Regnsommar med Miss Marple
10 juni 2009 23:27 | Deckare, Film, Trädgård, Ur dagboken | 15 kommentarerSommaren blev kort i år. I går var jag visserligen ute i trädgården och rensade det alldeles nyanlagda stenpartiet från allt ogräs som genast sticker upp. Men i dag har det regnat, och jag har tillbringat en stor del av dagen med Björn Kumm och Tito – mer om det inom kort. I morgon ska jag försöka klippa gräset innan det kommer nya regn.
Jag är ensam hemma hela veckan – Birgitta är på UNICEF-möte i New York. I söndags kväll ringde hon tre gånger för att kolla hur det gick i EU-valet, och vi har talats vid även där utöver, om hennes besök på konserter (på Metropolitan bland annat), om New York-miljöer som vi har gemensamma minnen från och annat trevligt.
En tröst i regnet och ensamheten var att årets Miss Marple-serie började i TV 4 i kväll. Avsnittet, ”En ficka full av råg”, var väl så där men i alla fall begripligt. Ibland har jag, trots att jag har läst boken som filmen bygger på, haft svårt att hålla reda på alla figurer och bifigurer och betjänter och husor, som ju alla är misstänkta, men den här gången lyckades jag i alla fall fatta hela sammanhanget, och jag tror inte att det beror på att jag för åratal sen läste ”En ficka full av råg”, som jag för övrigt har i deckarbokhyllan här i Öregrund. Den här filmen är hur som helst rätt skruvad i det avseendet att det faktum, att en före detta husa hos Miss Marple förekommer i ett mordfall, genast ger Miss Marple tillträde till brottsplatsen, som finns på annan ort, och dessutom polisens tillstånd att utöva sin sedvanliga roll som privatspanare.
Det här är en film, inspelad så sent som 2008, och som Miss Marple ser vi Joan Hickson, som jag inte tycker spelar rollen med den lite näbbiga auktoritet jag förknippar med Miss Marple. Men vi vi får väl se hur hon klarar andra Agatha Christie-filmatiseringar.
Deckarhyllan här i Öregrund rymmer drygt sextio titlar av Agatha Christie, vilket inte ska tolkas som att jag generellt är christiefan. Hon har skrivit några pärlor, men många av hennes deckare om Miss Marple, Hercule Poirot och andra är skrivna på rutin; några av dem innehåller dessutom ytliga människo- och miljöskildringar, till och med fördomar.
Några filmatiseringar av hennes böcker har också blivit riktigt bra; ett exempel är ”4.50 från Paddington”, där Miss Marple spelas mästerligt av Margaret Rutherford.
Att många andra filmatiseringar av Christies böcker inte riktigt vill sig tror jag också, utöver valet av skådespelare, har att göra med att redan bokintrigerna är snåriga, bland annat med ett otal personer att hålla reda på – när man ser en sådan historia på film kan man ju inte, som när man läser den i bokform, gå tillbaka och kolla vem i helvete nu Adele Fortescue eller Miss Romsbottom var.
Det slår mig, när jag skådar ut över mina deckarhyllor, som finns i två olika rum, att förbluffande få av deckarklassikerna finns tillgängliga i bokhandeln. Det går långa perioder utan att man hittar pocketutgåvor av Christies bästa eller Dorothy Sayers’ genomgående mycket bättre deckare där.
Detsamma gäller böcker av Raymond Chandler, G K Chesterton, F Wills Crofts, Colin Dexter (redan!), John Dickson Carr/Carter Dickson, mycket av Arthur Conan Doyle, Dashiel Hammett, Ross Macdonald, Pierre Magnan, Helen McCloy, Patricia Moyes, Ellery Queen, H K Rönblom, Georges Simenon, Rex Stout, Julian Symons, Stieg Trenter och många andra.
Kunde inte något tillräckligt stort förlag, till exempel Norstedts, satsa på en månadsdeckarklubb? Eller kunde inte Ordfront ragga deckare hos olika förlag, även de större, till en särskild kvalitetsdeckarserie?
15 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Om jag ska rekommendera en bra bok till någon brukar det ofta bli John Dickson Carrs ”Djävulen i sammet”. Läste den första gången i tonåren och håller på att slita ut mitt tredje exemplar nu. Den har allt! Romantik, spänning, mysticism, tidsresor, historisk riktighet och bra fäktscener!
Comment by Dagmar Månsson — 2009 06 12 3:23 #
Till Dagmar Månsson: Jo, ”Djävulen i sammet” finns i min deckarhylla också.
Problemet här är väl åter igen att knappast något av John Dickson Carr (eller Carter Dickson, som är samma person) i dag finns att få tag på i bokhandeln. Mitt exemplar är en pocket från Prisma, utgiven 1969. På den tiden var han mycket läst, men varför tror bokförlagen att han är oläsbar nu?
Comment by Enn Kokk — 2009 06 12 8:00 #
Håller med dig Kokk om avsaknaden av bra deckare hos handeln, inklusive bokklubbarna. För egen del saknar jag Simenons vidlyftiga produktion. Som tur är har jag en antikvarie som lägger undan allt av honom som kommer in. Han är idealist, så han vet att sätta rimligt pris på böckerna med. En del av dem gavs ut som Zebra-bok, andra på Prisma eller Bonnier pocket. Bara några få har riktig inbindning dock, paperback-utgåvorna blir luslästa med trasiga ryggar och urfallande sidor. Sannerligen, en stor inkomstkälla finns i utgivandet av exempelvis Maigret-serien, för att ta de mer lättsmälta böckerna som exempel. Levande miljöer och ofta intressant matlagning av fru Maigret, för att inte tala om alla halvfina syltor och pubar komissarien går på. En annan som jag saknar är Dürrenmatt. Vad gäller honom har utgivningen varit allt för snål, bara en tre titlar eller så. Han finns på engelska ( http://www.press.uchicago.edu/books/durrenmatt/thebooks.html ) men jag grämer mig över att tyskan är för torftig för att jag skulle ha någon behållning av att läsa honom på originalspråk. Skulle någon föräggare läsa detta finns alltså två heta tips nämnda i det här inlägget! Om Simenon har Myrdal skrivit uppskattande i De Svartare Fanornas Tid, rekommenderas!
Comment by Asson — 2009 06 13 9:06 #
Nu såg jag att du tagit upp Simenon! Gläder mig.
Comment by Asson — 2009 06 13 9:08 #
Till Asson: Dürrenmatt är en fantastisk författare! Jag tror att jag har allt som finns av honom på svenska. Men hans böcker har jag inte i deckarhyllorna här i Öregrund utan i den mångdubbelt större skönlitterära samlingen i våningen i Uppsala. Även om han kommer kriminalromanen nära i några av sina verk, kan man knappast genomgående klassificera honom som deckarförfattare.
Jag håller helt med dig om det du skriver om Simenon. Han är ett bra exempel på att riktigt bra deckare också har allmänt skönlitterära kvalitéer.
Comment by Enn Kokk — 2009 06 13 9:49 #
Ah, jag trodde du erkände deckaren som skönlitteratur och hade bägge sorter i samma hylor!
Dürrenmatts verk brukar verkligen ha spänningen hos en kriminalroman. En som nästan, men bara nästan, kan jämföra sig med stilen är Leo Malet. Att vara förkrigstida och hårdkokt queeranarkist gör honom lite för svängd dock.Fast Dürrrenmatts karaktärer påminner mer om Columbo än hårdhudade gangsters, varför jämförelsen med Malet inte är helt sann, även om de surrealistiska inslagen är gemensamma i bägges verk. En annan kategori, om vi ändå ska tala kriminalroman, som kommer Dürrenmatt nära i läkarromanen. Detta för mig in på HP Lovecrafts Fallet Charles Dexter Ward nyöversatt av Vertigo Förlag, vilken jag varmt rekommenderar till läsning i hängmattan. Men den får väl ses som något av enklare förströelse, det är svårt att göra bra skräck (vilket inte gör de böcker som faktiskt är bra i genren, som Låt den rätte komma in, sämre).
Comment by Asson — 2009 06 13 11:27 #
Till Asson: Ursprungligen fanns deckarna bland annan skönlitteratur i bokhyllorna i Uppsala – böckerna sorteras alfabetiskt efter författare. Men så uppstod utrymmesbrist, och då löste vi problemet genom att flytta en hel genre till sommarhuset i Öregrund. Men det är klart att det då uppstod kategoriseringsproblem; författarskap splittrades också. Sålunda finns en del böcker av Håkan Nesser numera i Öregrund, andra i Uppsala.
Malet har jag inte läst, däremot Lovecraft – se ovan under Kulturspegeln, Prosa & lyrik.
Comment by Enn Kokk — 2009 06 13 12:20 #
F Wills Crofts hittade jag i min fars bokhylla när jag var 12-13 år och blev fascinerad av. – Tyvärr försvann böckerna när vi rensade efter att mina föräldrar gick bort för drygt 10 år sedan. Speciellt en historia om smuggelgods som var gömt i pitprops? om jag minns rätt (det är över 40 år sedan jag läste böckerna).
Sedan var min far barnsligt förtjust (dock väl medveten om kvalitetsnivån) i norrmannen Övre Richter Frischs böcker. Den tidens ”junkfood” när det gällde deckar- och äventyrshistorier. Alla måste vi unna oss lite skräp ibland!
Comment by Thomas Åkerblad — 2009 06 15 0:27 #
Till Thomas Åkerblad: Den bok av Freeman Wills Crofts du minns måste vara ”Smuggelbolaget”, som i original heter ”The Pit-Props Syndicate”. I Sverige utgavs den av Skoglunds 1949; Skoglunds forna utgivning förvaltas numera av Norstedts.
Jag fick korn på F Wills Crofts, när Prisma (numera också det en del av Norstedts-koncernen) 1969 gav ut två Crofts-deckare, ”Skeppsbrottet” och ”Vinfatet”, i pocket.
Sen hittade jag en bit in på 1970-talet på antikvariat den redan nämnda ”Smuggelbolaget” plus ”Diamantrovet”.
De här böckerna borde återutges i en kvalitetsdeckarserie, men för det fordras det någon deckarälskande och -kunnig förlagsredaktör på det stora KF-ägda förlaget.
Øvre Richter Frich läste jag under pojkåren men har senare inte sett till några böcker av på mycket länge.
Comment by Enn Kokk — 2009 06 15 17:28 #
Nio år senare kan jag tipsa om det lilla förlaget Deckarhyllan. Hösten 2015 gav vi ut tre på svenska tidigare outgivna deckarklassiker:
1. Erle Stanley Gardner: Perry Mason och Fallet med den anklagade advokaten (den allra första Perry Mason-boken från 1933)
2. Ellery Queen: Kungen är död (från 1952)
3. Earl Derr Biggers: Huset som saknade nyckel (den första och enda tidigare oöversatta Charlie Chan-deckarna från 1925)
Snart (2018) kommer två ytterligare böcker ut i vår klassikerserie:
4. Erle Stanley Gardner: Perry Mason och Fallet med den mördade miljonären (den andra Perry Mason-boken från 1933)
5. Carter Dickson: De försvunna fotspåren (Sir Henry Merrivales andra framträdande från 1934, av ovan nämnde John Dickson Carr under pseudonym).
Böckerna kan med fördel köpas direkt från förlaget. Kika gärna in på http://www.deckarhyllan.com
Comment by Håkan — 2018 04 12 14:58 #
Till Håkan: En berömvärd utgivning av läsvärda deckarförfattare. Jag kommer att köpa alla som jag inte redan har i min klassiska deckarsamling men försöker hitta dem via Akademibokhandeln/Lundeq här i Uppsala. Jag känner sedan åratal tillbaka personalen där och betalar gärna en extra slant för att få dem att exponera era böcker.
Comment by Enn Kokk — 2018 04 12 17:48 #
Tack! Vi tar tacksamt emot all hjälp. Tyvärr tar inte bokhandlarna inte in våra böcker, om man inte som kund kommer och beställer dem förstås. Beror säkert på flera saker: De känner inte till författarna, de vill inte riskera ha osålda böcker i lager m.m.
Comment by Håkan — 2018 04 13 18:43 #
Till Håkan: Jag har varit i Uppsala för läkarkontroll och passade då på att gå in på Akademibokhandeln/Lundeq och frågade en inte helt ung kvinnlig expedit om de tre första böckerna, visade henne också din lista över Deckarhyllans planerade utgivning. Hon var intresserad, läser själv äldre deckarförfattare av den typ du ger ut.
De hade inte de tre redan utgivna böckerna, men hon antecknade och skulle beställa dem, sen ringa mig till sommarboendet i Öregrund, så att jag kan hämta dem.
Det här plus om jag fortsätter att göra så här kan ju leda till att anrika Lundeq faktiskt beslutar sig för att börja saluföra dina böcker.
Comment by Enn Kokk — 2018 04 13 23:11 #
Tack så mycket! Sent i går e.m. beställde de dina tre böcker! I dag har jag bokat DHL-frakt till Akademibokhandeln i Uppsala, de hämtar på mitt ordinarie jobb i morgon, så på torsdag borde böckerna anlända till din bokhandel.
Och att de köper in fler böcker i framtiden!
Hoppas bara du gillar böckerna nu också!
Comment by Håkan — 2018 04 17 9:04 #
Till Håkan: Jag ska in till Uppsala några dar, så då kan jag gå till Akademibokhandeln och hämta ut dem.
Comment by Enn Kokk — 2018 04 17 18:31 #