Sommar i P1 med Nina Lagergren
4 augusti 2014 16:44 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 5 kommentarerNina Lagergren har jag träffat, i samband med middagar på Kungliga slottet, där hennes nu döde man var riksmarskalk. Det här har i sin tur att göra med att min hustru under en period var Riksdagens talman och då tillsammans med make inbjöds till ett antal slottsmiddagar. Det här betyder inte att jag i någon rimlig mening av begreppet känner henne. Jag har för övrigt också träffat Kofi Annan och hans svenska hustru Nane, detta utan att då ha någon aning om att hon är dotter till Nina Lagergren – jag nämner det senare eftersom de båda förekom i Nina Lagergrens sommarprogram i dag.
Huvudperson i det här sommarprogrammet var dock hennes mycket kände halvbror, Raoul Wallenberg. Den här svenske diplomaten, som under andra världskriget gjorde utomordentligt berömvärda insatser för att rädda stora mängder ungerska judar undan deportation och förintelse i koncentrationsläger, försvann ju under av Sovjetunionen mörklagda omständigheter, och Nina Lagergren har gjort mer än de flesta för att bringa klarhet i vad som egentligen hände honom.
Nina Lagergren är i dag 93 år, och jag tyckte att den här gamla damen gjorde en beundransvärd insats för att för nya generationer lämna ett vittnesbörd om fallet Wallenberg.
Föga förvånande, när det som här gäller en bildad äldre kvinna, spelade hon i sitt program sådant som Händels ”Messias”, Puccinis ”Turandot”, Carl Nielsens ”Moderen” och Lars-Erik Larssons ”Pastoralsvit”, alltsammans i bra inspelningar med utomordentliga solister.
Men hennes musikval rymde också mycket annat närmast självklart för oss som inte direkt är purunga: Glenn Miller, Fred Astaire, Miriam Makeba, Lill Lindfors, Povel Ramel, ja rent av John Lennon.
Valet av ABBAs ”Dancing Queen” visade sig ha ett samband med det nuvarande kungaparets bröllop.
Men riktigt överraskad blev jag av att få höra Laleh (”Some Die Young”) och Loreen (”We Got the Power”) i hennes program.
5 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Harald Edelstam är en annan diplomat som gjorde stora insatser under enormt risktagande, ibland trots överordnades protester. Jag menar att han borde ha fått större uppskattning och ihågkommande för sina insatser för norska motståndsmän och judar under andra världskriget och för att ha räddat livet på åtskilliga personer i samband med kuppen i Chile 1973.
Edelstam utförde sina bragder medveten om att han kunde råka lika illa ut som Raoul Wallenberg. Imponerande!
Comment by Hans G Eriksson — 2014 08 04 17:37 #
Till Hans G Eriksson: I fallet Harald Edelstam fanns det ju, redan på den tiden då det begav sig, en inofficiell politisk uppbackning, till exempel från Olof Palmes sida.
Comment by Enn Kokk — 2014 08 04 18:16 #
Enn Kokk. Den uppbackningen hedrar Olof Palme, som ju var en eldsjäl på det området. Men i stort fick Harald Edelstams utomordentliga insatser enligt min mening en alltför kortlivad uppmärksamhet.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 08 04 19:49 #
Hans G Eriksson – Harald Edelstam var en ädling, som som baktalades på UD åt det grövsta. Här är han en parallell till ”klassförrädaren” Olof Palme. Har du ngt förslag hur vi skall hylla honom? Kanske med något Edelstams torg i hans uppväxtsstad. Skriv en motion och lämna till partivänner. Jag är med och undertecknar.
Comment by Anders Thunberg — 2014 08 04 20:25 #
Anders Thunberg, trevligt med din inställning till Harald Edelstam!
Frågan är om vi har förstått hur remarkabla hans insatser var. En man ur adlig diplomatfamilj som inte bara riskerade sin karriär utan även livet i kamp för vänstermän i opposition mot Chiles militärjunta. Han gick så långt att han kom i slagsmål med militären.
En man med en enastående inställning till medmänniskor i behov av skydd och hjälp och med en svåröveräffad personlig integritet.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 08 04 22:17 #