Sommar i P1 med Oskar Kihlborg

25 juli 2014 15:45 | Media, Musik, Ur dagboken | 7 kommentarer

Vore det inte för att jag har föresatt mig att, om möjligt, lyssna på och skriva om samtliga Sommar-program, hade jag nog ganska snart slagit av det med Oskar Kihlborg. För mig får han gärna bestiga Mount Everest och andra höga bergstoppar, men jag förstår inte meningen med det. Inte heller är jag intresserad av att ta mig ner i underjordiska grottsystem eller av att segla över Atlanten. För min del handlar det här inte om rädsla – jag begriper helt enkelt inte varför någon gör så meningslösa och samtidigt farliga saker.

För att travestera honom: Livet är ett stort äventyr. Men livsäventyret kan ju ges ett mer meningsfullt innehåll.

Eftersom jag nu alltså ändå lyssnade på hans berättelse om sina äventyr, måste jag dess värre tillstå, att jag inte ens greps av dramatiken i det han berättade. Ja, inte ens avsnittet om vännens och följeslagarens Mikael Reuterswärds självmord skakade om mig.

Den musik han spelade var ofta hörvärd, sådant som ”Hurricane” med Bob Dylan, ”When I Grow Up” med First Aid Kit, ”Vatten, stan är full av vatten” med Robert Broberg, ”I’m In the Mood” med John Lee Hooker och Bonnie Raitt och så två låtar med Jimi Hendrix – men på något sätt bidrog den till att förstärka det allt för glättiga talade innehållet i programmet.

7 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Så bra det känns när någon annan skriver ner ens egna tankar!

    Även för mig är det obegripligt att någon frivilligt vill utsätta sig för konstruerade faror. Livet är så fyllt av dramatik utan att man behöver assistera.

    Jag blir skeptisk när en person presenterar sig som ”äventyrare”. Jag frågar mig om dessa personer kan uppleva dramatiken och äventyret i det lilla, i vardagen, eller måste de hela tiden pressa sig till mer, större, farligare.

    Comment by anita lindblad — 2014 07 25 17:09 #

  2. Håller helt med Dig. Detta var det andra Sommarprogrammet jag hörde i år och inte heller jag förstår meningen med hans strapatser. Han kan ju inte ens motivera dem med något forskarintresse eller dito resultat. Då hade det i varje fall funnits NÅGON mening.

    Det första programmet jag hörde var med Mette Rode Sundström. Hörde det på väg från familjegraven på Norra Begravningsplatsen där jag också tillbringade en stund i minneslunden för att berätta för brorsan om boken om honom. När jag sedan lyssnade på Mette Rodes första del om maken Jan så brast det ordentligt och tårarna flödade. Hennes berättelse om detta och om hur hon återvände till livet berörde starkt. Men som jag tror Du påpekade, hon måste varit mycket priviligierad redan från början som hade någon som tog hand om hennes sängliggande och lånade ut sin bil ”för gott”….

    Comment by Mats Werner — 2014 07 26 11:23 #

  3. Det finns en fras som de flesta som gör dylika äventyr brukar säga; -om det finns där varför inte. Jag säger, om det finns där varför inte med betoning av INTE!
    Va faaan måste man alltid så att säga utmana det som är helt naturligt ur mineralernas värld och andras, läs berg,är det inte mer intressant att utforska varför än därför?

    Comment by Urban — 2014 07 26 11:57 #

  4. Har ni hört talas om ”narcissism”? Och den kan man slå mynt av!

    I dagens massmedialt drivna värld kan man dessutom också tjäna rejält med pengar av dessa också för mig meningslösa sysslor! Böcker av det ”stora äventyret” säljs lättare, man får flera välbetalda föreläsaruppdrag i positivt /måldrivet tänkande eller får oftare sitta i tv-sofforna. Det hela är som ett självspelande piano … Detta program var bara ytterligare ett slugt marknadsföringsinslag i denna process.

    Jag är inte avundsjuk men ”genomröda SR” borde ha genomskådat det.

    Comment by Kasper Wall — 2014 07 27 8:44 #

  5. Jodo, Kasper Wall, Narcissus överlever generation efter generation. Homosexualiteten var ju sjukdomsklassad ända in i senmodern tid, narcissismen delvis fortfarande. Men den glider alltmer över i en ”förverkliga-dig-själv”-romantik, inte bara inom managementlitteraturen.

    Mindre uppmärksam är man på det genomsjuka mentala tillstånd i samhället som i klartext nämns som ”genomröda SR”. Det är inte främst det genomröda i sig som ska kritiseras utan dominansen av det inom public service.

    Eftersom det inte går att motverka den falska varudeklarationen objektivitet, borde licensavgiften sänkas något med hjälp av ett par partikassor. Herr Röd, Tant Grön och Gredolin bör göra rätt för sig.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 07 27 10:22 #

  6. Jag har arbetat i stora företag där den typ av personer som O K har varit och presenterat olika projekt som de velat ha ”oss” som sponsorer till.

    Jag slås varje gång av att de är som skolpojkar som vill ut till varje pris. Utan nån högre mening än att göra det som de vill men inte med egna pengar utan andras.

    Sponsorvärdet är också i det närmaste noll men har man en VD eller marknadschef som själva är tävlingsmänniskor så kan det bli en utbetalning.

    Tyvärr.

    Det hela är egentligen en scam.

    Comment by Kenneth P — 2014 07 27 19:27 #

  7. Den där tendensen till självförhälvelse finns ju inrotad på många nivåer, inte bara äventrarnas, som förstås är mer noterbara. Men om äventyrarna: Jag brukar tänka på hur ansvarslöst det är att de ger sig ut på riskabla äventyr medan de räknar med att få samhällets hjälp till räddningsmanskap – som ofta måste riskera sina egna liv för att rädda äventyrtaren.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 07 28 12:59 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^