Norge: Arbeiderpartiet var uppe i 47,6 procent – men så kom terrorn
14 januari 2015 15:35 | Politik | 1 kommentarI den opinionsmätning som TNS Gallup har gjort för norska TV2 ligger Arbeiderpartiet på 42,8 procent, fortsatt en mycket hög nivå jämfört med resultatet i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.
Den här mätningen gjordes mellan 5 och 9 januari, och enligt en artikel från NTB (norska TT), skedde då något mycket anmärkningsvärt med stödet för Arbeiderpartiet, en förändring som ingen riktigt har kunnat ge någon förnuftig förklaring till – partisekreteraren i Arbeiderpartiet, Raymond Johansen, slår ifrån sig och riktar i stället fokus på det höga stöd partiet ändå fick.
Men enligt vad som har sipprat ut om undersökningen såg Arbeiderpartiet i början av mätperioden ut att få sitt bästa mätresultat på 20 år, 47,6 procent, men efter terrorangreppet i Paris den 7 januari föll stödet för Arbeiderpartiet till 39,7 procent.
Ingen har kunnat ge någon rationell förklaring till det här (förutsatt alltså att det inte rör sig om något banalt mätfel). Man skulle ju kunna tänka sig, att de norska muslimernas ökade sympati för Arbeiderpartiet – tidigare tenderade de mer att stödja Sosialistisk Venstreparti – kan ha spelat en roll, men Fremskrittspartiets framgång i den här mätningen, + 0,5 procentenheter, är mycket måttlig – FrP får i den aktuella mätningen stöd av 10,6 procent, att jämföra med 16,3 procent i stortingsvalet 2013.
Dess partner i den blå-blå regeringen, Høyre, backar med hela 3 procentenheter till 20,5 procent, partiets sämsta resultat sen november 2009. Partiets resultat i valet 2013 var 26,8 procent.
De båda partier som utgör parlamentariskt underlag för den blå-blå regeringen ökar båda en aning.
Kristelig Folkeparti ökar med 0,6 procentenheter till 4,7 procent (5,6 procent i valet 2013).
Och liberala Venstre ökar med 0,9 procentenheter till 5,7 procent (5,2 procent i valet 2013).
Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som har suttit i den förra regeringen tillsammans med AP och SV, ökar med hela 2,9 procentenehter och hamnar då på 7 procent, betydligt bättre än de 5,5 procent partiet fick i valet 2013.
För den tredje parten i den fallna förra rödgröna regeringen, Sosialistisk Venstreparti, går det sämre: Med ett stöd på bara 3,2 procent befinner sig partiet under fyraprocenttspärren – i valet 2011 hamnade partiet, med 4,1 procent, strax ovanför.
Miljøpartiet De Grønne, som i valet 2013 med 2,8 procent också hamnade under spärren men fick ett utjämningsmandat i Oslo och som i december var över spärrgränsen, backar nu till 3,2 procent.
Och lilla yttervänsterpartiet Rødt, som i valet fick 1,1 procent, hamnar den här gången på 1,2 procent.
Hur som helst ger även den här mätningen majoritet för en röd-grön regering: Arbeiderpartiet skulle få 78 mandat och Senterpartiet 13, vilket är sex fler än vad som skulle behövas.
1 kommentar
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Men hur sannolikt är det med en ny terrorattack dagen för nästa storstingsval? Sådana händelser brukar i första hand gynna sittande regering, och i andra hand partier som uppfattas stå för ”lag och ordning”. Det anmärkningsvärda här är inte att Ap backar under 1 á 2 dagar efter attacken, utan att Höyre backar och att Frp inte ökar mer.
En liten andel väljare, som troligen tvekat att rösta på Frp i senaste valet, tog detta steg nu. Att H backade så kraftigt, kan förklaras som en protest från gamla H-väljare mot regeringssamarbetet med Frp. Dessa har skrämts av risken för den polarisering mellan invandrare och den norska ursprungsbefolkningen, som islamister och högerextremister i skön förening försöker driva fram. De har förstått skillnaden mellan islam och (extrem) islamism. De vill ha ”gammal hederlig” högerpolitik.
Att Ap har rasat med nästan 8 procentenheter från dagarna före till dagarna efter attacken är kanske inte så märkligt, som man kan tro. Ap har ju inte legat stabilt på 47,6 procentenheter under någon längre tid, utan detta var toppen på en kontinuerlig ökning under en längre tid. Och de sist vunna, kan ju vara de mest osäkra. Men dessa gick alltså inte till Höyre, som de förmodligen hade gjort, om inte H hade samarbetat med Frp i regeringsställning, utan till mittenpartierna.
Vad som nu återstår att se är om Ap återtar vad man nu har förlorat i nästa undersökning. 39,8 var inget medeltal under mätperioden, utan lägstanoteringen under mätperioden. Medeltalet för mätperioden, 42,8, överensstämmer väl med tidigare mätningar under senare tid, då Ap också nått över 40 %.
Frågan är vilka lärdomar av detta som vi kan dra för Sveriges del. Efterssom en del röster läggs på partier utanför riksdagen, behövs inte 50 % av rösterna för en majoritet i riskdagen, utan det brukar räcka med 48 á 49 %. Om inte Löfvén hade gjort dumheten att ett halvår före det svenska riksdagsvalet utpeka Mp som en ”naturlig regeringspartner” hade vi idag troligen haft en socialdemokratisk enpartiregering, med stöd av V.
En anna lärdom är att Ap aldrig har förnekat att man är ett arbetarparti. I Sverige verkar S med en lättnadens suck att bli av med arbetarparti-belastningen ha skänkt bort halva partinament till M. Att M inte är något arbetarparti torde de tidigare S-väljare, som röstade på M, ha genomskådat 2010. Men väljarstödet för S rasade med början av oktober 2008, då Mona Sahlin lovade bort ministerposter till Mp.
Nedgången för S under 2008 visar att Mp och V (som blivande regeringspartier) var lika stora sänken för S. I stället för att återvända till S, röstade en stor del av de tidigare S-väljare, som röstade på M 2006, fortsatte de till SD 2010. För många SD-väljare är en röst på SD framför allt en protesthandling, och då inte minst en protest mot eftergifterna till Mp.
Väljarna märker när ett parti inte tror på sig självt. Socialdemokraternas misstag alltsedan 2008 är att man inte har försökt vinna val, utan har försökt vinna ”spelet” i riksdagen genom att bygga modeller till allianser med andra partier. Väljarna blev bara förvirrade, när Löfvén förs säger att valresultatet ska avgöra eventuella alliansbildningar och sedan säger att Mp är en ”naturlig” samarbetspartner, men likväl inte presenterar ett gemensamt regeringsprogram med Mp. Där tog den borgerliga alliansen en poäng.
I stället borde ha från början ha sagt att en socialdemokratisk enpartiregering skulle vara huvudstrategin, och allt annat reservstrategi. När han i det längsta vägrade ge besked hur han såg på regeringsfrågan, avvkatade väljarna med att bestämma sig, och väljarstödet för S låg kvar på en låg nivå. Pessimismen tog överhanden, och man försökte vara ”realistisk” genom att inte sätta målet högt. Denna pessism pressade ner valresultatet.
Det finns mycket att lära av Norge. T.o.m. när man drabbas av en svår motgång ligger Ap betydligt högre än S.
Comment by Lars Flemström — 2015 01 14 23:58 #