Melodikrysset nummer 9 2015

28 februari 2015 12:33 | Mat & dryck, Media, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Åter igen, som vanligt utan att behöva använda väckarklocka, har jag gått upp tidigt på lördag morgon för att hinna raka mig, duscha och äta frukost (medan jag läser morgontidningarna och samtidigt lyssnar på ”Ring så spelar vi”) innan det är dags att lösa veckans melodikryss.

Veckans kryss tyckte jag inte hörde till de allra lättaste.

Fast troligen tyckte andra lyssnare/lösare att det jag hade problem med var urlätt.

Jag har i och för sig läst nästan alla smurfalbum och har också några smurffilmer för besökande barnbarn, men smurf-CD har jag inga. Alltså kunde jag inte gå till någon skivhylla för att kolla vem som sjöng ”High Life”. Saken blev inte lättare av att jag inte har några skivor med Nelly Furtado.

Jag har tidigare bekänt, att jag är ganska sparsmakad när det gäller TV-serier. Don Johnson minns jag i alla fall från ”Miami Vice” från sent 1980-tal, men ”Heart Beat”, som han väl har spelat in senare, kände jag inte till.

Mer bekant för mig är då Rihanna (Robyn Rihanna Fenty), som vi i dag hörde i ”Four Five Seconds”.

Eftersom jag, i motsats till hustrun, som just nu ofta ser skidsport i TV, inte är ett skvatt intresserad av idrott, har jag heller inte imponerats av idrottsstjärnor som spelar in skivor. Men Mats Wilander känner jag förstås till, och eftersom jag hade en bokstav av fyra i hans förnamn, var det inte omöjligt att lista ut att det var han som sjöng ”När man funnit glädjen”.

Elda för kråkorna” minns jag, om jag anstränger mig lite, från tidigt 1950-tal. Men jag har inte hört den på mycket länge, och den instrumentalversion Laxblecket gjorde av den skilde sig också, tyckte jag, från schlageroriginalet.

Annars är jag ganska pricksäker på sådant som jag antar att yngre lyssnare/lösare kan ha problem med.

Så det är klart att jag genast känner igen Ulf Peder Olrogs ”Bullfest”, som Sigge Fürst sjöng in.

Riktigt lika stort genomslag fick väl aldrig melodifestivalaren från 1963 ”Rosen och vinden” med Lily Berglund. Men henne minns jag väl som schlagerstjärna. Och Owe Thörnqvist, som skrev låten, har jag så småningom personligen blivit bekant med vid middagarna för hedersupplänningar – han och min hustru är sådana – på Uppsala slott.

Från min skoltid minns jag Charlie Normans spel i ett program man hörde på innan man gav sig i väg till skolan, ”Schooldays”.

Varför Anders Eldeman måste spela flera låtar med Svante Thuresson – ”Leva mitt liv”, ”Den sista valsen” och någon till – för att lyssnarna/läsarna skulle klara hans namn förstår jag inte riktigt. Han har ju en mycket karaktäristisk och fin röst.

Jag är verkligen ingen fiende till populärmusik, alltså inte heller av yngre märke än Thuressons. Men jag tycker att de som vill spela in skivor och sjunga inför publik gärna bör kunna just sjunga. Anna Ternheim, född 1978, är ett exempel på det senare – jag menar att hon kan sjunga. I dag hörde vi henne i ”Walking Aimlessly”.

Och nåd inför mina öron finner även Tommy Nilsson, som vi i dag hörde i ”Amelia”,

Som jag antydde ovan är idrottsliga bragder inte riktigt min grej. Så inte heller den mer aggressiva nationalism som bär upp partier som Sverigedemokraterna till höga tal i opinionsmätningarna. Men det betyder inte att jag inte ser poänger med nationell kultur och särart. I dagens allt mer multikulturella värld är det något att slå vakt om.

I dag spelades i Melodikrysset instrumentalt ”Sverige”, med musik av Wilhelm Stenhammar och text av Verner von Heidenstam. Också en naturaliserad svensk med rötter i grannlandet Estland, förd hit i en flyktingvåg i andra världskrigets slutskede, kan av hela sitt hjärta känna sig hemma i rader som dessa:

Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

4 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Du har verkligen en poäng när du skriver att de som spelar in skivor med sång bör kunna sjunga. Alltför många sjunger så dåligt så man hör ingen text. Dom kan hänge sig åt att bara spela. För övrigt har ju en del låtar nu för tiden inga riktiga texter.

    Comment by Curt Axelsson — 2015 02 28 17:45 #

  2. Låt skägget växa och slummra dessa minuter och upplev sängens ljuvliga innanmäte ….men jag känner igen gubben som växer i mig att vissa mornar finns ingen glädje i sängens varma hägn utan man måste upp:-det vill säga att åldern har tagit över ens kropp och den vill på ett knepigt sätt överleva dessa sekunder extra när man kan vara uppe och gå i ottan. Men vaknar jag till kan jag absolut INTE somna om. Höll på att skriva sömna om vilket faktiskt var ett riktigt bra ord så där på morronen.
    Att få sömna om betyder därför inte att sy något på nytt utan en dialektal del av sova, söva och somna………..gonatt.

    Comment by Urban Sjölander — 2015 02 28 19:18 #

  3. Tack för hjälpen med Lily, Nelly och elda – dom gick vi bet på igår. Jag tyckte att schlagersången från 1963 lät som Towa Carson, men var långt ifrån säker. Och det var ju heller inte Towa, visar det sej. Inte underligt att vi då inte heller kunde Nelly (ja, hennes namn har jag aldrig hört så det hade vi inte kunnat i alla fall). Elda för kråkorna var också okänt för våra öron. Tur att din blogg finns, Enn! :-)
    Sverige av Stenhammar är bland det vackraste som finns att lyssna till. Den tröttnar jag aldrig på.

    Comment by Maggan — 2015 03 01 11:22 #

  4. Till Maggan: Lily Berglund var på femtitalet mycket känd, hördes ofta i radio, dels solo, dels i vokalgruppen Gastarna. Hon hade massor av hits.

    Comment by Enn Kokk — 2015 03 01 13:01 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^