Ganska skiftande (S)-resultat i våra grannländer

28 maj 2014 16:17 | Politik | 33 kommentarer

Jag har via tidningar på nätet försökt följa vad som har skrivits om EU-valet i Danmark, Finland och Estland – när det gäller de två övriga baltiska länderna, Lettland och Litauen, saknar jag tyvärr nödvändiga språkkunskaper.

Men jag ska ändå försöka ge en bild av hur EU-valet avlöpte i vårt närområde.

Danmark

För den stora skrällen där stod det högerpopulistiska och EU-kritiska Dansk Folkeparti, som med 26,6 procent av rösterna blev största parti och fick fyra mandat. Till detta har säkert inte minst partiets toppkandidat Morten Messerschmidt bidragit – hans antal personröster, 465.758, är ett helt enastående resultat.

Som god tvåa placerade sig Socialdemokratiet med 19,1 procent, vilket gav tre mandat. Partiets toppkandidat Jeppe Kofod kom i personröstningsligan tvåa med 169.388 personröster, vilket alltså är långt under resultatet för Messerschmidt. Danska (S) har haft en viss medvind framför allt efter alla skandaler som har avslöjats om Venstres partiledare.

Motvinden för Venstre har drabbat partiet även i EU-valet. Partiet – inrikespolitiskt länge Danmarks största parti – har med 16,7 procent hamnat på tredje plats och får nu två platser i EU-parlamentet.

Krisande Socialistisk Folkeparti blev i det här valet med 10,90 procent fjärde parti i storleksordningen, och den som fick partiets enda mandat, Margrete Auken, kom med 153.072 personröster rent av trea i personvalsligan.

Det Konservative Folkeparti fick också en plats, och dess 9,2 procent, ett resultat långt över partiets siffror i de normala partimätningarna, tyder på att det har fått röster från väljare som i protest har lämnat Venstre.

Ett mandat har gått också till Folkebevægelsen mod EU, som i det här valet stöddes av 8 procent. Det är något mindre än det i dag normala stödet för Enhedslisten, som inte ställer upp i EU-valen – men en del av detta partis anhängare kan ju ha röstat på SF och Margrete Auken.

Ett mandat får också socialliberala Radikale Venstre, som i det här valet fick 6,5 procent.

Däremot blev EU-valet ett misslyckande för Liberal Alliance, som bara lyckades samla 2,9 procent av de avgivna rösterna.

Valdeltagandet i EU-valet var i Danmark 56,4 procent, vilket är märkbart över genomsnittet i hela EU-området.

Finland

Det ledande regeringspartiet Kokoomus (Samlingspartiet) lyckades trots att partiet är mitt uppe i ett partiledarbyte (och därmed ett byte av statsminister) mycket väl i EU-valet.: blev med 22,4 procent av rösterna största parti och får då fyra platser i EU-parlamentet. Toppnamnet, Alexander Stubb, fick också överlägset flest personröster. Problemet med det här, numera, är att Stubb ser ut att bli ny partiledare och statsminister, och då kan han ju inte ta plats i EU-parlamentet.

Tvåa i EU-valet blev Suomen Keskusta (Centern), som samlade 19,7 procent av rösterna, vilket ger tre platser. En av de valda är veteranen Paavo Väyrynen, men i fråga om röststöd slogs han av partivännen Olli Rehn.

På tredje plats hamnade populistpartiet Perussuomalaiset (Sannfinländarna) med 12,8 procent, vilket dock är märkbart lägre än i de normala partisympatiundersökningarna.

Det är fortfarande snäppet högre än resultatet för Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), som fick det häpnadväckande låga resultatet 12,3 procent (- 5,2 procentenheter), vilket ändå resulterade i att partiet lyckades rädda båda sina mandat. Eftersom Liisa Jaakonaari, som blev invald, är en känd och respekterad politiker, måste partiets valkatastrof rimligen bero på något annat, till exempel den nyss genomförda partiledarstriden.

Vihreä Liito (Gröna förbundet) får nu ett enda mandat (mot tidigare två) – dess röstandel, 9,3 procent, är märkbart lägre än i förra EU-valet (2009), 12,4 procent.

Det nyligen från regeringen avhoppade Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) belönas nu genom att också få 9,3 procent. Också det ger ett mandat – men det här är ett lyft jämfört med 2009, då partiet fick 5,9 procent.

Svenska Folkpartiet, som ofta lever farligt, räddade med 6,7 procent sitt enda mandat.

Kristillisdemokraattit (Kristdemokraterna) erövrade dock, med 5,2 procent, inte något mandat.

I Finland var valdeltagande 40,9 procent, lägre än i det europeiska genomsnittet.

Estland

Det delvis nyliberala maktpartiet Reformierakond (Reformpartiet) kom i EU-valet tillbaka med full kraft, fick sina socialt och ekonomsikt vällyckade anhängare på fötter och vann överlägset, med 24,3 procent, EU-valet i Estland. Det här gav två platser i EU-parlamentet, och den som fick flest personröster, 45.037, var Reformpartiets Andrus Ansip.

Men nästan lika många personröster, 43.390, samlade den oberoende kandidaten Indrek Tarand, som jag tidigare har skrivit om. I partirankinglistan hamnar den här enskilde kandidaten på femte plats med 13,2 procent av de avgivna rösterna.

Tvåa i partirankingligan blev det i vissa frågor lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet) med 22,4 procent. Det intressanta med valutgången är att partiets enda mandat går till Yana Toom (född Tšernogorova) och inte till partiledaren Edgar Savisaar, som också kandiderade – Toom fick 25.263 personröster mot Savisaars 18.527. Estlands ryssar, som Savisaar flitigt har flirtat med, valde alltså en ryska i stället för partiledaren.

På knapp tredjeplats bland partierna kom det socialkonservativa, nationella och kristna Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) som med 13,9 procent fick en plats.

Och först på fjärde plats hamnade de senaste årens politiska raket, Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokraterna), som i EU-valet bara lyckades få ihop 13,6 procent. Partiets nestor, Marju Lauristin, blev med 26.871 personröster (fler än både Tooms och Savisaars) invald i EU-parlamentet, men uppenbarligen misslyckades partiets valstrategi att späcka listan med kända politiker (flera av dem numera ministrar), bland dem också partiets ryska stjärnskott. Jag gissar på en ingående och rannsakande diskussion om partiets strategi och organisation i det här valet.

En sak att då begrunda är även det låga valdeltagandet, 36,44 procent.

Lettland

EU-valet i Lettland vanns av det högercentristiska Vienotȉba (Enhet), som fick hela 46 procent av de avgivna rösterna och fyra platser. Eftersom jag inte behärskar lettiska, kan jag inte ta del av lettiska valanalyser, men jag vågar gissa på att den kraftiga motreaktion de ryska aktionerna i Ukraina och Putins anspråk på att företräda de ryssar som bor utanför Rysslands gränser har väckt har bidragit till det här resultatet.

Tvåa kom det konservativa och nationella Nacionālā apvienība (Nationella alliansen) med 14 procent och ett mandat.

Först på tredje plats kom det tidigare mycket större, av ryssar dominerade Saskaŋa sociāldemokrātiskā partija (Socialdemokratiska partiet Harmoni) med 13 procent, vilket gav ett mandat. Harmonipartiets tidigare således dominerande ställning förklarades av dess karaktär av valkoalition. Det har numera, inte bara genom ankslutningen till den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet utan också genom att i partinamnet kalla sig socialdemokratiskt, en mycket klarare socialdemokratisk identitet – resterna av det gamla kommunistpartiet är heller inte längre i valkoalition med Harmoni-partiet. I den del av befolkningen, som främst har burit upp Harmoni-partiet, ryssarna, har det nu – se nedan – också bildats ett parti för att ta till vara just ryssarnas intressen.

Koalitionen ZZS – en koalition mellan bönderna och de gröna, Zaļo un Zemnieku savienībā – fick 8 procent och ett mandat.

Det sista partiet som fick mandat, ett sådant, var Latvijas krievu savienibā. Det är ett parti för Lettlands ryskspråkiga befolkning, så dess framgång i det här EU-valet, 6 procent, kan vara en viktig förklaring till det socialdemokratiska Harmoni-partiets tillbakagång.

Valdeltagandet var ganska lågt, 30,04 procent.

Litauen

Knappt största parti, med 17,39 procent och 2 mandat, blev valkoalitionen TS-LKD, Tėvynės sajunga (Fosterlandsunionen)-Lietuvos krikščionys demokrati (Kristdemokraterna). Partiet är konservativt och kristdemokratiskt.

Tätt efter, som tvåa, kom det ledande regeringspartiet, Lietuvos socialdemokratų partija (Socialdemokraterna) med 17,27 procent, vilket också gav två mandat.

Trea kom Lietuvos respublikos liberalų sajūdis, liberalerna, med 16,52 procent och två mandat. Som namnet anger är partiet liberalt.

Fyra, med 14,27 procent och två mandat, kom det nationalkonservativa och populistiska Tvarka ir teisingumas (Ordning och lag). I Litauen ingår detta parti i den av Socialdemokraterna ledda regeringskoalitionen.

På femte plats, med 12,83 procent, kom Darbo partija (Arbetspartiet), som fick ett mandat. Det här partiet är centristiskt och populistiskt och sitter i den litauiska regeringen tillsammans med Socialdemokraterna.

Valkoalitionen LLRA fick stöd av 8,06 procent och erhöll också ett mandat. Lietuvos lenkų rinkimų akcija och Akcja Wyborcza Polakóv na Litwie är ett konservativt parti för den polska minoriteten i Litauen. Det här partiet ingår i den socialdemokratiskt ledda regeringskoalitionen i Litauen.

Sista parti som fick ett mandat var Lietuvos valstiečių žaliųių sajunga, ett parti för gröna och bönder. Det här partiet fick 6,62 procent av rösterna.

Valdeltagandet i Litauen, 44,91 procent låg över europagenomsnittet, vilket säkert har sin förklaring i att EU-parlamentsvalet sammanföll med presidentvalet.

33 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Ett generellt lågt valdeltagande alltså. Trots, åtminstone i Sverige och Danmark, generösa kampanjer för att få folk att gå och rösta. Slutsatsen kan inte bli annat än att det folkliga stödet för EU är ringa. Frågan, i förlängningen, blir då hur länge en institution med så svag folklig förankring kan överleva?

    Comment by Jan — 2014 05 29 13:07 #

  2. Till Jan Galfvensjö: Jag är själv, som du väl vet, gammal EU-motståndare: röstade nej både till anslutning och senare till euron. Men jag gör så gott jag kan i den situation som råder, röstar på kandidater som stretar emot federaliseringshysterin.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 29 14:34 #

  3. Jag har förstått det, Enn. Personligen så tror jag dock att varje röst i EU-valet är ett direkt, eller indirekt, stöd för EU-projektet. De svenska socialdemokraterna kan heller inte ses som ett EU-kritiskt parti. EU-kritikerna inom partiet utgör en allt svagare minoritet. Däremot så finns det, som i många andra frågor, en stor diskrepans i åsikter mellan socialdemokratiska väljare och politiker.
    För politiker tenderar EU att vara ett spännande, och lönsamt, karriärprojekt. Vem tackar nej till utlandsresor, internationella kontakter, topplöner och generösa traktamenten och pensioner?

    Comment by Jan — 2014 05 29 16:16 #

  4. Till Jan Galfvensjö: Fast nu överdriver du grovt i ett avseende: Gruppen som kan sko sig på EUs feta arvoden är försvinnande liten.

    Mitt intryck av opinionen inom mitt parti är annars, att den har blivit mer kritisk mot EU, i vart fall dess federalistiska böjelser.

    Sen kommer vi ju inte heller runt det faktum, att en majoritet av svenska folket i omröstningen om EG-anslutning sa ja, och det är mot den bakgrunden vi har att agera.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 29 16:58 #

  5. Ibland kan det kanske vara bra att vara gammal. Lika gammal som Enn Kokk ( sic!) och därvidlag också ganska erfaren inom den svenska inrikespolitiken. EU-valets utfall här i Sverige ska man inte dra för stora slutsatser av. Svensken i gemen är egentligen mycket svagt intresserad av vilka som sitter i EU:s parlament eller dess kommission. Nu får vi väl alla avvakta riksdagsvalets utfall i höst. M Ulvskog, som tillsammans med prof Holmberg vid Gbg U och hans fru, den duktiga GP-journalisten Mattsson och Guillou och Rosenberg var registrerade partimedlemmar hos KPML i Gbg, har lyckats med konststycket att bli S-medlemmar och göra en ny karriär efter 60-talets politiska misslyckanden för dem alla. Hur många inom industrins fackliga kamp har jag inte genom åren sett hur kommunister bytte sida till S för att göra sin fackliga karriär? Fråga mig efter 45 år inom skogsindustrin.

    Comment by Lars Rudström — 2014 05 30 18:15 #

  6. Vid 1968 års riksdagsval fick S total majoritet. Erlander valde sedan att avgå som partiledare och i sin fåvitskhet framföra O Palme till sin efterträdare. Följ därefter S:s valresultat under Palme! Ett totalt misslyckande av östermalms-ynglingen och S! Jag är fortfarande grymt besviken! För mig som genuin arbetargrabb och pappersbruksarbetare var Erlanders stora misstag just att föra fram den arrogante Palme. Det tog för mig några år, men sedan förstod jag att Palme hörde inte till oss genuina sossar. Framför allt när han i sin pragmatism böjde sig för rödvinskommunisterna!

    Comment by Lars Rudström — 2014 05 30 18:25 #

  7. Att Palme sedan i sin ”överhöghet” utnämnde den juridiske, socialistiska superbyråkraten Lennart Geijer till sin justitieminister gjorde ju inte saken bättre för oss arbetare. Nästa gång Palmes namn nämns kommer jag att hänvisa till och analysera för er alla SOU 1976:9.

    Comment by Lars Rudström — 2014 05 30 18:44 #

  8. Till Lars Rudström: Palme böjde sig inte alls för några kommunister. Läs det som stod i 1975 års partiprogram, som utarbetades med honom som programkommissionens ordförande.

    Och sen bör du nog inte låta dig förvillas av Palmes förlust av regeringsmakten. Röstsiffrorna för socialdemokratin var då och under hans era som partiledare skyhögt över det partiledarna (s) från senare år har presterat.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 30 18:56 #

  9. MMILJÖPARTIET och deras kamp i klimatfrågan ställer många frågor eftersom de sägas komma att ha samröre med S i regeringsfrågan efter valet om nu Alliansen tappar. Vad som egentligen borde tala för att Alliansen kommer att sitta kvar är att MP är ett borgerligt parti med värderingar likt få andra partier. Tänk bara på att man diskuterar att höja skatter för lastbilstrafik och många andra så kallade miljö/klimatskatter. Jag drar mig inte för att kalla MP för ett medborgarfientligt parti då man talar om att höja dessa skatter till den milda grad att vi medborgare och skattebetalare kommer att få betala dessa skatter i och med vår konsumtion. Inte bara lyxkonsumtion utan även vårt dagliga bröd kommer att höjas rejält i pris om MP bara får igenom en bråkdel av dessa tvingande skatter.
    Att inte MP förstår att det är fel väg att straffa medborgarna är en fråga som jag förstår överhuvudtaget. Den skattepolitik som man anför är ett stort avbräck för kommande vinst för S som måste tänka större i sitt kommande val. Man måste helt enkelt ta udden av alla skattehöjningar genom en tydligare politik där mer raka åtgärder kontrar MP:s skattechocker. Hur man än ser ett scenario så vill jag verkligen inte ha MP som part i kommande regering mer än att de får minimal påverkan!
    Nog om politik för en stund jag kan bara ändå skriva när jag skriver att om vi vill ha en ändring i regeringsfrågan måste en klarar politik fram för snart har Alliansen ett batteri av argument i sin kommande valpropaganda!

    Comment by Urban Sjölander — 2014 05 31 14:08 #

  10. Väl talat U S! MP är inget parti för den fattigare delen av befolkningen.

    Comment by Lasse H — 2014 05 31 14:19 #

  11. Jag tror att Miljöpartiets framgångsrecept är att i en tid då vare sig vänster- eller högerpolitik övertygar så framstår de som apolitiska eller neutrala. Svensken älskar neutralitet eller att slippa ta ställning. Sedan är det ju lustigt att ett miljöparti är populärast bland medelklassen i storstäderna. De drar också nytta av att vara överlägset största parti bland journalisterna. Ytterst få journalister granskar eller kritiserar Miljöpartiet.

    Comment by Jan — 2014 05 31 14:29 #

  12. Urban och Lasse! MP ser längre än till nästa mandatperiod. Inte kan det väl ha undgått er att vi är på god väg att knapra i oss de resurser som rätteligen borde lämnas till våra barn och barnbarn? Visst är ni med på att ge förutsättningar för kommande generationer att få leva anständiga liv?

    Vår civilisation har redan börjat kollapsa. Men än så länge i så långsamt tempo att vi inte uppfattar det. Tragiskt att S inte vill följa med i den nödvändiga anpassningen till en nytt sätt att leva, en anpassning som kan dämpa de värsta effekterna av det ojämlika system som styrt världen i några decennier nu.

    Och nej, jag är inte miljöpartist!

    Comment by anita lindblad — 2014 05 31 14:34 #

  13. TÄNKA sig att man får svar som man kan relatera till i viss omfattning. Jag är ingen politiker snarare en tyckare som tycker olika vid olika tillfällen men som dock har en sorts, anser jag själv iallafall, moralisk rätt att hävda den mänskliga delen av vårt förstånd. Jag skall väl också skriva att jag är en ganska så enveten idiot som har egna åsikter och tar ton hos Herr Kokk men jag tror inte att han har något emot ett inlägg som kanske har relevans i diskussionen och som kanske kan ge ringar på vattnet. Så därför som svar till fler som lagt ett inlägg;
    – Vi har all rätt att se negativt på människans skövling av moder jord, intet tu tal om det. Men vad vore vi idag om vi inte hade haft en gårdag, en tid där kunskap inte direkt tog hand i hand med strömningar som skapade det vi idag kallar välstånd. Det finns nog ingen som vill tillbaka till våra förfäders strävan att få mat för dagen och deras arbetstider som sällan föll samman med dagens arbetstider.
    Fritid är ett modernt påfund och rimmar illa med det som de flesta människor på denna jord kallar arbete kontra så kallad fritid. Bara dagens ord från Herr MP, att barn skall väl få jollra hemma på golvet innan de går in i förskola/skola, ger mig en sorts konstig känsla av hur han uppfattar medborgarens verklighet. Och att sedan hävda att det är i den så kallade Pisa rapportens linje är ju helt galet. Vad har Pisarapporten med hur man har det i olika skolor med olika förutsättningar?
    Nog om detta just nu men jag måste fortsätta då min glöd håller på att fatta till eld!!
    Skatter, jo visst är det väl bra att vi vi har skatter som täcker det så kallade välfärdssamhället men att lägga skatter så att välfärdssamhället ruckas ur sin balans. som Alliansen har gjort, är inte till fördel för någon.
    Vi som lever idag kan inte vare sig vi vill eller inte ge vår värld tillbaka som den en gång var och kära anita lindblad, våra barn och barnbarn har ett jobb de har att förlita sig på i deras intresse och sätt att ordna. Det låter som om många av de som kallar oss levande för utsugare av klimat och miljö, som paria, men skall vi sluta andas och låta saker som hållit på sedan jorden föddes ändras av politisk humhum?
    Visst vill man ändra men att ändra som MP är samtidigt att föda, göda det ojämlika samhälle som redan frodats över tusentals år mer än att ändra det. Vi har utsläppsrätter som kostar pengar och vilken betalar dessa slantar? Jo vi som använder os av dessa varor som produceras där, och är inte ett producerande företag en del av vår värld, samhälle och värld. Man kan inte flytta något för att undvika problem, problemen blir du hemsökt av likt förbannat. Den som kan komma undan är enbart den som tror sig kunna ta betalt för att komma undan och det är precis vad som MP gör.
    Skatt, om man kan betala gör inget för att miljö eller klimat ändras och för den delen den som tror att klimatet ändras av att MP höjer skatter är en löjlig människa. klimatet har vi fått för att leva i och det är en arvedel som hållit på sedan hundratusentals år. Vem tror att vi i denna värld är den sista och oövervinnerliga släket…vad hände med Homo Erectus och vad hände med historien överhuvudtaget? Jag vet iallafall att det vi sett, märkt, noterat minns man bara några decennier vad jorden vet har vi ingen aning om!!!
    Staten och kapitalet sitter i samma båt, som man sjöng och så sant men skall vi inte säga vilka som ror någon gång?

    Comment by Urban Sjölander — 2014 05 31 21:19 #

  14. Urban, helt kort, timmen är sen: Klimatet är en arvedel, det håller jag med dig om. En arvedel som vi i vårt fossila tidevarv (en historisk parentes, för övrigt) förvaltat och förvaltar på ett både skamligt och skamlöst sätt.

    Comment by anita lindblad — 2014 05 31 23:44 #

  15. Kommentarerna till Enns inlägg blir lätt absurda. Någon klagar över partiledarvalet för 45 år sedan. En annan vägrar rösta 20 år efter folkomröstningen. Driver ni med läsarna?

    Comment by Anders Wallin — 2014 06 01 12:56 #

  16. Anita: Jag håller till 100% med Dig om mänsklighetens omänsklighet!

    Comment by Urban Sjölander — 2014 06 01 15:04 #

  17. Miljön är en såklart en viktig fråga men att rösta på miljön (MP) befordrar bara flum. Dessutom är många miljöpartister riktiga hycklare. De lever sällan särskilt miljövänligt själva. Se bara på före detta språkröret Maria Wetterstrand som tog flyget på helgerna för att hälsa på sin pojkvän i Finland. Det skulle heller inte förvåna mig om det var på skattebetalarnas bekostnad också…

    Comment by Jan — 2014 06 01 16:19 #

  18. Jan, jag vill inte försvara Maria Ws flygresor men hur många av oss lever exakt som vi lär? Det är inte många av oss som får ha åsikter om klimatet om alla ”syndare” ska exkluderas. Noll, misstänker jag. Det är svårt att leva rättfärdigt i ett orättfärdigt system. Det bästa vore kanske om var och en av oss tog en titt på vårt eget leverne i stället för att kritisera andra? Jag kan ju sitta fast i ett dåligt mönster men ändå vilja arbeta för en förändring.

    Comment by anita lindblad — 2014 06 01 17:01 #

  19. MP har en stor uppgift att fylla vg miljögifter men vg koldioxiden kan dom gott lägga ner verksamheten. Klimatalarmismen är starkt överdriven, tror jag. För hundra år sedan, 1910-40, var det en lika kraftig global temp ökning som från 1975-98, men vid en mycket lägre CO2-nivå så det finns andra lika starka klimatpåverkanskrafter som CO2. Nu har globala tempen legat stilla i ca 15 år fastän CO2-nivån fortsätter rusa, utan att forskarna lyckades förutsäga detta, så moder natur bär på många hemligheter. Vattennivån fortsätter att stiga med bara 2.3 mm/år så skall det bli översvämning om 85 år måste det börja hända saker snart. Tur att både S o M är lite trögare när det gäller klimatet. Jag fasar för att MP skall få inflytande där. Vad sägs om en koalition S o M, vilken stabilitet det skulle bli i svensk politik!

    Comment by Lasse H — 2014 06 01 17:49 #

  20. Jag vet inte om temperaturökningen i början av 1900-talet var exakt jämförbar, men den berodde vad jag förstått på att solen lyste en aning starkare då. Solen är inte riktigt konstant. Så har inte varit fallet under de senaste decenniernas ökning. Det går inte att förklara den utifrån annat än ökade koncentrationer av växthusgaser.

    Temperaturökningen i atmosfären har avstannat de senaste ca 15 åren. Men den överlägset största delen av uppvärmningen har alltid gått till haven, och inget tyder på att uppvärmningen där avstannat. Allt pekar alltså på att energin de senaste åren distribuerats lite annorlunda än innan. Global uppvärmning handlar faktiskt om globen, och inte bara luften. Men jag tror vi låter diskussion stanna där, det här kanske trots allt är fel forum att avhandla den kollaps vi redan lever i. Sorgligt bara att S inte är drivande när vi nu går in i den nya omställningstid som väntar oss. Skapa-jobb-tåget är en förlegad syn som inte har någon framtid. Nej, sänk arbetstiden, fördela de jobb som finns, beskatta produktion och konsumtion i stället för inkomstskatter och låt människor äntligen få leva den vision som en gång var socialdemokratins!

    Comment by anita lindblad — 2014 06 01 18:30 #

  21. Tydligen går diskussionen som jag väntade ett bra tag framåt i detta forum. Jag blir verkligen glad att människor ser den paradox som finns i politiken och hur vore det att börja om lite grand.
    Tydligen finns ett behov av att backa lite i både konsumtion och vällevnad. Skall sanningen fram ordentligt så måste vi detta! Annars kommer vi snabbt att komma tillbaka till ”stenåldern” igen.
    Skatter är inte lösningen vare sig höga eller låga det är själva inställningen till helheten som jag saknar. Var finns egentligen bakom allt prat om att exempelvis CO2 snacket, har det inte flera gånger om i historien klimatförändrats och sedan får vi väl med vacker tass erkänna att kunskapen om välstånd har en kostnad.
    Om man ser välstånd till villa, bil, semesterresa och sommarstuga och andra så kallade klimatpåverkande beståndsdelar är det väl bara att erkänna att det har väl alla endera som verklighet och vissa som dröm.
    Nej, det är något som saknas i snacket?
    Var finns den gamla frasen solidaritet?
    Var finns drömmen om ett bättre samhälle i förhållande till vad man gör åt det hela?
    Det var inte länge sedan ABF hade ett starkt engagemang som samhällsbärare inom allmän kunskapstörst utan för skolväsendet, låter jag som en som längtar tillbaka?
    Nej det är inte det, jag saknar samhällsdebatten om vart tog den vägen, den där tysta men starka solidariteten? Den som fanns som ett kitt mellan människor, engagemanget, tilliten,tryggheten…..
    Jag vill se framåt men jag vill se den klokskap och det som hela mänskligheten saknar och alltid, tyvärr saknat; -den inarbetade klokheten som kallas erfarenhet.
    Inte din eller min erfarenhet utan den underliggande mänsklighetens erfarenhet!
    Usch vad man tror sig kunna…………….

    Comment by Urban Sjölander — 2014 06 01 20:31 #

  22. Bäste Enn Kokk! Rödvinskommunisterna fanns inte enbart inom studentkårerna, de fanns bland vissa offentliganställda som var LO-medlemmar vid den tiden. Palme var visserligen en pragmatiker, men där högg han i sten när han drog sig alltmer åt vänster för att undvika svår kritik.
    Vad gäller din hänvisning till 1975 års partiprogram, den som du (et al) samt Palme utarbetade tillsammans så blev nog inte utfallet vad ni hade tänkt er vid 1976 års val. Vid nästa makttillträde ( 1982) visade Palme återigen sin svaghet när LO:s R Meidners och S Malms syndikalistiska strävanden vann mark.
    Den svenska genuina socialdemokratin, som jag är uppväxt inom, försvann 1969 med Palmes tillträdande! Nu får vi se vad en äkta industriarbetare och erfaren LO:man kan uträtta.
    Att ingen S-ledare efter Palme har kommit upp till hans röstsiffror visar just det jag har framfört!
    Det var inte enbart de svenska ekonomiska magasinen som utnämnde Palme och Malm till ”Svensk ekonomis dödgrävare”!

    Comment by Lars Rudström — 2014 06 02 22:05 #

  23. Till Lars Rudström: Vad gäller Palmes personliga politiska åsikter, tror jag nog att jag känner dem bättre än de flesta, även du. Jag grundar det här inte bara på mitt nära samarbete med honom i partiets programkommission – jag hörde också hans återkommande analyser av det politiska läget på de relativt slutna VU-sammanträdena.

    Jag önskar den sittande partiordföranden med hans bakgrund i Metall all lycka i höstens val, men om du följer de svenska opinionsmätningarna, vet du rimligen, att socialdemokratin även nu ligger långt under sin historiska stödnivå.

    Så kanske har resultaten ändå inte så mycket att göra med partiledarens personliga klassbakgrund.

    Och Stig Malm, som enligt dig själv drev Palme i fel riktning – vad hade han för klassbakgrund?

    Comment by Enn Kokk — 2014 06 02 22:34 #

  24. Vad ”lille skutt”, Herr Löfvén kallades så i Undroms IF av fotbollstränaren, har för personliga klassbakgrund vet vi väldigt väl och om det är den det anbelangar kan jag inte se annat än han har det röda i blodet, så att säga.
    vad jag mer ser som ett problem är klassglidningen i den röstande kadern. Om den glider till höger, vilket man från M:s strateger byggde en valvinst på, är det lätt att rösta fel när valdagen kommer. Mer otrogna än M:s väljare contra S finns knappast att uppbringa.

    Comment by Urban Sjölander — 2014 06 03 12:48 #

  25. Hur viktig är klassbakgrunden i ett parti med starkt inslag av krav på klassamhällets avskaffande?

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 06 04 21:28 #

  26. Till Hans G Eriksson: I ett klasslöst samhälle, ett mål som socialdemokratin har satt upp men inte uppnått, är naturligtvis klassbakgrunden inte längre relevant. Och min erfarenhet av det svenska samhället säger mig, att vi under palmeepoken i många avseenden kom längre i utjämning än vad som är fallet i det samhälle vi lever i i dag.

    Rimligen måste det då också i socialdemokratins ledning på olika nivåer i samhället finnas människor, som har egna erfarenheter av klassamhälleta avigsidor.

    Comment by Enn Kokk — 2014 06 04 22:03 #

  27. Det ligger mycket i det, samtidigt som någonting säger mig att det på sina håll finns en vilja att slå vakt om den egna klassamhörigheten.

    En tanke med det klasslösa samhället är att det inte rymmer andra klasser än den egna. Vilka äldre socialdemokrater är villiga att lämna arbetarklassen?

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 06 04 23:38 #

  28. Till Hans G Eriksson: I den arbetarklassmiljö som jag själv växte upp i på 1950-talet fanns det självfallet arbetarungdomar, som på olika sätt skaffade sig utbildning och jobb som innebar ändrade levnadsvillkor. Men tanken var ju samtidigt att de arbetarungdomar som blev tjänstemän, ingenjörer eller, som jag själv, skaffade sig akademisk utbildning därmed inte skulle vända den kroppsarbetarmiljö de kom ifrån ryggen.

    Socialdemokratins mål, till exempel under ATP-striden, var att vända sig till och inkludera den helt dominerande delen av befolkningen, de löneanställda. För att hålla samman den här väldiga gruppen måste man förstås också se till, att utjämna klyftor och levnadsvillkor, givetvis genom löne- och skattepolitik men också med hjälp av socialförsäkringar, utbildningspolitik, icke-segregerande bostadspolitik, kulturpolitik och mycket, mycket annat.

    Comment by Enn Kokk — 2014 06 05 9:47 #

  29. Till Enn Kokk: Jag kan instämma i det du säger, reservationslöst.

    Men visst finns det en vilja att behålla något av den egna, gemenskapsskapande klasstillhörigheten även efter det att idealmålet uppnåtts: det klasslösa samhället?

    Klasskampen gäller officiellt en utjämning och ytterst en upplösning, men man kan också se ett inslag av identitetsskapande och vakthållning kring den egna gruppen.

    Försvinner 1:a majtågen i och med att idealmålet uppnåtts?

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 06 05 10:11 #

  30. Viss nostalgi bör man väl ha men att inte börja med att stå upp för eget ideal vore kanske ett misstag. Något som den socialdemokratiska ledningen under de senaste 30 åren vridit och vänt på, precis som om man sökt det som ligger framför näsan på oss och framförallt politikers! kan det vara så svårt att se en jämlikhet utifrån situation och verka för en demokratisk jämlikhet? Visst förändras samhället och barn och barnbarn söker nya vägar till högre tjänster men den stora gruppen är ändå sig lik till slut.

    Comment by Urban Sjölander — 2014 06 05 12:28 #

  31. Till Hans G Eriksson: Problemet i dag är väl snarast att klassklyftorna åter har ökat i stället för att minska.

    Hur det i en påtagligt mer jämlik framtid går med Första maj-tågen är ett mer hypotetiskt än reellt problem, men i dag kan de fortfarande ges ett högst meningsfullt innehåll.

    Comment by Enn Kokk — 2014 06 05 14:18 #

  32. Till Enn Kokk: Det är möjligt att klassklyftorna ökat, t ex ekonomiskt. Men jag menar enbart principiellt.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 06 05 16:33 #

  33. Kan någon förklara för de politiker och människor som ser deras budskap och hör på eländet, som att man inte kan rädda planeten från klimatet utan att man kanske borde anpassa sig till den klimatförändring som pågår!
    Jag tror människor blivit vansinniga.
    Att tro att en omistlig del av vår kultur beror på klimatanpassning och andra av oss människor påverkade saker går att ångra! Människan har alltid på en eller andra sätt fixat saker med folkvandring och dylikt men vad har den historien med dagen historielösa kultur att göra, tro?
    Klimatfrågan har alltså blivit religiös med tanke på att man i ett sorts mantra ber om ”syndernas” förlåtelse.
    Vad lär vi oss egentligen, inte ett jävla dugg!! Vi kan enbart framstå som idioter i kommande generationers historia, om oss som levde då, men inte förstod det.

    Comment by Urban Sjölander — 2014 06 06 21:52 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^