Dagar i juli

15 juli 2009 22:39 | Deckare, Film, Trädgård, Ur dagboken | 4 kommentarer

Vädret växlar. I går eftermiddag gick jag ut i trädgården för att rensa det nyrenoverade stenpartiet men hann inte så långt innan det började regna.

I dag har vädret varit fint, och jag har rensat större delen av stenpartiet, har bara en liten sträckning kvar åt bastun till. Jag rensar färdigt i morgon – om det inte regnar då.

En intressant iakttagelse: det har inte bara kommit in ogräs i stenpartiet där jag har bytt jord. Jag har hittat ett par vallmoplantor, som jag inte har satt eller sått frö till, en i blom och en i knopp. Och så har jag hittat två pyttesmå aklejor.

Aklejor sprider sig ju ständigt till nya ställen i trädgården, korsar sig också med varann, så att man får ännu fler färger och färgnyanser. Hur vallmofröna har förts dit vet jag inte. Fåglar? Vind?

På kvällarna fortsätter vi att se sommardeckarserierna i TV. I måndags var det ”Kommissarie Montalbanao” igen. I går kväll snöt hyllningsprogrammet till Victoria oss på ”Morden i Midsomer”, men sent på kvällen fick vi ändå se Hitchcocks ”Trollbunden” (”Spellbound”) – den hör väl inte till Hitchcocks bästa filmer, men jag ska försöka skriva om den; jag återkommer. Och i kväll var det dags för en förhållandevis ny version av Agatha Christies ”4.50 från Paddington” (”4.50 From Paddington”). Den var för all del inte i klass med den gamla svart-vita filmatiseringen från 1961 med Margaret Rutherford, den som kallades ”Murder She Said”, men ändå klart sevärd.

Boken, som först kom ut 1957, hör till Christies bättre.

4 kommentarer

  1. Det där med trädgård är en sorglig historia här i år. Det har kommit alla möjliga sjukdomar och eländen på mina perenner i år. Det är mjöldagg (om det nu är det, ser så ut i alla fall), det är rost på bladen på en hel del av perennerna som inte brukar drabbas av sådant, det är konstiga bruna små bulor under bladen på andra, det är vita flygare och bladlöss och t.o.m. humlorna beter sig konstigt.
    Flera av våra stora askar har drabbats av askskottsjuka och dör från toppen (det började förra sommaren), den jättestora, imponerande vackra granen dödade granbarkborren av med början förra sommaren och i år står den som ett gigantiskt granskelett bakom pumphuset. Syrenerna har drabbats av ett virus – bara att ta bort dem säger sakkunskapen, och häggen vissnar bladen på, till synes utan anledning.
    Men det blommar fint i trädgården, trots alla de här eländena. Mycket märkligt.
    Och nej ”Trollbunden” är inte ett av Hitchcocks storverk :-), men filmen var ändå en liten tröst för uteblivna ”Mord i Midsommer”, byn där folk har ett imponerande mod och en verkligt stoisk attityd vad gäller livet. Vid det här laget borde annars varenda boende därstädes ha flyttat därifrån.

    Comment by Kerstin — 2009 07 16 3:21 #

  2. Här frodas trädgården under hustruns ömma omvårdnad. Om trädgård säger jag ungefär som Oscar Wilde om arbete: ”I just love it! Can sit and watch it for hours!”.

    Mina egna favoriter hör dock till de mer okultiverade: familjeblomman Prästkrage, den vackra vilda blåklinten och just vallmon. Finns det något vackrare (och idag mer förvunnet i vårt land) än vida sädesfält som skiftar i blått eller rött. Vallmofälten i medelhavsländerna är bara SÅ vackra att se. Vallmon var ju också en favoritblomma för t.ex. Monet och Carl Larsson. Så var tacksam för Dina vallmoblommor och ta vara på fröerna innan de exploderar ut oplanerat!

    Betr. Margareth Rutherford var jag alltid tveksam till henne som Mrs Marple. Mrs Marple för mig var alltid en ”fragile” liten kvinna med viss vimsighet i sättet. Rutherford (om ock namne med herrgården i filmen ifråga) var aldrig vare sig det ena eller andra. En myndig dam i sann Julia Caesar-stil. Ångvält är en mer adekvat benämning.

    Jag tycker nog att den nuvarande Geraldine McEwan inte är så tokig som karaktären Mrs Marple!
    Fortsatt trevlig trädgårdssommar önskar
    MATS WERNER

    Comment by Mats Werner — 2009 07 16 8:00 #

  3. Till Kerstin Berminge: Vår jätteask nere vid grinden – vi betraktar den här asken som något av tomtens vårdträd – har åtminstone inte ännu drabbats av asksjukan. Däremot förtvinar gradvis ett antal stora björkar som jag en gång i världen satte utanför andra ändan av tomten, detta för att motverka det blöthål som fanns och finns där.

    Vidare: den här veckan var väl den fortfarande överlevande delen av befolkningen i Midsomer på Öland för att delta i den rojalistiska yran. Kanske får vi se ett mord därifrån också så småningom.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 16 9:11 #

  4. Till Mats Werner: Tack för CDn förresten! Jag får väl se om jag framöver kan skriva något med den som utgångspunkt.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 16 9:13 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^