Sitter åter här i min en(n)samhet
5 juli 2009 17:09 | Barnkultur, Prosa & lyrik, Resor, Trädgård, Ur dagboken | 21 kommentarerBirgittas besök här hos mig i Öregrund blev kort.
I förmiddags gav hon sig i väg igen; jag hjälpte henne med den tyngsta väskan till bussen mot Uppsala. Den här gången skulle hon vidare med tåg mot Dalarna, närmare bestämt för en vecka på hemslöjdens gård Sätergläntan.
Hon sitter i dess styrelse, är ordförande, men den här gången var målet inte ett styrelsesammanträde. På tåget, som kom från Stockholm, satt redan dotterdottern Ella, tolv år och den yngsta av Annas tre flickor. Ella har önskat sig en kurs i träslöjd på Sätergläntan, och då passar också mormor på att gå en kurs i yllebroderi – egentligen onödigt i hennes fall; hon har med sig några av sina broderier, bland annat sin estniska folkdräktskjol från Lihula, att visas upp – men den kurs hon aktivt ville gå ställdes in.
Som det väl går att räkna ut, har Birgitta levt ett arbetsspäckat liv under åren som riksdagsledamot, minister och talman, men hon har också kämpat sig till tid med barnen och barnbarnen. En väldigt fin och väl fungerande sak som hon har gjort först med de egna barnen, sen med Annas barn är att tillbringa en hel sommarvecka ensam med bara ett av dem, ett barn i taget. Det här har varit äventyrliga och åtminstone till att börja med strapatsrika färder: på cykel Gotland respektive Åland runt, i kanot i sjösystemen i Dalsland och på gränsen mellan Blekinge och Skåne, också i skärgården här utanför Öregrund samt på Dalälven, fotvandringar i västerbottensfjällen och annat sådant.
Under senare år, när mormors fysiska krafter har avtagit, har det blivit lite lugnare sommaräventyr. Förra året lånade hon och Ella Gunnels och Ragnars sommarstuga i Sjöändan utanför Kristinehamn och gjorde därifrån kortare kanotutfärder. Och i år blev det alltså kursvistelse på Sätergläntan.
Tro nu inte att Birgitta har ledsnat på de här veckorna med barnbarnen, ett i taget. Viggo och Klara är ännu för små för den här typen av mormorsveckor, så vi får väl se om Birgitta, när de kommer upp i rätt ålder, fortfarande orkar…
När Birgitta var energiminister, döpte Björn Jensen henne till Käringen med strömmen, vilket jag publicerade som kort mening på ledarsidan i Aktuellt i politiken (s). Med eller utan den ministerposten har hon alltid varit ett energiknippe; det kan alla som har känt henne från ungdomen eller senare lärt känna henne intyga. I lördags, när jag löste Melodikrysset, störtade hon genast ut i trädgården: smorde på nytt in de rådjursavskräckande stinkpinnarna i rabatterna med blodmjöl och ammoniak och vattnade trädgårdsland och rabatter med två slangar med vattenspridare.
Sen kom det ändå, till slut, några efterlängtade regn, både i lördags och i förmiddags.
Det gör att gräset i min nyklippta gräsmatta genast börjar växa igen. Detsamma gäller ogräset i mitt stenparti, det som för alls inte längesen försågs med helt ny jord.
Så jag lär vara fullt sysselsatt också under min andra en(n)samma vecka. Och när det inte är läge att gå ut, ska jag fullborda den här sommarens storstädning: torka ur köksskåpen och diska allt glas och porslin och annat sådant.
Nyss var jag en runda i trädgården, såg hur blomsterprakten är ännu större nu när det har regnat. Varje gång man går runt i trädgården på det här viset, upptäcker man saker: I dag slog det mig hur yvig och hög hasseln bakom huset har blivit, den som vi fick av vår vän Inga-Lill, som hade grävt upp den på Gäsö. På den tiden ägde hon trädgårdsmästeriet här i Öregrund. Det har hon överlåtit. Hon orkar inte arbeta längre, eftersom hon har KOL. När jag numera någon gång träffar henne på Konsum, sitter hon i rullstol och har ledsagare.
Nu skiner solen igen, men det är svalare i luften. Vinden har på nolltid torkat allt det som fanns på klädstrecken: kortärmade skjortor, kalsonger och strumpor och så ett par grytlappar och en badrumsmatta.
All denna skönhet som omger mig i den trädgård som Birgitta och jag tillsammans har skapat! Och mitt i alltihopa den vemodiga insikten att vår tid är utmätt. Dess bättre vet vi, lika lite som Folke Isakssons humla, när vår tid är till ända:
Humlan
Av Folke Isaksson
Mumlande liten björn far den i sin skog,
talar för sig själv med munnen full av socker.
Smackar med sin tunga, gäspar i sin hand,
reder snart ett ide i det söta höet.
Hör, så den snarkar i sängen!
Plötsligt brusar den upp, kolerisk,
vinglar vresig och brun bland svajande blad
med sin sjungande motor högst i en frömjölssky.
Strängt inspekterar den drängar och fält,
håller räfst med idoga myran, med den lata lusen,
muttrar buttert och brummar: ”Skynda på mina bönder,
det är mulen dag!”
Men hellre ser jag humlan i ett annat värv;
flärdlös och luden bugar han över örternas rad,
dricker sin mjölk och tackar,
hänger i blommans juver.
Samlare, läckergom, liten tok
under blåklockans kjol.
Sist kommer frosten:
med en knäpp far han från blomman
rätt in i saligheten.
21 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Vilken fin betrakelse över trädgården och livet! Jag riktigt ser dig framför dig där du går och pysslar och filosoferar. Ha en fortsatt skön sommar! /Maria
Comment by Maria Björkman — 2009 07 05 17:58 #
Till Maria Björkman: Tack! Jag antar att du är den Maria som en gång i världen var min arbetskamrat på 68an. Roligt att höra av dig igen, också att konstatera att du är en av mina läsare.
Comment by Enn Kokk — 2009 07 05 18:46 #
Här måste vi ha underjordiska källor för gräset har vuxit så det knakat, trots värmen och torkan. Det ha varit att klippa flera gånger i veckan, och om att klippa gräs tycker jag inte. Ogräset i rabatterna ser jag inte, det lever ett helt anonymt liv under perennerna och det jag inte ser lider jag inte av :-).
Annars är även ogräsrensning också något jag inte älskar att hänge mig åt. Så mitt trädgårdsanläggande handlar om att ha perenner som täcker det mesta så snabbt som möjligt på våren, en enda rejäl rensning på våren, så får rabatterna sköta sig själva resten av sommaren.
Comment by Kerstin — 2009 07 06 0:43 #
Tycker ni att pinnarna med odör mot odjur har hjälpt något? Jag sörjde så med er när det var som värst så jag har funderat på det…
Comment by Simone Olofsson — 2009 07 06 8:10 #
Till Simone Olofsson: En kombination av åtgärder verkar ha hjälpt. Vi har också täckduk och plastnät.
Comment by Enn Kokk — 2009 07 06 8:15 #
Till Kerstin Berminge: Då antar jag att du har sådant som bergenia, kalla och vintergröna i rabatterna.
Comment by Enn Kokk — 2009 07 06 8:38 #
bergenia, kalla och vintergröna??
Nej inte en enda. Har inget vintergrönt i rabatterna. Men tack för tipsen :-).
Sen överdrev jag nog lite, för de värsta ogräsen drar jag bort även senare i växtsäsongen.
Comment by Kerstin — 2009 07 06 12:41 #
Till Kerstin Berminge: De nämnda växterna är alla marktäckande och breder snabbt ut sig. Det var därför jag gissade på dem.
Comment by Enn Kokk — 2009 07 06 14:37 #
Hej Enn, humleman. Fin dikt du bjuder på. Du verkar gilla din hassel? Hos mig på ön är den ett elände. När den en gång rotat sig, och det gör den nästan överallt, är den svår att få bukt med. Jag klipper, den skjuter glatt nya skott och växer vidare, än större. Gräv! säger någon, men rötterna är enorma och jag svag. Eller i alla fall gräv-svag.
Comment by Eva Swedenmark — 2009 07 07 8:07 #
Till Eva Swedenmark: Vi har två hasselbuskar på vår stora tomt, båda gåvor från Inga-Lill och hitförda från Gräsö. En står alltså i körsbärsträdgården bakom huset. Den andra står bredvid friggeboden, den som förra hösten brändes upp av mordbrännare. Än så länge har de inte brett ut sig på det sätt du säger. Det roliga med dem är att vi faktiskt får egna nötter.
Comment by Enn Kokk — 2009 07 07 9:15 #
Humlan är en av mina favoritdjur, och dikten likaså. Jag riktig ser ert Öregrund för mig när jag läser. Jag tror också att denna vecka är en bra vecka att vara i Dalarna på kurs, eftersom regnet faller stillsamt, och ska göra så även i morgon.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2009 07 08 13:55 #
Hej Enn! Tycker inte Du skall hålla på och städa med ordentlig förkylniing i kroppen!!! Hoppas Ditt hjärta inte tagit skada! Var försiktig, Du är inte 25 År längre! Sommarförkylningar brukar vara ihärdiga och inte att leka med! krya PÅ dEJ!
Förresten så har jag en kusin som bormed adress Sätergläntan, Insjön! Hennes man har tränat in ridhästar! i många år och själv har hon arbetat på apoteket i Leksand! Det är gudomligt vackert där tycker kusinen i Stockholm
Comment by Hillevi Blomgren — 2009 07 08 17:23 #
Till Hillevi Blomgren: Tack för omtanken. Det är i alla fall bättre nu – jag har bara lite resthosta av rethostetyp kvar.
Comment by Enn Kokk — 2009 07 08 17:59 #
Har ni inte försökt med ull från nyklippta får. Ullen kan sparas i en papperssäck under flera år och sätt runt trädgården i tovor på grenar och klykor.
Har fungerat i Undrom under den tid vi varit där. Det är lite svårare när man inte frekventerar stugan hela året.
Men Ni verkar ju bo där från tidig vår till sen höst så då skulle det fungera!
Comment by Urban Sjölander — 2009 07 09 10:32 #
Till Urban Sjölander: Nej – men vi har heller inga får.
Comment by Enn Kokk — 2009 07 09 11:29 #
Men kolla upp hos någon fårbonde i närheten om ni inte kan få en påse eller så, för det fungerar!!
Har använt detta sedan länge och min mor som levde med odling och garn, allt från karda, spinna, sticka, väva…you name it, använde sig av detta hela sitt liv…så visst fungerar det. Det är lite roligt att se när rådjuren närmar sig trädgården och känner lukten av fåren, som de annars är livrädda för av någon anledning, troligen stångningen av en hjord får som kan skade ett rådjur dödligt. Rådjuren slänger direkt med huvudet och springer genast iväg från marken. Men det måste vara färsk ull som ej är tvättad!
Comment by Urban Sjölander — 2009 07 13 11:01 #
Till Urban Sjölander: Av det här med urtvättad ull drar jag slutsatsen, att man måste sätta ut ny efter regn.
Comment by Enn Kokk — 2009 07 13 11:14 #
Nej, ullen är så naturligt fet att det bara rinner av. En boll i tennisbollsstorlek lite överallt runt trädgården räcker troligen en hel sommar, sedan sätter man nya på hösten och tidig vår och sommar så torde ni ha skydd så det räcker istället för konstiga kemikalier. Fåglarna brukar sno lite då och då vid bobyggnad eftersom de tycker om just den feta och varma ullen. Ull i sig är det enda material som värmer när det är blött. Kyler när det är varmt!
Förr hade gruvarbetare hela ställ i stickad ull när de arbetade i gruvorna, speciellt i Skåne, stället höll värmen till kroppen fast det var genomsurt i gruvgångarna. Ull är inte fyskam att ha närmast kroppen istället för bomull som kyler. På vintern är en ullundertröja rent gudomligt istället för en kylande bomullsT-shirt.
Riktiga ullstrumpor är rena fröjden både på sommar och vinter.
Jag har varit i Grekland många gånger under somrarna, Patmos, där skrattade mina kompisar när jag packade upp min mors stora hemullströja men när vinden under senkvällarna gjorde de solstekta kropparna kalla skrattade de inte längre åt min tröja!!
Comment by Urban Sjölander — 2009 07 14 12:28 #
Men, Urban, kliar inte ullen och sticks, ungefär som tröjan Lotta på Bråkmakargatan klippte hål i? (A.Lindgren)
Comment by A-K Roth — 2009 07 14 15:29 #
Nej, riktig behandlad ull är mjukare än den mjukaste mohair. man måste alltid innan man spinner ullen tvätta den noga för att få bort smuts och små noppor. När man sedan spinner den skall man noga se till att man inte får förtjockningar som ger hårda knutar när man sedan tvättar tröjan eller plagget ifråga. Jag har haft hemstickade produkter i hela mitt snart 60-åriga liv och aldrig någonsin kliat mig av ull men däremot -mygg!!
Comment by Urban Sjölander — 2009 07 15 15:09 #
Hej, jag hör till dem som tycker mycket om humlor så jag blev glad då jag såg att du citerade Folke Isakssons fina dikt om denne idoge arbetare.
Hälsningar från en uteplats i Gottsunda!
Comment by Mats Lundberg — 2009 07 24 14:00 #