Jeremy Corbyn går mot ny seger

5 september 2016 11:01 | Politik | 16 kommentarer

Jeremy Corbyn valdes förra året, med 59 procent av rösterna, till partiledare i brittiska Labour. Valet var oväntat för många men gav uttryck för en gräsrotsrevolt med uppenbart syfte att återföra partiet till sina rötter.

Det här har gradvis väckt allt större oro i parlamentsgruppen, och det har ändat i att en markant majoritet av labourparlamentarikerna ställde sig bakom kravet om ny partiledare, vilket i sin tur ändade i att partiet beslutade om medlemsomröstning i partiledarfrågan. Som motkandidat till Corbyn utsåg de oppositionella i parlamentsgruppen Owen Smith.

I Labour finns samtidigt en ny trend, ovanlig i de flesta europeiska socialdemokratiska partier: partiet drar till sig många nya medlemmar. Dessa nya medlemmar fanns i början främst i London och bland unga – och de är corbynanhängare – men undersökningar visar, att stödet för Corbyn är stort också bland äldre i periferin. Den här corbynvågen bärs främst inte upp av längtan att, snart sagt till varje pris, vinna nästa val – nationella mätningar tyder heller inte på att Labour kommer att göra det – utan mer av att ge samhällets undanträngda och negligerade grupper en politisk röst.

Ledarvalet avgörs den 24 september, men opinionsmätningsinstitutet Yougov har gjort en undersökning om hur labourmedlemmarna kommer att rösta: Enligt den här mätningen kommer Corbyn att få 62 procent av rösterna, medan Smith stöds av 38 procent.

Smith har faktiskt en ledning bland dem som var labourmedlemmar före Corbyns revolution, men sen dess har alltså partiets medlemskader breddats och kraftigt förnyats. Norska vänstertidningen Klassekampen (numera dock med en rad LO-förbund som delägare) toppar artikeln ur vilken jag har hämtat sifferuppgifterna med ett foto, där Corbyn är på väg till presskonferensen där han meddelade, att han ställer upp mot Owen Smith. Han åtföljs av en rad kvinnor som av utseende och klädedräkt att döma kommer från Asien och Afrika.

Frågan är vad alla labourparlamentariker, som inte ställer in sig i det här ledet, tar sig till efter partiledaromröstningen.

* * *

En mycket intressant analys av politiskt utanförskap, ”Det kanske är budbärarna det är fel på – om att nå de faktaresistenta”, finns också på den politiskt aktive byggnadsarbetaren Calle Fridéns blogg den 4 september. Länk till bloggen finns nere till höger.

Det senare gäller också Anna-Lena Lodenius‘ blogg. I hennes text den 31 augusti, ”De nya dimensionerna i politiken är inte så nya – trots allt”, finns intressanta iakttagelser i fråga om dagens högerpopulistiska partier.

16 kommentarer

  1. Förvånad över att du inte tar upp diskussionen om antisemitism inom Labour. Många av Labours judiska MPs är ju livrädda för att det ska kosta dem deras platser i parlamentet vid nästa val. De centrala åtgärder som hittills gjorts har ju inte varit särskilt imponerande utan bara varit fråga om whitewashing. Corbyns gamla uttalanden om Hamas som hans vänner förbättrar ju inte heller situationen. Debaclet med arenasäkerheten för partidagen där man av ideologiska skäl tackade nej till G4S pga deras verksamhet i Israel kan ju kosta Labour en inställd partidag (inget annat säkerhetsföretag vill ha jobbet).

    Comment by Thomas Åkerblad — 2016 09 07 0:27 #

  2. Thomas Åkerblad, jag däremot är inte förvånad. Det som så många av oss känner till verkar tigas ihjäl inom (s). Det är nog en kombination av okunskap och att inte vilja se. Finns ju i Sverige också.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2016 09 09 21:41 #

  3. Ett labour som inte kan vinna val kan inte hjälpa några väljargrupper överhuvudtaget. Varken Corbyn eller utmanararen verkar starka. May har ledningen med 10 procent trots inre strider i Tories. Man kan följa utvecklingen siffermässigt (samtliga mätningar) om man googlar opinion polling next uk election,

    Comment by Anders Wallin — 2016 09 10 19:24 #

  4. Till Anders Wallin: Fast man ska aldrig säga aldrig. Det finns en dynamik i den enastående nyrekryteringen till Labour som så småningom kan bära frukt.

    Comment by Enn Kokk — 2016 09 11 0:38 #

  5. ”Bära frukt?” Fast vilken frukt? Känns ju snarare som den utvecklingen i så fall är mot ett litet, närmast trotskistiskt parti som definitivt inte vinner något val. I så fall är en partisplittring sannolik – kanske en sammanslagning av ”Blair-iter” och Liberaler?

    Comment by Thomas Åkerblad — 2016 09 11 15:02 #

  6. Corbyn avböjer inbjudan från israeliska Labour om att besäka to Israels Holocaust museum.

    ”Joan Ryan MP, chair of Labour Friends of Israel, accused Corbyn of a failure of leadership which would fuel debate about his views on the Middle East.“I’m very disappointed Jeremy turned down the invitation to visit Israel from our sister party. Given the deep concerns about his commitment to a two-state solution, his labelling of terror groups such as Hamas and Hezbollah as ‘friends’, and the allegations of antisemitism which have occurred on his watch, such a visit should have been a priority,” Ryan said.

    Wes Streeting, the Labour MP for Ilford North, was also critical, saying: “It is not surprising that Jeremy Corbyn is not viewed as a potential prime minister by the public when he cannot handle diplomatic issues like this. This shows why so many people think he is not fit to be prime minister and why many Labour voters would prefer Theresa May.”

    http://www.theguardian.com/politics/2016/sep/10/jeremy-corbyn-israel-yad-vashem

    Comment by Thomas Åkerblad — 2016 09 11 16:30 #

  7. Thomas Åkerblad, det du tar upp är viktigt. Men det ignoreras eller så är okunskapen stor. Det verkar inte finnas mycket insikt om antisemitiska och antiisraeliska yttringar bland dagens svenska socialdemokrater heller. Tråkigt.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2016 09 12 3:00 #

  8. För egen del har jag aldrig någonsin hyst några antisemitiska åsikter. Jag har också accepterat bildandet av staten Israel, vilket inte innebär, att den har rätt att fortsätta ockupera och annektera land.

    Men får jag be dem som har skrivit kommentarer i den här riktningen respektera att min text om Jeremy Corbyn inte handlade om Israel, och det som har anförts i kommentarerna kan ju knappast, mer än möjligen ytterst perifert, förklara medlemstillströmningen till Labour.

    Samma invändning måste jag göra mot Tomas Åkerblads varning för Labour som ett presumtivt trotskistiskt parti.

    Du riktar dig här till den svenska socialdemokratins främste kommunistbekämpare i modern tid, och jag har således själv skrivit om den trotskistiska tendens, Militant tendency, som en gång i världen användes bland annat mot Labour, att bli medlemmar och sen försöka ta över – på den tiden då den här metoden spreds till Sverige, var jag inbjuden till arbetarekommunmöten med uteslutningsärenden av det här slaget på dagordningen och skrev också partistyrelsens yttrande över utseslutningsärenden av det här slaget.

    Men teorin att dagens Labour skulle vara på väg att bli en trotskistisk sekt låter, förlåt, närmast vara en sinnessvag förklaring.

    Jeremy Corbyn är inte min politiske hjälte – jag håller mig inte med sådana – men jag tycker att han är ett intressant tecken på revolt mot den liberalismbesmittade europeiska socialdemokrati, till sin karaktär allt mindre av arbetareparti, som i dag bara är en ruin efter vad den en gång var.

    Comment by Enn Kokk — 2016 09 12 11:14 #

  9. Johnny Bode var ju en gång en mycket begåvad kompositör innan han kom i dåligt sällskap under kriget. Och sedan ”lyckades” försörja sig på olika otrevliga sätt, innan han tvingades?? att spela in ett par suspekta skivor med ”ekivoka” texter. Namnen på dessa behöver vi inte gå in på.

    Comment by Claes Kamborn — 2016 09 12 14:58 #

  10. Till Claes Kamborn: Jo, jag känner till det här.

    Comment by Enn Kokk — 2016 09 12 15:37 #

  11. Tack för svar Enn!
    Ja, allt är möjligt. Medlemstalen i partierna i UK är låga om man tar hänsyn. För att bli större än S i Sverige behöver labour ha åtminstone 600 000 medlemmar (UK cirka 6 ggr större befolkning). Att labours medlemstal skulle bli så stort att det påverkar valresultatet är jag tveksam till. Men jag hoppas givetvis. I modern tid (sedan Wilsons avgång 1976) är det bara Blair som vunnit (3 ggr). Callaghan, Foot, Kinnock 2 ggr, Brown och Milliband har förlorat. Det nuvarande liknar väl mest 80-talets ökenvandring i valen men mycket strider och engagemang internt. Det ser bekymmersamt ut.

    Comment by Anders Wallin — 2016 09 12 19:22 #

  12. Valsedlar i labours nedlemsomröstning har gått ut till 640 000 medlemmar.

    Comment by Anders Wallin — 2016 09 12 19:37 #

  13. Regerande Tories har ca 150 000 medlemmar.

    Comment by Anders Wallin — 2016 09 12 19:38 #

  14. Till Anders Wallin: Nu använde jag faktiskt inte medlemsökningen i Labour för att invagga läsarna i föreställningen att man därmed vinner nästa val, utan jag ser ett ökat medlemstal mer som något hoppingivande i fråga om själva partiets, om man så vill demokratins, framtid. För demokrati är, som jag ser det, inte bara ett val mellan listor utan också ett brett folkligt engagemang i utformningen av den politik partierna ska gå till val på.

    Comment by Enn Kokk — 2016 09 12 22:28 #

  15. Ja, så är det.

    Comment by Anders Wallin — 2016 09 13 10:19 #

  16. Det går vilt till inom Labour.
    http://www.ibtimes.co.uk/youre-f-snarling-row-between-john-mcdonnell-alastair-campbell-after-question-1581707?utm_source=email&utm_medium=newsletter&utm_campaign=newsletter&utm_content=headline&spMailingID=773480&spUserID=MTI0NzI1NTgyNDIS1&spJobID=630206381&spReportId=NjMwMjA2MzgxS0

    Comment by Thomas Åkerblad — 2016 09 16 20:06 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^