”Jag är hemma men det har blivit omöjligt att inte tänka på döden”
7 november 2015 13:20 | Media | 7 kommentarerTidningarna blir allt färre. Utrymmet för angelägen, berörande journalistik minskar.
Man får vara glad över att det ännu finns tidningar med plats för texter som går under ytan, till exempel på det nog så dramatiska mordet på Lisa Holm.
Hanna Fahls lördagskolumn i Dagens Nyheter den 7 november ”Jag är hemma men det har blivit omöjligt att inte tänka på döden” är en sån där text som rör en gammal murvels hjärta och gör hans ögon blanka.
Nej, här finns inga sensationella avslöjanden eller upphetsande detaljer. Texten handlar om Blombergs stationshus, Källby PRO, Blombergs gård, caféet där Lisa jobbade, gamla kompisar från skoltiden som nu är polis respektive lokaltidningsjournalist, en bygd som var också Hanna Fahls under hennes unga år och som nu genom det som har hänt gör det omöjligt för henne att inte förknippa med döden.
Läs själva, i DNs kulturdel, på sidan 2.
7 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Det var en mycket rörande och välskriven artikel. Jag håller med dej om att man blev väldigt tagen.
Comment by Maggan — 2015 11 07 14:17 #
Instämmer! En mycket bra text. Fint att bli påmind om att jag ska mejla henne och berömma!
Comment by Mats Rosin — 2015 11 07 16:04 #
Man inser när man läser Fahls ord om dödens närhet att det finns hopp för den klassiska svenska journalistiken. En gång hette de Gunnar Fredriksson, Dieter Strand, nu heter de Hanna Fahl.
Comment by Bengt Eliasson — 2015 11 07 17:39 #
Jag måste säga att Hanna Fahl hör till de kolumnister jag regelmässigt hoppar över i DN. Främst för att oavsett vad de på ytan handlar om, så handlar de framför allt om Hanna Fahl. (Alltså tvärtemot att skriva om sig själv så att det blir allmängiltigt.) Så även denna text, som i och för sig är finstämd. Att nämna henne i samma mening som Dieter Strand, som ett exempel på återväxten inom ”den klassiska svenska journalistiken”… njaäe.
Comment by Olof Öberg — 2015 11 09 8:18 #
Det finns, Olof Öberg, mycket större problem än detta när det gäller den svenska journalistkåren. Den som regelbundet följer bl a SVTs och SRs skildring av vår tids allra största fråga, nämligen flyktingkrisen och dess påverkan på det svenska samhället, inser att denna yrkeskår inte skildrar detta på ett seriöst sätt, trots dessa i en demokrati viktiga företags grundläggande avtal med staten om objektivitet och saklighet. Denna deras oförmåga att skildra det svenska folkets vrede över ansvariga politikers oförmåga att hantera flyktingsituationen i Sverige. (Lyssna gärna via SR Arkiv på ex vis Johar Bendjellouls sätt att hantera ämnet i P1 Morgon!) Man kan bara undra varför GRN, Granskningsnämnden för radio och TV, inte på eget initiativ tar upp detta till granskning. Som sagt: Dagens journalistkår håller verkligen inte måttet, då de inte vill granska och skildra den verklighet vi andra lever i. Aldrig har vi haft en så inför den politiska makten undfallen journalistkår som nu.
Comment by Bengt Eliasson — 2015 11 09 10:44 #
Till Olof Öberg: Fast just i det här fallet fick ju faktiskt Hanna Fahls text genom den mycket personliga tonen – det här är ju hennes hemtrakt, och hon känner flera av de agerande – relevans.
Comment by Enn Kokk — 2015 11 09 11:39 #
Håller med, Olof. Det är dock delvis det hon är anställd av DN för. Att skriva om sig själv och den unga generation av medelklassfeminister som hon tillhör. Det är ju en väsentlig målgrupp för DN.
Comment by Jan — 2015 11 09 16:57 #