Vänsterledaren föreslår minnesmärke över kommunismens offer

5 februari 2015 14:54 | Politik | 6 kommentarer

Under min långa tid som först pressekreterare på Socialdemokratiska partistyrelsen, sen chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) blev jag bekant med många journalistkolleger, som arbetade med av bevaka det politiska fältet.

En av dem var DN-journalisten Kaa Eneberg.

Hon kom senare att ge ut en rad böcker som i hög grad intresserade mig, böcker om de så kallade kirunasvenskarna och deras öden i Sovjetunionen, dit de – på grund av arbetslösheten här hemma och deras, i många fall, tro på kommunismen – emigrerade och där många av dem, liksom tusentals andra, föll offer för de stalinistiska utrensningarna. De som lyckades ta sig tillbaka till Sverige tvingades av sin kommunistiska omgivning till tystnad.

Kaa Enebergs böcker om allt det här heter ”Tvingade till tystnad” (2000), ”Förnekelsens barn” (2003) och ”Knuts aska och Kejsaren av Karelen” (2007) – om den senare finns en artikel ovan under Kulturspegeln, Politik.

I det berörda Norrbotten, där också det gammalkommunistiska arvet levde kvar längre än i övriga landet, fick Kaa Eneberg tillrättalagda mothugg och mötte också ett motstånd mot tanken på att uppföra ett minnesmärke över kirunasvenskarna.

Nu sänder mig Kaa per post en artikel av vänsterledaren Jonas Sjöstedt införd den 15 januari 2015 i Norrländska Socialdemokraten, ”V vill ha minnesmärke över Kirunasvenskarna”.

Den här artikeln kan diskuteras i detaljer, men den är bra i det stycket att den utan krusiduller erkänner den stalinistiska terrorn och de miljontals offer den skördade.

Kritiken mot det egna partiet är mer inlindad, men Sjöstedts slutsats är ändå att ”Sveriges Kommunistiska Parti hade ett tydligt ansvar i frågan om de svenskar som mördades i Sovjet”. Sjöstedt skriver vidare: ”Det är mycket svårt att tänka sig att SKP:s ordförande under perioden 1929-1964, Sven Linderot och Hilding Hagberg, saknade insikt om att svenska kommunister mördades och försvann i Sovjet. Bägge hade djup förankring i Norrbotten och nära kontakter med det sovjetiska kommunistpartiet. Men inget tyder på att de reste frågan om sovjetemigranternas öde varken i Sverige eller i kontakter med den sovjetiska ledningen. I detta ligger ett stort svek och ett direkt medansvar för de drabbades öde.”

Och så kommer då, äntligen, slutsatsen:

”För att hedra de drabbades minne skulle Vänsterpartiet gärna, om de efterlevande så önskar, se att ett minnesmärke över sovjetemigranternas öde uppfördes i Norrbotten.”

6 kommentarer

  1. Att i det här sammanhanget använda terminologin ” kommunismens offer” kan enligt min mening diskuteras. Självklart var de oskyldiga barnen som tvingades med av sina kommunistiskt övertygade föräldrar offer men detta epitet bör inte tillfalla de vuxna som frivilligt reste dit. Dessa var Sovjetkommunismens hantlangare och hade genom detta blod på sina händer likt dagens IS-sympatisörer.

    För övrigt ska ett minnesmärke för alla kommunismens offer uppföras i Kanada.

    Comment by Leif — 2015 02 06 23:07 #

  2. Till Leif: De här människorna åkte inte till Sovjetunionen för att strida utan för att arbeta – märk att det rådde arbetslöshet här hemma. En stor del av dem, men inte alla, var kommunister, och de senare bars förstås också av förhoppningar om att få bidra till att bygga upp ett nytt, och som de trodde, bättre samhälle. Alla fick sina förhoppningar grusade. Många fick plikta med sitt liv för sin naivitet.

    Comment by Enn Kokk — 2015 02 07 8:09 #

  3. Även om informationen var knapphändig på den här tiden borde bolsjevikernas blodiga statskupp med påföljande massavrättningar räckt som väckarklocka. En regim som använder dylika metoder kommer att använda vilka metoder som helst för att avlägsna ej önskvärda element vilket Lenin och hans anhang också mycket riktigt gjorde.

    Comment by Leif — 2015 02 07 9:20 #

  4. Till Leif: Jag har aldrig haft några som helst sympatier för det kommunistiska maktövertagandet i Ryssland och skapandet av Sovjetunionen, men märk att det här rörde sig om människor som präglades av sin miljö och lockades att ta ett steg som de sen djupt fick ångra.

    Comment by Enn Kokk — 2015 02 07 9:29 #

  5. Man bör kommna ihåg att Kirunasvenskarna reste med kommunala resebidrag. Det svenska samhället som inte kunde/ville föda sina egna skickade iväg dem. ”Kom inte tillbaka!” stod det socialdemokratiska kommunalrådet och ropade på perrongen när de for. Försök inte vältra skulden på de troende kommunisterna som trodde på Sovjets fläckfrihet lika säkert som Korpelarörelsen att Silverarken skulle landa på Torne träsk!
    Sjöstedts monument bör bli en spottkopp och den ska ha rubriken Fattig-Sverige!

    Comment by Stefan Lindgren — 2015 02 07 10:36 #

  6. Till Stefan Lindgren: Förvisso fanns det andra som med lättnad såg de här människorna lämna landet, men emigranterna förleddes av aktiva svenska kommunister och av sina egna rosenskimrande förhoppningar.

    Comment by Enn Kokk — 2015 02 07 11:04 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^