Sommar, sommar, sommar…

19 juli 2009 18:04 | Barnkultur, Mat & dryck, Politik, Resor, Trädgård, Ur dagboken | 13 kommentarer

I fredags lämnade vi alltså Öregrund för födelsedagskalas i Rinkeby.

Vi stannade till i Uppsala, för ärenden och lunch.

Jag var bland annat in på Kronan på Svartbäcksgatan, ett av de apotek som förblir i statliga Apoteksbolagets ägo, och köpte ytterligare ett Apoliva-shampoo, Repair shampoo, att ha både i duschrummet och i bastun i Öregrund. Jag har, sen jag sist skrev om det här ämnet, till båda ställena köpt också Apolivas dusch/badtvål och shampoo för barn. Säkert kommer Viggo och Klara snart hit och behöver då fräschas upp efter sina äventyr utomhus.

På väg från apoteket till busshållplatsen slank jag in i en leksaksaffär och köpte en ny gunga av trä att ha till hands när barnbarnen kommer. Den förra gungan användes ju som tändved när vi fick vår bod nedbränd i en mordbrand förra året. Vid det här laget är gungan uppsatt på lagom barnhöjd i talldungen bredvid den nu återuppbyggda boden.

Efter lunch i vinterbostaden på Idrottsgatan hämtades vi upp i bil av Bengt och Inger. Bengt är morfar till de två födelsedagsbarnen i Rinkeby, Sara 17 och Amanda 15 – han är far till deras mamma Anna, vars mamma, Birgitta, sedan årtionden är min hustru.

Det enda problemet med det här är att det ibland leder till en förvirrande vokabulär: att Bengt av barbarnen benämns som morfar är väl helt naturligt, men eftersom också jag däremellan anropas som morfar, måste man ibland fundera till över vilken morfar som aktualiter avses. Men Annas flickor, utöver de båda nämnda också Ella, anser uppenbarligen, att de har två morfar och två mormor.

Birgitta och jag uppvaktar de två flickor, som fyller år med en dags mellanrum, med presentkort till en känd klädkedja. Det är ju inte alldeles lätt att hitta presenter som exakt passar tonåringars smak, så låt dem alltså välja själva!

Huset i Rinkeby blir så småningom ganska fullt av tjejernas kompisar, ett grannpar, tjejernas pappa Cai som Anna är skild ifrån och Annas kusin Anna-Karin med make Per samt deras båda barn Martin och Cecilia. Cecilia och Amanda är kompisar, spelar också ihop i en orkester. Amanda har just av morfar Bengt fått hans gamla fiol och stråke, som efter lite uppsnofsning blir ett riktigt fint instrument. Det är förresten ganska intressant att Amanda, svenskt mattegeni i en tävling i våras, också är starkt musikintresserad.

Utöver de redan nämnda kommer också familjen Kokk-Strömberg, Viggo och Klara och deras föräldrar Kerstin och Bo. Klara kommer genast och kramar sin morfar, och jag berättar för henne och Viggo om nya gungan och det bortblåsta men återfunna riddartältet.

Anna är konvalescent efter en just genomförd blindtarmsinflammation. Men med goda samverkande familjekrafter blir det fest ändå: Birgitta har bakat bröd, Kerstin och Anna-Karin har med sig en rad goda röror och annat gott, och Per och Anna-Karin grillar de av Anna marinerade (sockerfritt, med tanke på mig) lammkotletterna. Tårtor och annat sådant hoppar jag med min diabetes över, men Anna har faktiskt gjort en särskild, sockerfri bål åt mig.

Anna ligger på sängen och vilar sig, när vi tar farväl och sen i Bengts bil blir skjutsade till Uppsala C. Eftersom vi då har en dryg halvtimme till nästa öregrundsbuss, sätter vi oss först på Bistro Hijazz’ uteservering och tar var sitt glas vin. Festen i Rinkeby med tonåringar och barn var självfallet alkoholfri.

Väl återbördade till Öregrund fortsätter vi att synda, sätter oss en stund under plommonträden och njuter av kvällssvalkan och var sitt glas calvados.

Programmet på lördagsförmiddagen är för min del alltid detsamma: Medan jag dricker nykokt kaffe, löser jag veckans melodikryss. Eftersom det i lördags sändes från ett ställe nära Öregrund, hade jag – som jag tidigare har berättat – uppvaktats av en representant för de lokala arrangörerna om att komma dit men avböjt.

Jag vet inte om det ingick i planerna att sammanföra mig med en annan estländare och hängiven krysslösare, Kristian Luuk, men han var hur som helst där tillsammans med sin hustru, Carina Berg.

Jag har aldrig personligen träffat Kristian, som jag naturligtvis däremot har följt i hans olika jobb som programledare, en duktig sådan enligt mitt förmenande. I det sommarprogram han hade senare samma dag berättade han öppenhjärtigt om sitt kontrollbehov: hans programledarinsatser är helt uppenbart resultat av hårt förarbete och detaljplanering – men han gav ju också exempel på hur han har lyckats ännu bättre när han någon gång har släppt självkontrollen och improviserat.

Jag vet ingenting om Kristian Luuks politiska preferenser, men jag tyckte att han på ett utmärkt sätt illustrerade varför så många av mina landsmän har motiverats till en antivänsterhållning. Har man, som han, en morfar som har tillbringat mycket lång tid i Sibirien, ligger det kanske inte närmast till hands att bli vänsterradikal.

I dagens Sommar fick vi lyssna till en sann reformist, Per Olov Enquist. Han är en av Sveriges främsta nutida författare men har också sen relativt unga år varit en mycket övertygad socialdemokrat, också under de röda sextio- och sjuttiotalen. Hans författarskap sträcker sig ju över vida fält, men jag skulle i det här sammanhanget särskilt vilja rekommendera hans västerbottniska arbetarrörelseroman ”Musikanternas uttåg” för läsning. Vi har också annat gemensamt. Trots sin kristna familjebakgrund, som han talade mycket om i sitt sommarprogram, är han liksom jag icke troende. Och han delar min skeptiska hållning till EU, var faktiskt inför EU-omröstningen en mycket aktiv motståndare. Vidare förenas vi i att kritisera bådas vårt parti, socialdemokratin, för att ha gett upp många av idealen från 1960- och 1970-talen; P O har i ett föredrag jag har hört honom hålla sagt att Sverige då och med start lite tidigare var så ytterst nära den förverkligade socialdemokratiska utopin – bara för att senare, utan att liksom ens själv märka det, svika de här idealen.

Jag har känt P O Enqvist ända sedan mina studentår från Uppsala, dock utan att vi har blivit nära vänner. Vi träffades då men tillhörde lite skilda generationer, och sen har vi setts då och då, till och med delat restaurangbord, vilket senare dock skedde när han för länge sen hade besegrat sin alkoholism och blivit helnykterist – den historien finns i hans allra senaste roman.

Hans sommarprogram var lågmält personligt och därför intressant. Han spelade också för sommarprogrammen i gemen ovanlig musik, bland annat ett stycke av den fantastiske estniske tonsättaren Arvo Pärt.

13 kommentarer

  1. När du beskriver barn och barnbarn och olika äktenskap och släktskap låter det så självklart att familjer och släkt kan vara kvar i barnens omgivning även efter en skilsmässa. Och att det är OK att få bonusbarn och -barnbarn. Så tänker inte alla, tyvärr. Och om det största ”problemet” är att de ropar morfar till två, ja, då är det ju inget problem, såsom du beskriver det.
    Jag har idag för första gången träffat mina bonusbarnbarn. Riktigt trevligt.

    Comment by ingridcarlsson — 2009 07 19 18:21 #

  2. Till Ingrid Carlsson: Nej, självklart är ett umgänge av vårt slag verkligen inte. Men för barn och barnbarn är det alldeles säkert bra att sår i de vuxnas liv inte tillåts svida i all evighet.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 19 18:38 #

  3. Så där var det också för mig när mina äldsta barn växte upp. Jag hade skilt mig från min förste man och honom klarade jag mig utmärkt utan. Men hans föräldrar var mig väldigt kära och vi trivdes ihop. Det var också bra för barnen så klart.

    Så när jag var på en kortare forskningsvistelse i Newcastle så kom båda uppsättningar svärföräldrar på besök. Inte samtidigt men i alla fall.

    Prof Armstrong konstaterade: Oh you have two sets of parents-in-law. How interesting!

    Precis som du delar jag också ett visst mått av ilska att partiet inte lever riktigt efter de gamla idealen. Men jag tror på en bättring och att pendeln nu har svängt tillräckligt långt högerut.

    Comment by Britta Sethson — 2009 07 19 18:49 #

  4. Till Britta Sethson: Annas farföräldrar uppvaktade Birgitta med babykläder när hon hade fått vårt första gemensamma barn, Kerstin.

    När det gäller de gamla socialdemokratiska idealen, har jag framför allt förhoppningar på den unga generation, som i dag är aktiv inom Studentförbundet och SSU. Jag har en bra relation till många där, och jag har förhoppningar om att ett gradvis generationsskifte i partiet ska återföra partiet till en klassisk reformistisk vänsterkurs.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 19 20:06 #

  5. Så gjorde också mina förra svärföräldrar med min lilla Mea. Om jag inte minns fel så hade farmor Ella till och med stickat något åt henne. Tyvärr är farfar Erik borta nu. Han var min bästa kompanjon på hjortronmyren alla kategorier, även om min nya svärfar Erik inte går av för hackor heller. Men han är lite besvärligare eftersom han vill veta exakt var jag är hela tiden.

    Jag tror att du har rätt om ungdomens roll i partiet. Vår SSU Kommun i Umeå är väldigt röd. Låt oss hoppa över en generation i partiet och låt det ske snabbt!

    Själv håller jag för fullt och dammar av den litteratur jag ärvde efter min far. Som omfattar bl a Wigforss minnen I-IV och Ture Nerman: Allt var ungt + Allt var rött.

    Comment by Britta Sethson — 2009 07 19 20:50 #

  6. Jag lyssnade på Kristian Luuk när han var sommarvärd. Har inte varit speciellt imponerad av honom som tv personlighet. Men Sommar var bra, riktigt bra. Alltid spännande när man anar människan bakom maskerna.
    P O Enquist har jag missat helt, kanske medvetet, alltså låtit bli. Nu är jag ändå lite sugen att kolla in hyllorna på biblioteket efter hans alster. Hans Sommar ska jag lyssna på i datorn så fort tonåringen behagar ge mig den längre än 5 minuter;-) Kanske kan Enquist ha givit ut en utmaning för bokjuntan. Snart är det min tur att välja bok igen….

    Comment by Simone Olofsson — 2009 07 19 20:58 #

  7. Till Simone Olofsson: Läs ”Musikanternas uttåg”, så förstår du, varför ajg rekommenderar honom.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 19 22:05 #

  8. Av entusiasmen för Apolivas produkter sluter jag mig till att dessa är av statlig produktion. Det visste jag inte! Förändrar något min syn på produkterna ifråga efter att hittills ha tjusats något av den tvära och trubbiga sångerskan (vars namn jag från början trodde var Apoliva…).

    Comment by Mats Werner — 2009 07 19 22:20 #

  9. Till Mats Werner: Apoliva är Apoteksbolagets eget märke, men det handlar om legotillverkning, inte tillverkning i egenägt bolag.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 20 8:38 #

  10. http://luxikon.se/sok/stjärnfamilj
    Kanske passande namn på din familj…missa förresten inte den förträffliga och roliga språksajten luxikon.se

    Comment by AK — 2009 07 20 18:04 #

  11. Musikanternas uttåg beställd. Du har stor påverkan på mig;-) En äkta förebild tror jag bestämt!

    Comment by Simone Olofsson — 2009 07 20 19:01 #

  12. Ah! Och vad var det för fel på ACO? Det gav alltid positiva associationer till goda men ack så onyttiga kolor….

    Men det är väl i linje med bolagets förpackningsfilosofi. Har luftat min vrede över den i http://matswerner.blogg.se/2007/september/hur-har-du-det-med-tarmen.html
    Min inställning till Apoteksbolaget och dess produkter färgas månne av att bolaget trots mångårig uppvaktning fortsatte att använda sig av min konkurrents i flera fall kopierade – och alls icke billigare – produkter för sin butiksskyltning…..

    Comment by Mats Werner — 2009 07 21 8:06 #

  13. Till Mats Werner: ACO var förr i världen ett apoteksägt bolag med tillverkning i egenägd fabrik. Efter en mellanlandning hos KABI-Pharmacia är det sålt till en utländsk ägare. Ironiskt nog lär åtminstone delar av sortimentet legotillverkas av samma fabrik (också utlandsägd men av någon annan) här i Sverige, som också legotillverkar stora delar av Apoliva-sortimentet åt Apoteksbolaget.

    I det andra fall du tar upp är det nog inte Apoteksbolaget utan den statliga läkemedelssubventionen som är boven. Staten vill spara skattepengar genom att åtlägga Apoteksbolaget att välja det billigaste generikaalterantivet. Apoteket där du handlar kan dock inte tvinga dig att välja detta billigare alternativ. Om din läkare på sitt recept har föreskrivit ett dyrare medicinalternativ, kan du som kund framhärda – man brukar tillfrågas, om man accepterar ett billigare märke – och ändå välja det dyrare alternativet. Dock måste du då, utanför läkemedelsförsäkringen, betala mellanskillnaden själv. Jag väljer själv ibland ett dyrare alternativ, eftersom jag alltid föredrar burk framför pappaskar med doseringskartor. I allmänhet är pristillägget mycket överkomligt, men naturligtvis sparar det här sammanlagt en hel del pengar åt staten/läkemedelsförsäkringen.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 21 9:07 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^