Alla tillsammans
11 april 2016 18:28 | Politik, Prosa & lyrik, Resor, Ur dagboken | 19 kommentarerI lördags var Birgitta och jag i egenskap av partiveteraner (s) inbjudna att delta i det socialdemokratiska uppsaladistriktets årskongress, i år förlagd till Tierp.
Kongressen genomfördes i den nedlagda möbelfabriken därstädes, helt nära järnvägsstationen, dit vi och en del andra kongressdelagare anlände med hjälp av Upptåget. Den gamla möbelfabriken är numera förvandlad till ett kommunalt allaktivitetshus, där människor i högst skiftande åldrar normalt samlas för högst skiftande aktiviteter. Där finns följaktligen också konferensutrustning och möjligheter att som i detta fall servera ett stort antal människor lunch.
Men det var ju inte primärt för att äta, ens dricka kaffe tillsammans, alla dessa ombud från partiorganisationer i alla kommuner i vårt län plus distriktsstyrelsen och alltså några veteraner/gäster hade samlats. Fast visst finns det en återseendets glädje i att träffa partibekanta också från förr plus ett representativt urval av de nu aktiva. På gästplatserna längst fram hade vi sällskap av till exempel Hans Alsén och Mary Erixon från Uppsala och Mats O Karlsson från Enköping. Under kaffet efter lunchen kom vår nye distriktsordförande, Ardalan Shekarabi, och satte sig med Birgitta och mig. Vi har träffats tidigare, men nu hann jag kort berätta lite om min egen långa partibakgrund; jag nämnde bland annat att jag i unga år valdes till en distriktskongress med högsta röstetal och att jag också har suttit sekreterare vid kongresser för så länge sen, att han (för övrigt liksom jag med utländsk bakgrund, i hans fall Iran) varken var född eller hade kommit till Sverige.
Jag nämner det här som en ingång till vad som avhandlades på kongressen. En del av de församlade, främst från Uppsala arbetarekommun, gjorde försök att något luckra upp den ganska invandrarrestriktiva hållning den nuvarande socialdemokratiskt ledda regeringen tills vidare förespråkar, och Peter Gustavsson, ny ordförande i Uppsala arbetarekommun, lyckades också nyansera kongressens ställningstagande en smula.
Men i den här frågan liksom i alla andra som aktualiserades i motioner hade distriktsstyrelsen kongressen i ett stadigt grepp. Missförstå mig inte – debatten var fri och öppen, och ombuden, särskilt många av de yngre, gav fritt uttryck för sitt hjärtas mening, men när votering begärdes, vann distriktsstyrfelsen nästan utan undantag.
Riktigt så här var det inte i vår, Birgittas och min, ungdom. Birgitta var en gång i världen en av anförarna i en av Laboremus, Broderskap med flera organiserad revolt i vietnamfrågan, en revolt som slutade i att den dåvarande distriktsstyrelsen trots uppbackning av flera statsråd fick storstryk. Ibland är det rätt att göra uppror!
Ett par programpunkter utanför kongressförhandlingarna i strikt mening kom att bli några av de mest intressanta.
Anders Lindberg, som flertalet av er känner till som ledarskribent på Aftonbladet (s), gjorde en mycket intressant analys av vårt partis läge och möjligheter. Eftersom jag råkar veta, att Anders Lindberg privat bildar par med Åsa Westlund, vars EU-entusiasm jag inte delar, var hans slutkläm ganska intressant. Lindbergs anförande handlade inte alls om EU, men i slutbilden framhöll han Anders Ygeman som ett attraktivt ledarämne för vårt parti, vilket jag verkligen inte vill invända mot.
Men jag vill gärna påminna om att Anders Ygeman på sin tid (liksom jag) slogs mot Sveriges anslutning till EEC (EG). Den omröstningen förlorade vi. Men sen gjorde vi tillsammans en mer segerrik insats i riksledningen för Socialdemokrater mot EMU. Den segern tror jag en majoritet svenskar inte minst i dag har anledning att tacka oss för.
Det andra som engagerade mig var ett seminarium om den framtida länsindelningen. Börje Wennberg, ledande landstingspolitiker i vårt län, och Marlene Burwick, ledande kommunpolitiker (s) i Uppsala, presenterade tillsammans en fråga, som är en het potatis inte bara i vårt län eller i det gigantiska område vi nu föreslås bli sammanslagna med: Sörmland, Västmanland, Örebro, Värmland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland. (Och likadant blir det enligt det här förslaget i övriga landet.)
Jag förstår att främst sjukvårdspolitikerna med sitt behov av ekonomiskt underlag för verksamheten dras till lösningar av det här slaget, men som jag i ett inlägg om det här sa, är förslagets gigantomani en uppenbar risk för demokratin. Jag (och även hustrun som i den här frågan tycker som jag) har under vår aktiva tid besökt nästan alla delar av landet för valmöten, distriktskongresser, arbetarekommunmöten och seminarier, men det betyder ju inte att ens vi kan tillräckligt mycket till exempel om lokala förhållanden och lokala opinioner. Flertalet medborgare har dessutom ingen aning om vilka de där kandidaterna från andra delar av de planerade storlänen är. Genomförs det här, kan vi glömma det personvalsmoment, ytterst den persontillit, som åtminstone i någon mån i dag påverkar vårt partival. Jag vill påminna om att redan dagens län i vissa fall är så stora, att placerings- och servicefrågor är roten till uppkomsten av särskilda sjukvårdspartier. Jag kan inte hjälpa, att idealet i själv verket är naturliga, stora länscentra, med ett omland av kommuner, som kommunikationsmässigt – vi talar här både om resandeströmmar, var man söker arbete, utbildning och vård och, viktigt, med gemensamma media rimligt hör i hop. Det leder mig till att man bör bevara mycket av den länsstruktur, som har funnits i Sverige genom århundraden. Det handlar inte om konservatism utan om demokrati!
Efter att ha hört ett antal inlägg på inledarnas linje är jag ganska pessimistisk om att vårt parti kommer att hamna på denna rimliga ståndpunkt.
Men jag tror att Birgitta är ganska enig med mig om det här, och hon kan från sin aktiva tid i politiken det här landet utan och innan. I sitt hälsningsanförande i slutet av kongressen påminde hon om att hon under sin tid i politiken har deltagit i ett hundratal distriktskongresser, inte bara i vårt eget län utan över hela landet. Vid de här tillfällena är man inte bara ute och predikar. Man lär sig också enormt mycket om det land vi lever i.
Birgitta kallades upp för att strax före kongressens slut hålla gästernas hälsningsanförande – det var i det hon berättade om sina många distriktskongresser runt om i hela vårt land. En röd tråd i hela hennes hälsning till kongressen var, med stöd av citat av bådas vår vän under många år, den nu döda Helga Henschen, poet, prosaförfattare, konstnär, budskapet att en folkrörelse som socialdemokratin måst präglas av och arbeta för gemenskap.
Hoppas kongressen förstod, att man då måste hålla ihop människor och landsdelar i ett arbete för gemensamma mål.
Hur som helst applåderade kongressen, entusiastiskt och stående, Birgittas lilla tal. Jag tolkar det i Helgas anda till att vi måste hålla om varandra för att inte falla.
19 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Oj, jösses, här känner man både historiens vingslag och får dessutom vara med på distriktskongressen ”live” i stort sett!
Håller med. Om allt! Hälsa Birgitta!
Comment by Karin — 2016 04 11 19:46 #
Till Karin Englund: Tack!
Till läsarna: Den här Karin heter alltså Englund i efternamn och var förr bland annat chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm.
Hon känner också Birgitta väl, bland annat för att de här båda damerna en gång i världen jobbade tillsammans med seminarieverksamhet på Hammarskjöldfonden i Uppsala.
Comment by Enn Kokk — 2016 04 11 20:57 #
Trevligt att höra att det finns sossar med anständighet, men kongressen som helhet ställde sig alltså bakom regeringens utskällda asylpolitik? Vilken linje drev Peter Gustavsson?
Comment by Fredrik — 2016 04 11 21:36 #
Till Fredrik Thorsson: Peter Gustavsson och flera andra ville ha en mer generös flyktingpolitik än den som kongressen generellt ställde sig bakom.
Comment by Enn Kokk — 2016 04 11 22:05 #
Anade detta. Peter är en person som jag i många avseenden har respekt för. Tråkigt med Socialdemokraternas generella omsvängning dock även om det egentligen inte är något nytt att S står för en hård linje i flyktingpokitiken. Jag hoppas att många socialdemokrater ställer sig bakom Folkkampanjen för asylrätt.
Comment by Fredrik — 2016 04 11 22:37 #
Till Fredrik Thorsson: Nu är ju den aktuella politiken knappast någon evig linje. Jag ser den mer som en andhämtningspaus, nog också som en gest mot större delen av det övriga EU, som ju inte har visat något rimligt ansvar. Men självfallet tycker även jag, att man inte borde ha gått så här långt i restriktivitet.
Comment by Enn Kokk — 2016 04 11 22:45 #
Ja, det är inte tänkt att detta ska bli någon debatt om asylpolitik och jag hoppas att du har rätt att den kommer ändras snart. Visst blir det påfrestningar med stora krig och många på flykt, men asylrätten skapades ju just för att gälla i ett sådant läge. När det är relativt fredligt är det ju lätt att ansluta sig. Därför är det ett sorgligt misslyckande att asylrätten sätts ur spel när den verkligen prövas.
Vi har ingen systemkollaps i Sverige, men det är en bild från SD som alla partier utom V och C mer eller mindre anslutit sig till. Som signal till övriga EU har resultatet blivit att de också stängt sina gränser mer och försvårat för de på flykt.
En progressiv rörelse borde möta situationen med ökade satsningar på gemensamma välfärdslösningar.
Comment by Fredrik — 2016 04 12 9:55 #
Till Fredrik Thorsson: Jag tror inte att du och jag egentligen är oeniga – i mitt eget livsbagage har jag att jag vid sju års ålder i andra världskriget slut kom hit tillsammans med in emot 30.000 andra flyktingar från Estland, och knappast några av oss hade gett sig av om det inte hade funnits ett nog så reellt hot som bakgrund.
Men också du måste ju rimligen förstå att dagens flyktingström är så mycket större, integrationsproblemen mycket större, logiproblemen mycket större i dag. Förvisso exploaterar SD det här, men du tenderar också att bortse från de ovan nämnda reella problemen och framför allt från grundproblemet, att de flesta andra EU-länder inte tar en rimlig del av ansvaret för de flyktingar, som väller in i Europa.
Comment by Enn Kokk — 2016 04 12 10:47 #
Hej Enn,
Jag skulle behöva komma i kontakt med Birgitta. Kan du hjälpa mig? Jag har lämnat meddelande till henne.
Vänliga hälsningar
Nils Eklund, Sveriges radio Ekot
Comment by Nils Eklund — 2016 04 12 11:57 #
Enn Kokk:
Vi står nog närmare varandra i detta än många andra. Jag vet också att du i ditt föredrag om din egen flykt anknyter till dagens situation, även om jag inte har fått förmånen att höra detta.
Samtidigt tycker jag kanske att du överdriver skillnaderna mellan andra världskrigets situation och nu. Även då var det naturligtvis en hård press på Sverige och under kriget fanns många som argumenterade mot flyktingmottagande. En del sådana beslut togs också. Att logiproblemen m.m. är större idag beror tyvärr på den relativa nedmonteringen av offentlig sektor som tyvärr främst genomförts av socialdemokratiska regeringar. Det finns färre offentliga lokaler och skolor styrs inte längre gemensamt, för att nämna två exempel. Således vore en återsocialisering av det som naturligt borde skötas gemensamt ett bra steg för att bättre hantera flyktingströmmar.
Comment by Fredrik — 2016 04 12 14:33 #
Till Fredrik Thorsson: När det gäller frågor som att skolor borde drivas i offentlig regi är vi också ense. Men de så kallade valfrihetsreformerna har ju faktiskt inte genomförts för att vi inte skulle kunna ta emot flyktingar.
Själv tillbringade jag som sjuåring en tid i flyktingkarantän i just en skola, sov i flickskolans aula i Härnösand.
Comment by Enn Kokk — 2016 04 12 15:43 #
En kommentar till de tänkta storlänen. Avståndet till Östersund från nordspets respektive sydspets av Jämtlands län (och landsting) är 25 mil. Numera.
Comment by Åke F — 2016 04 12 19:32 #
Till Åke F: Det nuvarande Jämtlands län omfattar Jämtland och Härjedalen, vilket är en stor yta, men där finns bara en enda större stad, Östersund, som då är ett lämpligt länscentrum.
Enligt det nya förslaget ska detta läggas samman med Medelpad, Ångermanland plus de tre landskap (Västerbotten, Norrbotten och Lappland), som i dag är uppdelade i två län, Västerbottens och Norrbottens län. Finns det något som kan hålla samman denna väldiga yta?
Comment by Enn Kokk — 2016 04 12 20:11 #
Detta är ren och skär diskriminering av oss medborgare att fösas ihop till en sorts allmän hög som kan transporteras hur som helst OM det nu finns transporter. Skulle detta lands styrande göra som i Norge att låta slantarna som genereras i landskapen eller länen stanna där de har tjänats skulle detta avlånga land få en helt annan prägel!!
Varför i allsinadagar inte detta fungera?
Då skulle alla delar få en rimlig chans både att dra till sig folk och kunna hantera medborgares rättmätiga rättigheter.
Det är så otroligt socialdemokratiskt oliktänkande, något som präglat rörelsen sedan barnsben, att man tar sig för pannan. Och det genomsyrar tyvärr alla partier som verkar tro att det som saliggjorts sedan ”forntiden” skall cementeras i all framtid.
Låt pengarna stanna där de har genererats och inte där huvudkontoret finns. Och hur kan vi ha så låga koncessionsavgifter för gruvstart? Borde inte en sådan sak ändras i grunden!!
Jag blir så förbannad att jag snart inte kan skriva…….
Comment by Urban Sjölander — 2016 04 12 21:13 #
Östersund är inte bara den enda staden i Jämtland, utan den ligger också väldigt centralt i länet. Jag är född och uppvuxen utanför, och gått i gymnasiet i staden. Den har fungerat bra som länscentrum. En region som skulle motsvara drygt halva Sverige förefaller monstruöst, betydligt större än exempelvis Götaland. För att inte tala om Svealand.
Comment by Åke F — 2016 04 12 21:52 #
Skall man som ångermanlänning vara litet petig, så ingår sedan 1974 också en god del av nordvästra Ångermanland i Jämtlands län – nämligen Fjällsjö, Tåsjö och Bodums socknar, med en yta av tillhopa 2 570 kvadratkilometer motsvarande 7 procent av länets yta.
I den här delen av Norrland identifierar man sig utifrån landskap (till skillnad från invånarna i Norrbottens och Västerbottens län, som i första hand räknar sin tillhörighet till länet), och Fjällsjö-, Tåsjö- och Bodumsborna känner sig fortfarande som ångermanlänningar. I alla fall de som inte hör till de allra yngsta.
(Vid Umeå universitet har forskning om regionala identiteter i olika delar av norra Sverige bedrivits. Man har funnit att länsidentiteten är högst i Norrbottens län och lägst i Västernorrlands län, och att landskapet betyder mest för identiteten för de senare. 95 procent av dem som bor i Medelpad identifierar sig helt med landskapet, och 80 procent av dem som bor i Ångermanland känner sig som ångermanlänningar.)
Comment by Magnus Andersson — 2016 04 13 13:25 #
Urban Sjölander, håller helt med dig. Dags för ett Norrlandsuppror!?
Comment by Lasse H — 2016 04 13 13:47 #
Till Magnus Andersson: Jo, jag känner till länsindelningen – min redovisning var översiktlig.
Däremot kände jag inte till den identitetsundersökning du refererar – den är mycket intressant och stämmer väl överens också med hur det var under fyrtio- och femtiotalen, då jag bodde i Juniskär, en liten kustby i dåvarande Njurunda kommun söder om Sundsvall.
Ångermanland kände de flesta medelpadingar inte närmare till. Själv fick jag en mycket begränsad kontakt med landskapet genom att jag hade en moster och morbror som bodde i den lilla kustbyn Berghamn, dit vi ibland på sommaren åkte för att hälsa på. Lite vidare kontakt med Ångermanland fick jag när jag efter studenten i slutet av 1950-talet gjorde lumpen på I 21 i Sollefteå. Men trots länsgemenskapen kände vi oss uteslutande som medelpadingar.
Comment by Enn Kokk — 2016 04 13 13:50 #
Jo, ett UPPROR skulle jag ställa mig bakom direkt men personligen har jag inte den preferens som behövs, mer än att jag är född i Ångermanland och kallar mig Ångermanlänning och inte Norrlänning även i Uppsala är jag det och inte Upplänning fast jag är skriven där.
Dock har jag hus i Ångermanland och nyttjar lite av lägre elskatt som alla har i en kommun som är elkraftproducerande. Dock har jag sett att vissa elbolag missar detta. T.o.m E-on som har kontoret i Sollefteå missar kommungränsen för många och troligen missar den fortfarande om man inte kollar noga på sin elfaktura. Så Ni som har fastighet i elproducerande kommuner skall kolla noga!
Men fram för att pengar skall stanna där de tjänas in. Så är det ju för alla skattebetalare i tjänst så varför inte bolagen också!?
Nä dä nå röttet i pålitkarn som gnål åtsä pärninga!!
Comment by Urban Sjölander — 2016 04 13 15:08 #