Ring, klocka, ring!

1 januari 2016 17:54 | Barnkultur, Film, Handel, Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 15 kommentarer

Dan före nyårsafton tog vi bussen till Öregrund – som vanligt ville vi möta det nya året i vårt sommarhem på jorden. Vi har gjort det här i åratal, och vissa år, när snön har gått ända upp till övre delen av grinden, har det här projektet inte varit så lätt att genomföra. Men på den tiden var vi unga och starka.

Den här gången behövde den här snart sjuttionioårige farbrorn inte göra något sådant. Det var faktiskt mindre snö här ute vid roslagskusten än i Uppsala.

Vi har låg grundvärme på även när vi själva inte är i vårt hus i Öregrund, men det behövdes rejält uppskruvade element för att få hygglig temperatur i huset. Jag gick också runt i huset och drog upp persiennerna.

Birgitta gick ut och hämtade in enris till två stora krukor, en i köket och en på glasverandan, och tog fram det lilla förråd av julsaker vi har också i huset i Öregrund.

Tillsammans gick vi sedan till Coop – det var mycket som behövde köpas, nu när vi inte har varit i vårt sommarhus på länge.

Jag handlade också till nyårsafton, då det var min tur att laga maten.

Till lunch serverade jag min estniska sylta, som vi hade tagit med ett par portioner av till Öregrund. Men som mat till nyårsaftonen köpte jag ett par stora och matiga humrar – de hade levererats till Coop av lokala Stora Risten Fisk, men den måste ju ha annat ursprung än havet här utanför. Med pain riche till plus ett alkoholfritt vitt vin blev det här en både god och mättande måltid.

Som efterrätt åt Birgitta, som får äta sådant, hade jag köpt en stor ask fin choklad från Lindt. Själv höll jag mig till frukt.

Men dess förinnan, alltså före middagen, satte vi oss i TV-rummet och såg Victor Flemings filmatisering av en barnbok, skriven av L Frank Baum. Filmatiseringen är, tycker jag, faktiskt bättre än bokförlagan, och eftersom den är gjord så tidigt som 1939, är det märkligt att Dorothys (i filmen en mycket ung Judy Garland) möte med ”Trollkarlen från Oz” (som filmen heter) görs i utstuderad fyrfärg. Jag har sett den här filmen upprepade gånger, också skrivit om den – se ovan under Kulturspegeln, Film.

Huvudmelodin i filmen, ”Over the Rainbow”, skrevs av Yip Harburg tillsammans med Harold Arlen. Harburg, som kom från en från Ryssland invandrad judisk familj, är en av dessa konstnärliga begåvningar med radikala politiska åsikter som hör till det bästa i det amerikanska samhället. Politiskt kämpade han för ras- och könsjämlikhet och för fackföreningar. Musikaliskt är han känd inte bara för ”Over the Rainbow” utan också för till exempel ”April In Paris” och ”It’s Only a Paper Moon”.

Som alltid på nyårsafton såg Birgitta och jag förstås också ”Grevinnan och betjänten” i TV. Rolig tycker vi fortfarande den är, även nu när vi för egen del avstår från de alkoholhaltiga drycker, som betjänten gradvis blir mycket påverkad av.

Senare på kvällen bjöd Fredrik Skavlan på frågesport mellan två lag, ett norskt och ett svenskt. Båda lagen innehöll en socialdemokratisk exminister, och jag har förstås mött båda: Anne Holt respektive Thomas Bodström. Båda är dessutom deckarförfattare. Och Vanna Rosenberg, som parjobbade med Thomas, hör väl inte heller hemma till höger. Skavlan sjabblade med poängräkningen, men nog var det norska laget som vann.

Sen såg vi TV-utsändningen från Skansen. En del av artistframträdandena var se- och hörvärda, men jag tycker nog, att Alfred TennysonsNyårsklockan” har fått ett lyft med Malena Ernman som uppläsare. När man hörde henne deklamera den här dikten och mindes hennes rakryggade ställningstagande i fråga om flyktingarna var hon trovärdig, och trovärdighet är en bristvara i dessa tider.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring… och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

Säkert är det ingen slump, att Tennysons ”Ring Out, Wild Bells” från 1850 fick en svensk tolkning 1890 av just Edvard Fredin. Han har också översatt ”Marseljäsen” till svenska, och han var en av det sena 1800-talets kulturradikala vänsterliberaler – till hans vänner hörde Karl Staff men också socialdemokraten Hjalmar Branting.

Runt vår lantliga boning brann de burkljus jag hade varit ute och tänt.

Vår nyårsafton avslutade Birgitta och jag på glasverandan, med alkoholfri skumpa, levande ljus och fyrverkeri – inte vårt – mot natthimlen. Själva lyssnade vi på den årliga utsändningen på nyårsnatten av klangen från kyrkor i alla Sveriges stift. Vi är inte det minsta religiösa, men vi ser det här som en viktig del av svensk kultur genom århundradena. Dessutom har vi, i egenskap av partiarbetare och politiska talare, besökt alla delar av Sverige, även de städer där de här kyrkorna ligger.

Minnen är allt viktigare för en gammal man.

Till slut: Gott nytt år, ett rödare år!

15 kommentarer

  1. Den sista strofen i dikten (som handlar om den väntande Messias) brukar inte läsas i nyårsceremonin.

    Varje nyår har jag på min blogg hela texten (översättning och original)

    Kungssångens diktare (Talis Qualis) har en blodigare översättning av Marseljäsen. Även detta på min blogg.

    Ring in den tid, då andarna befrias
    ur själviskhetens sammansnörda band.
    Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
    ring honom in, den bidade Messias!

    Ring in the valiant man and free,
    The larger heart, the kindlier hand;
    Ring out the darkness of the land,
    Ring in the Christ that is to be.

    Comment by Tommy Rådberg — 2016 01 01 19:08 #

  2. Till Tommy Rådberg: Jag vet. Här hade jag medvetet valt att återge bara tre strofer, de som bäst passade det sammanhang jag placerade dem i.

    Roligt att höra av dig – det var längesen nu.

    Comment by Enn Kokk — 2016 01 01 22:47 #

  3. Roligt att höra att det är flera än vi som lämnar det gamla året bakom sig till kyrkklockors klang och Christofer Murrays varma, mörka stämma.

    Som hundägare har vi valt att lämna Östhammar runt halv tolv på nyårsnatten, hundarna i tryggt förvar i baksätet, skyddade mot allt vad smällare heter.

    I sakta mak och absolut ensamma på vägen åker vi mot Forsmark, där vi stannar upp och väntar in det nya året, diktläsning (Det eviga av Esaias Tegnér), för att sedan åter vända hemåt, till klockors klang, en smula gripna och högtidliga av stundens allvar.

    Med hopp om ett rödare år, i Sverige och i världen, absolut!

    Comment by anita lindblad — 2016 01 02 10:46 #

  4. Till Anita Lindblad: Då hoppas vi tillsammans på en bättre fortsättning än det elände förra året bjöd på.

    Comment by Enn Kokk — 2016 01 02 12:03 #

  5. Du har säkert redan läst Fredrik Virtanens ledare i dagens Aftonbladet, men kanske någon av dina läsare missat den. Han tar bland annat upp det faktum att borgerskapet lyckats kapa ordet socialism, besudla det och göra det nästintill omöjligt att använda:

    http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article22027619.ab

    Comment by anita lindblad — 2016 01 02 13:49 #

  6. Till Anita Lindblad: Jag kom just hem från Coop med dagens Aftonbladet. Ska läsa!

    Comment by Enn Kokk — 2016 01 02 14:11 #

  7. Funderade lite på att Du inte kan äta choklad men frukt, pga av Ditt socker . Men är inte fruktsocker mer harmfullt än en bit choklad? Och köper man en bit 80% choklad eller varför inte 100% hos Anneli K så skulle den ohälsosamma frukten absolut kunna hoppas över….bara en reflektion då jag hört mina socker-vänner ändrat mycket av förlegade läkarråd och anpassat sig till fett istället för socker med stor framgång i sockerprocessen.

    Comment by Sjölandersurban — 2016 01 02 17:17 #

  8. Till Urban Sjölander: Jag har av en tidigare läkare, som själv var diabetiker, fått rådet att äta frukt, eftersom frukt – som jag minns det här – innehåller fruktsocker och inte det farligare vanliga sockret.

    De kostråd jag, allmänt, fick av den här läkaren, nu för länge sen i pension, och sen hyggligt har följt tycks åtminstone i mitt fall ha bidragit till att hålla blodsockernivån någorlunda låg.

    Comment by Enn Kokk — 2016 01 02 17:31 #

  9. Tack detsamma!

    Comment by Eila — 2016 01 03 18:02 #

  10. Nja nu finns det ju nya rön som verkar vara betydligt bättre än vad Du nu fick.
    Socker som socker!!
    Fruktgodis har ingen skillnad i socker eller annat raffinerat socker i sig. Skulle jag vara DU skulle jag skippa socker som socker och äta mer fett!

    Comment by Sjölandersurban — 2016 01 04 19:34 #

  11. Kollade idag på Clementiner som på 100 gr innehåller 8.9 Kolhydrater varav hela summan är socker!
    Alltså har en 100 gr Clementin 8.9% socker i sig.
    Samma typ av socker som i en sockerbit med andra ord!
    Jag förstår Dig också, det man är van vid följer man, att om man tar Insulin så skall det jämka sockerintaget men om Du väljer att INTE äta frukt kan
    Du sänka Insulinintaget. Tycker faktiskt Du skall prata med Din läkare om detta. Som äldre är det bättre att sänka sitt Insulin än att väga av med det.
    En valsak med andra ord.

    Comment by Urban — 2016 01 05 15:55 #

  12. Till Urban Sjölander: Om detta är två saker att säga: Fruktsocker påverkar inte oss diabetiker riktigt på samma sätt som raffinerat socker. Och medan jag glatt avstår från vanligt socker, till exempel i kaffe eller mat, är jag inte beredd att helt avstå från frukt.

    Insulinintagen besvärar mig inte heller.

    Comment by Enn Kokk — 2016 01 06 21:41 #

  13. Gott Då avslutar vi denna diskussion och jag önskar Dig glada fruktstunder!

    Comment by Urban — 2016 01 07 7:58 #

  14. Frukt för mig smakar så dåligt att jag undviker det så länge jag kan men varje morgon gör jag en fruktsallad till hustrun som älskar dylikt. Så jag kommer i kontakt med frukt men äter det högst sällan.

    Comment by Urban — 2016 01 08 18:27 #

  15. Till Urban Sjölander: På den här punkten är vi i så fall mycket olika. När vi i slutet av sextitalet köpte vårt sommarställe i Öregrund, var det till mycket stor del med tanke på barnen – Birgitta väntade vår dotter Kerstin då – men ett av de viktiga syftena var också att få anlägga en trädgård med grönsaks- och kryddodlingar, blommor och inte minst en fruktträdgård. Vi har köpt och planterat äppelträd efter äppelträd, även pärontäd, plommonträd och körsbärsträd. Jag tror inte på Paradiset men har anlagt ett eget. Skulle jag då avstå från dess frukter och bär?

    Comment by Enn Kokk — 2016 01 08 22:10 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^