låta som att du ljuger, citatet beskriver bara min egen hållning, att ljuga ihop en historia som min hade jag bara fått äta upp med råge, därför bågar jag inte,

    Jo jag fick intrycket av att du var mera upprörd över om jag skulle ha sagt 40 miljarder och bara redovisat 10, än om även bara 10 miljarder faktiskt försnillas. Men det var säkert en förhastad slutsats från min sida. Så det ber jag också om ursäkt för.

    De 84 miljonerna som det talas om är de summa som Jämtin, mfl använder som underlag för att beskriva den girighet som slagit klorna i skolentreprenörerna. så den är mycket relevant i sammanhanget som jæmföreslsetal. Du hävdar att mitt resonemang inte har med saken att göra. Nu är det så att debatten som Jämtin m.fl har formulerat den, tar skolexemplets aktieutdelningar som intäkt för ett bredare resonemang om vinstdrivande entreprenörer i välfärdssektorn. Sjukvården brukar räknas dit och därför tar jag mig friheten att peka på ett missförhållande som är oerhört mycket större och som verkligen håller på att urholka välfärdens. Vårdförbundet har en längre tid drivit detta som en huvudfråga i Göteborg eftersom de sparkrav, uppsägningar och förlängda köer, som ställs på dem i sin helhet kunde undvikas. Detsamma gäller för region Skåne. Så mitt resonemang har den allra största relevans.

    Sedan har du givetvis rätt i att journalföringen inte i princip har med privat och offentlig att göra. Men det är ju inte heller min poäng, jag hävdar att vi som socialdemokrater måste inrikta den politiska kampen mot det som på allvar hotar välfärdsystemen. Och det gör 40 miljarder svinn i vården men knapppast 84 miljoner i aktieutdelning. Tvärtom så kommer vår trovärdighet som politiskt alternativ att definitivt undergrävas om vi blundar för 40 miljarder men går till storms mot 84 miljoner. Ditt och flera andras sätt att avfärda problemen som en teknikalitet delas inte av våra väljare. Snarare kommer nog dessa att reagera starkt och betraktsa det som höjden av cynism, en elitär hållning som inte visar någon förståelse för vanligt folks verklighet.

    Jag har redogjort för detta i mitt svar till Martin Tunström härovanför.

    Comment by Anders E Nilsson — 2009 07 31 16:06 #

32. Personligen har jag lite svårt att förstå den oerhörda fokuseringen på att skattepengar går till kapitalister – det gör de ju i en mängd sammanhang som socialdemokrater aldrig har ifrågasatt, t.ex. när kommuner anlitar ett privat byggbolag för att bygga ett hus.

    Däremot finns det några andra allvarliga nackdelar med privatlösningar inom omsorg och skola:
    – Inom vården kan användarna ofta inte agera kund utan måste ta första bästa. Det bäddar för uppskörtning om vinst är huvudsyftet.
    – Inom skolan kolliderar samhällets intresse av en välutbildad befolkning med elevens önskan att slippa undan så lätt som möjligt. Skolor kommer att konkurrera med att erbjuda höga betyg för inget arbete.
    – Inom all privat verksamhet gäller företagshemligheter enligt aktiebolagslagen. Inom offentlig verksamhet är det bra med full offentlighet för att missbruk ska upptäckas.

    De här bristerna, plus en massa andra som jag har skrivit om på http://www.alternativstad.nu/allmanningar.html, uppstår inte bara om verksamheter drivs i privat regi. De uppstår precis lika lätt i offentlig verksamhet som drivs som om den vore privat, dvs styrs av budgeten istället för politiskt satta kvalitetsmål. Och detta – s.k. New Public Management – är mycket allvarligare än ren privatisering. På 60-talet fanns ingen skillnad mellan LKAB och ett privat bolag. Idag finns ingen skillnad mellan en friskola och en kommmunal skola – båda jagar i första hand skolpengar medan kvaliteten kommer i andra hand.

    Comment by Jan Wiklund — 2009 08 10 9:44 #

33. Hejsan!

    Jag är själv socialist och tycker mycket om det du skriver. Jag har dock funderat ganska mycket på det där med personalkooperativ. Jag har själv en bekant som driver ett personalkooperativ inom förskolan. De har inget vinstintresse och den är öppen för alla. Kön hanteras av kommunen och kommunal taxa gäller. Det finns inga pengar att plocka ur verksamheten och det lilla överskott som eventuellt görs återinvesteras i verksamhete. Det kan också sägas att i år går de plus minus noll. Lönerna är precis som i kommunen trota att de jobbar mer. De bidrar dessutom till att kapa ner kön i kommunen. Jag har svårt att se att det är ett problem för mig i min Socialistiska samhällssyn. Vad tycker du?? Jag behöver lite vägledning… Tack på förhand

    Comment by Palle — 2009 09 13 22:40 #

34. Till Palle: Jag har själv skrivit att personalkooperativ av det här slaget kan vara acceptabla undantag från i övrigt kommunalt drivna förskolor.

    Comment by Enn Kokk — 2009 09 13 23:36 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.