Hjärtundersökning och fotbot

I går kväll åkte jag in till Uppsala och sov över i vår lägenhet där. Jag hade tidigare kallelse till avdelningen för klinisk fysiologi på Akademiska men hade också lyckats lägga ett morgonbesök av hantverkare i lägenheten samma dag.

Senare fortsatte jag till Akademiska, dit jag hade kallats för en kompletterande undersökning av hjärtat, som för relativt kort tid sen undersöktes där. Hur det här avlöpte får jag förhoppningsvis snart veta av min hjärtläkare, som själv inte var närvarande i dag. Eftersom jag har mer jag vill berätta om mitt tillstånd, begärde jag på den här avdelningens expedition ett telefonnummer att ringa och fick då ett nummer inte till läkaren utan till en läkarsekreterare, som fungerar som mellanhand.

Andfåddheten och bensvagheten består, kunde jag åter konstatera, när jag därefter hungrig – jag hade inte fått någon lunch, fast det var långt in på eftermiddagen – promenerade till sjukhusrestaurangen. Där blev det en liten macka, ett glas Ramlösa och sen en kopp kaffe. Jag köpte också dagens tidningar i kiosken bredvid.

Därefter hittade jag en taxi som kunde ta mig till den fot- och skospecialist som enligt en läkare på Vårdcentralen hemma i Svartbäcken säljer fotriktiga skor, lämpliga om man som jag lider av artros i högra stortåns grundled. Smärtan har visserligen avtagit, men det är säkert en tillfällig lindring.

Den här butiken, som ligger på det gamla regementsområdet, visade sig trots sitt avsides läge ha andra kunder än jag, dessutom ett stort urval av fotriktiga skor av olika slag. Med en vänlig och kunnig expedits hjälp provade jag mig fram till ett par svarta skor, lämpliga för mina korta och Kalle Anka-breda, i vristen höga fötter – dessutom har de – och det är en av poängerna med dem – en tjock och oböjlig sula. Jag köpte dem i svart färg, men använda som finskor ser de ändå lite ovanliga ut. Expediten tröstade mig med att jag ju, om jag skulle gå till exempel på frackmiddag, kunde synda lite och ha vanliga lackskor.

När jag ändå var där, valde jag också ut ett par sandaler med liknande kvalitéer att kunna använda som fritidsskor.

Det här är inte precis reavaror; 2.300 kronor kostade kalaset – men om de nyinköpta skorna kan göra livet mindre smärtsamt och funka som alternativ till operation med åtföljande sjukskrivning, är det faktiskt värt pengarna.

Sen tog jag taxi – samma chaufför dök upp med sin bil när expediten hjälpte mig att ringa – ner till Apoteket i S:t Per. Det gäller att kombinera stadsärendena.

Och så bar det med buss 811 av mot Öregrund, där Birgitta väntade med en sen middag. Fläskkotlett och stekt potatis, om ni vill veta.