Sommar i P1 med Lennart Bylock

30 juli 2016 18:54 | Media, Musik, Politik, Resor, Teater, Ur dagboken | 5 kommentarer

Med den politiska hållning jag har, har jag normalt inte mina sympatier hos ledande personer i näringslivet, men dagens sommarpratare, Lennart Bylock, gjorde faktiskt på många sätt ett sympatiskt intryck på mig. Bylock framstod i många avseenden som en sympatisk person. Som framgångsrik kapitalist var han self-made, hade inte ärvt en förmögenhet eller position utan började med två tomma händer, även om pappan på 1950-talet tjänade skapligt med pengar.

Han var begåvad och tog också studenten, men mycket annat lockade. Redan som 15-åring arbetade han på en lastbåt med destination Holland och Belgien. Senare kom han sjövägen också till Amerika. Vid 18 års ålder tog han flygcertifikat och tog sig i flygplan till en beundrad ung dams hem, vilket kunde ha gått riktigt illa. Flickan och hennes pappa tog betäckning i ett uthus, men Bylock insåg i tid, att han inte borde försöka landa där. Lite senare bestämde han sig i stället för att bli polis. 48 år senare, berättade han, kunde han prisbelöna en annan före detta polis, Bertil Falk, med Natur och Kulturs kulturpris.

Han var också uppfinningsrik och kom på att man kunde tillverka bättre oljecisterner av glasfiber, och så startade han tillsammans med en bekant och med mycket lite startkapital en firma i branschen. Snart visade han framfötterna genom att ro hem en företagsorder om 1.000 + 1.000 cisterner. Affärskollegan höll på att tuppa av.

Men han hade många järn i elden. Bland annat var han i mitten av sextitalet generalsekreterare i Boxningsförbundet, och han praktiserade själv också andra kampbetonade verksamheter, blev bland annat världsmästare i offshore racing, vilket för hans del ändade på sjukhus.

Folk i näringslivet, de riktiga kapitalisterna, fick korn på honom och hans talang, och han anställdes i Wallenberg-sfären, där han avancerade; han kom så småningom att arbeta i Nitro Nobel. Sen jobbade han också i egen regi, bland annat med oljeplattformar och rederiverksamhet. Från sin tid i näringslivet berättade han en kostlig historia om ett uppköpsförsök, som han avvisade, fastän affären kunde ha gjort honom och hans kompanjon rika.

Över huvud taget finns det en distans hos honom till det han har hållit på med. Han berättade öppet hur en potentat i näringslivet påpekade för honom att hans framgångar verkade leda till en viss närighet, vilket han tog till sig. Och lite senare berättade han om egna adoptioner av utsatta barn och insatser i länder i Latinamerika och i Asien för barnhemsbarn, många av dem fysiskt handikappade, andra psykiskt handikappade.

Missförstå mig nu inte: Jag tror inte det här är generalmetoden för att hjälpa världens utsatta barn, men om man i vårt globala produktions- och utslagningssystem satsar pengar på att hjälpa några andra är det i alla fall bättre än att spendera alla pengarna på vräkiga middagar och champagne.

Fast fina middagar förekommer naturligtvis också i den värld där han lever. Vid en av dem stod Van Morrison för sångunderhållningen, vid en annan, i Muscat-Oman, sjöng Placido Domingo. Och då ska man veta, att hans musik i unga år var ”Te dans me’ Karlstatösera” med Sven-Ingvars – han kände tydligen själv, från hemstaden Karlstad, Sven-Erik Magnusson.

Över huvud taget verkade musikvalet naturligt avpassat till det han talade om, och bland de artister han spelade fanns Liza Minnelli (”Cabaret”), Bill Haley, Rodriguez (”Sugar Man”), Sven-Bertil Taube (”Den vackraste visan om kärleken”) och Monica Borrfors (”Att angöra en brygga”).

Han inledde med att till hustrun spela ”Lady In Red” och avslutade programmet mycket stilenligt med Edith Piaf och ”Non je ne regrette rien”.

Trots att han numera är blind, håller han stilen.

5 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Efter att ha följt Lennart Bylocks utveckling och sett vissa paralleller med Anders Wall hade jag höga förväntningar på Sommarprogrammet. De överträffades.

    Även Anders Walls program för några år sedan tycker jag var mycket bra. Till det de har gemensamt – som att de blev VD-ar för storföretag vid 33-34 års ålder – hör uppenbarligen en väl utvecklad berättartalang.

    För övrigt tycker jag att recensionen av bokförlagskollegans program är mycket bra.

    Visst måste man säga att Bylock visade distans till sig själv när han beskrev hur han blev uppmärksammad på att han ändrat sig för mycket med framgången, att han börjat uppträda alltför mycket som en nyrik.

    Eller när hans pappa höll honom på jorden efter VD-utnämningen: Om du Lennart lyssnat på mig och blivit folkskollärare…

    I de här dagarna när det talas om de nedslående rapporterna om Panama-pengar, var det särskilt fint att höra Bylock berätta hur han och hustrun fick två barn från Panama via Röda korset på plats.

    Comment by Hans G Eriksson — 2016 07 31 4:09 #

  2. Till Hans G Eriksson: Viktigt, då man som jag skriver om sommarprogrammen, är att inte i förväg klassa sommarprataren utifrån förutfattade meningar.

    Comment by Enn Kokk — 2016 07 31 15:40 #

  3. Enn Kokk. Jag har alltid förväntningar i mån av intryck eller erfarenheter som gör dem någorlunda välgrundade. Annars skulle jag inte se fram emot att höra Bylock som Vinterpratare i P1 eller betala biljett till en konsert.

    Comment by Hans G Eriksson — 2016 07 31 17:24 #

  4. Till Hans G Eriksson: Också jag har ofta, av lite skilda skäl, uppfattningar om sommarpratarna redan innan jag har hört deras aktuella sommarprogram. Men vad jag försöker göra är att i mina bedömningar bortse från förutfattade meningar.

    Comment by Enn Kokk — 2016 07 31 20:25 #

  5. Enn Kokk: Tack för svar! En bra princip.

    Comment by Hans G Eriksson — 2016 07 31 22:54 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^