Last chorus: Sam Charters
21 mars 2015 18:33 | Last chorus, Musik | 2 kommentarerSam – Samuel – Charters, en legendar i både amerikansk och svensk skivproduktion, är död. Han föddes den 1 augusti i Pittsburgh, Pennsylvania, och dog den 18 mars 2015 i Årsta – han och hans fru Ann bodde och verkade i Sverige sen slutet av 1960-talet.
En annan legend i amerikanskt musikliv, förre Sing Out!-redaktören Izzy Young, som också flyttade till Stockholm, har jag personligen träffat (på en spelmansträff här i Uppland), men paret Charters har mina vägar aldrig korsat.
Annat då än i musikalisk mening. I min jättelika skivkollektion har jag till exempel bluesskivor från Folkways, fältinspelningar gjorda i amerikanska Södern av Sam Charters – country blues var en av hans specialiteter. Här i Sverige gjorde han skivor för svenska Sonet, allt från cajun, Snooks Eaglin och Otis Rush till Dizzy Gillespie och Peps Persson. I USA gjorde han skivor också för bolag som Vanguard (Country Joe and the Fish, Dave Van Ronk) och Prestige Bluesville.
Bland de legendariska artister han spelade in åt Folkways eller tog med på samlingsskivor fanns Big Bill Broonzy, Blind Gary Davis, Snooks Eaglin, Sleepy John Estes, Lightnin’ Hopkins, Son House, Blind Lemon Jefferson, Memphis Minnie, Mississippi John Hurt, Furry Lewis, Bukka White och Big Joe Williams. Han kartlade tematiskt, ibland på flera skivor, bluesen i till exempel Chicago, New Orleans, St. Louis. Charters spelade in cajun, calypso, jazz, traditionell musik från Bahamas, Irland och Gambia. För Folkways producerade han skivor med musik av kompositören Charles Ives. Och bland hans folwaysinspelningar finns även vad som på skivan kallas The Swedish fiddlers.
Sam Charters dog av cancer. Trodde jag på änglar, önskade jag att de spelade en blues för honom.
2 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag var på fackkurs i Uppsala förra veckan, och i torsdags gick jag runt på stan efteråt i väntan på att min sambo skulle jobba klart. Kom förbi Engelska bokhandeln och fick då i skylten syn på en bok av Sam Charters, ”Walking a blues road”. Jag blev intresserad, har ”Country blues” sen tidigare, och köpte den efter lite bläddrande. Kvinnan i kassan sa att han brukade komma dit och signera ibland, just detta exemplar hade dock ingen namnteckning. ”Jaha, han lever fortfarande”, minns jag att jag tänkte.
–
Lördag morgon läste jag i tidningen att han dött dagen innan jag köpte boken.
Comment by Olof Öberg — 2015 03 23 10:31 #
Till Olof Öberg: Själv fick jag reda på att han hade dött via Smithsonian Folkways’ hemsida, som jag nästan dagligen kollar av. Där hittade jag en lång dödsruna – han var ju en betydelsefull skivproducent åt gamla Folkways – plus alla de skivor han (och delvis också hans fru Ann) har gjort åt bolaget.
Comment by Enn Kokk — 2015 03 23 11:39 #