Sommar i P1 med Sofia Helin

11 juli 2014 17:08 | Media, Musik | 6 kommentarer

Sofia Helin är som skådespelerska tämligen obekant för mig. Jag har visserligen sett en smula av ”Bron”, men skådespelarna och deras namn fastnade aldrig vid de här tillfällena.

Hennes förhållande till Gud intresserar mig inte, och hennes märkliga förhållande till sin psykiskt sjuka farmor plus hennes egna återkommande depressioner skulle möjligen vara mer intressanta för min son, som är psykolog.

Ja, jag hade för första gången i sommar svårt för ett Sommar-program.

Musiken hon hade valt innehöll åtminstone några artister och grupper som jag har ett förhållande till – Bob Marley and The Wailers, Joakim Thåström, Marilyn Monroe – men den föreföll ibland vara infogad för att fungera som ett slags besvärjelse i hennes jagcentrerade berättelse.

6 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Tänk att man kan uppfatta ett sommarprat så olika! Jag hörde en modig, stark och på ett distanserat sätt utlämnande kvinna, som gav liv åt en kvinna från en annan generation. En kvinna som dukade under för det tryck hon levde under. Jag uppskattade också att hon vågade ta upp det vi så ofta tiger om, psykisk ohälsa och alkoholism. Med hennes egna ord: ”öppna ett sår och göra det rent”.

    Comment by anita lindblad — 2014 07 12 0:03 #

  2. Nu är jag kanske en smula cynisk, men jag får intrycket att många sommarpratare känner pressen att berätta om ganska privata händelser. Sådana saker som, förmodligen, inte ens deras nära vänner känner till. Jag förstår att det skapar intresse och sympati men är inte säker på att det nödvändigtvis är någon bra utveckling. Man kan nog göra ett bra sommarprogram i alla fall inbillar jag mig.

    Comment by Jan — 2014 07 12 0:10 #

  3. Jan, vet inte om du syftar på dagens sommarpratare eller mer generellt? Sofia Helin var allt annat än spektakulär, jag skulle säga att hon var närmast osentimental och saklig, men att hon talade om sådant som vi är vana vid att sopa under mattan och att det därför går att uppfatta som mycket privat. Syftet var nog snarare att visa att det är ok att lyfta fram också det mörka, som livet också består av. Mig berikade hon.

    Comment by anita lindblad — 2014 07 12 0:30 #

  4. Jag menar nog mer generellt, Anita. Det är förvånansvärt hur många kändisar som visar sig ha varit mobbade eller mobbare. Vad jag menar är att det nog går att göra ett Sommarprogram utan att vända in och ut på sitt privatliv. Jag får känslan att några känner sig pressade att göra dessa bekännelser för att kreera ett tillräckligt intressant program.
    Det är dock möjligt att jag har fel. Kanske har det alltid varit så?

    Comment by Jan — 2014 07 12 7:15 #

  5. Till Anita Lindblad: Jag kanske ska nämna att jag också har oerhört svårt för programmet ”Radiopsykologen”, där sköra människor vänder ut och in på sig själva inför en stor publik av lyssnare. (P1 står oftast på under förmiddagarna, så jag hör ändå alltför mycket av det här programmet.)

    Comment by Enn Kokk — 2014 07 12 7:35 #

  6. Inte helt oväntat, kanske, så tycker jag ”Radiopsykologen” är ett lovvärt initiativ:) Jag betraktar inte människorna som ringer in som ”sköra” – jag ser dem som högst normala, verbala och reflekterande individer som av olika skäl fastnat i ett mönster och nu behöver lite hjälp av en klok och inkännande medmänniska för att komma ur sin låsning och tillbaka in i sina liv igen.

    Vilken lycka att vi får vara olika och ändå är vi alla ”normala”! :-)

    Comment by anita lindblad — 2014 07 12 9:30 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^