Danmark: Regeringsskifte men ett i flera avseenden överraskande valresultat

19 juni 2015 22:10 | Politik | 7 kommentarer

Folketingsvalet i Danmark gav ett i flera avseenden överraskande resultat.

Vänsterregeringen föll men om man ser till mandatutfallet med knappast möjliga marginal: 51,9 procent och 90 mandat till det vinnande blå blocket och 48,1 procent och 89 mandat till det röda blocket.

Att marginalen blev så liten, mycket mindre än ens ett antal av de bevakande svenska journalisterna begrep på valnatten, har att göra med de fyra platser i Folketinget som väljs av invånarna i Grønland och Føroyar (två för vardera). Samtliga mandat därifrån togs av representanter för vänsterpartier. Grønlands representanter i Folketinget blir Aleqa Hammond, tidigare ordförande i socialdemokratiska Siumut (Framåt), och Aaja Chemnitz Larsen från Inuit Ataqatigiit (Förenade inuiter), som har partiförbindelser med danska Enhedslisten, ett vänsterparti. Från Färöarna valdes två socialdemokrater men från två olika partier: Sjúrdur Skaale från Javnaðarflokkurin (Jämlikhetspartiet), som är för bibehållna band med Danmark, och Høgni Hoydal från Tjóðveldi (Republik), som vill bryta med Danmark.

Utfallet i den danska delen av valet innehåller överraskande förändringar både i fråga om partiernas relativa styrka och personer som har slagits ut.

Bland de senare finns till exempel en före detta partiledare i Socialistisk Folkeparti och en minister i den socialdemokratiska regering, som nu föll.

Det ledande partiet, Socialdemokratiet, klarade sig i och för sig hyggligt, delvis med hjälp av löften om sociala reformer, delvis dess värre genom anpassning till den restriktiva syn på invandring som har haft Dansk Folkeparti som motor. Den här kombinationen har stoppat utflödet till Dansk Folkeparti och har också lett till att Socialdemokratiet har vunnit tillbaka en del väljare därifrån. Slutfacit blev en ökning med 1,3 procentenheter till 26,3 procent mot 24,8 procent i 2011 års val. Men när bland annat Socialdemokratiets kvarvarande partner i regeringen Radikale Venstre mer än halverades och det blev borgerlig majoritet, valde S-ledaren Helle Thorning Schmidt att avgå i stället för att harva vidare i opposition. Som hennes efterträdare utpekas nu partiets relativt unga stjärnskott, justitieministern Mette Frederiksen.

Socialliberala Radikale Venstre, som 2011 gjorde ett starkt val och fick stöd av 9,5 procent, minskade i det här valet med hela 4,9 procent till 4,6 procent. Partiledaren, Morten Østergaard, har i sina eftervalskommentarer sagt, att RV också kan samarbeta med en borgerlig regering, men ett sådant samarbete förefaller inte vara aktuellt just nu.

Illa ut har också Socialistisk Folkeparti råkat, dock främst på grund av tapp till yttervänsterkonkurrenten Enhedslisten. SF, som i valet 2011 fick 9,2 procent, minskar med 5,0 procentenheter till 4,2 procent, detta trots att man hade satsat på ny partiledare, Pia Olsen Dyhr.

Enhedslisten gör, med 7,8 procent, ett betydligt bättre val – + 1,1 procentenheter – än 2011, 6,7 procent. Men det här kollektivt ledda partiet, som har en mycket skicklig och publikt uppskattad företrädare i Johanne Schmidt-Nielsen, har under en lång period legat betydligt högre i opinionsmätningarna.

Alla tecken tyder på att det, liksom SF och Radikale Venstre (varifrån partiledaren Uffe Elbæk, en före detta minister, kommer), har tappat sympatisörer till nykomlingen i 2015 års val, som där samlade hela 4,8 procent, Alternativet. Alternativet är ett grönt parti med viss vänsterböjelse – det lovade stödja en vänsterregering – men det betyder också, att större delen av väljarna kom från övriga vänsterpartier, även om några av dem säkert röstade på Alternativet för att den samlade vänstern på grund av tvåprocentsspärren inte skulle förlora röster, som kunde vara avgörande för valutgången.

Den stora överraskningen på högersidan är framgången för Dansk Folkeparti under ledning av Kristian Thulesen Dahl. Mot vad samtliga opinionsundersökningsinstitut hade prognosticerat, blev Dansk Folkeparti med 21,1 procent Danmarks andra parti i storleksordning. DF, som i valet 2011 fick 12,3 procent, hade allmänt förutspåtts bli tredje största parti men ökade nu med hela 8,8 procent. Huruvida det här beror på att en stor andel av de väljare som i opinionsinstitutens undersökningar svarade att de inte hade bestämt sig i själva verket hela tiden lutade åt DF eller om något i valdebattens själva slutskede fick dem att ta ställning för DF återstår att undersöka.

Venstres usla val måste ha blivit en chock för partiledaren Lars Løkke Rasmussen, även om vi andra på grund av hans många fadäser, har lättare att se hans egen skuld till det här. Venstre, som i 2011 års val med 26,7 procent blev Danmarks största parti, minskade nu med 7,2 procentenheter till 19,5 procent. Løkke Rasmussen försöker hålla god min och agerar som den självklare regeringsbildaren, men enligt normala parlamentariska principer måste ju också ledaren för det största partiet på den vinnande sidan tillfrågas, och i vart fall torde det bli svårt att med ett så litet parlamentariskt underlag bilda en handlingsduglig regering utan DFs medverkan.

Men även då skulle man bygga in spänningar i regeringen. Medan DF socialpolitiskt har en del vänsterdrag, är det enda växande (+ 2,5 procentenheter) ”normala” borgerliga partiet Liberal Alliance nyliberalt anstruket. LA, under ledning av Stig Grenov, fick nu 7,5 procent mot 5,0 procent 2011.

Konservative Folkeparti, under ledning av Søren Pape Poulsen, som i 2011 års val med 4,9 procent var ungefär jämstort med LA, minskade nu med 1,5 procentenheter till 3,4 procent, och eftersom partiet i en del opinionsundersökningar har legat ännu lägre, bör det den närmaste tiden ha fullt sjå med att hitta tillbaka till en väljarvinnande linje.