Tankar kring valutgången och om det som ska komma
16 september 2014 22:43 | Politik | 37 kommentarerJag är givetvis glad över att regeringen har välts över ända, framför allt då över att statsministerns falska ”arbetarparti” har åkt på ett historiskt stort nederlag. Det här har lett till att Fredrik Reinfeldt avgår inte bara som statsminister utan också som partiordförande och till att hans finansminister, Anders Borg, lämnar politiken. Moderaterna kommer nu att behöva använda sin återstående energi till att hitta efterträdare, och då kommer det att handla inte bara om personval utan även om politisk kurs. Hur som helst kommer det att ta sin tid att hitta en kurs och få styrfarten tillbaka.
Även de övriga partierna i den avgående borgerliga koalitionsregeringen är sargade av valutgången. Man kunde av det som hände under valsammanräkningsnatten få intrycket att Centerpartiet har gjort ett strålande val, men det är inte sant. Annie Lööfs segerleenden bygger på att partiet till slut lyckades avvärja ett förödande valnederlag, men partiets slutresultat ligger ju faktiskt under dess resultat i förra valet.
Socialdemokraterna kan glädja sig åt att det blir regeringsskifte och Stefan Löfven blir den som får bilda den nya regeringen, men partiets valresultat är sannerligen inget att yvas över. Ytterligare ett nordiskt socialdemokratiskt parti, förr med ett väljarstöd om 45 procent, ibland lite mer, ibland aningen mindre, har reducerats till en skugga av sitt forna jag. Nu handlar det i stället om att förhandla med partier, vars idéer och väljare tidigare fanns i den samlade folkrörelse socialdemokratin då var. Det här känns bittert för en gammal partistrateg och programmakare.
En gång i världen var jag socialdemokratins främste kommunistbekämpare, och jag och andra som tog kampen mot kommunismen vann den striden. Dagens Vänsterpartiet är ett demokratiskt, vänstersocialistiskt parti – och ironiskt nog det parti som försvarar den klassiska gemensamma sektor som på Olof Palmes tid var socialdemokratins främsta kännemärke, skola, vård och omsorg drivna i samhällets – statens, landstingens och kommunernas – egen regi. Det här fanns självfallet också inskrivet i partiprogrammen.
1990 års partiprogram – jag var huvudsekreterare när det tillkom – var också ett i högsta grad röd-grönt program. Jag skrev de gröna delarna, om miljö och energi, i nära dialog med min hustru, som då var miljöminister, och hennes medarbetare. Läs det, om ni inte tror mig – det här programmet finns tillgängligt på nätet hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Det handlar inte om ett enstaka avsnitt – det gröna perspektivet finns överallt i det här programmet. Hade socialdemokratin fortsatt att ha det här som sitt rättesnöre, kunde större delen av dem som i senare val har röstat på Miljöpartiet utan några samvetskval i stället ha röstat på socialdemokraterna.
Också jämställdhetsfrågorna, de som är plattformen för Feministiskt initiativ, var en självklar del av det nämnda partipartiprogrammet. Feministiskt initiativ tog i och för sig de flesta av sina röster, i perspektivet av valutgången tyvärr inte tillräckligt många, från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men hade socialdemokratin redan från början inkluderat jämlikhet mellan könen bland de frågor som utgjorde basen för valkampen, hade vi kanske sluppit den sits som nu råder, med Sverigedemokraterna som vågmästare i Riksdagen.
Och, för att fullfölja den här tanketråden: Med ett klassiskt socialdemokratiskt tilltal till en arbetarklass som med rätta fruktar för sin utkomst i denna marknadsliberala värld hade vi sannolikt kunnat få många av dem som i det här valet la sin röst på Sverigedemokraterna att inse, att främlingsfientlighet inte är lösningen på några problem utan skapar nya.
Nå, nu har vi att agera i den parlamentariska situation valet har skapat. Och att hitta den optimala lösningen är faktiskt inte alldeles lätt.
Därmed inte sagt att det första steg Stefan Löfven har valt att ta, exkluderingen av Vänsterpartiet från att ingå i en kommande regering, är det bästa han kunde starta med. Märk att vänsterpartierna i våra grannländer Danmark, Norge och Finland utan några politiska konvulsioner har kunnat ingå i koalitionsregeringar inte bara med socialdemokratiska utan också borgerliga partier. Nu får man det obehagliga intrycket att det är Vänsterpartiets klassiskt socialdemokratiska krav på vård, skola och omsorg i samhällelig regi som i själva verket utgör det stora hindret.
Nu har den socialdemokratiska opinionen i de här frågorna, bortsett från en del feltänkande aktivister i huvudstadsregionen och i den sittande partiledningen, åter rört sig i klassisk socialdemokratisk riktning, och också det trendkänsliga Miljöpartiet har dragit sina slutsatser, så jag tror inte att det här skulle behöva bli något reellt förhandlingsproblem.
Och eftersom Vänsterpartiet å sin sida har sagt sig acceptera till exempel kooperativa och ideella alternativ till offentligt drivna verksamheter på de angivna områdena, borde det heller inte vara omöjligt att hitta en för även något av mittenpartierna acceptabel kompromiss.
Att Centern och Folkpartiet inte omedelbart är beredda att byta regeringssamarbetspartners är ganska givet, men i rådande parlamentariska läge med Sverigedemokraterna som vågmästare och presumtiv utpressare är det ju knappast något stötande för deras väljare att göra sådana uppgörelser, framför allt om statsbudgeten, med en rödgrön regering, att SDs roll minimeras.
Folkpartiet driver visserligen frågor som kärnkraftssatsning och Nato-medlemskap, men var och en som tänker efter en smula – det gäller även folkpartiledare – måste ju inse att de här kraven inte kan få gehör i samarbete med en röd-grön regering. Däremot finns det ju andra frågor som en utbyggd och mellan föräldrarna delad föräldraförsäkring att förhandla om.
Centern under Annie Lööf har i och för sig på riksplanet genomgått en förändring, som inte bara jag utan också många gamla centerpartister har ställt sig undrande inför. Men ute i kommuner och landsting är centerfolket knappast nyfrälsta nyliberaler utan samarbetsinriktade praktiker. I den kommun där jag bor under sommarhalvåret, Östhammar, har Socialdemokraterna, som nu kraftigt gick framåt, och Centern haft ett ganska lyckat samarbete under mandatperioden, och det verkar inte uteslutet att det samarbetet kan komma att fortsätta också under kommande mandatperiod.
Och för att avslutningsvis återvända till det rödgröna trepartisamarbete som tidigare framgångsrikt har praktiserats i till exempel min hemstad, Uppsala: Min egen erfarenhet av detta i kulturnämnden är att det har gått att komma överens utan några större slitningar; vi hade till och med gemensamma gruppsammanträden före nämndsammanträdena. Och i fallet kulturnämnden var det också ganska lätt att dessutom resonera sig samman med Folkpartiet. Vi bildade till exempel blocköverskridande majoritet vid tillkomsten av stadens nya konserthus, kallat Musikens hus.
God ömsesidig vilja och konstruktivt samarbete också över blockgränserna kan vara ett sedelärande exempel också för människor som har förletts att rösta på Sverigedemokraterna.
* * *
Jag och Birgitta var inbjudna till Socialdemokraternas centrala valvaka i Stockholm, gemensam för partiledningen och för Stockholms stad och län. Det var en kaotisk tillställning, och jag ångrar att vi inte i stället följde valvakan hemma, via TV. Också där var det TV-utsändning, dess värre två olika kanalers valvakor på ganska närliggande storskärmar, vilket medförde att man ofta såg den ena kanalens bild och hörde den andra kanalens ljud. Dessutom måste man oftast stå, något som är ganska slitsamt för en gammal man med mina problem, bland annat i benen. Mot slutet, när vi höll oss i utkanten för att kunna ge oss i väg till sista tåget hem, var det – långt där bak – så surrigt, att jag till exempel inte kunde höra vad Fredrik Reinfeldt sa när han avgick som statsminister och partiledare.
Partiledningen såg vi inte röken av, bortsett från Elvy Söderström, som kom ut och hälsade på gamla vänner.
Men vi träffade förstås en del andra gamla bekanta. Några av mina gamla vänner från tiden som nordisk sekreterare fanns där, och jag fick hjärtevarm kontakt med dem: Tuula Lampinen från Finland och de båda partisekreterarna (i tur och ordning) i Norge, och Solveig Torsvik och Martin Kolberg.
37 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Svagt valresultat och borgerlig majoritet i
riksdagen. Är det så solklart bra att Löfven
gör sig till regeringsbildare? Och så maktens
arrogans: 781 000 har röstat på ett ”icke demo-
kratiskt” parti, och: vad dessa 781 000 väljare än tycker om asylpolitiken så struntar vi i det. Den attityden kommer att straffa sig.
Comment by Anders Nilsson — 2014 09 16 23:32 #
Anders Nilsson
Det intressanta är föreställningen att kritiken mot Sverigedemokraterna riktas mot ett antal förryckta ledamöter i riksdagen. Det verkliga förhållandet är att 781 000 väljare stollförklaras och mer än så.
Jag tror att priset för dessa utfall mot den demokratiska ordningen kommer att överraska en hel del framöver.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 09 17 0:36 #
Men vi såg dig och din hustru i vimlet på TV och ni såg pigga och glada ut så så farligt kunde det väl inte ha varit
Det var inte bara du som inte fick höra Reinfeldts tal eftersom SVT bröt det för en intervju med Maud Olofsson i stället…
Comment by Bengt O. Karlsson — 2014 09 17 8:42 #
Känner att man inte talat med ”rent mjöl i påsen” och det gäller de flesta partier. Man skiftar mellan flyktingar, invandrare, men sällan om asylsökande. En klar distinktion torde användas för man dribblar bort medborgarna med att inte tala i klarspråk och då får vi denna lite makabra röstfördelning.
Talar vi flyktingpolitik finns ju två därför avsedda delar; -asylsökande som flyr ett krig eller liknande scenario som gör dem till asylsökande i ett annat land. De är flyktingar och söker tillfälligt andrum i sin tillvaro!!
Sedan har vi de som flyr sitt land av ekonomiska skäl därav många afrikanska människo. Dessa är flyktingar men av en annan sort så att säga.
De förväntas inte att flytta tillbaka till sitt ursprungsland från sin flykt därifrån.
SD blandar här friskt i vokabulären men samtidigt möts man inte i diskussionen om vad man talar om och det undrar jag mycket över. Varför i allsinnadar tar man inte diskussionen och benar upp realiteterna kring vad sedan folk röstar för och emot.
Det är ju solklart att medborgare röstar på SD om man bara ser det som en fråga, särskilt om man inte vill ha den ostrukturerade ”invandring” man nu ser där kommuner och landsting inte har någon som helst insyn i förläggningsfördelningen i landet.
Skamligt att en Bert Karlsson från Skara kan slå sig för bröstet och säga att han minsann har förändrat hela Sveriges invandringspolitik med att sänka kostnaderna per ”invandrad” person till Sverige från 600:- till 300:-. Alltså en halvering! Men tar man som i Ribbingibäck utanför Uppsala emot ca 200 flyktingar i en förläggning som rymmer max 150 personer är det bara att multiplicera ”vinsten”. Dra också av ca 100:- för mat/person och dag ser man att det är en orimlig förtjänst även om investeringen i huset kostat en slant. Men den slanten kommer snabbt tillbaka. Och hur kunde nu Herr Karlsson sänka kostnaderna? Jo, han tog bort det mesta av kuratorsverksamheten och läkarstödet och bemannar enbart med en sjuksköterska som skall handha dessa trasiga människor.
Är det något man kan kalla mottagning som i sig är ett positivt ord.
Förstår Ni att fria företagare sköter flyktingpolitiken i detta land!!!
Inte undra på att SD fick ”bara” 13 %.
Nästa omgång kommer de att ha 25% om man inte möter frågan med dess rätta ord och handhar logistiken från myndigheten och inte ”Skara Sommarlands Svenske Far”!!!
Fru Justitsia har som bekant en bindel för ögonen. Samma bindel har våra svenska politiker!
Comment by Urban Sjölander — 2014 09 17 11:55 #
”Utan konvulsioner” skriver du, apropå vänsterpartiets nordiska systerpartier och deras medverkan i diverse koalitionsregeringar.
Nej, kanske inte.
Däremot har ju samregerandet åtminstone för SV:s och SF:s del resulterat i svårartade inre slitningar och näst intill utplåning.
I det ljuset kanske Jonas Sjöstedt rentav ska vara tacksam för att inte bli insläppt…
Comment by Mats Rosin — 2014 09 17 13:11 #
Till Mats Rosin: Problemet med att sitta i koalitionsregeringar för de här relativt små partierna har ju varit att de inte har kunnat sätta tillräckliga avtryck på den förda politiken.
Jonas Sjöstedts krav i fråga om nej till vinstdriven vård, skola och omsorg ska ses mot den här bakgrunden, men eftersom det rörde sig om ståndpunkter som förr var socialdemokratins egna, till och med partiprogramstadfästa, borde man ha kunnat sluta en överenskommelse.
Jag har naturligtvis som en av tänkbara utgångar av regeringsförhandlingarna haft att Vänsterpartiet självt skulle kunna tänkas dra sig ur. Men jag tycker inte det var klokt av Stefan Löfven att utan realförhandlingar smälla igen dörren mitt för näsan på Jonas Sjöstedt. Det kan Löfven få fan för senare, i riksdagen.
Och jag skulle inte bli förvånad om ett av resultaten av det här blir att Vänsterpartiet växer i opinionsmätningarna.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 17 13:43 #
Erfarenheterna från Norge och Danmark visar väl att det är svårt för partier vars livsluft varit opposition att anpassa sig till regeringsansvarets realiteter.
Om det ingett Löfven betänkligheter mot att ha V med tycker jag inte det vore så konstigt. Därmed inte sagt att det inte funnits andra sätt att klargöra det på.
Och du har säkert rätt: V kommer att vinna väljarsympatier på det som hänt.
Comment by Mats Rosin — 2014 09 17 14:46 #
Enn, med dagens post fick jag den nya/första biografin om Birger Norman. Verkar gedigen. Den 28 september presenteras den vid ett seminarium i ABF-huset på Sveavägen. Samma dag avtäcks ett minnesmärke på Tengdahlsgatan 4, vid Sofia kyrka, där han ju bodde och skrev.
Comment by HO — 2014 09 17 17:20 #
Hej Enn Kokk!
Jag har tagit mig friheten att citera dig och länka till din blogg. Hoppas det är ok?
http://pyttiminpanna.wordpress.com/2014/09/17/jag-ska-bara-sorja-klart/?preview=true&preview_id=6028&preview_nonce=bb05c4dbe5&post_format=standard
Comment by anita lindblad — 2014 09 17 17:43 #
Till Anita Lindblad: Varför skulle det inte vara OK? Jag bloggar ju för att nå ut till andra människor, gärna mäniskor som reflekterar.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 17 18:08 #
Ville bara ha din bekräftelse.
Jag ser också bloggandet (och facebookandet för den delen) som ett sätt att nå ut till andra och att finna läsvärda artiklar och inlägg som jag inte skulle hitta fram till på egen hand.
Comment by anita lindblad — 2014 09 17 18:28 #
Jag har välliknande tankar som du om detta! Bra artikel!
Comment by Arne Plahn — 2014 09 18 13:58 #
(M)falska ”arbetarparti”??????????
Det är ju S som är det i praktiken.
Och mer får vi se när budgeten kommer.
Comment by Fredrik Sjölin — 2014 09 20 14:55 #
Till Fredrik Sjölin: Någon i egentlig mening socialdemokratisk budget går ju över huvud taget inte att få igenom i nuvarande parlamentariska läge.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 20 16:34 #
Jag har inte varit sömnlös över att Stefan Löfven tog in Sjöstedt i stugvärmen i första omgången. Om den uppläggningen kan göra det lättare att prata med Fp och C så är det värt priset. Det kommer säkert fler rundor sedan stridslarmet från valrörelsen lagt sig. Har samma erfarenhet som du när det gäller centern. Skulle gissa att Annie Lööf får påbackning utifrån landet om att skala bort litet av retoriken och försöka ta ansvar för landet. Precis som man gör på kommunnivå på flera håll. Och så behöver centerledningen påminnas om att det historisk låga valresultatet bör mana till litet större ödmjukhet.
För övrigt har jag samma bild av den centrala valvakan som du och Birgitta. Rörigt och bullrigt. Enda trösten var att man fick hälsa på många trogna vänner.
Vi tog bussen hem och satte oss vid vår egen TV före halv elva.
Comment by Bo Toresson — 2014 09 20 17:41 #
Till Bo Toresson: Som förhärdad gammal partitjänsteman har jag förstås förståelse också för taktiskt betingade ställningstaganden. Men i fallet Vänsterpartiet tycker jag att exkluderingen av dem från ett koalitionssamarbete med tanke på partiets prioriteringar i årets valrörelse gick brutalt snabbt. Om nu det här partiet har förändrats i den riktning vi socialdemokrater alltid har hävdat att det borde förändras, liknar det här en alltför snabb utstraffning som inte ens borgerliga partier och inte heller våra egna partivänner i Danmark, Norge och Finland har ansett vara motiverad. Varför skulle vi åtminstone inte kunna få pröva en modell som har varit acceptabel för ett liberalt parti i Danmark, ett centerparti i Norge och ett högerparti i Finland?
Comment by Enn Kokk — 2014 09 20 18:23 #
Bo Toresson, ska vi inte bjuda Annie Lööf på ett erkännande utifrån att hon – när partiet trampade vatten under 4-procentytan – tog sig och partiet samman och överraskade omgivningen med en otippat rejäl återhämtning på kort tid?
När jag tänker på Annie Lööfs sätt att agera under valrörelsen så inte är det krav på ödmjukhet jag främst kommer att tänka på.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 09 20 19:09 #
F d partisekreterare Bo Toresson(s) konstaterar att C borde vara lite ödmjukt med tanke på ”det historisk låga valresultatet”.
Det gäller väl även S? Som TV-tittare undrade man vilket fantastiskt valresultat som firades på S centrala valvaka.
Comment by Jean — 2014 09 21 21:58 #
Till Jean: Märk att jag själv skrev följande i den text din kommentar är upphängd på: ”Socialdemokraterna kan glädja sig åt att det blir regeringsskifte och Stefan Löfven blir den som får bilda den nya regeringen, men partiets valresultat är sannerligen inget att yvas över.” Det var regeringsskiftet, inte det egna valresultatet, jublet gällde.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 21 22:29 #
Det ironiska är det underbetonade dilemmat för Stefan Löfven: Hans fackliga vänner kommer att låta förstå att ”högerglidningen” inte accepteras utan vidare.
Mona Sahlin gjorde en eftergift genom valsamarbetet med V. Stefan Löfven behöver inte göra så stora eftergifter mot de båda aktuella mittenpartierna, eftersom han i mycket redan ”står där”. Jag tänker då inte bara på kärnkraften.
Stefan Löfven är en starkt verklighetsförankrad pragmatiker. Vad ska han samtala med Fridolin och Romson om? Ska vi tala om år eller månader?
Comment by Hans G Eriksson — 2014 09 21 23:33 #
”…Om nu det här partiet har förändrats i den riktning vi socialdemokrater alltid har hävdat att det borde förändras,…”
Det är väl frågan om ”om” det. Kommer alltid finnas lite misstänksamhet, tror jag.
”…Varför skulle vi åtminstone inte kunna få pröva en modell som har varit acceptabel för ett liberalt parti i Danmark, ett centerparti i Norge och ett högerparti i Finland?…”
Kanske svenska (V) har alldeles för mycket oacceptabelt bagage kvar? Denna artikel av en Staffan Norberg i S-tälje, från 2011, jag läste – för att försöka förstå – verkar vettig:
http://www.dn.se/debatt/nu-maste-vansterpartiet-vaga-slakta-sina-heliga-kor/
Men hur har det blivit, t.ex. inom en av de den heliga kossorna och självbilden i utrikespolitiken under #2?
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 22 16:02 #
Till Ann-Katrin Roth: Jag har ju inte hävdat att Vänsterpartiet är ett perfekt parti – jag röstar ju inte själv på det – men till samarbetspartner åt socialdemokratin skulle det i dag, liksom flera andra partier, kunna tänkas duga.
Men din egen låsning har nog, att döma av det sista du nämner, mest att göra med din fixering vid en enda fråga.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 22 21:24 #
Och det är en viktig fråga bland andra, Enn. Det är ingenting att vifta bort, ställningstaganden som låst partier och falanger av partier vid synpunkter som är ohälsosamma i selektivt blundande.
Jag tycker gott dom kan slakta några heliga kor jag, så de verkligen duger både inrikes och utrikes.
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 23 2:18 #
Till Ann-Katrin Roth: Men Israel-Palestina-konflikten har knappast – tro mig; för min del har jag under hela valrörelsen befunnit mig i Sverige – alls spelat någon roll för utgången av det svenska valet. Så dess frånvaro i till exempel min valanalys har med det att göra, inte med vad till exempel jag själv eller för den delen Vänsterpartiet anser om den här konflikten.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 23 7:05 #
Det har du rätt i även om det figurerar i flera partiers programpunkter. Sjöstedt har visat sig okunnig och omdömeslös i frågor om denna konflikt, iofs en yrkessjukdom eller vad man ska kalla det.
Men det är många som ser en mindre fientlig och vinklad syn på arab-israeliska konflikten som viktig nog. Vem vill se sitt lands politiker skämma ut sig genom att ge terrorgrupper trovärdighet? Se hur bedrövligt det gick när stackars Löfvén vågade sig på att säga det självklara, att Israel har rätt att försvara sig. Då kom dom ut ur träpanelen, hatarna, och chockade Stefan. Så nog är frågan närvarande.
Men bevare oss för Ahlin,
eller Fridolin
i utrikespolitiken,
tycker Ann-Katrin
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 23 22:27 #
Till Ann-Katrin Roth: Fast du är så fixerad vid denna speciella fråga att du har svårt att ta till dig en valanalys som inte nämner just den. Också i utrikesrelaterade frågor finns det här i Sverige annat som spelar en vida större roll för de svenska väljarna än den fråga som du har gjort till din mission i världen: Den pågående konflikten i Ukraina, eftersom den drivs av vår nära granne Ryssland. I spåren av detta hur mycket vi ska satsa på det svenska försvaret. Faktiskt också andra konflikter i den region Israel hör hemma i, i det svenska fallet närvarande genom den strida strömmen av flyktingar från Syrien och Irak.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 24 7:23 #
Nej, jag har inte den ensidiga fixeringen, Enn, hur det än kan se ut. Det går inte en dag att jag inte tänker på, håller mig underrättad om och förskräcks och får ett hugg i hjärtat av händelser och i sanning besinningslösa(!), blodtörstiga)dåd i Ukraina, Syrien, Irak, miljoner flyktingar och människor i nöd i mycket värre situation än den konflikt svenska vänstern varit så fixerad vid och hållit en sida ansvarig för, utom i detta val. Vad du och kompisen på bussen än diskuterade för ett tag sen om världens händelser var det ändå Israels ”besinningslösa” agerande mot terroristerna i Gaza du valde att skriva om. Inte var det andra händelser. Så vem är fixerad?
Jag reagerar bara på svenska vänsterns långt gående fixering vid och illa dolda avsky för Israel i nyheterna och i bloggar. En av dem du själv länkar till håller nu på med patetiska obskyra försvar av Putins agerande och tidigare försvar av Assads agerande i Syrien. Det konstanta där är avskyn för och fixeringen vid Israel, tom delegitimering av judarna som folk.
Obs, det handlar förstås inte om den fina Kerstin vars blogg jag som gammalt-porslin-älskare finner mycket intressant!
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 24 14:27 #
Till Ann-Katrin Roth: Om du tror att jag har länkar till andras bloggar för att jag i alla stycken håller med dem, har du fått mycket om bakfoten.
Jag skriver inte alls ofta om Israel-Palestina-konflikten, men det samtal du refererar till berörde också den. Ganska naturligt inte bara mot den senaste tidens våldsamheter – den gamle kompis jag träffade på bussen jobbade i yngre år på en kibbutz, dit jag själv sedan åkte och bland annat hälsade på gamla kompisar till honom, boende och arbetande där.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 24 16:08 #
Ja, jag vet en del om era erfarenheter. Och jag finner det tråkigt hur inställningen senare blev. Inget land är perfekt, naturligtvis inte heller Israel. Men är det mer ”besinningslöst” än andra i regionen i nyheterna just nu?
Om bloggen i fråga, inget fel att ha olika personers synpunkter på sin blogglista. Jag läser själv från olika håll. Så jag vet att det på den bloggen är så extremt att det länkas till allsköns konspirationssajter om allt från Quadaffi, Assad, Putin, alla missförstådda förstås, folkhatare och icke-historiker som kallar judarna ett ”uppfunnet” folk, allt detta skrivs på fullt allvar. Därför är det lite förvånande att se just den länken. Men du har rätt att ha precis vad du vill där utan att jag ska tro att du håller med. För så borta tror jag inte du är.
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 25 12:22 #
Till Ann-Katrin Roth: Jag hör verkligen inte till dem som tycker att missilbeskjutning av civila israeliska mål är något smart sätt att bryta Israels blockering av Gazaområdet, men det Israel sen har utsatt det här området för saknar alla proportioner, är just besinningslöst våld.
Men jag tror inte vi kommer längre i den frågan, som du ju som vanligt har häktat upp på en bloggtext, som inte alls handlar om den.
Sen tycker jag att du någon gång kunde lära dig att man kan läsa, länka till och ha normala samtal också med bloggar/bloggare med vilka man inte delar åsikter i alla avseenden. Nyss skrev jag till exempel mycket uppskattande om en film skapad av en galizisk jude som av trettiotalets kända omständigheter tvingades att utvandra till USA. Och fick en initierad och uppskattande kommentar från en ledarskribent på Svenska Dagbladet.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 25 16:21 #
Enn, klart det är bra med utbyte av idér och uppfattningar. Det kan jag redan. Jag hittar hit varje gång faktisk via Per Gudmundsons (SvD) blogg där du listas under kategorien Popvänster.Han har också pophöger förstås.
Den blogg jag kritiserade är full av bisarra konspirationsteorier men det finns väl något som du håller med om, vad det nu kan vara, miljonprogrammet kanske.
Du har rätt i att jag noterar somligt, just för att det blivit så släntrianmässigt och automatiskt och det under flera decennier inom ditt parti mot en sida just i denna konflikt, bland alla andra i världen. Man kan faktiskt beklaga och sörja krigets offer utan att, medvetet eller inte, fria den grupp som startade kriget och som medvetet sökte civila offer, från någon skarp kritik. Om något var besinningslöst har det varit jihadattityden och de brott mot mänskligheten, egna och andra, Hamas står bakom, och det med omvärldens bistånd.
Jag kan förklara för dig en riktigare syn på besinningslöst och proportionerligt i assymetriskt krig mot terrorgrupper som använder mänskliga sköldar och medvetet utnyttjar skolor, privathem, moskéer och sjukhus i personligt mail. Men det står inte rätt till hur alla dessa Hamas-och Hezbollah-startade krig rapporteras av radikala och tom mainstreammedia. Denna gång fanns från Hamas en medveten strategi att klassa alla dödade som oskyldiga civila. Reportrar fogade sig.
Om Hamas mål i din kommentar: Du verkar tro att terrorgruppen Hamas skjuter missiler för att bryta blockaden. Ja i första hand, men det är ju bara början enligt dem själva. Du vet vad deras mål är, finns i stadgarna, om du inte blundat för det. Känner du till den hamaskupp mot Abbas på VB som IDF avslöjade och stoppade samtidigt med jakten på de hamasmedlemmar som mördade de tre judiska pojkarna? Känner du till att de morden finansierades av Hamas? Känner du till att Abbas klandrar Hamas för alla palestinska offer? Kanske dags för svenska radikala politiker att göra lite av samma.
Med tanke på de dussintals avancerade attacktunnlar Hamas har bygggt med cement och betong från omvärlden som Israel släppte in bland tonvis av de vanliga förnödenheter, hur tänker du nu på blockaden? Att den ska brytas?
Funderar du någon gång på att Hamas, Hezbollah m.fl. är judars, mainstream muslimers och kristnas ISIS, strävar efter samma sorts mål, och att vi inte borde ge dessa fanatiska martyrhelgande grupper trovärdighet? Vad såg man i svenska nyheter om de summariska avrättningarna av gazabor av Hamas. Vad vet man om de hundratalet barn som dog under slavarbete i tunnlarna? Vad vet man om de otaliga hamasmissiler som landade i Gaza?
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 25 20:02 #
Till Ann-Katrin Roth: Det finns knappast något av det här som jag inte känner till – jag är en läsande och reflekterande människa.
Men du har aldrig själv kommit på tanken att fenomen som Israels ockupation och blockad av områden utanför Israels från början godkända gränser, inkorporeringen av områden utanför dessa och där utöver bosättningar som täcker en allt större del av den så kallade Västbanken bidrar till att driva delar av motsidan till desperata handlingar och ännu fler till hat?
Comment by Enn Kokk — 2014 09 25 20:58 #
Ann-Katrin Roth fortsätter sin mission att attackera och misstänkliggöra alla som anser att mänskliga rättigheter gäller även palestinier.
Nu kallar hon alla de 100000-tals människor som lever under omänskliga förhållande i Gaza för terrorister. Vilken vidrig människosyn. Jag tycker Enn borde överväga om han ska tillåta kommentarer av den typen.
Stefan Löfvén fick rättmätig kritik för sitt klumpiga och onyanserade uttalande. Jag undrar förresten just vad som händer den som vågar säga att palestinier har rätt till självförsvar…
Comment by Anders — 2014 09 25 21:22 #
Enn: Allt detta är värt reflektera över. Men vad gäller den part som startade krig för tredje gången sedan 2008/2009 är det viktigt att hålla isär ens egen ofta legitima kritik av Israels ageranden och vad Hamas ultimata mål är, ett trappsteg i taget. Det är sannerligen ett dilemma. Hamas är Israels ISIS. De har inte än skurit huvuden av folk inför video men de mördar oskyldiga och firar morden. offentligt. Läs på.
Det är nästan som man får intrycket att det i somliga radikala kretsar anses rumsrent beteende eftersom det aldrig ges villkorslöst fördömande. Det är inte rumsrent, det är vidrigt att deras terrormaskineri har kunnat fortleva bl.a. med omvärldens bidragspengar.
Omvärlden har haft ett omåttligt tålamod för terrororganisationen Hamas brott mot mänskligheten, mot egna utsatta gazabor, mot strypande lagar, summariska avrättningar, förtyck av egna som lever i rädsla, och mot grannen, inte minst detta att de medvetet begår brott mot en sidas civila medan de gömmer sig bland sina egna civila och, hör och häpna, i FNs lokaler och skolor, sjukhus och moskéer.
Detta var värt att säga.
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 27 12:47 #
Anders; Inte en mening av det du skrev var schysst eller sant. Inte fint att ljuga om så många saker. Ursäktar du nu Hamas ”desperata” handlingar, som vore de inte en bara en del av människofientligt, förtryckande och tyranniskt beteende? Mahmoud Abbas, aka Abu Mazen, har i raka ordalag nu gett Hamas största ansvaret för civila offer för kriget Hamas drev fram. Andra arabiska ledare håller med.
Du menar alltså att Israel inte har rätt att försvara sitt folk. Då är du i sällskap med de judehatande horder som så cockade Löfvén?
Det finns en undervegetation av hat inom radikala vänstern. Vill du vara en del av detta?
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 27 13:04 #
Chockade Löfvén ska de va’ förstås. Blev det riské av bara farten?
Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 09 27 13:30 #
Till Ann-Katrin Roth: Du har nu länge nog missbrukat kommentarsfältet till att rabbla dina kända så kallade argument i en fråga som över huvud taget inte tas upp i den text de är häftade vid.
Som bloggägare använder jag nu min frihet att sätta punkt här. Fortsatta kommentarer kommer att raderas.
Comment by Enn Kokk — 2014 09 27 13:44 #