Sommar i P1 med Karin Bojs

Jag har länge med både intresse och nöje läst vetenskapsjournalisten Karin Bojs i Dagens Nyheter. (Hon jobbade före tiden på DN på Aftonbladet, men på den tiden var hon nattredaktör.)

År 2015 fick hon Augustpriset för sin bok ”Min europeisk familj. De senaste 54.000 åren”, en bok med ett hisnande perspektiv på mänsklighetens historia och utveckling.

Hennes ”Sommar” i dag ändade i det här, men jag har själv redan tidigare varit intresserad av också hennes egen personhistoria och utveckling. Detta av ett lite udda skäl. Bojs är ju ett ganska ovanligt efternamn, och i mina unga år kände jag och gillade en medlem i Laboremus vid namn Anders Bojs, och jag har alltid antagit att de var släkt men inte vetat hur. Hon bodde i sina unga år i göteborgsområdet, men han kom, som jag minns det, från Kalmar. Fast nu tror jag att jag har fått svaret. Hon nämner i programmet sin farbror Anders.

Jag har aldrig träffat Karin Bojs, men i hennes sommarprogram finns en annan personlig brygga. Hon blev kvalificerad vetenskapsjournalist och har publicerat egna böcker, men hon startade sin bana som bagare efter att ha gått livsmedelsteknisk linje i gymnasiet, detta fastän båda hennes föräldrar är akademiker. Själv har jag en dotter som har akademisk examen och har jobbat som arkivarie och som dataansvarig för en organisation, men som totalt har sadlat om och blivit bagare.

Så här kan det vara i livet. Det enda gemensamma med nattjobbet på bageri och nattjouren på Aftonbladet var nog det som Karin Bojs kallade mötena med nattens vilsna själar.

Till DN sökte hon sig mest för att få göra lite andra saker. Hon skötte sig helt uppenbart, eftersom hon fick fortsätta jobba där, dock väldigt länge i form av en oändlig räcka vikariat.

Men till slut fick hon både fast jobb och ett jobb som hon har prisbelönats för, som vetenskapsjournalist. Och jag tror mig också, även i egenskap av läsare, förstå varför hon har lyckats: Hon är av den där sorten som läser på ordentligt – läste även in naturvetenskap på Komvux – och har förmåga att lyfta fram det nya och intressanta. Dessutom finns det hos henne, manifesterat också genom hennes engagemang i Reportrar utan gränser, ett engagemang för utsatta medmänniskor – hon nämnde själv den djupt nedslående utvecklingen i till exempel Turkiet och Polen. Men hennes uppmaning också till oss andra var: Gråt inte! Agera!

När det gäller jordens uppvärmning, ett av de ämnen hon har ägnat sig åt, hör hon till alarmisterna men noterade, att vetenskaparna, oftast beroende på egen disciplin, har lite olika meningar. Hon underströk att man inte kan sätta likhetstecken mellan vetenskap och sanning, däremot formulera teorier med viss sanningshalt. Vilket inte innebär, att man kan ha hur fantasifulla verklighetsförklaringar som helst, till exempel religiösa. Arter uppstår vid naturliga behov, som en anpassning.

Hon hade följaktligen ägnat mycket tid och möda åt DNA-tekniken och bland annat mänsklighetens utveckling genom oändliga tidsrymder. Som en förgrening av detta hade hon också kartlagt sin egen släkt mycket långt tillbaka i tiden. Ärftliga drag återkommer, ibland med en generations mellanrum, och så hävdade hon något som kanske chockerar många andra: Kreativ begåvning inom till exempel konst och musik är besläktad med tendenser till psykos.

Kanske får vi veta mer om detta. Hon berättade, att hon håller på med en uppföljare till den nämnda boken.

Också hennes musikval var fint. När hon hade talat om nattens vilsna själar, fick vi höra Ted Ströms ”Vintersaga” i Monica Törnells version. När hon i sitt prat hade nämnt Benny Andersson, spelade hon ”Smoochy” med BAO. Bland de övriga hon spelade fanns Patti Smith, Midnight Oil, Lena Willemark och Sofia Karlsson (med Dan Anderssons ”Jag har drömt” från hennes CD ”Svarta ballader”. Och sist men inte minst vill jag tacka henne för att hon spelade ”Oh Mary Don’t You Weep” med Bruce Springsteen, den som finns på hans platta från Pete Seeger-turnén, ”We Shall Overcome”.