Några ord till i ordförandefrågan (s)
21 september 2006 23:18 | Politik | 24 kommentarer”Många partiledarkandidater nämns i den diskussion som redan har startat, men enligt min bestämda mening duger de flesta av de nämnda inte till att göra just det som måste göras, om socialdemokratin ska återfinna sin själ”, skrev jag i min första reaktion på Göran Perssons avgång.
Jag valde då att inte argumentera mot enskilda personer men skulle mycket väl kunna ha gjort det.
I den opinionsmätning som Aftonbladet lät göra (och i många andra sammanhang, också på bloggar) seglade snabbt Margot Wallström upp som favorit. Nu tycks hon ju själv ha avböjt kandidatur, men eftersom jag för min del inte förordade henne, vill jag, för säkerhets skull, låta mina läsare ta del av mina argument.
Jag vill starta med att säga, att jag aldrig har haft något otalt med henne, tvärt om. Och jag är den förste att framhålla, att hon har både personlig charm och karisma.
På minussidan finns en oförutsägbar lynnighet, parad med en benägenhet att tåga i väg till nya och roligare uppgifter, när något går henne emot. Dessutom har någon, när hennes namn aktualiserades, frågat, vad man minns av hennes tid som statsråd – mer än att hon flyttade sitt statsrådskontor till Karlstad.
Kanske skulle jag ändå satsa på charmen och karisman, om det inte funnes ytterligare en fråga, som gör det svårt för henne att erövra alla socialdemokraters hjärtan. Hon är en EU-stridis, i många stycken också en federalist. Och hon är beredd att ta häftig strid, även mot partivänner, för sina övertygelser i den här frågan.
I mitt förra inlägg i partiordförandefrågan skrev jag:
”Av de nu diskuterade personerna finns det en enda som skulle kunna komma i fråga, Wanja Lundby-Wedin.
Som många andra tycker jag, att det verkligen är på tiden att svensk socialdemokrati får en kvinnlig partiledare.
Att hon bär med sig erfarenheter från en av de fortfarande stora svenska folkrörelserna, fackföreningsrörelsen – den andra stora grenen av arbetarrörelsen – gör inte saken sämre.”
Jag är väl medveten om att även Wanja Lundby-Wedin hörde till dem som förordade ja till EMU, en ståndpunkt som jag själv kämpade emot. Jag är alltså inte ute efter att få en EU-skeptiker till partiordförande.
Men på en viktig punkt skiljer sig Margot och Wanja åt. Så här skrev jag om Wanja Lundby-Wedin:
”Dessutom har hon personliga egenskaper, som är en bristvara i dagens politik: hon har ödmjukhet och hon kan lyssna.”
Det tycker jag avgör saken.
Flera kommentatorer har, även här på bloggen, gjort invändningen, att Wanja Lundby-Wedin inte sitter i riksdagen. Det är en berättigad, om än inte helt avgörande invändning – den gäller för övrigt i lika hög grad Margot Wallström.
Om man ändå finner, att det inte går att välja någon som inte sitter i riksdagen till partiledare och dessutom kanske vill åstadkomma en djärv generationsväxling, välja en person som kan vara partiledare i årtionden, hör jag till dem som kan tänka mig, att valberedningen allvarligt bör pröva namnet Carin Jämtin. Jag har fått stor respekt för henne i de sammanhang där jag har mött henne, och hon har ett internationellt engagemang, som ingen socialdemokratisk partiledare sedan Olof Palme har haft. Att sinnet ibland rinner över för henne och att hon – som i fallet israelernas mur på palestinskt område – också ger uttryck för detta tycker jag bara är ett plus!
Statsrådskollegan (än så länge) Morgan Johansson förordar henne som ny partiledare i dagens Expressen (21 september):
- Carin Jämtin, för hon är en person med stort hjärta och med stark känsla för solidaritet och jämlikhet. Jag tror att i vår oppositionspolitik måste vi visa att socialdemokratin är en stark röst för jämlikhet och solidaritet i världen. Vi kommer att se att klyftorna ökar – de som är rika kommer att bli väldigt rikare.
En människa med just sådana egenskaper vill jag själv se som socialdemokratisk partiledare.
24 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Det är nog viktigt med ödmjukheten för att kontrastera mot det som uppfattats som en viss självgodhet eller stöddighet hos G.Persson.
Jämtin skulle vara utmärkt, kanske skulle det utgöra slutet för en lång period av vad jag upplever som undfallenhet visavi stormakter och en rädsla för att kritisera.
En fläkt av utrikespolitik från mäster Olofs tid, för att parafrasera Afzelius.
Comment by Fredrich Legnemark — 2006 09 21 23:52 #
Japp, Carin Jämtin är klart min favorit. Hon ger ett gott och trevligt intryck och verkar både intelligent och förnuftig. Vore jag medlem skulle jag klart lägga min röst på henne
Comment by Kerstin — 2006 09 22 0:57 #
Mollgan – ”Vi kommer att se att klyftorna ökar – de som är rika kommer att bli väldigt rikare.”
-Ett typexempel på att vänstern är mer intresserad av att bekämpa rikedom än fattigdom. Och nej, det ÄR inget nollsummespel. Klyftor är faktiskt ointressanta så länge de som har det sämst får förbättrade villkor. Om man inte inser det är man driven av avundsjuka istället för Den Enda Vägen
varmt hjärta men kall hjärna.
Comment by P Hberg — 2006 09 22 2:02 #
Till Fredrich Lagnemarj: Om mäster Olofs tid, både riktiga och i Björn Afzelius´ version, har jag skrivit åtskilligt här på bloggen. Och i många stycken önskar jag den tillbaka.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 7:45 #
Till P Hberg: Och jag, en gång i världen i sekretariatet för Alva Myrdals jämlikhetsgrupp, tror att ett jämlikt samhälle drar med hela samhället i den kreativitetsprocess, som skapar ökad välfärd.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 7:49 #
Till Kerstin Berminge: Vi är överens. Jag är nog en motvallsgubbe.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 7:57 #
Jag håller med dig helt och fullt. Visserligen är jag inte sosse men visst behöver partiet Vanja eller Carin.
Comment by Jinge — 2006 09 22 10:26 #
Carin Jämtin får min röst. Wanja Lundby-Wedin behövs i LO – det kommer att bli tuffa tider för fackföreningsrörelsen.
Comment by Fredrik Jansson — 2006 09 22 10:57 #
Det finns flera utmärkta namn, exempelvis Wanja. Men frågan är om det ändå inte är dags för ett generationsskifte. Wanja är vid nästa val 58 år, ett år äldre än Persson är idag. Carin Jämtin tillhör däremot samma sextiotalsgeneration som Reinfeldt och är dessutom en utmärkt person.
Min gissning är dock att partiet väljer någon med mer erfarenhet än Carin J och yngre än Wanja – det blir Mona (också ett bra namn!)
Comment by Mats — 2006 09 22 11:31 #
Till Fredrik Jansson: Jag såg att du även på din egen blogg förordade Carin Jämtin.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 11:58 #
Till Mats: Mona har jag sett på nära håll när hon var partisekreterare och jag arbetade på partisekreterarens kansli. Alldeles oavsett det strul som fällde henne förra gången tycker jag, att hon inte räcker till. Så jag föredrar den mindre erfarna Carin Jämtin.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 12:01 #
Jag instämmer i det du skriver. Själv har jag länge förordat Wanja. Jag ser dock stora problem med att Wanja inte sitter i riksdagen. Skulle man kunna se en lösning med Wanja som partiordförande och Mona som ledare i riksdagen? Det skulle bli en form av delat ledarskap, men med skilda ansvarsområden.
Comment by Elin Norén — 2006 09 22 12:57 #
Till Elin Norén: Mona är så oberäknelig, och nu menar jag främst i organisatorisk mening. På den tiden jag var med, förekom det, att partiombudsmän slog vad om ifall hon skulle komma på möten, där hon hade lovat tala, eller inte.
Väljer man Wanja till partiordförande, måste man ha någon i riksdagen, som under den här valperioden fyller rollen som parlamentarisk oppositionsledare. Det viktigaste då är att välja någon som i framtoning inte alltför mycket avviker från partiordföranden.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 13:06 #
Wanja är bra men hon är för gammal! Vi behöver någon som kan sitta i mer än tio år. Jag vill inte vara någon ”åldersfascist”, men det är faktiskt dags för ett generationsskifte.
Comment by Tjelvar — 2006 09 22 14:17 #
Till Tjelvar: Wanja är född 1952, alltså 54 år gammal. Hon skulle mycket väl kunna sitta i tolv år, det vill säga tre kongressperioder, och när hon blir pensionär avgå med ålderns rätt. Det finns exempel på mycket framgångsrika politiker, som har varit verksamma i ännu högre ålder.
Vill man ha ett riktigt rejält generationsskifte, måste man ner till Carin Jämtins generation.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 15:15 #
Carin Jämtin kändes som en av den förra regeringens klarast lysande stjärnor. Hon utstrålar mänsklighet och sympati. Rent politiskt verkar hon ha hjärtat på rätt ställe! Men jag har inte sett henne i så många debattsammanhang. Är hon en vass debattör?
Comment by Staffan W — 2006 09 22 15:50 #
Intressant debatt.Som utomstående tycker jag det är intressant hur förutsägbar s-debatten hittils är när den följer två spår; yngre än GP, kvinna och rikspolitiker. I Skånska Dagbladet (c) har jag i en ledare utvecklat ett annat resonemang utifrån min grundläggande ståndpunkt varför beslut så ofta blir fel, man styr – tar beslut – genom att titta i backspegeln. En förutsättningslös analys tror jag talar för ett helt annat slags lösning på ledarfrågan inom socialdemokratin, citat ur SKD fredag.
”Ilmar Reepalu skulle på de flesta punkter vara en starkare partiledare än de som figurerar i diskussionen om Göran Perssons efterträdare. Han skulle åldersmässigt, om han kandiderar, vara en motsvarighet till den framgångsrike moderatledaren Gösta Bohman.
Reepalus kompetens och erfarenhet är obestridlig, han åtnjuter respekt inte bara bland de egna utan djupt in de borgerligas led och i näringslivet. Dessutom är han en bättre debattör än de efterträdare som diskussionen mest handlar om.”
Comment by Lars J Eriksson — 2006 09 22 16:02 #
Till Lars J Eriksson: Själv har jag ju i första hand förordat Wanja Lundby-Wedin, som inte är purung. Däremot tycker jag – i motsats till dig – att det ligger mycket i argumentet, att socialdemokratin äntligen borde få en kvinnlig partiledare.
Ilmar Reepalu känner jag väl från vår gemensamma tid i partiets VU – jag var protokollsekreterar i VU. Han har många starka sidor, men han är ju inte kvinna.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 16:19 #
Till Staffan W: Inte heller jag har tillräcklig erfarenhet av henne som debattör – jag mer efter den egenskap du framhåller, att hon har hjärtat på rätta stället.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 16:23 #
Ok, jag kan förstå varför kvinnoargumentet
väger så tungt just nu. Anna Lindh uppfattade
jag hade kapaciteten. En gång i tiden såg jag
Anna Greta Leijon som en lika självklar efterträdare
till Olof Palme. Tror också på Carin Jämtin, men kanske mest för att jag sett svagheter hos Mona och Wanja medan
Jämtin för oss utanför rörelsen är ett fortfarande helt oskrivet kort.
Vill ändå lite envist framhärda med följande
citat ur Skd-ledaren:
” När Göran Persson meddelade sin avgång
markerade han i en bisats att han är för gammal
för att utkämpa ytterligare en valrörelse,
han skulle vara 61 år vid valet 2010.
Men är hans slutsats så självklar?
Varför skall vi i Sverige vara så fast i åldersnoja,
vad säger att inte en som är 60+ mycket
väl kan vara partiledare och statsministerkandidat?”
Comment by Lars J Eriksson — 2006 09 22 16:50 #
Till Lars J Eriksson: Det var väl knappast av åldersskäl som Göran Persson avgick.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 22 17:03 #
Nu vill ju vi på LO ha kvar Wanja som vår ordförande.
Och det går väl inte att vara partiledare samtidigt?
Comment by RS — 2006 09 23 16:20 #
Till Rose-Marie Södergren: Nä, man kan inte ha båda posterna samtidigt. Att ni vill ha kvar henne kan väl tänkas bero just på de kvaliteter jag tillskriver henne? (Jag hann bli bekant med henne under min tid på partistyrelsen, så jag tror inte jag fablar.) Så du måste förstå, att det är flera som är ute efter henne.
Wanja är en förtjusande människa. Det har jag fått erfara, både vid jämna födsedagar (mina) och i sammanträdeskvarnen. Jag minns när jag vid ett tillfälle råkade passera ett socialdemokratiskt valmöte vid hötorgsskraporna där hon stod och talade: När hon fick syn på mig, avbröt hon sitt tal och utbrast i mikrofonen: ”Här kommer Enn Kokk som…” – resten förbjuder min personliga blyghet mig att berätta. Men hon kom fram och kramade mig, mitt i valmötet. Undra på att jag förordar henne.
Comment by Enn Kokk — 2006 09 23 18:49 #
d0414c589f12a9fad84a…
d0414c589f12a9fad84a0f5ca778571ed0414c589f12…
Trackback by d0414c589f12a9fad84a0f5ca778571e — 2007 01 17 4:23 #