Sommar i P1 med Po Tidholm
29 juli 2014 18:17 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 34 kommentarerThomas Tidholm har jag en gång i världen träffat, när jag på sextitalet var ledarskribent på Örebro-Kuriren, utgiven i hans födelsestad Örebro. Jag har aldrig träffat men läst barnböcker av Anna-Clara Tidholm, som innan hon gifte sig med Thomas hette Tjerneld i efternamn efter sin far, Staffan Tjerneld, förr en mycket känd journalist. Att jag nämner det här beror på att jag vill sätta in dagens sommarpratare, deras son Po Tidholm i ett sammanhang, av betydelse också för inriktningen på hans Sommar.
Det nämnda föräldraparet hörde nämligen till de stadsbor som under det gryende sjuttiotalets gröna våg startade ett nytt liv som småbrukare på landsbygden, i deras fall i Arbrå i Hälsingland.
Sonen, Po Tidholm, gjorde en utflykt till Stockholm och lyckades också etablera sig som skribent i en rad tidningar och tidskrifter, under en tid som medarbetare på ekoredaktionen i radion. Men sen återvände han till Hälsingland, varifrån han medarbetar både i Dagens Nyheter (som skivrecensent och musikskribent) och på Aftonbladets kultursidor (med debattartiklar). Vidare har han skrivit artiklar om glesbygdsproblematik, vilket har resulterat i en bok om Norrland och mängder av föreläsningar i den norra delen av landet.
Vad gäller en norrlandsfrämjande politik, fann han den egentligen inte hos något politiskt parti. Självklart inte hos den klassiska borgerligheten men inte heller hos Centerpartiet. Miljöpartiet fanns han för storstadsinriktat, och inte heller Socialdemokraterna och Vänstern fann – trots att han helt uppenbart har vänstervärderingar – nåd inför hans ögon: när tillväxt blir det snart sagt enda saliggörande, tappar man lätt blicken för värdet av mer stillsamma och småskaliga sätt att leva sitt liv.
De orättvisor som följer av detta såg han också som en grogrund för den främlingsfientlighet som breder ut sig också i de mer glest befolkade delarna av Sverige.
Också musikaliskt gillade jag det här programmet: ända fram till den avslutande ”Nothin’ On Me” med Shawn Colvin hade Po Tidholm valt mycket personlig musik, väl värd att lyssna på. Och retade det någon att han försvarade Athena Farrokhzad och spelade ”Noff nöff” med Mattias Alkberg och ”There Is Power In a Union” med Billy Bragg, gjorde han en försvarbar politisk markering.
34 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Att i stället för att utveckla och vitalisera demokratibygget – resultatet av generationers kamp – vilja riva ner det, gärna med våld, är knappast värt ryggdunk.
Att berömma Athena Farrokhzad och bortförklara hennes musikval med den konstnärliga friheten, att texten inte menar det den säger och att det var någon annan som författade den blir bara alltför krystat.
Men P1 har all anledning att vara nöjd, även fast dagens sommarvärld inte nådde Athena F:s höjder i samhällsdestruktivitet efter public service-mått.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 07 29 19:00 #
Vi som är födda och har vår delade tillvaro i denna landsdel som Po talade om vet hur med säker beskrivning han ledde oss in i ämnet.
Det så kallade Norrland är bara en landsdel som förser södra Sverige med sina råvaror och elkraft.
Skulle det vara lite ”stake” i oss här i godan Nord borde vi frigöra oss från fosterlandet och skapa oss en egen framtid. Men nej vi kan gnälla och ha åsikter men inte faaaan är det mer än ord som behövs för att få oss på banan.
Se bara internetuppkopplingarna som vi får leva med häruppe som med nåder låter oss ha viss uppkoppling ibland. Men 4g, nej det är bara att glömma. Man kan skatta sig lycklig att man kan åka upp på kyrkbacken med WiFi mobilt och en bärbar dator för att sköta sina räkningar eller ha sina affärer i ordning. Att vara företagare här i Ådalen är verkligen en pärs, man vet aldrig när man kan använda sin datorkraft.
Känner ni hur vi ”norrlänningar” gnäller?
Comment by Urban — 2014 07 30 10:51 #
Nämnde Tidholm hur han i våras i DN tog sig fri-
heten att sprida falska rykten om fotografen
Roger Sahlström av den enda anledningen att Sahl-
ström tagit uppdrag av Disp International? En sådan fotograf är enligt Tidholm också rasist. Tidholm tvingades till reträtt i ett nytt debattinlägg. Men endast en halv ursäkt, förstås.
Ännu en i raden av vänsterextremistiska radiopratare i Sommar i P1.
Comment by Anders Nilsson — 2014 07 30 10:56 #
Till Anders Nilsson: Hur vore det att bara kommentera program som du faktiskt själv har lyssnat på?
Comment by Enn Kokk — 2014 07 30 11:10 #
För att synas och höras i tex ”Sommar” så är det till ens fördel att ha en/två föräldrar som verkat inom kultur, media, politik. Men ingen vill erkänna att det finns en nepotism.
Comment by Fredrik — 2014 07 30 12:31 #
Urban, det är glest med naturtillgångar i Gnosjötrakten, om vi inte dit räknar stenmurarna. Smålänningarna strävar på bra ändå.
I vart fall norr om någon älv finns en grundmurad uppfattning om en personlig koppling till de rika naturtillgångarna. När utkrävde vi efter samma tankemodell ett personligt ansvar – eller kollektivt smålandsdito – från Småland?
I flera afrikanska länder har krig uppstått mellan stammar i nationsdelar med rika mineraltillgångar och sämre lottade där man vill se nationen som just en samlad nation utan personkoppling till naturtillgångar – eller brist på.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 07 30 12:58 #
Enn, du vet förstås att det i dag är 100 år sen Birger Norman föddes på Svanö i Ådalen. I kväll klockan 19 placeras en minnesplatta på hans barndomshem, en ljust gulmålad arbetarkasern, kallad kasern 2, belägen några tiotal meter från Ångermanälvens strand.
I söndags, den 27, avtäcktes ett fint utomhusligt konstverk till hans ära på Svanö.
Hans första diktsamling heter ju Sånger vid floden. Det är en välfunnen titel.
Så här skriver han i en dikt:
.
Vinden doftade skogar
och älven strömmade blå kring ön
Icke var Galiléens land en ljuvare ort
än denna
.
Den 28 september presenteras den första biografin om honom vid ett Birger Norman-program i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Författaren heter E Mikael Norberg, tidigare ordförande i BN-sällskapet. Honom har du ju råkat.
Comment by HO — 2014 07 30 13:58 #
Till Fredrik: Fast det är ju inte tack vare sina föräldrar utan för att han själv är känd som musikkritiker och skribent som han fick medverka i Sommar.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 30 14:37 #
Av tio musikstycken med text var åtta på engelska.
Om man förlorar lyssnare på det eller att sambandet mellan temata i programmet och musikvalet blir oklar för lyssnare tycks inte
bekymra Po Tidholm. När han marknadsför sin bok
heter det att han är ute och ”föreläser” och de
posörenpo-bilder från enslig väg i glesbygden är
verkligen rörande. Två musikkritiker förstår
varann eller hur?
Comment by torgny björk — 2014 07 30 15:03 #
Jag ska inte lägga mej i meningsutbytet om Po Tidholms sommarprogram, men han gör ju också ett radioprogram på nätet, en så kallad podd, om Norrland. Klicka här:
http://blogg.mittmedia.se/norrlandspodden/
Comment by HO — 2014 07 30 15:12 #
Till Torgny Björk: Roligt att få en kommentar från dig – jag visste inte att Herr T läste min blogg.
Jag har verkligen inget mot svensk musik, vilket väl åtminstone de som läste mig som recensent i AiP minns.
Po Tidholm har jag aldrig träffat, känner honom således inte. Vad som här styrde hans musikval vet jag således heller inte. Men eftersom han är musikkritiker, är han väl kanske styrd av de uppdrag han får av DN.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 30 15:52 #
Eftersom uppdragen från DN knappast kan vara så
viktiga för Tidhalms försörjning, annat än för
att smörja hans image, så är det bättre för honom att anpassa sig till Sveriges Radios nuvarande
utbud med c:a 70% sång på engelska. ”När radion
kallar måste man ställa upp…” sa numera lydige
Po i sommarprogrammet och slipper nu att blanda
bark i sitt bröd.
Comment by torgny björk — 2014 07 30 17:56 #
Till Torgny Björk: Jag har ingen inblick i hans privata ekonomi, men mitt intryck är ändå att DN är hans huvudforum.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 30 18:03 #
Visst har vi det fint i Sverige. Det är bara i Utrikesstan som nepotism förekommer…
Det finns mängder med bra musikkritiker i landet, men de har inga kändisföräldrar och inga uppdrag från storstadstidningarna.
Comment by Jean — 2014 07 30 18:33 #
Till Jean: Fast nu överdriver du kraftigt. Så lätt flyter man inte ovanpå bara för att man har en pappa som en gång i världen spelade i International Harvester och en mamma som har gett ut en rad bilderböcker på Alfabeta.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 30 20:55 #
Nej, jag överdriver inte. Eftersom den här tråden handlar om Tidholm och hans Sommar-program, ska jag inte rabbla upp fler övertydliga exempel. Bara en komplettering: Andra länder sägs ha problem med korruption, inte minst med vänskaps- eller släktskapskorruption (klantänkande med rasistvokabulär). Sådant sysslar inte vi med, däremot anses det här vara fint att utnyttja sitt nätverk i alla möjliga sammanhang…
Comment by Jean — 2014 07 30 23:30 #
Anneli Jordahl, författare och litteraturkritiker, har beskrivit fenomenet barn till kända kulturpersonligheter mycket realistiskt. När hon med genuin arbetarbakgrund kom in på en kulturredaktion slogs hon av självklarheten i närvaron av kända namn och sammanhang. Vissa kända namn lever vidare i generationer.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 07 30 23:38 #
Nog ligger det en del i det Jean och Hans G Eriksson skriver, kalla det nätverk eller vad som helst. Ett pyttelitet exempel: på Aftonbladets ledarredaktion jobbar i sommar två unga kvinnor vars fäder är kändisar i tidningsbranschen.
Comment by Ivar — 2014 07 31 9:16 #
Om vi håller oss till just Po Tidholm, hade knappast någon av hans föräldrar några påtagliga förbindelser med Dagens Nyheter, där han etablerade sig som musikskribent.
Men det finns en mer intressant och mindre skum förklaring till det Anneli Jordahl har skrivit om: Barn går ibland i sina föräldrars fotspår. I de mest lyckade fallen handlar det inte bara om att följa föräldrarnas livsmönster utan också om att till arv och miljö lägga egna meriter. Jag har själv lärt känna några kända exempel. Ett av dem var den nu döde DN-kåsören och författaren Carl Z.
Det här att som oetablerad skribent och med dittills okänt namn få utrymme i media har jag egen erfarenhet av. När jag som student kom till Uppsala, lyckades jag på mycket kort tid etablera mig som skribent i stockholmspressen. Jag publicerade mängder av artiklar på främst Stockholms-Tidningens kultur- och debattsidor och Aftonbladets kultursidor och ledarsida, bara för att nämna några av de media jag medverkade i.
Jag kom från ingenstans, hade inga kända föräldrar – och fick snart erbjudanden om att bli chefredaktör på tre olika tidningar.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 31 9:42 #
Till Ivar: Fast Jonna Sima och Linnea Swedenmark är ju båda exempel på hur en viss typ av begåvning tycks kunna gå i arv.
Linneas pappa Peter var en lysande politisk kåsör – han var det bland annat i min gamla tidning Aktuellt i politiken (s) – och att dottern, som jag inte känner men har hört tala på en socialdemokratisk partikongress, går i faderns fotspår tycker jag är roligt.
Inte heller känner jag Jonna Sima men väl, sedan årtionden, hennes pappa, Jonas Sima, samtida med mig vid universitetet i Uppsala och senare främst filmkritiker i Expressen – han skrev också mediakrönikor i AiP. Själv skulle jag gärna se Jonna Sima inte bara som sommarvikarie (för andra gången) på Aftonbladets ledarsida utan också som ordinarie medarbetare där, detta för att hon har det där lilla extra som skribent, inte för att hon är sin fars dotter.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 31 10:01 #
Jussi Björlings barn blev sångare. Hasse Ekmans far var skådespelare liksom sonen Gösta. Namnet Hysén lever vidare på fotbollsplanerna. En skillnad är att fotbollsspelaren måste upp till bevis varje match, annars bänken.
På redaktionen hamnar barnet med rätt namn och nätverk, även fast påläggskalven senare kanske straffar ut sig. Den som saknar namn, nätverk och begåvning ges aldrig en naturlig ”chans” att straffa ut sig. Den måste av egen kraft visa sin lämplighet utanför gräddfilen.
Okända normalbegåvade har i många sammanhang svårt att göra sig gällande mot personer med ”rätt” bakgrund. Det motsäger inte att branschens Borg, Stenmark och Kamprad klarar konkurrensen.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 07 31 10:39 #
Också på tidningsredaktioner måste man upp till bevis. Den som hävdar något annat saknar nog tillräcklig erfarenhet av mediavärlden.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 31 11:31 #
Ja man kan som Blåhåringen i Kramfors kanske säga som han gjorde till sin sambo som hade 5 barn med sig in i hans lilla hem där han hade lika många och därefter hennes inflytt skapades ytterligare fem till.
– Hölle stinta je gatt säg åt dem där unga fö nu slåss dine bårn mä mine bårn å våre bårn stå å si på.
Han var en spelvink den där Blåhåringen, under kriget kom han utschasad dragande sin cykel förbi Söderbergs bageri i Östby när gubbarna som satt på bänken utanför bad honom att stanna till å löge lite. Men han sa att han skulle fort hem å hämta en säck för det hade lagt till en potatisskuta i kajen å han ville bli först att hämta.
Gubbarna fick fart och ner till kajen för att hämta potatis men där låg ingen ”pärskute”.
Så enkelt kan en lögn ställa till det när man blir frågad om en!
Bara för att ge dem som skriver en massa om allt skit som finns och inte borde skrivas….egentligen kanske jag tillhör dem men det kliar i fingrarna……………
Comment by Urban — 2014 07 31 11:52 #
Enn Kokk, jag kanske har uttryckt mig oklart. Jag inser att man måste upp till bevis även i mediavärlden, men visst underlättas bevisningen för de som har det naturliga tillträdet. Varför skulle en Bonnier bevisa något för att få tillträde till en miljö där de får tillfälle att visa vad de går för?
Comment by Hans G Eriksson — 2014 07 31 12:05 #
Enn Kokk, visst är det roligt att barn går i föräldrars fotspår men nog underlättar det att få in en fot om man är kända föräldrars barn. Alldeles klart. Peter S har ju inte bara varit kåsör, han har under många år varit chefredaktör och ledarskribent (S) på två tidningar.
Comment by Ivar — 2014 07 31 12:21 #
Till Hans G Eriksson: Fast ditt exempel handlar om den makt ägande ger. Normala skribenter av den typ vi diskuterar här har ju inga fäder/mödrar som äger de tidningar de anställs på.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 31 12:21 #
Till Ivar: Eftersom jag känner Peter och själv har rötter i sundsvallstrakten, vet jag förstås också det där om hans båda chefredaktörskap.
Men begåvning verkar i viss utsträckning gå i arv. Peters syster Eva har också varit chefredaktör, fast i Stockholm, och hon är en hyggligt framgångsrik författare. Deras bror, John, är bland annat översättare och har också verkat som kulturskribent.
Mot bakgrund av det här skulle jag nog för egen del inte tänka, att Linneas sommarvikariat på Aftonbladets ledarredaktion är ett fall av nepotism.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 31 12:30 #
Enn Kokk, de tre nämnda syskonens pappa var också journalist, mycket känd som signaturen Sam på Dagbladet här i Sundsvall. Rena klanen.
Comment by Ivar — 2014 07 31 13:53 #
Till Ivar: Också Sam har jag läst. Dagbladet fanns i mitt föräldrahem. Men är det egentligen något konstigt med att en viss typ av begåvning verkar gå i arv?
Comment by Enn Kokk — 2014 07 31 14:34 #
En musiker får ibland barn som ägnar sig åt – musik.
En skrivande person får ibland barn som ägnar sig åt – skrivande i någon form.
Prästens barn blir ibland – präster.
Skådisens barn blir ibland – skådis.
Och så vidare.
Inte underligt alls när arv/fallenhet dessutom förstärkts av miljön som barnet vuxit upp i.
Comment by anita lindblad — 2014 07 31 21:44 #
Till Anita Lindblad: Precis så är det.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 31 21:51 #
Så lustigt att hitta sin familj i denna tråd. Att skriva och läsa och fundera, att uttrycka sina tankar i skrift – det var något viktigt i mitt föräldrahem, något min bror Peter och jag dessutom verkar ha överfört till våra barn. Man kan vara enögd och ha en skärva av avund i sitt öga och surt säga att de hade det minsann lätt, då vet man ingenting om hur vi alla kämpar/kämpar. Man kan i stället se saker positivt och säga att en miljö där läsande och skrivande finns är stimulerande, det lockar till samma yrkesval eller i alla fall samma inriktning i livet. Så har det varit för oss. Ni hittar oss läsande och skrivande med internationell utblick på vänsterkanten i världen. Ser f.ö fram emot att lyssna på Tidholms sommar!
Comment by Eva Swedenmark — 2014 08 01 7:15 #
Till Eva Swedenmark: Det var ju inte jag utan en av kommentatorerna, med eget hemvist i Sundsvall, som förde in din familj i den här diskussionstråden, men eftersom jag känner några av er och inte har några som helst tvivel om er kapacitet, var det självklart att avvisa nepotismassociationerna.
Comment by Enn Kokk — 2014 08 01 9:17 #
Tack Enn for dina kommentarer – visst såg jag att det inte var du som förde in nepotismtankar!
Comment by Eva Swedenmark — 2014 08 01 11:43 #