Sommar i P1 med Maja Hagerman

Maja Hagerman känner jag till både som författare och skribent i tidningar samt från TV – dessutom vet jag, att hon under en period var ordförande i Ordfront, där jag själv under en någon tid var aktiv. Dock känner jag henne inte personligen.

Själv tycker jag att hon är en mycket intressant skribent och en lysande författare. Ett exempel är hennes bok om rasbiologen Herman Lundborg, läkare och professor men mest känd som ledare för det rasbiologiska institutet i Uppsala 1922-1935, och han spelade också en mycket central roll i hennes Sommar-program i dag.

Mest känd är Lundborg, från sin tid som docent i rasbiologi i Uppsala, för sina skallmätningar, men han gjorde också bedömningar utifrån de undersökta personernas hårfärg och kroppslängd. Under de bruna åren fångades många i universitetsvärlden av de här idéerna, men jag har hört äldre vänner i Uppsala berätta om senare föreläsningar av Lundborg, som samlade stor studentpublik så att säga av underhållningsskäl.

Lundborg själv var mycket metodisk. Sina mät- och kategoriseringsresultat med fotografier sorterade han in i långt mer än 100 album, där man kunde hitta 43 sådana med lappar (samer), 11 med finnar, 2 med judar samt 1 med zigenare och tattare.

De fascinerande är, inte att han fick ett barn med sin hushållerska, utan att han gifte sig med henne, Maria (Maja) Isaksson, som var av lapsk-finsk blandras. Hon fanns i ett av hans album.

Men av det ska vi enligt Maja Hagerman inte tro, att han egentligen inte var rasist. I sitt program påminde hon också om vilken auktoritet han blev i Nazityskland.

Maja Hagerman gräver också i den tidiga historien, påminner med heliga Birgitta som exempel om hur svårt det är att i dag säkert veta, hur också kända människor ur det förflutna verkligen såg ut. Och så visar hon hur rasbiologiska myter kommer till. Hon nämner som exempel Tacitus’ tillhöftade beskrivning av germanerna på andra sidan Rhen. Myten om germanerna och deras särdrag fördes på 1700-talet vidare av Herder men fick sin mot andra folk aggressiva hållning under nazisterna och fick då som praktisk följd erövringskrig och försök till fysisk utplåning av vissa andra folk.

Maja Hagerman använder en del av sitt sommarprogram till att granska också sig själv i det här perspektivet. Men det hon mer slås av, när hon tittar på författarfotona i sina böcker, är att hennes ursprungligen blonda hår har grånat och ansiktet har åldrats. Och så lovar hon att även nästa bok kommer att handla om aspekter av den fråga dagens Sommar hade som röd tråd. Rasbiologin verkar nämligen vara på frammarsch igen.

Hennes skivval startade passande nog med Lill Lindfors och ”Mitt lilla fejs”, och där fanns även en låt med den samiska sångerskan Sofia Jannok. Bland övriga låtar fanns ovanligt nog två på franska och så en med anknytning till Medelhavet, runt vilket ju Romarriket som hon pratade om sträckte sig. Nämnas bör också Joni Mitchell, Roxette, The Kinks, Seinabo Sey och så Sinéad O’Connors ”Nothing Compares 2 U”.