Sommar i P1 med Alice Teodorescu
27 juli 2015 18:05 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 17 kommentarerAlice Teodorescu är ny chef för Göteborgs-Postens ledar- och kulturredaktion. Jag har noterat vilket motstånd utnämningen av henne mötte hos folk som jobbade på de här redaktionerna – det fanns de som tog tjänstledigt och sa upp sig. Och även en utomstående måste ju konstatera, att utnämningen av henne i vissa avseenden kommer att vrida GPs liberala ledarsida i mer nyliberal, i vissa avseende också konservativ riktning. Hon har för all del skrivit krönikor också i Aftonbladet, men det intressanta är att hon fram till jobbet på GP har skrivit ledare för tre tidningar som med en smula variation betecknar sig som moderata – Svenska Dagbladet, Barometern och Gotlands Allehanda – och dessutom för centerpartistiska Skånska Dagbladet. Dessutom har hon varit kommunikationsstrateg på Svenskt Näringsliv.
När jag lyssnar på och recenserar Sommar-program försöker jag dock att alltid göra det utan att ha förutfattade meningar. I fallet Teodorescu kan jag konstatera, att vi i vissa avseenden har likartade erfarenheter. Jag kommer från en estnisk flyktingfamilj, och min familjs erfarenheter av kommunismen är inte så olika dem hon och hennes rumänska familj, i tiden senare, hade när de 1989 tog sig till Sverige. Jag har faktiskt varit i Rumänien och i Bukarest med egna ögon sett den balkong, varifrån diktatorn Nicolae Ceaușescu höll sitt sista tal, innan han flydde och tillsammans med hustrun avrättades.
Alice Teodorescu och jag har också fler likheter, till exempel i det att vi från att starta med noll kunskaper i svenska snabbt blev mycket duktiga i skolan, inte minst i svenska.
Men någonstans här tar också likheterna slut. Alice Teodorescu har nämligen i sin egen framgång sin blinda fläck. Hon förstår uppenbarligen inte att många andra varken har den förmåga eller den tävlingsinstinkt hon själv har, begriper inte att vi är olika funtade vad gäller begåvning, ork, motivation och på grund av social bakgrund.
Alice Teodorescu verkar inte heller begripa, att en del av hennes åsikter säkert speglar erfarenheter och trauman i hennes eget liv – någonstans finns det en brygga mellan föräldrarnas skilsmässa och inställningen att aldrig i helvete ska en ensamstående få adoptera något barn.
När det gäller skivvalet i Alice Teodorescus sommarprogram gillade jag inte allt, till exempel Pet Shop Boys och Eva Cassidy (”Over the Rainbow” igen). Men hon spelade faktiskt en rad favoriter: Simon & Garfunkel (”The Boxer”), Adolf Fredriks musikklasser (”En vänlig grönskas ljusa dräkt”), Elton John, Enya och hela två Leonard Cohen (”Take This Waltz” och ”Anthem”).
17 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Tack för din utmärkta analys av AT:s blinda fläck. Jag kände tidigare inte till hennes bakgrund, har bara förundrats över den tvärsäkerhet med vilken hon uttalar sig. Jag har fram till nu tolkat det som ungdomlig omognad och ett behov av att provocera.
Efter hennes sommarprat förstår jag att hennes bakgrund i ett totalitärt land fortfarande spökar i hennes liv, mer än hon själv verkar inse. I min ungdom lärde jag känna personer som 1956 flytt från Ungern. Det var bara att acceptera att många av dem hade svårt att se skillnad på svensk socialdemokrati och den kommunism som rådde i deras hemland. Många av dem blev (följdriktigt?) tokliberala, det vill säga alla deras ställningstaganden var i praktiken bara en motreaktion mot något de flytt.
Jag delar exempelvis AT:s åsikt att varje barn har rätt att veta vem som är dess far, men skulle aldrig uttrycka det som att en ensamstående kvinna som väljer insemination har ett förhållande med staten.
Comment by anita lindblad — 2015 07 27 19:24 #
Hej Enn! Det var länge sedan vi hade kontakt.
Jag brukar ta del av dina synpunkter i din blogg, och jag uppskattar dina analyser. Så även denna gång.
Som boende i Västsverige och Göteborgsregionen och prenumerant på GP så upplevde jag GP:S lednings val av politisk redaktör uppseendeväckande, ja nästan provocerande. Något alternativ till GP finns ju inte, eftersom samtliga tidningar i området ägs av Stampen, Bohusläningen, TTELA OSV. Det är ett demokratiskt problem. Om vi slutar att prenumerera på GP, (vilket vi övervägt) minskar ju förutsättningar för den offentliga dialogen och debatten. Nyheter kan jag ta del av på nätet. Alice T åsikter känns väldigt långt från arbetarrörelsens. Att bidra med prenumerations avgift till en tidning som också blir tunnare för vart år som går med en politisk chefredaktör med så uttalade nyliberala åsikter känns inte bra. Men så länge Britt-Marie Matsson fortsätter skriva i tidningen så fortsätter vi vår prenumeration. Men det är ett demokratiskt dilemma. Med vänliga hälsningar Eva Warnvik Ahlen
Comment by Eva Warnvik Ahlen — 2015 07 27 22:28 #
Hon tar ställning mot tokfeminismen.
Det ger en extrapoäng.
Comment by Fredrik — 2015 07 27 22:37 #
Äntligen har redaktörerna på GPs politiska redaktion börjat kalla en spade för en spade.
Funderar på att återuppta prenumerationen.
Comment by Gunnar Bergquist — 2015 07 27 22:55 #
Till Eva Warnvik Ahlen: Det var roligt att få ett livstecken efter alla dessa år – kul att också du läser min blogg.
På många ställen i Sverige, så också i Uppsala och Öregrund som jag alternerar mellan, finns ju över huvud taget ingen tidning med socialdemokratisk ledarsida. Inte för att en blogg kan ersätta en dagstidning, men jag försöker åtminstone att i lite mindre skala erbjuda ett nätalternativ med politiska kommentarer, kulturmaterial och lite allmän läsning.
Comment by Enn Kokk — 2015 07 27 23:54 #
Till Fredrik Sjölin: Vad heter det du står för då? Tokmaskulinismen?
Comment by Enn Kokk — 2015 07 27 23:55 #
Bör Alice enligt dig belönas för sitt hårda arbete eller tycker du att hennes lön bör omfördelas till de som inte har ”motivation” till att utbilda sig eller arbeta?
Comment by Henrik — 2015 07 28 18:28 #
Till Henrik: Självfallet ska hon ha lön för sin möda, men de som klarar sig bra i livet (det gäller både Alice och mig själv) bör solidariskt bidra till att mindre lyckligt lottade också får hjälp med att leva ett hyggligt liv.
Comment by Enn Kokk — 2015 07 28 19:01 #
Det är intressant att se hur olika en person kan uppfattas från olika utgångspunkter. Jag har följt Alice Teodorescu i de olika tidningar hon medverkat i (utom Gotlands Allehanda).
Hon har några specialare för sin alltmer uppmärksammade samhällsdebatt. Det gäller individens frihet gentemot det offentliga och det kollektiva i vidare mening. ”Tilltron till individen” är återkommande tema.
Alice Teodorescu återkommer också till vikten av att gränsen mellan samhället och staten upprätthålls. I programmet som i debatten uppehåller hon sig gärna vid rättviseaspekten, där hon framhåller rättvisa förutsättningar framför den distributiva rättvisan, den som bedöms efter utfall.
Ofta missuppfattas hon när hennes avsikt är att visa på orimligheter som framkommer i en konklusion. Alltså som visar på brister i principskälen (en yrkessjuka som grundades redan på Juridicum i Lund). Ett exempel utifrån lagstiftning om ”pappamånader” och insimination av ensamstående, konklusionen: Det är alltså lika viktigt att pappa finns hemma hos barnet som det är onödigt att det finns en pappa.
När Alice Teodorescu drar den märkliga konklusionen tolkas det som att det är något annat hon vill visa: de egna värderingarna. Och så skulle det kunna vara…
ANITA LINDBLAD, Alice Teodorescus självsäkerhet som du så riktigt påtalar KAN i ett sammanhang som det jag beskriver bero på att hon är trygg i sin tolkning, medveten om sin obestridliga intelligens.
ENN KOKK, Som jag tolkar Alice Teodorescu så menar hon att förutsättningarna ska vara rättvisa, men att det inte finns en självklarhet i att det blir (nästan) samma utfall oberoende på individens ansvarstagande.
Comment by Hans G Eriksson — 2015 07 29 2:24 #
Bristande motivation = mindre lyckligt lottad ?
Comment by Henrik — 2015 07 29 9:03 #
Borgerlighetens, i vid mening, blinda fläck är att den inte utgår från det fundamentala, att människor av olika anledningar – begåvning, ork, motivation och social bakgrund – klarar sig olika i ett samhälle, som främst belönar arbetsprestation. Det finns två vägar att åstadkomma en större grad av jämlikhet i utfall. Dels kan man genom individuellt riktade åtgärder (som naturligtvis också de kostar skattepengar, betalade även av oss övriga) lyfta de mindre lyckligt lottades prestationsförmåga. Dels kan man, där de här åtgärderna ändå inte räcker till eller är dömda att misslyckas (handikapp, sjukdom och så vidare), försöka se till att de här mindre lyckligt lottade människorna och deras barn ändå får ett materiellt någorlunda hyggligt liv.
I decennieskiftet 1960-tal/1970-tal satt jag i sekretariatet för Socialdemokraternas och LOs gemensamma så kallade jämlikhetsgrupp (som leddes av Alva Myrdal). Den här arbetsgruppen både analyserade jämlikhetsbegreppet teoretiskt samt sökte metodiskt ojämlikhetsskapande faktorer och föreslog jämlikhetsskapande åtgärder på alla tänkbara samhällsområden, till exempel utbildningspolitik, familjepolitik, socialpolitik, arbetsliv och skattepolitik.
Jag såg redan dess förinnan jämlikhet som det främsta målet för socialdemokratisk politik, stärktes än mer av de djupstudier av ämnet vi då gjorde och har sedan aldrig upphört att anse, att jämlikhet är ett värde viktigare än till exempel individens valfrihet i alla tänkbara varianter.
Comment by Enn Kokk — 2015 07 29 10:19 #
Tycker du att det finns någon gräns för hur omotiverad någon får vara och ändå förtjäna att vara, materiellt sett, jämlik? Förtjänar personer som är fullt kapabla till att arbeta men som inte finner någon motivation till det, utan väljer att sitta hemma i sin av staten finansierade bostad, att vara Alice materiellt jämlik?
Ser du några problem med att även den omotiverade får det sämre då samhällets totala produktivitet minskar om incitament till individuell prestation försvinner?
Comment by Henrik — 2015 07 29 13:07 #
Till Henrik: Men jag har ju inte pläderat för att människor som av ren lättja inte vill arbeta ändå av oss andra ska få hygglig försörjning.
Det här är ändå i det sammanhang jag skriver om en ganska marginell grupp som liksom till exempel kriminella kräver särskilda, ibland hårdhänta åtgärder.
Förekomsten av på olika sätt asociala ändrar inte på det verkliga problemet, att det finns människor som inte klarar av att prestera på det sätt till exempel jag själv gör det.
Comment by Enn Kokk — 2015 07 29 14:40 #
Då står nog du och Alice inte så långt ifrån varandra trots allt. Lika lite som du tycker att människor ”som av ren lättja inte vill arbeta” ska få åka räkmacka genom livet på andra medborgares bekostnad, är Alice blind för att vissa människor behöver samhällets hjälp. Hennes yrkesval som jurist vittnar snarare om att hon gärna hjälper när behövligt. Individuell belöning motstrider inte samhällsansvar.
Comment by Henrik — 2015 07 29 15:50 #
Till Henrik: Jag konstaterade ju själv att jag i avseenden som du inte har diskuterat har erfarenheter som liknar hennes.
Men jag tror nog inte att vi inrikespolitiskt är så ense som du nu skriver. Socialister och borgerliga ser olika på vissa saker – men det är ju en del av det demokratiska valet.
Comment by Enn Kokk — 2015 07 29 15:58 #
Hej Enn!
Jag reagerar på att du skriver att:
-Alice Teodorescu verkar inte heller begripa…. osv.
Blir inte detta ganska förmätet från din sida. Det är ju självklart att hon är medveten om detta. Hennes argumentation är ju att samhället ät lite kluvet vad gäller pappans roll. Behövs respektive inte behövs.
Alice är den klart skinande stjärnan på den politiska himlen, vilket retar hela vänsterkollektivet.Det är rättså fantastiskt att en sådan intelligent person som hon är ska ifrågasättas på annat sätt än vad hon säger och står för.
Comment by Staffan Berg — 2015 08 01 16:32 #
Till Staffan Berg: Jag skriver utifrån mina värderingar, mina tolkningar och mina erfarenheter.
Comment by Enn Kokk — 2015 08 01 16:38 #