Vet någon i dag vem Maria Sandel var?

Arbetarrörelsen har gjort sig urarva. Stora delar inte bara av socialdemokratins ideologiska arv utan också kulturarv förefaller vara tämligen obekanta för dagens partimedlemmar.

När jag var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), försökte jag regelbundet lära tidningens cirka 140.000 prenumeranter något inte bara om den aktuella politiska kursen (s) utan också om viktiga bidragsgivare genom historien till partiets teoribildning och vägval samt om levnadsvillkoren för de hårt arbetande människor som genom seklerna har burit upp vår rörelse, vilket senare ofta speglas på ett levande sätt genom skönlitterära böcker.

Första maj-numret av Aktuellt i politiken (s), nummer 7 1979 (12 april) utformades därför, som ett led i partiets 90-årsjubileum, just på detta sätt. Där fanns till exempel följande recension:

Maria Sandel

Maria Sandel (1870-1927) var vår första kvinnliga proletärförfattare. Hon växte upp i Stockholms arbetarkvarter, vistades på nittitalet några år som hembiträde i USA men återvände och försörjde sig bland annat som trikåstickerska. Hon publicerade noveller och dikter i arbetarpressen, mest i Social-Demokraten. Hennes första bok, novellsamlingen ”Vid svältgränsen”, kom ut 1908. Politiskt arbetade hon inom den första socialdemokratiska kvinnoklubben, Stockholms allmänna kvinnoklubb, bildad 1889. Litterärt ägnade hon sig åt samma grupper som politiskt, det växande antalet kvinnliga arbetare inom industrin och hemmakvinnorna inom arbetarklassen. Hon har gett namnet åt Morgonbris, som 1904 började ges ut av Kvinnornas fackförbund. Hon förenar de båda perspektiven klasskamp och kvinnokamp i sitt författarskap, där hon bland annat gisslar de manliga klassbrödernas kvinnoförtryck och alkoholism (som drabbade kvinnorna).

Det senare och prostitutionen finns som ett par ingredienser i hennes roman från 1924, ”Droppar i folkhavet”, som nu finns i LTs serie Goda berättare. Det är en roman med de vardagliga detaljernas styrka. Men det är också en roman med uppenbara brister. Där finns en karlslok som är så skurkaktig, att han är ett under av ondska; till Maria Sandels svagheter hör att hon gärna tecknar i bjärt svart och vitt. ”Droppar i folkhavet” är förvisso läsvärd, men den är också svårt melodramatisk.

Hennes bästa bok är nog ”Virveln”, som utkom på Tidens förlag år 1913. Det är en kollektivroman om stortstrejken. Den handlar om hur industrialismen mal ner människor men också om solidaritet, kamratskap och kamp. Den utkom i en ny upplaga på Ordfronts förlag år 1975.

Skaffa och läs gärna både ”Droppar i folkhavet” och ”Virveln”.

* * *

”Virveln” borde, språkligt lätt bearbetad, återutges i den serie arbetarrörelseanknuten skönlitteratur, Arbetarberättare eller Folket i Bild, jag har föreslagit. Tidens förlag, som ursprungligen gav ut ”Virveln”, ingår numera i KF-ägda Norstedts, och Ordfront återutgav den således på 1970-talet, vilket talar för att något av de nämnda förlagen borde ge ut den föreslagna serien.

* * *

Genast anländer följande mejl från Murbruk förlag:

Hej! Råkade se på din blogg att du skrev om Maria Sandel och att hon borde återutges. Ville bara säga att vi håller på att göra klart en nyutgåva av ”Droppar i folkhavet”, med varsitt efterord av litteraturvetarna Tilda Maria Forselius och Eva Heggestad. Vet ej exakt när den kommer men skulle tro att det blir i september. ”Virveln” är också en riktigt bra bok, men denna gång blev det ”Droppar i folkhavet”.
Hälsn
Kalle Holmqvist
för
Murbruk förlag
www.murbrukforlag.se