Här tar hushållerskan befälet

”Bröderna Östermans huskors”, från 1945 och i regi av Ivar Johansson, hade som ursprunglig förlaga Oscar Wennerstens komedi med samma namn, uruppförd på Folkets Hus-teatern i Stockholm 1913. Pjäsen filmades ytterligarfe fyra gånger, två gånger i Sverige och två gånger i Danmark, så man kan ju ana, att den var en bred publiksuccé. Just den här filmversionens framgång kan väl som en av förklaringarna ha, att manus i det fallet var ett samarbete mellan regissören och den mycket kvicke kåsören Eld, Erik Lundegård, som jag själv en gång i världen träffade några gånger, när han skrev kåserier till den på den tiden av mig redigerade Aktuellt i politiken (s).

Men till succén hos den breda publiken bidrog säkert också ett antal mycket folkkära skådespelare: bröderna Österman, Kalle spelad av Adolf Jahr, Lasse spelad av Artur Rolén och Nisse spelad av John Elfström, den manhaftiga hushållerska de anställer, Anna Söderberg (Emy Hagman) och till exempel bröderna Östermans syster Helena Vestman (Julia Caesar). För er som inte är förtrogna med den tidens skådespelare kan jag nämna, att de nämnda fortfarande långt fram i tiden hörde till de mycket kända och älskade skådespelarna i Sverige.

Utöver mycket gott humör innehöll den här filmen också hela mängder av populär musik, till exempel – bara för att nämna några som har överlevt och varit populära genom åren – ”Kostervalsen”, ”Tess lörda’n”, psalmen ”Stilla natt, heliga natt”, ”Nu har vi ljus här i vårt hus”, ”Nu är det sommar, nu är det sol” och ”En sjöman älskar havets våg”.

Storyn har som grund tidens ganska åtskilda könsroller, men det här huskorset, den ganska egensinniga nya hushållerska bröderna Österman lockar ut till sitt milt talat förfallna hus i skärgården, tar snart befälet, även om bröderna som har anställt henne hela tiden försöker smita ut med båten till sitt kära fiske. Manlig hjälp att få gården i bättre skick tar hon av Axel (Nils Kihlberg), som efter att ha varit sjöman har kommit hemöver igen. Axel är oäkta son till Helenas man Janne Vestman (Arthur Fischer) och inte erkänd halvbror till fjärdingsman Vestman (Siegfried Fischer).

Låter det snårigt? Det blir inte mindre krångligt av att Axel och Ella Vestman (Solveig Wedin), dotter till Helena och Janne, är kära i varann.

Under tiden får huskorset ordning inte bara på hus och hem utan till och med i någon mån på bröderna Österman. Hjälp tar hon av Axel, och nymålningen av hus och en del andra helt nödvändiga åtgärder finansierar hon genom att få bröderna Östermans fullmakt att sälja en av dem ägd och som värdelös bedömd ö för den för den tiden stora summan 9.000 kronor – hushållerskan förmår de häpna bröderna att använda 2.000 kronor till renovering.

Efter det överenskomna tjänsteåret i skärgården ska så Anna sluta, och nu hr hon gjort sig så populär, att en av bröderna Österman friar – men får förstås nej.

Men Anna kommer ändå med den ultimata lösningen: De ska i stället städsla Ella, och inte nog med det: Anna tvingar bröderna Österman att skriva på ett testamente, enligt vilket deras systerdotter Ella inte bara ska sköta hushållet utan sen också ärva huset.

Och faktiskt innehåller den här filmen ytterst lite av buskis. Snarare handlar det om folklustspel, inte utan mening.