Sommar i P1 med Bianca och Tiffany Kronlöf

Jag kände, innan jag i dag hörde deras Sommar-program, inte till systrarna Bianca och Tiffany Kronlöf, och får kännedom om deras ”Slå pattarna i taket”, ”Full patte” och ”Så jävla pk!” först när jag läser presentationen av dem och deras program i presentationen av årets sommarvärdar. Det kan ju bero på min relativt höga ålder, men som jag är skapt, ser jag det som en berikande utmaning att lyssna på de här i mitt perspektiv unga damerna.

Det ska dock inte blandas samman med det en av dem berättade i programmet, att hon under en mottagning kontaktades av inte mindre än fyra män med fler år på nacken än hennes då 30: ”Du är så vacker. Men du är så ung.”

Så småningom lär sig de här båda systrarna att hantera sånt här, men Bianca bekänner också ett ungdomligt misstag. Hon blir kontaktad av en fotograf i Helsingfors – hon och systern kommer ursprungligen därifrån – och får ett smickrande erbjudande om vad hon uppfattar som modellfotografering. Så hon tar färjan över och går upp i fotoateljén, där hon ser bilder på väggen av mer eller mindre avklädda damer. Det visar sig också, att det är såna bilder, avsedda för en kvällstidning, hon väntas ställa upp på, och fastän hon stretar emot, blir det i slutändan foton där hennes bröst syns genom en våt, minimal T-shirt.

Hennes farmor köpte sen hela upplagan i det område där hon bodde, detta för att förhindra spridning till andra som bodde runt omkring.

Jag skulle gärna ha återgett fler såna här historier, om det hade vimlat av dem i det här programmet, men tyvärr var det ganska ofta mest ganska pladdrigt.

Och så en sak till: Som mina regelbundna läsare vet, är jag långt ifrån någon pryd typ, men i det här fallet fick lyssnarna så många könsord och underlivsanknutna historier till livs, att det faktiskt kändes som spekulation.

Även musikvalet i programmet gör mig tveksam. Eftersom jag själv är bekant med Ike och Tina Turner, Spice Girls, Beyoncé och rapmusik, klagar jag inte på grund av egna kval – tvärt om fanns här ett och annat jag gillade. Men ganska stora grupper av främst äldre, men inte uteslutande äldre lyssnare kan faktiskt ha stängt av det här programmet, både på grund av dess röriga innehåll och på grund av musikvalet.

Och det här borde ställa Sommar-redaktionen inför ett principiellt problem: Vad vinner man med att, fast bara tillfälligt, locka ett antal främst yngre lyssnare, om man samtidigt stöter bort många av de äldre, samtidigt mer trogna?

Ett program av Sommars karaktär kan säkert förändras både innehållsligt och musikaliskt, men det här måste göras med mycket varsam hand.