En lite vidare familjegemenskap

5 november 2014 21:04 | Mat & dryck, Ur dagboken | 6 kommentarer

Omständigheterna har gjort att jag och Birgitta på äldre dar åter lever i en lite vidare familjegemenskap. När jag och min hustru blev allt mer skraltiga, erbjöd sig vår dotter Kerstin att ta hand om oss: sköta veckostädningen och laga middag även åt oss de vardagar då också hennes båda barn bodde här hos oss. Eftersom Kerstin själv numera är bagare och därför har mycket tidiga morgnar, hjälper morfar och mormor i gengäld till med att väcka hennes barn, Viggo och Klara, med att komma upp och komma i väg till skolan. Numera är vi sålunda en tregenerationsfamilj.

Och vi är verkligen en större gemenskap. I går kom Kerstin hem med en ny stekpanna, eftersom hon var hjärtligt less på den gamla och repade teflonpanna vi har i vårt kök. I dag, när Kerstin hade varit ute på stan med barnen för att köpa nya höstskodon åt dem, visade Klara stolt upp sina nya dojor för morfar, sen även mormor när hon hade kommit hem från en klassträff i Stockholm. När Annas Ella förra veckan var hos morfar Bengt och hans fru Inger på höstlov, var först jag och Birgitta, sen Kerstin och hennes barn bjudna hem till dem på middag. Och i lördags ordnade Kerstin middag för den här storfamiljen här hos oss: bjöd på mycket välsmakande minipizzor, som hon själv hade bakat.

Kerstin gör också heder åt sitt efternamn, detsamma som mitt. Här om dan bjöd hon på en fullkomligt ljuvligt god vardagsmiddag, hemlagad till alla sina delar: potatismos, köttbullar, gräddsås, inlagd gurka, rårörda lingon – själv valde jag, eftersom jag är diabetiker, i det senare fallet Önos’ konstsötade lingonsylt.

Jag känner mig också allmänt i mycket bättre form igen. Operationsärret efter installationen på Akademiska av den nya pacemakern håller på att läka, och plötsligt klarar jag att gå ärenden ute på stan utan att ständigt behöva stanna och vila.

I dag var jag med min tantvagn på Coop nere vid Uppsala C och handlade. Tyvärr lossnade ena hjulet, nu för andra gången, dock dess bättre först här hemma i hallen.

Men jag får väl köpa mig en ny tantvagn.

6 kommentarer

  1. Toppen att höra att du känner dej så mycket piggare nu, efter byte av pacemaker nyligen. Det måste vara en lättnad att orka mycket mera nu. Hälsa gärna dotra att jag saknar hennes fina bilder av koppar på hennes blogg… Men jag kan förstå att hon inte har tid på samma sätt, nu med tidiga jobbmorgnar. Jag har blivit inspirerad av hennes koppar, vilket fick till följd att jag själv skaffade mej en liten samling 50- och 60-talskoppar för två år sedan. Alla mina koppar står framme; dels på ett bord och en del av dem i en nyinköpt liten Stringhylla, så dom är inte gömda i några skåp. Det är kul med retroporslin.

    Comment by Maggan — 2014 11 06 19:33 #

  2. Till Maggan: Det är nog som du tror med dotterns bloggande. Men ganska mycket av det du vill se publicerar hon på Instagram. Det sker till exempel efter de loppisrundor hon fortfarande gör.

    Comment by Enn Kokk — 2014 11 06 22:13 #

  3. Fantastiskt roligt med doteras retroporslin. Jag ser ockse gärna mer av det. Instagram har jag inte hängt med i.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 11 07 13:26 #

  4. Till Ann-Katrin Roth: Dottern, Kerstin, ägnade en del av sina akademiska studier – hon är numera bagare med akademisk examen – åt att skaffa sig kunskaper på det här aktuella området.

    Comment by Enn Kokk — 2014 11 07 13:56 #

  5. Det kanske blev som då man frågade Gubben Hörnfält om vad grabben gjorde i Uppsala?
    -Jo han läser om groder, sa gubben
    Så kallad jur i dike!

    Comment by Urban Sjölander — 2014 11 07 14:30 #

  6. Instagram har jag faktiskt skaffat (med ena sonens hjälp, förstås) och det är riktigt roligt. Då ska jag försöka kika på Kerstins bilder den vägen istället framöver :-)

    Comment by Maggan — 2014 11 08 17:31 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^