Palme, 30 år senare

1 mars 2016 16:16 | Politik, Prosa & lyrik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Jag är politiskt en del av Palme-eran, delar utan att vilja försvara allt han gjorde hans grundvärderingar. När han, mycket aktivt, ledde den socialdemokratiska programkommissionen i arbetet att formulera 1975 års partiprogram, var jag kommissionens sekreterare. Jag har också mött honom på nära håll i andra centrala sammanhang, till exempel VUs och partistyrelsens sammanträden, och på den tiden jag var pressekreterare på Socialdemokratiska partistyrelsen åkte jag på valturné med honom.

Min hustru, Birgitta Dahl, som från 1969 och fram till pensioneringen satt i riksdagen och under senare delen av den perioden var dess talman, valdes 1975 in i partiets VU och togs 1982 in i Palmes regering.

Den 28 februari i år var det 30 år sedan Olof Palme mördades, och jag har förstås läst mycket stora delar av de artiklar som har skrivits med anledning av det här. Mycket av det här har, som tidigare, varit spekulativt: det aldrig riktigt uppklarade mordet antas vara det som främst kittlar läsarna. Men själv vill jag mycket hellre läsa vittnesbörd om Palme som människa och som politiker, i det senare fallet främst som ideolog.

Jag nämner ovan min hustrus politiska poster under Palme-epoken, och när Socialdemokraterna i Uppsala i söndags anordnade en fackelbelyst minnesmarsch från Odinslund till Martin Luther Kings plats, var hon huvudtalare vid minnesstunden.

Birgitta valde att hylla Olof Palme som en människa, brinnande i anden, och en förkämpe för fred och internationellt samarbete, mänskliga rättigheter, frihet och oberoende för förtryckta folk.

Hon jämförde honom med andra som har rönt samma öde som han: Martin Luther King, på vars plats i Uppsala det här mötet hölls, Dag Hammarskjöld, uppvuxen och begraven här i Uppsala, Amilcar Cabral, ledaren för befrielserörelsen i Guinea Bissau, Salvdor Allende, president i Chile, Oscar Romero, ärkebiskop i El Salvador, och Anna Lindh, utrikesminister med rötter här i Uppland och under studietiden bosatt i Uppsala.

Birgitta nämnde självklart flera av de internationella frågor som Olof Palme engagerade sig i, flera av dem, som kriget i Vietnam, sådana som också hon själv har varit engagerad i, i det nämnda fallet bildat opinion mot.

Ett lite längre avsnitt i sitt tal ägnade hon åt kampen mot apartheid. Hon berättade bland annat om en minnesceremoni i Sydafrikas parlament 1996, tio år efter mordet, då hon själv fick tala tillsammans med ledande företrädare för parlamentet.

Men hon påminde också om Olof Palmes roll som manlig banbrytare i frågor som jämställdhet, särbeskattning, daghemsutbyggnad, delad föräldraförsäkring, fri abort och barns rättigheter.

Hon citerade hans ord vid 1975 års partikongress, att den sist nämnda frågan ytterst handlar om sådant som ”ömhet och livskänsla, värme och spontanitet, samvaro och gemenskap. Allra längst bort handlar det om någonting så fantastiskt som glädje.”

Värt att citera är också Birgittas omdöme om Olof Palme som person. Det nyanserar fint den ganska gängse bilden av Olof Palme som stridslysten och hårdför debattör:

”Olof Palme var en trofast och omtänksam vän. Han besatt en sorts ömsinthet och gammaldags ridderlighet, som är ovanlig, men som han visade mot alla i sin närhet, särskilt om någon var utsatt för förföljelse eller befann sig i en svår situation.”

Därefter läste hon, som ett uttryck för den livshållning och det samhälle Olof Palme kämpade för, några rader ur Ragnar Thoursies ”Sundbybergsprologen”:

Över tidens sus i tallar
över årens flykt på fjädermolnets vinge
bred och stark
trår från natt till dag,
från nöd från frihet utan fruktan
den strävan som är lika för oss alla.
En öppen stad ej en befästad bygger vi gemensamt.
Dess ljus når upp mot rymdens ensamhet.

I sina slutord omfamnade hon också alla de människor som har fått lämna sina hem och nu söker skydd som flyktingar – i kampen mot ondskan, för fred och försoning skulle vi behöva Olof Palme. ”Vårt löfte till honom måste vara att inte förtröttas i kampen för fred, internationellt samarbete och mänskliga rättigheter.

Med detta löfte och en stunds tystnad lyser vi frid över Olof Palme.”