Vendetta mot den socialdemokratiska folkhemsvänstern
18 augusti 2015 17:54 | Media, Politik | 10 kommentarerJag började mycket tidigt läsa Katrine Kielos, numera som gift Katrine Marçal, träffade henne också några gånger då hon var aktiv i Laboremus och Socialdemokratiska studentförbundet. Senare har jag följt henne bland annat som ledarskribent i Aftonbladet och söndagskrönikör på Aftonbladets ledarsida.
Det är en njutning att läsa henne – det här är en mycket stilsäker ung dam. (Hon är född 1983.)
Jag nämner hennes ålder främst för att göra klart för läsarna att hon inte kan ha några som helst egna erfarenheter av det tidiga olofpalmeska 1970-tal America Vera-Zavala i en mycket uppmärksammad artikel om ”folkhemssolidaritet, tolerans och mexitegel” längtade tillbaka till. Katrine Marçals beskrivning av detta sjuttiotal är en försåtlig röra av, enligt henne, välvilja och förfärliga missgrepp, men värst i den här söndagskrönikan, ”Nostalgin leder oss bara vilse”, är försöket att koppla ihop längtan tillbaka till Folkhemmet med Sverigedemokraternas aktuella framgångar.
Jag hade tänkt förbigå den här artikeln, publicerad 26 juli 2015, med tystnad. Alla kan ha en dålig dag.
Men i söndags (18 augusti 2015) återkom Katrine Marçal med en ny drapa i samma anda, ”Argsinta äldre vita mäns år”.
Jag bortser här från att den här söndagskrönikan också handlar om två av de amerikanska presidentkandidaterna, republikanen Donald Trump och socialdemokraten Bernie Sanders (som vill bli Demokraternas presidentkandidat), detta eftersom udden så tydligt är riktad mot Jeremy Corbyn, som sitter i det brittiska parlamentet för Labour och plötsligt har fått vind i seglen i sin strävan att efterträda Ed Miliband som partiledare.
Det märkliga är att denne vänsterytter har fått vind i seglen inför den partikongress som ska välja ny partiledare. Det är faktiskt inte helt omöjligt att han blir vald, detta trots att han har sagt olämpliga saker om Fidel Castro, Muamar al-Gaddafi och Slobodan Milošević. Det här är knappast namn som man kan skrämma yngre britter med.
Och mot slutet av artikel drar Katrine Marçal en slutsats om väljarna som kan få större betydelse än hon förmodligen hade tänkt sig:
”De bryr sig om en enda sak.
Att Jeremy Corbyn uppfattas som något annat än en vanlig räddhågsen och halvkorrupt politruk.
Här har socialdemokratin, över hela Europa, onekligen något att fundera över.”
Det sista gäller också de svenska Socialdemokraterna.
10 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag löste också krönikan om ”argsinta äldre vita mäns år” i mitt tycke en av de bättre Katrine Marçal presterat i år.
Min slutsats är dock lite annorlunda. Dels finns det en risk för att de som stöder Jeremy Corbyn inte gör det med Labours bästa framför ögonen. Labour har fått många nya medlemmar, det kostar bara 40 kr eller något sådant att bli medlem och det kan det väl vara värt om man vill bidra till att Labour ska bli ett mindre parti.
Dels tror jag att det handlar om att Labours väljare känner sig maktlösa. De röstar hellre fram en partiledare som bekräftar dem än de röstar fram en partiledare som kan vinna allmänna val.
Det senare tror jag är något som kan drabba S i Sverige, eller kanske redan har drabbat S, jag tänker på Håkan Juholt.
Jag är en trogen läsare av ledarsidorna.se. Inte minst därför att jag tycker det är roligt att läsa Johan Westerholms spekulationer om nya ministrar.
Frågan är om Stefan Löfvén vill bli en Jeremy Corbyn eller en Tony Blair. Vågar Stefan Löfven göra vad som krävs för att vinna val? (S vann inte det senaste valet. Alliansen valde att göra en taktisk reträtt)
Comment by Per Fjellberg — 2015 08 18 20:01 #
Katrine Marçal verkar ha väldigt höga ansatser i sina krönikor. Vilket i sig inte är något fel, tvärtom berömvärt. Emellertid så brukar jag tappa tråden efter halva texten ungefär. Ofta hamnar hon vilse. Som när hon förutspådde en klar Labourseger i valet. Det hindrar ju inte att hon glimtvis hittar rätt, som i exemplet du gav i slutet på din text.
Fast att den europeiska socialdemokratin, enkannerligen den svenska, har mycket att fundera över behöver man nog inte vara något orakel för att förstå.
Comment by Jan — 2015 08 19 8:10 #
Det här var i grunden alltså inte ett inlägg om brittisk politik, ens om Jeremy Corbyns personliga lämplighet för posten som partiledare. Det jag i grunden diskuterar är socialdemokratins inriktning, dess själ. Den dag svensk socialdemokrati blir ett mittenparti bland flera andra, kan partiet för min del gärna dö sotdöden.
Fast då kommer några att på nytt uppfinna och återskapa den.
Comment by Enn Kokk — 2015 08 19 15:31 #
Fast det har väl redan skett, Enn? Måhända den lägre halvan av medelklassen och den lyckade delen av arbetarklassen (som numera väl är ett slags lägre medelklass?).
Flera av arbetarrörelsens företrädare har dessutom avlönat sig själva rakt in i den ekonomiska överklassen (riksdagsledamöter, EU-parlamentariker, statsråd, landshövdingar, generaldirektörer m fl).
Comment by Jan — 2015 08 19 16:07 #
Till Jan Galfvensjö: Nu har du nog förträngt att samma svenska socialdemokrati för alls inte länge sen valde Håkan Juholt till partiledare, uppenbart i förhoppningen att han skulle leda partiet in på en klassisk vänsterkurs. Vi ska inte dra hela den historien om igen, men jag vill påminna om att många såg Juholt som en ledare som kunde återge partiet dess historiska roll.
Comment by Enn Kokk — 2015 08 19 16:27 #
Visst, nu tror jag dock att Juholt som gammal bänknötare i riksdagen befordrades alldeles för högt för sitt eget bästa. Kombinationen fotograf och postiljon (Waidelich) var alldeles för lättviktiga jämförda med de båda civilekonomerna Reinfeldt och Borg. Juholt hade dock, säkert, blivit en utmärkt kulturminister.
Kritiken mot Juholt är, för övrigt, också applicerbar på Löfvén. Fast på ett annat sätt. Utanför den fackliga världen tycks han ha en ganska svag politisk kompass. Vilket gör att jag får intrycket av att det är partisekreteraren Jämtin som egentligen styr partiet.
Comment by Jan — 2015 08 19 17:03 #
Till Jan Galfvensjö: Visserligen står Olof Palme mycket högt i min egen politiska rankinglista, men jag hör verkligen inte till dem som mönstrar ut någon för att han är fotograf eller postiljon – eller för den delen Metall-ombudsman.
Och jag får väl, nästa gång jag träffar Carin Jämtin, meddela henne att det är hon som egentligen styr partiet.
Comment by Enn Kokk — 2015 08 19 17:31 #
För övrigt så kan väl valet av Håkan Juholt ses som en romantisk dröm eller en ”spaning efter den tid som flytt”. Ett slags historiematerialistisk atavism. Folkhemmet finns nämligen inte längre. Inte ens idén om den. Enkannerligen inte i dagens socialdemokratiska politik.
Vad man istället ägnar sig åt, egentligen folkhemmets antites, tänker jag inte dryfta här och nu. Det skulle ta för mycket plats i anspråk.
Comment by Jan — 2015 08 21 6:51 #
Till Jan Galfvensjö: Inget hindrar dig ju från att starta en egen blogg med hur mycket plats som helst för dina egna uppenbarligen revolutionerande teorier.
Comment by Enn Kokk — 2015 08 21 7:49 #
Tack för det inspirerande [sic!] svaret. Jag ska lägga det på minnet…
Comment by Jan — 2015 08 21 8:58 #