Vägen ut ur dagens politiska träsk är kanske ändå inte att likvidera den klassiska socialdemokratin
2 december 2014 21:59 | Politik | 25 kommentarerJag hör inte till dem som nu är störtförvånade över Sverigedemokraternas besked i Riksdagen i dag. Deras taktik att först hålla övriga partier och inte minst media på halster har, sen när beskedet kom, gett maximalt och avsett genomslag. Partiet framstår nu, hos deras egna så väl som hos dem som attraheras av deras perspektiv på invandring och flyktingskap utan att hittills ha tagit steget till SD fullt ut, som den enda garantin för en i detta enögda perspektiv rimligare politik.
Att de i denna fråga mer balanserade men i övrigt konkurrerande partierna inte har sett eller inte har låtsats se den här fällan är mer märkligt.
Hur kunde det bli så här?
Jag har nu, med någon veckas mellanrum, varit på möten med först Svartbäckens socialdemokratiska förening, sen Uppsala arbetarekommun, där valanalys har varit en av huvudpunkterna på dagordningen. Föredragningarna har haft många förtjänster och de har förstås präglats av den begripliga glädjen över att de borgerliga har fått släppa makten.
Men de har på något sätt missat det faktum att den nya rödgröna majoriteten i Uppsala (och ännu mer den nya rödgröna regeringens underlag, en minoritet i Riksdagen) som ledande kraft har en socialdemokrati, som är en skugga av sitt forna jag. Som jag sa på vårt sosseföreningsmöte: I det sextio- och sjuttiotalssverige som är min egna främsta politiska referensram, var redan ett valresultat för (s) på 40 procent nära en katastrof. För många av de aktiva i dag verkar också resultat på den nivån vara mytisk historia: ”Tiderna är andra nu.” Men se västerut, på Norge! Där ligger Arbeiderpartiet nu i mätning efter mätning över 40-procentsstrecket, senast bekräftat i ett Poll of polls i dag.
Det regeringsprogram Stefan Löfven har lagt fram har många förtjänster. Fäller nu en riksdagsmajoritet bestående av de borgerliga plus SD S-MP-regeringen, de borgerliga på grund av sitt motstånd mot de inslag av helt rimlig radikalism som blev resultatet av förhandlingarna med Vänsterpartiet, SD förutom av hat mot invandrings/flyktingpolitiken också av hat mot MP, är det långt ifrån säkert att de borgerliga kommer att få poäng för det här i kommande opinionsmätningar.
Det nu hotande kaoset är naturligtvis ändå bekymmer nog för socialdemokratin.
Men själv tror jag att socialdemokratin måste sätta sig ett mer långsiktigt och faktiskt viktigare mål, att återta rollen som samhällsbärande parti.
Och då påminner sig den som kan någonting om det här partiet och dess historia, att stora delar av det som är röd-grön politik i vid mening historiskt drevs av en vida mer framgångsrik socialdemokrati.
Att vi, tidvis hårt och brutalt, bekämpade gamla tiders kommunister är begripligt och försvarligt. Men när dagens Vänsterparti tar över gamla socialdemokratiska mål som vård, skola och omsorg i samhällets egen regi, reagerar många av dagens partiföreträdare (s) som om de hade mött pesten.
Trots lite sprattel i skogsbrynet har Socialdemokratin lämnat det gröna fältet åt Miljöpartiet – bortglömt är att 1990 års socialdemokratiska partiprogram var ett röd-grönt program i begreppets bästa mening; det innehöll till och med kärnkraftsavveckling.
Redan i jämlikhetsprogrammet från 1969 och sedan i 1975 och 1990 års partiprogram införlivades ett radikalt jämställdhetsperspektiv i socialdemokratins tänkande. I många avseenden kan Feministiskt initiativs framryckning ses om ett resultat av socialdemokratiska försummelser på det här området.
Till detta finns åtskilligt mer att tillägga, till exempel att bästa sättet att hålla Folkpartiet på mattan inte nödvändigtvis är att göra socialdemokratin till en socialliberal rörelse.
25 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Referensen till Norge är intressant. Arbeiderpartiets immigrationspolitik är ju betydligt mer restriktiv än alla övriga svenska riksdagspartier undantaget SD. Detta trots att Norge är ett mycket rikare land och borde ha en asyl- och anhöriginvandring långt över den svenska nivån per capita.
Comment by Leif Andersson — 2014 12 02 22:14 #
Angående miljöprogram.
Avveckling av kärnkraften och förbud av nybyggnation torde vara ett oerhört dåligt underbyggt sätt att tänka.
Det berg av kärnavfall vi har idag skall alltså till enorma kostnader begravas i urberget och förvaras i flera hundra tusen år säkert separerat från levande organismer.
Detta är den rödgröna ”miljöpolitiken”.
Mer än 99% av energiinnehållet i avfallet finns kvar idag, så perhört liten andel har utnyttjats i dagens reaktorer.
Med en kommande generation reaktorer kan vi ladda dem EN gång (ingen ny uran behöver brytas), de kan sedan bränna sig igenom avfallet under reaktorns livstid på ca 60 år och ta tillvara det mesta av energin istället.
Restprodukten är en oerhört mycket mindre mängd högaktivt avfall som inte behöver lagras så länge.
Detta användande av atomsopberget kan ge Sverige energi i flera tusen år framöver.
Comment by Elektronen — 2014 12 02 22:36 #
Jag tror att lösningen på denna kris är ganska enkel: Löfvén bildar en ren S-regering, utan SD:s förhatliga antagonister, Mp. Löfvén kan säkert lirka igenom både S-budget och andra frågor mha de andra partiernas stöd, inkl SD:s i vissa frågor.
Comment by Lasse H — 2014 12 02 23:21 #
Varför inte titta till Danmark i stället där Gucci-Helle nu (om jag minns rätt) ligger under 20 procent? Såg på TV i kväll att Pappers ordförande ville slänga ut Mp ur regeringen. Det är kanske en variant? S + Alliansen stödjande varandra? Då är man av med ytterligheterna V, Mp och SD. Det tror jag skulle kunna vara en smaklig spis för ganska många?
Comment by Thomas Åkerblad — 2014 12 03 3:09 #
Käpphästar, käpphästar, käpphästar. Men poängen med mitt inlägg är att socialdemokratin borde sträva efter att åter bli ett brett, röd-grönt icke-sekteristiskt parti, där tendenser ur en politisk vänster i mycket vid mening samsas och tillsammans blir den helt dominerande kraften i svensk politik.
Comment by Enn Kokk — 2014 12 03 12:27 #
Enn Kokk, för att nå ditt mål, om det ens är möjligt, måste S ta reda på varför väljarna inte röstar på S. Hur vid måste din politiska vänster inte vara om S ska bli den dominerande kraften i svensk politik.
Du verkar helt oförstående inför att vi är många som inte vill ha ett (1) statsbärande parti utan vill se en kamp om makten mellan partier som bryr sig om vad väljarna tycker.
Comment by Per Fjellberg — 2014 12 03 13:28 #
Till Enn: Apropå käpphästar, du återkommer med vis regelbundenhet till partiprogrammet från 1990. Programmet låg till grund för det program som partiet gick till val på året efter. Hur gick det då? Vilket succéval det blev, för de borgerliga. Och 1975 års partiprogram följdes av 1976 års första borgerliga regering i mannaminne. Vissa hästar kanske man ska vara försiktig med…
Comment by Jean — 2014 12 03 13:36 #
Till Per Fjellberg: Jag har aldrig inbillat mig att en samlad röd-grön vänster skulle kunna dra till sig samtliga väljare som finns inom det spektret. Dem som tycker att själva partimångfalden (eller om man så vill, sekterismen) är det viktigaste lär man aldrig kunna övertyga om det här receptet.
Men både svensk socialdemokrati förr och Arbeiderpartiet i dagens Norge visar, att ett enskilt parti faktiskt kan bli det helt dominerande genom att det hittar en linje som stämmer överens med just vad väljarna tycker.
Comment by Enn Kokk — 2014 12 03 13:45 #
Till Jean: Nu gör du dig dummare än du är. Partiprogram är verklighetsanalyser och rörelseriktningar, inte några valprogram.
Comment by Enn Kokk — 2014 12 03 13:50 #
Per Fjellberg – Helt rätt, det är oerhört viktigt för demokratin att vi har flera jämbördiga alternativ.
Comment by Elektronen — 2014 12 03 15:27 #
Tyvärr är den klassiska socialdemokratin redan likviderad. Nu är det identitetspolitik och nyliberalism light för hela slanten. Du antyder att Vänsterpartiet tagit över facklan: Må så vara men det partiet är dels stigmatiserat av opinionen, dels alldeles för upptaget av identitetspolitik.
Både identitetspolitiken och nyliberalismen är liberala ideologier som slår hårt mot den klassiska socialdemokratin. Nittonhundratalets starka socialdemokrati (särskilt efterkrigstidens) byggde på förutsättningar som inte längre finns eller eftersträvas av den politiska eliten.
Comment by Jan — 2014 12 03 17:33 #
Till Enn: Läs min kommentar en gång till! Där hävdas inte att partiprogrammet var det man gick till val på utan att partiprogrammet låg till grund för ett valprogram som inte gjorde någon större succé.
Eller menar du att partiprogrammets ”verklighetsanalyser och rörelseriktningar” var betydelselösa för valprogrammet? Om det är det du aser så har ju partiprogrammets skrivningar inget att göra med vilka som röstar eller inte på partiet. Då faller ju ditt resonemang om att partiet tappat väljare till mp-v-fi för att SAP inte har med ”dina” formuleringar. Partiprogrammens innehåll är helt okända för vanliga väljare.
Comment by Jean — 2014 12 03 18:14 #
Till Jean: Som sagt, partiprogrammens funktion är inte att vara valplattformar – de är principiellt hållna och inriktade på längre perioder än en enskild valperiod. De är också skrivna på ett språk som inte är ägnat att locka ovana tillfällighetsläsare, inte för att utestänga någon utan för att de är skrivna med värdeord och termer som är bekanta för partiaktivister, för vilka de är ämnade att peka ut en rörelseriktning.
När principer i partiprogrammet aktualiseras av händelser i verkligheten eller av behovet att flytta fram positionerna, läser man ju knappast högt ur partiprogrammet utan tar – som Olof Palme på sin tid – strid till exempel för vård, skola och omsorg i samhällelig, inte privat regi.
Comment by Enn Kokk — 2014 12 03 22:37 #
I ett tidigt skede hade en grupp en idé att slåss för. Man bildade ett parti för att lyckas med målsättningen. I ett senare skede hade en betydligt större, spretande grupp ett parti att slåss för och som behövde idéer till stöd för partiet.
Stefan Löfven har kommit på att han kan bilda regering med Fridolin. Men när ska han komma på att han aldrig kan regera med honom?
De flesta minns nog slogan för några valrörelser sedan: Alla ska med! Med en islamist i regeringen är frågan om det skulle lyssnas: Allah ska med.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 12 04 5:59 #
Till Hans G Eriksson: För egen del har jag inget till övers för vare sig islamister eller kristna fundamentalister – jag är över huvud taget inte religiös.
Fast om den av dig åsyftade miljöpartistiske ministern verkligen själv är islamist – det han gjorde kan ju också handla om ungdomlig debattlusta – är omstritt, och numera passar han sig säkert noga för att gå över sådana gränser.
Comment by Enn Kokk — 2014 12 04 11:22 #
Stefan Löfvén spelar högt. Istället för att ge det fula partiet en tummetott så slänger han ut Sverige i en regeringskris. Högmod går före fall brukar det heta. Jag är rädd för att det kan besannas nu. Om jag har förstått ”sittaschonen” rätt…
Comment by Jan — 2014 12 04 11:58 #
Jan; -är det så säkert att högmod går före fall?
I detta fall ser jag ingen bättre taktik än att dra ut på det hela till 29 december. Han sitter ju kvar där han är så länge och mycket kan hända under denna tid.
Vad jag inte kan förstå är den situation som 87% av befolkningen verkar ha så bra koll på och varför tar man inte diskussionen om det vissa kallar invandring, andra asylmottagning.
Vore det inte bäst att helt enkelt få ordning på situationen genom att diskutera och berätta sanningen om det hela. Nu verkar det som man följer minsta motståndets lag och är knäpptyst och är det något som SD vinner på är en ren och skär TYSTNAD och snacket att vi förhandlar inte med främlingsfientliga. Det är ju sandlådeargument. Det borde tas på riktigt allvar att föra en diskussion utifrån verkligheten!!
Comment by Urban Sjölander — 2014 12 04 12:10 #
Enn Kokk. Kristen fundamentalism i Sverige var knappast ett alarmerande ämne innan företeelser som hedersvåld, stening och nu senast halsskärningar aktualiserat ”religiös fundamentalism”. En utveckling som för tankarna åt guilt by association. Alltså, den som tillhör en viss religion sammankopplas med företeelser i en annan religion. I andra sammanhang burkar detta bemötas med en invändning om generalisering.
När det gäller bostadsministern finns det en del inslag i hans agerande som nog får anses gå längre än vad som kan ses som ungdomlig debattlusta. I vart fall om vi mäter med samma mått som gäller för företrädare för SD.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 12 04 13:28 #
Urban Sjölander. OK i ett visst sammanhang. Annars är det väl få toppolitiker som är så långt ifrån högmod i sin framtoning som just Stefan Löfven.
”De 87 procenten” har av för mig obegriplig anledning tagit de uppenbara riskerna med att låta ett extremparti – om man så vill – adoptera hela invandringsfrågan. Genom att stämpla ”SD-anhängare” (jämför vänstersympatisörer!) som rasister kan inte hela bilden av invandringen diskuteras. Inser ”antirasisterna” den begränsning som skapas genom att en sida av problematiken blivit ett motståndarrevir?
Någon som kommer på ETT annat område där obetänksamheten(?) ger så spektakulära följder? Det räcker i stort att någon icke-SD nämner en faktisk siffra för kostnader för att brännjärnet ska värmas.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 12 04 13:39 #
Absolut rätt om bostadsministerns ageranden och ställningstaganden, Hans G Eriksson. Det finns skillnader i helvetet. Enn kanske syftar på kristna fundamentalister som mördar abortläkare men det islamistiska bostadsminnistern stött, sponsrat och samarbetat med är synligt och helt oacceptabelt för en svensk minister. Det borde alla tänkande socialdemokrater kunna se. Handlar det, som Enn verkar antyda, att han bara nu lärt sig vakta sina ord? Substansen i ministerns demonstrerade tankevärld är inte viktigare än så?
Stefan Löfvén har det inte lätt. Sympatiserar till en del, men han har ju själv inte heller följt praxis: Erkände unilateralt utan riksdagsmandat genast ur startgropen som stat ett styre som inte tillfredsställer kraven på fungerande styre för att vara stat, och det mitt under brinnande och ökande rasistisk terror, uppmuntrat av detta styre. Det ansvar utrikesministern proklamerade skulle följas av erkännandet uteblir. men tjohej, det var bara bra det, eller? Ja det blev en till käpphäst i raddan från Enn och andra. Hoppas det blir en fungerande ordning i svenska styret, helst utan MP och definitivt utan V, som borde vara lika oacceptabelt som SD.
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 12 04 14:48 #
Käpphästar blir inte bättre av att emanera från det som i barndomens matinéfilmer benämndes Vilda Västern.
Comment by Enn Kokk — 2014 12 04 15:03 #
Det är tråkigt att debattklimatet i Sverige är så inskränkt vg invandringsfrågor. Hur kan det vara så stor skillnad mot övriga Norden. Det är en gåta för mig. Men alla partier, utom SD, har stängt in sig i ett hörn, och kan inte ta sig ut därifrån av rädsla för det där ordet, som verkar ha en oerhörd makt. Hoppas det dyker upp någon som kan öppna låsningen.
En fråga: Är det kanske så att Sveriges ekonomi, till skillnad från många andra länders, går så bra tack vare den stora invandringen, genom att det pytsas ut enorma summor från staten ut i handels- och fastighetssektorer m fl, genom understödet till invandrarna. Understödet lär inte hamna i deras fickor i varje fall.
Comment by Lasse H — 2014 12 04 18:03 #
Det finnas endast en lösning i detta.
Ta Ordet, Ta Diskussionen!!
För övrigt anser jag att ordet ANSVAR borde förbjudas i politiken. Ett sämre och mer urvattnat begrepp har inte använts sedan bafatt och vet´na kom i användning i svenska språket!!´
Comment by Urban Sjölander — 2014 12 04 19:56 #
Urban Sjölander. Ordet ansvar är ett, vd det nu heter… Ofta används det där ”ansvarstagande” är lämpligare. ”Hur har ni tagit ert ansvar” är en obekväm fråga när det först borde klaras ut om den det berör har ett ansvarsåtagande. ”Hur tar ni ert ansvar?” ”Vi har inget”, låter inte bra.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 12 05 0:21 #
Enn, lite kryptiskt det där, men jag tror jag fattar – eller inte.
I mitt fall må ponnyn åka genom cyberrymden – emanera – från väst men den frustar och stampar ogillande mot vissa fålar i den Den Kalla Norden där käpphästar utfodrats med infekterat hö. Den verkliga käpphäst som jag gjorde till mina barn av ett kvastskaft och en grå raggsock med man av svart garn har för länge sedan fallit sönder.
Om man som Urban säger kan ta ordet och ta diskussionen och inte bara vifta bort andras verkliga angelägenheter, torde många käpphästar kunna släppas ut på grönbete.
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 12 05 12:27 #