”Du är för gammal, farmor. Du kan gå sönder.”

Uppmärksamma läsare har kanske noterat, att min recension av Marit Paulsens ”Sommar” publicerades, när klockan var nästan tre på natten.

Normalt brukar jag lyssna på Sommar när det direktsänds i P1, men det kunde jag inte i går. Då lyssnade jag på programmet på nätet, fram mot midnatt när jag hade kommit tillbaka till Öregrund efter att ha varit på födelsedagskalas i Rinkeby. Vi åkte buss till och tillbaka från Uppsala, men sen blev det också bilresa till och tillbaka från Rinkeby; vi fick skjuts av Bengt och Inger. Bengt är morfar till dem vi skulle fira, Birgitta deras mormor. Vi var alltså hembjudna till deras gemensamma barn från ett ungdomsäktenskap, Anna, men de som fyllde år – med en dags mellanrum – var två av Annas döttrar, Sara och Amanda.

Morfar (jag är en låtsasmorfar) och mormor gratulerade med pengar för fri användning.

Med på festen var också Annas yngsta dotter, Ella, och flickornas far, Kaj, som Anna sedan länge är skild från. Med på det här födelsedagskalaset var vidare tre kompisar till födelsedagsbarnen, en flick- respektive pojkvän och så en gammal tjejkompis till Amanda från deras tid i gymnasiet, vidare Annas kusin Anna-Karin och så vår Matti med sin Karin och döttrarna Ella (nej, det är ingen felskrivning) och Sofia. Till det här kommer en hund och fyra katter.

Sofia har lärt sig gå nu i sommar, men hon höll sig helst till mammas eller pappas famn.

Hennes syster Ella är mycket mer kaxig och företagsam, känner ju också sen tidigare igen flera av oss vuxna som var där. Hon lekte ganska vilt med ungdomarna som var där: kastade bland annat soffkuddar och ett leksaksdjur på dem. När det vid ett tillfälle var nära att hon skulle krossa en kaffekopp på bordet vid vilket ungdomarna satt, försökte Birgitta hejda henne genom att föreslå, att lilla Ella i ställe skulle slänga saker på henne. Men Ella avböjde:

– Du är för gammal, farmor. Du kan gå sönder.

Kalaset, med nygrillade hamburgare med pommes frites och andra tillbehör och sen kaffe och tårta (i mitt fall sockerfri glass), blev mycket lyckat, och sen åkte de gamle hem.

I veckan får vi på nytt träffa Matti, Karin och deras små döttrar. Då kommer de på ett flerdagarsbesök hos oss i Öregrund, som ju också är Mattis barndoms sommarland. Fast nu ska trädgårdens grönska och blomsterprakt i stället omfamna hans barn, våra barnbarn.