Sommar i P1 med Saga Becker

3 juli 2015 16:29 | Film, Media, Musik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Jag har homosexuella i min vän- och familjekrets och har, även om jag själv är heterosexuell, inga problem med att acceptera andras homo- eller transsexualitet. Saga Beckers Sommar-program i dag handlade om hennes egen vandring från manlig till kvinnlig könsidentitet och framför allt alla jävligheter som drabbar en ung människa, till synes född som man men med en allt större identifikation med kvinnligt kön.

Sådana här processer är ofta smärtsamma. Bland det Sara Becker berättade om fanns tidig utstötning ur klassen, övergrepp hon utsattes för när hon sökte sig fram i den för henne nya sexuella världen, självskador, ätstörningar och självmordstankar.

Att hon har ombetts göra dagens Sommar har dock mer att göra med en ämnesrelaterad – men inte hennes egen – historia, Ester Martin Bergsmarks långfilm ”Nånting måste gå sönder”, för vilken hon 2015 fick en Guldbagge i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll. Hon nämnde också det här, men mer som en revansch.

Saga Beckers musikval till sitt sommarprogram rymmer artister som Ane Brun, Björk Guðmundsdóttir, Anthony & The Johnsons och The Who (plus en låt tillägnad mamma, ”Oh Carol” med Neil Sedaka), och jag har inget mot det övriga hon spelade heller.

Men med risk för att bli tjatig: Det här var ett program med ett mycket angeläget innehåll, men frågan är om det hörde hemma i just Sommar.

8 kommentarer

  1. Det kön man föds till går ej att ändra.
    Det finns de som tror att kön är en social
    konstruktion men det finns inget vetenskapligt
    underlag till det. Det som hen råkat ut för tex
    att bli våldtagen av en homosexuell man är trist
    men det har har hänt mig också.
    Som heterosexuell ung man.
    Tyvärr inget unikt.

    Comment by Fredrik Sjölin — 2015 07 03 17:01 #

  2. Till Fredrik Sjölin: Då blir frågan varför personer av samma kön – men verkligen inte alla – inte så sällan dras till varann.

    Comment by Enn Kokk — 2015 07 03 17:47 #

  3. ”Det ska vara lätt musik med prat med mening i”, sa Tage Danielsson till producenten Jörgen Cederberg. Så föddes programmet som blivit en del av den svenska sommaren. Sommarprogrammen har nu funnits i drygt ett halvt sekel.

    Stormat kring programmet har det gjort ända sedan 70-talet. Här finns en intressant länk om Sommars historik:

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=6034494

    Jag håller med om att programmet alltmer har fått slagsida mot att sommarprataren går ut rätt hårt med ett slags det-här-är-jag-och-det-står-jag-för.

    Angelägna teman, visst, men själv skulle jag föredra lite mer filosofiska, lågmälda betraktelser om livet och kärleken, gärna blandat med musik som jag ännu inte upptäckt.

    Comment by anita lindblad — 2015 07 03 18:59 #

  4. Det kan nog ingen svara på.
    Men delge gärna din visdom.
    Jag sätter heterosexualiteten högst.

    Comment by Fredrik Sjölin — 2015 07 03 19:24 #

  5. Till Fredrik Sjölin: Också jag gillar för egen del heterosexualitet. Men jag kan ju för den skull inte vara säker på att alla andra är funtade som jag.

    Comment by Enn Kokk — 2015 07 03 20:41 #

  6. Till Anita Lindblad: Jag är ingalunda för att Sommar ska vara ett slätstruket program – den av dig citerade Tage Danielsson var ju vekligen inte slätstruken han heller. Och de flesta aspekter på vårt liv får gärna behandlas i radioprogram. Men just Sommar bör, även om det kan nudda vid det mörka och svåra, i grunden vara ett personligt kåseri med egenvald musik, där man mixar det välkända med några inslag som är nyupptäckter för flertalet lyssnare.

    Vill man eller klarar man inte att ställa upp på de här villkoren, bör man tacka nej och i stället ställa upp till exempel i ett radiosänt samtal med radiopsykologen.

    Comment by Enn Kokk — 2015 07 03 23:47 #

  7. Jag befarar att radiopsykologen skulle bli överhopad med jobb, då. :-)

    Skämt åsido, när jag har lyssnat på ett sommarprogram vill jag känna mig påfylld. Precis som du skriver, så behöver sommarprataren inte väja för svåra ämnen, men det finns olika sätt att lägga ut texten. Jag vill att programmet ska vara till för min och alla andra lyssnares skull, inte för att sommarprataren ska ”komma ut” i något avseende. Men det verkar ligga i tiden att inte göra någon skillnad mellan det djupt privata och det personliga.

    De sommarpratare som ska bedyra sin kärlek till någon inför hela svenska folket förstår jag inte alls. Varför inte säga det direkt mellan fyra ögon?

    Comment by anita lindblad — 2015 07 04 0:08 #

  8. Jag tror homosexualitet har med genetik att göra.
    Det har kanske blivit ett annat utfall för en del.
    Men man behöver ju inte göra så stor affär av det
    att man paraderar varje sommar.

    Comment by Fredrik — 2015 07 04 5:19 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^