Inte någon av den svenska filmkonstens höjdpunkter

9 april 2015 14:40 | Film, Politik | 5 kommentarer

”Odygdens belöning” (1937) i regi av Gideon Wahlberg och John Lindlöf samt manus av Gunnar Widegren och samme Gideon Wahlberg hör verkligen inte till den svenska filmkonstens höjdpunkter. Wahlberg var på sin tid flitigt verksam inom både film och teater. Mest känd för nutida publik är han väl för sin TV-version av ”Söderkåkar”.

Att ”Odygdens belöning” känns så avig som film kan ju möjligen ha att göra med att den har en teaterförlaga, Jean de Létraz’ ”Bichon”, men handlingen kunde ju ha lagts till rätta vid filmatiseringen, så att den åtminstone hade blivit begriplig för filmpubliken. Filmens cykelfabrikant, Åke Wallensjö (Thor Modén), är i och för sig både kolerisk och nyckfull, inte bara i fråga om kärleken mellan hans kontorschef Gunnar Ristell (Nils Ericsson) och hans dotter Maj (Sally Palmblad), men filmen blir i långa stycken helt obegriplig, när det inträder en liten baby i handlingen – och ännu märkligare om man ser till hur babyn behandlas.

Jag har för övrigt läst Svenska Filminstitutets beskrivning av filmens handling men inte i alla stycken blivit klokare för det.

Ett sidospår: I filmen förekommer också en taxeringsrevision med Elof Ahrle som en av taxeringsintendenterna. DNs filmskribent Carl Björkman ansåg herrarna från taxeringsnämnden vara ”de enda anständiga manliga personligheterna i pjäsen. Allvarsamt talat: här går vi på alla fronter fram för att söka skapa en lojal medborgaranda, inte minst i fråga om deklarationsmoralen. Är det verkligen nödvändigt att filmen också där ska behöva håna anständigheten och glorifiera det packaktiga och gemena?”

5 kommentarer

  1. I Ångermanland har man knappast tid att se film och egentligen är filmer något jag nästan undviker. Mitt tålamod räcker inte så långt att en film blir sedd som den bör göras.
    Nej, (negation i början av en mening är ett vanligt ångemanlandsspråkligt sätt) vi måste förtöja allt i lös väg då blåsten är helt enorm och vindbyarna är mer än friska. Igår blåste två st. cyklister av vår lilla väg mot Kramfors….vips var de i diket.
    Handlarn, vår lilla butik måste ha låst för dörrarna blåser upp och det skapar oreda i hela affären. Idag fanns ett snöre med en isskrapa på för att kunna öppna UT dörren som går utåt, den blåser ju inte upp.
    Tallarna ligger raklånga, överdrift förståss, men ändå. Det blåser utav h-vitte. Snön är snart helt bort på fält och gräsmattor, bara norrsidans drivor kämpar emot.
    Vi är snart i Uppsala igen för att öppna en ny liten affär på St:Erikstorg, det är här hos Enn som första nyheten om detta publiceras!!

    Comment by Urban Sjölander — 2015 04 09 16:25 #

  2. Till Urban Sjölander: Minsann – med samma gamla namn?

    Comment by Enn Kokk — 2015 04 09 16:35 #

  3. Med tanke på allt skräp som producerats genom åren: Är inte begreppet svensk filmkonst en oxymoron?

    Comment by Jan — 2015 04 10 8:39 #

  4. Till Jan Galfvensjö: Svensk filmkonst finns förvisso, även om den här filmen alltså inte är något exempel på det.

    Comment by Enn Kokk — 2015 04 10 14:14 #

  5. Klart vi kommer att heta Två Sekel, tyvärr är det inte förenligt med K märkningen av huset att ha skyltar på utsidan men vi kommer att sätta skyltar på insidan som blir utsida när man slår upp de extra portar som finns. Naturligtvis syns dessa skyltar under tider när vi har öppet, annars bara en lite mässingsskylt på porten. Valven är K märkta och stammar från 1200-talet och är en del av Domkyrkans grundstomme och inget får göras för att vare sig ändra eller ens förbättra inne i lokalen, inte ens en spik i väggen varför vi håller på att fundera hur vi skall exponera våra saker. Lokalen är liten varför bara det mest sparsmakade får plats. Men vad gör det bara vi får en lokal!!
    Hoppas Ni kommer förbi när vi öppnar vilket också inte är bestämt. Men någon gång under Maj månad, mer information kommer!
    Är åter i Uppsala efter dryga 2 veckor i Ångermanland. Ett kallt och blåsigt landskap som fortfarande har snö på gräsmattan.Men vi gladdes åt ett rikt fågelliv med både stora och små.
    Domherren med fru, Nötväckan, alla sorters mesar och också Lövsångaren som visade sig stolt och inte att glömma alla Bofinkar som en dag dök upp i flock. Länge sedan jag såg så många. Den äventyrliga Nötskrikan kom nästan varje dag med sina kompisar och käkad fågelfrö men mest nötter.

    Comment by Urban Sjölander — 2015 04 10 19:12 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^