”Bättre en fågel i Handen än tio i Bryssel”

7 juni 2009 12:38 | Politik | 1 kommentar

Medan media in i det sista kappas om att uppmana folk att rösta i EU-valet, hittar man på DNs Namn och Nytt (7 juni 2009, självaste valdagen) en dagsvers av Holmberg, som går i motsatt riktning:

Rapport från sofflocket

Ett demokratiskt jubelspel?
Ack, väljarens dilemma
är risken att man väljer fel.
Den avtar till väsentlig del
för den som stannar hemma.

På bilden, av Håkan Ljung, ses en soffliggare under en väggbonad med texten ”Bättre en fågel i Handen än tio i Bryssel”.

Jag hör till dem som förstår att många, av vämjelse för ett allt mer federalt EU, mest är böjda att vända ryggen till. EU, som det ser ut, är en skapelse långt från det mellanstatliga, minimalistiska men effektiva europasamarbete som de, och även jag, förordar.

Problemet med den här hållningen – alltså om den tar sig uttryck i röstskolk – är att den bara blir en personlig demonstration, inte bidrar till att vända utvecklingen. EUs konstitution formas i och för sig inte av EU-parlamentet, men det senare kan, om antalet ledamöter med en antifederalistisk grundhållning växer, också streta mot utvecklingen, att allt fler frågor avgörs på europanivå.

Och då kan man faktiskt använda sin röst för att påverka EUs fortsatta utveckling. Det finns nämligen partier och enskilda kandidater man kan rösta på om man vill skruva ner EUs ambitioner att vara en federalistisk superstat.

Jag är själv socialdemokrat, men eftersom min blogg har många läsare av skilda politiska kulörer – cirka 5.000 besökare i går – vill jag påminna om att de flesta som delar min grunduppfattning om EU kan hitta kandidater värda att ge sin röst.

Jag känner till exempel personligen vänsterpartister som har deklarerat att de inte tänker rösta. Men Vänsterpartiets toppkandidat Eva-Britt Svensson är ju långt ifrån någon EU-federalist. Hennes parti är för övrigt det enda som i dag företräder ståndpunkten att Sverige borde lämna EU.

I den senare grundfrågan har Miljöpartiet bytt ståndpunkt, även om dess toppkandiat, Carl Schlyter, för sin personliga del inte har gjort det. Miljöpartiet är för övrigt ett parti, vars huvudfråga, miljöpolitiken, verkligen är av den gränsöverskridande karaktär, där det i sak fordras gemensamt europeiskt agerande för resultat.

Junilistan ser, i valrörelsens sista skälvande minut, ut att ändå ha en chans att ta ett mandat i EU-parlamentet. Eftersom antifederalismen är Junilistans främsta fråga, borde de antifederalister som också finns i de borgerliga partierna kunna lägga sin röst på Junilistan.

Socialdemokraterna, mitt eget parti, är starkt delat i fråga om EU-federalismen – jag vill påminna om att en stor majoritet av partiets anhängare i folkomröstningen om EMU röstade nej. Det senare gjorde också Socialdemokraternas toppnamn Marita Ulvskog (som i årets EU-valrörelse har upprepat sitt nej) och Anna Hedh, som i förra EU-parlamentsvalet av partiets många EU-kritiker röstades upp från botten på valsedeln till valbar plats. Anna har också i socialistgruppen i Bryssel röstat nej till Lissabonfördraget.

Anna är den som, nu för andra gången, har fått min röst.

Men framför allt: gå och rösta!