Sommar i P1 med Magnus Uggla

Magnus Uggla hade som en av de återkommande poängerna i sitt ”Sommar” hur sågade alla hans plattor har blivit; han inledde varje nytt avsnitt med att citera de mest taskiga omdömena kända musikskribenter i framför allt Expressen och Aftonbladet hade avgett – det rörde sig verkligen om rena sågningar. Men om det hade varit hela sanningen, skulle hans skivor knappast ha sålt alls. Och även om en mängd skivbolag sa nej, innan han fick göra sin första platta, skulle ju CBS, som sen släppte den, snart ha backat och han aldrig ha fått ge ut sina nu 17 studioalbum. Några måste ju också ha gillat dem, andra rent av köpt dem. Själv vet jag att jag här på bloggen med gillande har omnämnt hans första Karl Gerhard-samling – de enda invändningar jag hade gällde att CDn nog också borde ha innehållit mer av förklarande bakgrundstext om för dagens yngre generation av Karl Gerhard i kupletterna omnämnda dåtida fenomen och personer.

En annan återkommande tråd i det här sommarprogrammet var relationen till Martin Luuk från Killinggänget, med tonvikt på att Martin alltid tyckte annorlunda än han och aldrig var riktigt nöjd med vad han gjorde, detta trots att han, Martin alltså, föreslog ett samarbete.

Egentligen skildrade han hela sitt liv som en golgatavandring.

Det började redan i barndomen. Att föräldrarna bodde på Östermalm betydde inte att han fick fina kläder. Han led tidigt av panikångest och började använda sömntabletter vid sju års ålder. Föräldrarna skaffade sommarställe utanför Flen men höll själva till i skärgården – Magnus däremot skickades dit och passades där av en väninna till mamman, en dam med egna barn att ta hand om. Brorsan, som var 13, fick stanna i stan. Sen såldes det där sommarstället. Föräldrarna skildes.

I skolan gick det inget vidare. Han fick lågt betyg och placerades i obs-klass. Undra på att Magnus drog sig undan och försökte leva i sin egen värld.

Nya vänner hittade han bland pundarna i Humlegården, och det var nog bara det faktum att han sprang fortare än de som gjorde, att han undgick att gripas av polisen.

Ja, så där höll han på i dag, men jag tror egentligen inte, att han gav hela sanningen om sig själv i dagens Sommar.

Programmet avslutades mycket riktigt med ”Did I Tell You” med Jerry Williams.

Annars noterade jag, i fråga om musikvalet, att det bara var ett par artister, dels duon Willie Nelson & Merle Haggard, dels Hank Williams, som var kända för mig och att Magnus Uggla visade sig ha en böjelse för countryorienterad musik.