Sommar i P1 med Gunilla Palmstierna-Weiss
1 augusti 2014 16:56 | Media, Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | 4 kommentarerJag har på olika sätt nuddat vid men aldrig personligen träffat dagens sommarpratare, Gunilla Palmstierna-Weiss. Jag har läst böcker av hennes make, Peter Weiss, och också sett en uppsättning av hans ”Marat” i Stockholm. Jag var under lång tid vän med Peters första hustru, Helga Henschen, och har också träffat deras dotter Rebecca (ursprungligen Randi). Jag känner till Gunillas familjebakgrund, till exempel att hennes farfar var den socialdemokratiske ministern Erik Palmstierna, och hennes konstnärliga verk framför allt som scenograf och kostymtecknare. Och jag har Gunilla Palmstierna-Weiss’ relativt nyligen utgivna självbiografi, ”Minnets spelplats”, nära 400 sidor, rikt illustrerad och lika intressant skriven som hennes rika liv förtjänar.
Gunilla Palmstierna-Weiss berättelse om sitt liv, dessutom väl artikulerad och disponerad (märk att den här damen är över 80 år), innehåller mängder av saker som är intressanta för en vid publik. Ta som exempel avsnittet om barndomsåren med flykten undan nazisterna till Rotterdam, där kriget hann i kapp henne och hennes bror – att hon trots att hon hade judiskt påbrå klarade sig med livet i behåll hade hon en svensk diplomat i Berlin att tacka för, berättade hon.
Men också hennes berättelse om hur hon från en ingen-position slog sig fram till teaterns rampljus var intressant, och nu tänker jag inte främst på hennes teatersamarbete, inte minst utomlands, med maken Peter Weiss. Hennes uppkäftighet mot Ingmar Bergman, som sen ledde till ett mycket fruktbärande konstnärligt samarbete, var det en njutning att få ta del av.
Även hennes musikval var avancerat, långt över genomsnittet i Sommar, och hade ofta direkt anknytning till det hon talade om – att hon spelade Karl Gerhards ”Den ökända hästen från Troja” kan nämnas som exempel på det senare.
Det var påfallande mycket klassisk musik, sådant som ”Johannespassionen”, ”Figaros bröllop” och ett tema i fiss-moll av Robert Schumann (med en rolig historia till) – men också en Bach-fuga i D-dur med The Swingle Singers.
Och så fick vi höra så vitt skilda verk som ”Seeräuberjenny” med Lotte Lenya och ”Ain’t Got No Heart” med Mothers of Invention.
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Hej Enn – äntligen någon som hade en historia att berätta och dessutom intressant musikval (hur ofta hör man Mothers of Invention på radion?)
Hälsn från ett soligt och varmt Göteborg / LO
Comment by LO - Göteborg — 2014 08 02 13:47 #
Jag såg en fascinerande dokumentär om henne – ska bli spännande att lyssna på hennes Sommar!
Comment by Eva Swedenmark — 2014 08 03 12:21 #
Sommar är ojämnt och har innehållit några riktiga floppar, men Gunilla Palmstierna-Weiss gjorde ett program som verkligen var värt att lyssna på.
Comment by Enn Kokk — 2014 08 03 13:02 #
Enn, Gunilla p w är en kvinna som jag beundrar—vi har gemensamma vänner och vad jag förstått har hon mycket med livserfarenhet att dela med sig.. hennes kontakter med Ingmar Bergman är värda att ta fasta på – hon har en säkrare bild och förmodligen sannare sådan av IB än många biografer. Som den medvetna person som hon är kunde se hon IB som den politiskt analfabetiska person som han var. Hans period i München, då Gunilla W P var vittne på nära håll var one3kligen att likna med en person plötsligt landat på månen. Som alla andra politiska intresserade är att svårt att kommentera något utan att samtidigt komma in på dagens aktuella politiska situation. En bekant skrev nyligen på sin offentliga blogg här på internet som gter en bild av hur man i dag inom vårt parti är full färd med att spekulera vilka ministrar vi kommer att se efter valsegern i september…Jag citerar:
”Som alltid har jag mina favoriter som jag ser som klassiska socialdemokrater med stark industriell koppling och socialt patos.
Till dessa hör Stefan Löfven, Urban Ahlin, Tomas Eneroth, Ylva Johansson men även sådana som Morgan Johansson och Lena Hallengren samt Helen Pettersson (Ordf ABF) om vi ser till de mer framträdande personerna.
När det kommer till Magdalena Andersson så är jag mer tveksam faktiskt. Otvivelaktigt en skicklig politisk tjänsteman och en av de bästa överdirektörer som Skatteverket har haft och hon presterade oerhört bra när hon var på finansen i ministären Carlson II och Persson men det innebär inte att jag vet riktigt var hon står i förhållande till de som vill ha makt till varje pris och de som vill driva en socialdemokratisk politik. Där är jag som sagt tveksam ur fler perspektiv men inget jag kan eller vill gå ut med publikt.
När det kommer till Margot Wallström så är jag öppet kritisk till hennes propåer. Hon har sedan snart två decennier nekat varje propå att hjälpa till med partiarbetet, även när det krisade som mest så valde hon att explicit kommunicera att hon inte var intresserad. Nu, när det luktar ministerposter och hon går hemma i Karlstad tämligen uttråkad, så passar det plötsligen att bli utrikesminister. Skulle det bli så är det en snorloska i ansiktet på alla de medlemmar som slet för att hålla ihop partiet och någotsånär få det att gå framåt. Det har varit hårda år och fler än jag har sett hur våra politiska karriärer spolierats för att vi försökt få socialdemokratin att gå i rimlig takt med samhället. Wallströms vilja till att få en fribiljett utan motprestation finner jag motbjudande och ser helt enkelt inte hennes storhet alls partiinternt. Frånvarande i tjugo år. Räcker så.
Det kan tyckas märkligt att i en kommentar till en Sommarbetraktelse föra in spekulationer om en socialdemokratisk valseger. Men så går mina tankar alltid när jag tänker på människor som inte kan koppla loss politiken från det närvarande livet. Vi måste ta ställning precis där vi står. Precis som alla andra gjort som stått i politiska situationer. Gunilla W P:s sommarkrönika är bara ett exempel som utlöser sådana tankar…
Comment by Anders Thunberg — 2014 08 04 19:22 #