Arbetareparti utan arbetare?

3 november 2014 11:07 | Politik | 18 kommentarer

I Daniel Suhonens bok om Håkan Juholts fall, ”Partiledren som klev in i kylan” – jag har just börjat läsa den – hittar jag en intressant uppgift, som nämns mer i förbigående och som skildrar något som tydligen genomfördes våren 2011: ”Man skrev också in i de nya strategidokumenten att ingen utan akademisk examen kunde få jobb i partiet. Vissa muttrade om att de kastade ut arbetarna ur arbetarpartiet, andra såg med oro på att partiet höll på att partiet höll på att förvandlas från ett folkrörelseparti till en kommunikationsbyrå som med några knapptryck kunde byggas om till valmaskin.”

Till det sista fanns det ansatser redan under slutet av min anställningstid på Socialdemokraternas centrala partiexpedition på Sveavägen 68; samtidigt infördes också nya chef- och specialistlöner, som var fullkomligt främmande för den generation av partianställda som var min egen.

När jag i början av 1968 avbröt mina akademiska studier i Uppsala och började jobba som pressekreterare på S-kansliet, hade partifunktionärerna i princip likalön med gradvis en smula påökt efter antalet tjänstgöringsår. Det var knappast lönen som på den tiden lockade oss få med någon form av högre studier att ta jobb i det socialdemokratiska partiet. Vår fackklubb på 68an slog inte bara vakt om det här systemet utan gjorde också insatser för att göra särskilda lönelyft för de på den tiden många kontoristerna, de som skrev gammaldags skrivmaskin och tog samtal åt funktionärerna – själv var jag ett tidigt undantag, eftersom jag skrev skrivmaskin, hyggligt snabbt och korrekt och med alla fingrarna.

Att som jag och några få till komma från den akademiska världen var på den tidens partiexpedition ett undantag. Många av de anställda var långvägare, av detta skäl heller inte purunga, vilket medförde att de hade social och yrkesmässig erfarenhet, i flera fall även av det Industrisverige, för vars arbetare vi var det politiska språkröret.

Om nu dagens centrala partiexpedition befolkas av idel akademiker, på grund av sin relativa ungdom dessutom i avsaknad av vidare social erfarenhet, förstår jag bättre en del egendomliga politiska turer i mitt partis agerande.

Ett till synes ganska oskyldigt exempel är socialdemokratins i dag blinda tro på att generallösningen på alla sysselsättningsproblem är utbildning. Jag var själv en av de där mycket framgångsrika med skolans bästa betyg i studentexamen, men det är inte klassförakt utan egen social erfarenhet som får mig att tvivla på att just studier och sen ännu mera studier alltid är kungsvägen för att hitta sin nisch i livet.

Det finns i dagens Sverige många och sins emellan olika, några av dem föraktliga, skäl till att så många i dag röstar på Sverigedemokraterna.

Men bland dem som ger SD sina röster finns det i dag också sådana som vill ge ”dem där uppe” en spark i röven. Och i dagens Sverige riktas den sparken inte minst mot det arbetareparti, som till exempel inte längre anställer några arbetare på sin partiexpedition.

18 kommentarer

  1. Jag vet inte hur många gånger jag försökt förklara för S-bloggare att det viktiga för att undvika arbetslöshet är att man har en adekvat yrkesutbildning. Gymnasie- eller högskoleexamina är säkert bra men ingen garanti mot arbetslöshet. Det tycks finnas en vision inom socialdemokratin att när alla har gymnasie- och/eller högskoleexamina så utrotas arbetslösheten. Det finns dock ingen forskning som stöder ett sådant antagande.

    Comment by Jan — 2014 11 03 12:33 #

  2. Nä, alla skall ha chans å bli professor, så dä så. Därför ska vi ha en bra skola, precis som Hedlund i Rådom sa om skolutbildningens lov.
    En utbildad bonde plöjer rakare!!!

    Comment by Urban Sjölander — 2014 11 03 13:22 #

  3. Det som du beskriver, Enn, är ett mycket otäckt exempel på skråväsendets och privilegiesamhällets återkomst. Socialdemokraterna är det stulan arbetarpartiet, vilket banade väg för Moderaternas stöld av halva partinamnet (Socialdemokratiska Arbetarepartiet). När så moderaternas arbetarväljare upptäckte att M inte är något arbetarparti, fortsatte de till SD där de kände sig mer hemma än med både S, V och M. Inget annat parti har så många arbetare bland sina mötesaktiva medlemmar. Detta har förstås spätt på finsossarnas arbetarförakt.

    Men det som du beskriver är också ett exempel på smygrasismen inom det f.d. arbetarepartiet och dess ”naturliga” koalitionspartner Mp. Klassresandet har nämligen dränerat arbetarklassen på ursprungs-svenskar, men följd att en troligen högre andel arbetare är invandrare än inom någon annan grupp. Medan nästan 100 % av tidigare arbetare var S-väljare (eller möjligen Vpk-väljare) i andra, tredje eller fjärde generationen, är en nycket stor andel av nuvarande arbetare S-väljare i första generationen. Om de över huvud taget röstar på S. Den klassbundna rasismen maskeras som en fråga om kompetens, som ska vara akademisk.

    Det spelar ju faktiskt ingen roll om du är en svensk arbetare, som är född i Sverige eller i något annat land, när en tillfällig gästarbetare, som jobbar 16 timmar om dygnet och är inlåst i något logement under fritid (för att inte kunna kontaktas av den svenska fackföreningen)gör jobbet för 1 /3-del av timlönen. Detta tack vare den skammens uppgörelse om arbetskraftinvandringen som ingicks av ett av de nuvarande regeringspartierna med den förra regeringen. Den av drabbade svenska arbetare, som har lättast att uttrycka sig på svenska (vanligen den svenskfödda) vågar inget säga på grund av risken att få borgerlighetens, miljöpartisternas och finsossarnas rasiststämpel på sig.

    Detta drar protestväljare till SD, trots att SD helst talar om att stoppa flykting- och anhöriginvandringen, men bara mumlar lite svagt om arbetsinkraftinvandringen och gästarbetarsystemet, som sätter solidariteten inom arbetarklassen ur spel. Under 1990-talet hade vi ett parti, som också beskylldes för rasism (och visst fanns det många uttalade rasister bland partimedlemmarna), nämlingen Ny demokrati. Som dock – tvärtemot SD idag – tryckte hårt på att invandringen skulle begränsas till flyktingar från (den dåvarande) krigszonen.

    Skillnaden jämfört med när Enn kom till Sverige var att då fanns ingen makt i världen, som kunde göra det möjligt för Enns önskan (åtminstone under de första åren i Sverige) att kunna återvända till sitt födelseland inom en nära framtid. Nu finns den makten (EU, USA, Nato, Turkiet) vad gäller Syrien och Irak, men viljan saknas. Och inte bara bland topp-politiker inom EU och Nato, som inte kan komma överens om villkoren för ett ingripande. Utan även bland den svenska terroristkramar-vänstern, som vill hälpa ISIS att fullborda de etniska rensningarna, genom sin non-interventionspolitik. Vilket också torde vara SD:s linje i den frågan.

    Förr sades det alltid att Socialdemokraterna hade en ”fingertoppskänsla”, varmed de kunde läsa av opinionen hos de egna väljaran och väljarkåren i stort. Denna ”fingeroppskänsla” verkar nu helt ha gått förlorad, efter klassresanärernas intåg på i stort sett alla nivåer i partiet.

    Det är helt horribelt att när de flesta yngre arbetare har en gymnasiexamen, så räcker denna inte längre till en anställning i ”Arbetarepartiet”, utan nu ska det vara en akademisk examen. En formell examen. Det räcker inte ens med kunskaper på akademisk nivå, vilket man kan ha utan att ha avlagt någon examen, bl.a. genom folkbildning samt distans- och självstudier.

    Socialdemokratin har svikit arbetarugdomen (ungdomar var föräldrar är arbetare, men också ungdomar, som trots att deras föräldrar är akademiker, inte vill gå i sina föräldrars fotspår) genom TVÅNG att alla arbetslösa undomar ska läsa in en högskolebehörighet (studentexamen) före 25 år ålder. I stället borde ”arbetarepartiet” gå i bräschen för dessa ungdomars rätt till jobb. Genom att både angripa fördomar hos arbetsgivare mot lågutbilade och genom att röja bort praktiska hinder mot nyanställningar (såsom sjuklöneansvaret för arbetsgivare).

    ”Möjlighet” till klassresor framställs som lösningen på alla problem. Men klassresenärerna inom S har inget svar på invändningen att alla kan inte bli akademiker. Inget samhälle kan fungera om alla är akademiker, men ingen är arbetare. Hur ska man då förklara att somliga kommer att slås ut? Med ”bra” lärare (sådana ska utb-minister Gustav Fridolin skaka fram inom 100 dagar) kan tydligen alla bli bättre än alla sina kamrater och komma in på de åtråvärda akademiska utbildningarna. Men vad ska man då skylla på, när alla faktiskt inte får de högsta betygen?

    På att de är lata? Vilken arbetstgivare vill ha en sådan arbetskraft, även om det så gäller ett jobb som inte kräver någon speciell utbildning? För sådana jobb finns, och kommer alltid att finnas. Vem ska ha de jobben? Och är det inte just de anställda, som behöver ett arbetarrörelse som slåss för deras intressen? Och dessutom erbjuder den intellektuella stimulans, som man kan få genom partiarbete?

    Comment by Lars Flemström — 2014 11 03 14:58 #

  4. Ja, konstigt beslut med tanke på att svenska
    politiker i ett europeiskt perspektiv har
    låg utbildning. Det har inte gjort att de
    inkompetensförklarat sig själva, eller är det
    undertexten i beslutet? Eller är det en följd
    av att högskoleutbildning idag inte kan rankas
    högre än gymnasieutbildning för 30 år sen?

    Comment by Anders Nilsson — 2014 11 03 17:58 #

  5. Apropos de arbetslösa:

    Högern säger att det är deras egna fel i sig, de arbetslösas fel, folk är lata för det finns massor av jobb bara man sänker de personliga anspråken.

    Socialdemokratin har kört på samma politik fast med ett tvärtom-budskap. Nämligen att folk är fel/för dåligt utbildade, har fel kompetens. Trots årtionden av omskolning och hjälpande händer, workshops och coachning har vi tyvärr ännu inte nått målet, vi har väl inte pressat oss nog kan man tro.

    Att båda sidor på detta vis skyler över att vi haft en politik som syftar till att hålla oss med arbetslöshet diskuteras inte, ”problemet” ligger hos den ”late och bortskämde” alternativt ”individen har fel kompetens”. ”Tyvärr” för dessa politiska sidor har verkligheten visat att det hjälper inte om vi så sänker löner och trygghetssystem eller bygger ut högskoleutbildningen till krisorter. De som gynnas har hela tiden varit en liten klick exportkapitalister, ”kompradorbourgeoisie” som struntar i hur det går för sina medborgares väl och ve utan befinner sig i känslomässigt underläge för att de inte har rätt amerikanska accent på engelskan och tycker Sverige är hopplöst p.g.a. vi inte är ”internationella” (= enspråkigt engelskspråkiga) nog. Vad svenskt näringsliv förlorar p.g.a. utebliven hemmamarknad när vi pressar oss mot exportöverskott efter exportöverskott och p.g.a. att svenska direktörer struntar i sådant som tolkhjälp när det behövs eftersom de ”ju kan engelska” (direktör Svanbergs ”Little people”) vågar jag inte tänka på.

    Sen vill jag skriva till de skribenter som uppenbarligen tror det räcker med att ge politiker utbildning: Det gör det inte, lika lite som klassisk musik och kultur gör dig till en bättre person och människa (nazisterna som ett uppenbart exempel). Det ligger nog en heldel i det där med utbildning som disciplinerande och tillverka fogliga och auktoritetsbundna medborgare (utbildning handlar inte sällan om att repetera vad andra lärt ut). När det var brist på arbetskraft under guldåren visade det sig också att betyg inte var så viktiga, utan man fick ta de människor man fick tag på och det fungerade väl någorlunda i alla fall. Folk lärde sig på jobbet, med internutbildning och liknande. Idag verkar det vara borta att jobba sig uppåt genom en organisation, och personalavdelningens främsta uppgift är väl att försöka avslöja alla arbetssökande som oduglingar som saknar social kompetens i fikarummet.

    Comment by Karl Magnason — 2014 11 03 23:19 #

  6. Socialdemokratin är bara ena delen av arbetarrörelsen. Vilket uppväger att partiet leds av akademiker. Den fackliga delen av rörelsen väger gott och väl upp den akademiska dominansen i partiet.

    Comment by Mario Matteoni — 2014 11 04 17:05 #

  7. Sedan kan man ju undra om logiken i att kräva akademiska examina av kanslipersonalen men inte av riksdagsmän, statsråd och partiledare. De i beslutsfattande positioner behöver alltså ingen akademisk underbyggnad medan de i lägre ställning måste ha det.
    De på de ”finaste” taburetterna i vår nyvalda regering – stats- och utrikesministern, saknar, för övrigt, akademisk utbildning (Löfvén lär ha börjat på socialhögskolan men ganska snart hoppat av).

    Comment by Jan — 2014 11 04 19:44 #

  8. Till Jan Galfvensjö: En bärande del av demokratins innebörd är att den ska spegla olika skikt i samhället, också genom att de här olika skikten ska vara representerade i de olika beslutsorganen och, självklart, genom partierna.

    De nordiska länderna har genom sin långa folkrörelsetradition positivt skilt sig från flertalet länder i den övriga världen, som ofta har styrts elitistiskt och meritokratiskt även om länderna i fråga i formell mening har varit demokratier.

    Comment by Enn Kokk — 2014 11 04 20:12 #

  9. Till Enn Kokk: Tyvärr tror jag att Daniel Suhonens nästa bok kommer att få titeln ”Ett partis uppgång och fall”! Tråkigt! Löfven var inte min kandidat till partiordförande och jag har idag ingen anledning att ändra den uppfattningen.

    Comment by Bengt Eliasson — 2014 11 04 20:13 #

  10. Visst är det så, Enn. Jag försökte bara påpeka obalansen i att kräva akademisk examen av en kanslisekreterare men inte av chefen för utrikesdepartementet. Jag tror inte att alla uppfattar det som ett alldeles självklart resonemang.
    Jag är för övrigt negativt inställd till det här examensivrandet som numera främst eldas på av socialdemokratin. Obligatoriskt gymnasium och ständigt utökade högskoleplatser tror jag inte är någon universallösning på arbetsmarknadens problem till exempel.

    Comment by Jan — 2014 11 04 21:28 #

  11. Till Jan Gafvelin: Nå, då är vi överens.

    Comment by Enn Kokk — 2014 11 04 22:10 #

  12. Arbete kontra studier i all ära, men personligen undrar jag, lite off topic, kanske, men tar risken:

    Läste någonstans att två miljoner jobb i Sverige kommer att försvinna de närmaste tjugo åren. Och det är inte vilka jobb som helst. Det är de jobb som bär upp medelklassens trygghet. Arbeten som vi uppfattat som krävande kompetens och utbildning kommer att slås ut inte bara beroende av att digitala lösningar är billigare, utan att de leder till ett mer kompetent utförande.

    Dags att slakta några heliga kor och anpassa S till framtiden?

    Eller med Ernst Wigforss ord: ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

    Comment by anita lindblad — 2014 11 05 0:06 #

  13. ”Erfarenhet är något fantastiskt. Det hjälper dig att känna igen ett misstag när du begår det på nytt”

    Anonym.

    Comment by RuthMargit Nilsson — 2014 11 05 0:06 #

  14. Som vanligt är det i Tyskland realisterna sitter.

    För 20 år sedan kunde kassören i en bostadsrättsförening säga att jag (i yrket) fick ringa till hans a b e t s p l a t s om det var angeläget. Idag får jag ringa b o s t a d e n om det är mycket viktigt.

    Så sent som igår eftermiddag ursäktade sig en person i en facebook-debatt att hon inte kunde fortsätta, för hon skulle åka hem!

    Den här något perverterade synen på arbetsmoral kommer att kosta för Sverige i en konkurrentjämförelse.

    Tyske vännen med fritidshus i Sverige raljerar ibland över utvecklingen här. ”Det händer att jag får åka in till fabriken (Mercedes i Hamburg) en lördag och göra klart något som inte hanns med under veckan.” Efter kontakt med kommunen i Sverige kan han säga: ”Ni är beundransvärt effektiva. Alla tycks alltid vara färdiga med veckans arbete på fredag kl 12.”

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 11 05 1:08 #

  15. Nyval och SD kommer upp i 25% och Löfvén stretar emot vilket vi alla förstår. Varför i allsina dagar lät man valresultatet få fäste istället för att låta göra nyval direkt!! Dagens politik ger jag inte mycket för när man ha samarbete med MP som i sig inte är bättre än SD men åt ett annat håll. Kanske jag satte ut näsan här men det får man väl?

    Comment by Urban Sjölander — 2014 11 05 10:31 #

  16. Hej!
    Du stack inte ut näsan.
    Miljöpartiet (Miljöpartiklarna) är en sekt
    och som sekt har man två frågor på programmet.
    (eg. 1,5)
    // Staffan

    Comment by Staffan Lindholm — 2014 11 05 19:54 #

  17. Utbildning är ju inte skadlig,men är inte em garanti för att personen ifråga skall göra ett bra jobb. Jag har i mitt yrkesliv mött människor av alla sorter och min åsikt är att utbildning är en bra inkörsport för ett jobb. Men i längden är det ett sunt förnuft som fäller utslaget.

    Comment by Kjell R. — 2014 11 05 20:01 #

  18. Visst, Kjell. Alla ska ha rätt till en yrkesutbildning. Annars är man strandsatt på arbetsmarknaden. Men det innebär inte att halva befolkningen måste ha en akademisk examen (sossarnas mål med utbildningspolitiken). Jag tycker att socialdemokraterna skjuter över målet.

    Comment by Jan — 2014 11 05 20:36 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^