Melodikrysset nr 22 2009

30 maj 2009 11:57 | Barnkultur, Film, Musik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Dagens Melodikrysset sändes från Frövi, och som det brukar vara med direktsända kryss: det var lätt.

Eldeman öppnade med Bamse och ”Dunderhonung, hej, hej”, men det undgick väl knappast någon att förlagan var ”Sommartider” av och med Per Gessle.

Också andra inslag i dag handlade om sommaren.

Viöver daggstänkta berg, fallera” sjöng vi i småskolan, i mitt fall Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun söder om Sundsvall. Vi stod stilla bredvid bänkarna, trots att det här är en vandringsvisa. Texten skrevs av Olof Thunman, som hade anknytning till mitt Uppsala – fast det visste jag förstås inte då. Musiken skrevs av Edwin Ericson.

På tröskeln till sommaren stod jag senare på trappan till Högre allmänna läroverket i Sundsvall (numera Hedbergska skolan) och sjöng ”Studentsången”, där vi studenter utlovades en ljusnande framtid, vilket ju var sant på den tiden. Eldeman försökte visserligen villa bort oss med en ljus elefant ur Povel Ramels parodi på ”Studentsången”, men visst kommer man i håg originalet, även om man hör följande:

”Sjung om fru Svenssons lyckliga karl,
låt honom plöja i ungdomens fåror.
Fem gamla hjärtan i sprit jag har
å’ en ljus elefant i ett snår.
Inga stoppar den,
i vårat linneskåp.
Loppor tär vår vän,
som idisslar en sko
när vi snyta en rund liten hund
där den där lilla bagaren bor,
där den där lilla bagaren bor.
Hursa?”

Somrig är också Sven Paddocks och Eric Frykmans ”I en röd liten stuga” från 1936, en fortfarande mycket spelad låt under the Radio Days på 1950-talet, mina ungdomsår.

Eftersom den har förekommit som filmmusik, kan vi därmed övergå till avdelningen film och TV.

Jag ska genast bekänna att jag hör till den lilla minoritet som aldrig har följt Bengt Bratts ”Hem till byn”. Däremot kände jag omedelbart igen signaturmelodin till den här TV-serien, ”Berg-Kirstis polska”, därför att jag har lyssnat mycket på Jan Johansson.

Jag har heller aldrig följt ”Gudfadern” i TV, men jag tror att det är där den melodi av Nino Rota vi hörde förekom. Rota var hur som helst kompositör. Jag hade skrivit in hans förnamn redan när Eldeman uppmanade en person i publiken att ”rota lite”.

Ytterligare en lucka i listan över kända filmer är för min del ”Pretty Woman” från 1990. Däremot har jag förstås hört Roy Orbison sjunga ”Oh, Pretty Woman”. Den ingår i filmen, men Orbison sjöng faktiskt in den redan 1964. Jag minns den till och med på finska – ”Kaunis nainen” tror jag att den hette. Vår dagmamma Leila brukade spela den ibland, när jag hämtade ungarna, Kerstin och Matti, hos henne.

Däremot har jag sett ”Bron över floden Kwai” (”The Bridge On the River Kwai”, 1957). Mycket spelad i radio var också Kenneth Alfords ”Colonel Bogey March”, som ingick i filmen.

En urlätt fråga avslutade dagens kryss. Frågan var varifrån artisten kom. Det kunde man ha listat ut utan att känna igen artisten och låten: USA. Men hon som sjöng var Dolly Parton, som finns också i min skivsamling. Och den låt hon sjöng hette ”AppleJack”, ett namn som återkom i frasen ”Play a song for me, AppleJack, AppleJack”.

Dylan-fan är jag också, har alla hans officiellt utgivna skivor plus dessutom en hel del bootlegs; jag köpte ett stort, färskt bootlegalbum plus piratupptagningar av konserter på film så sent som här om dan. Här skulle ”Mr. Tambourine Man”, en höjdare, ge ett instrument i pluralis, nämligen tamburiner.

Darin (Zanyar) har jag också lyssnat lite på, dock utan att riktigt fastna för honom. I dag hörde vi ”Runaway”, som jag identifierade med hjälp av frasen ”I wanna love ya”.

Däremot är jag en helhjärtad beundrare av Olle Adolphsons viskonst, har också allt av honom på skiva. Till hans finaste kompositioner hör ”Det gåtfulla folket”. Den likaledes fina texten skrevs av Beppe Wolgers.

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

8 kommentarer

  1. Jag har ett litet dilemma, som jag funderade på under tiden att jag lyssnade på barnbarnet Ramels vandringar över tonarterna, när han sjöng Povels text.
    Jag har fått lära mig ”den ljusnande framtida vår”, medan nästan alla numera sjunger om ”…framtid är vår”. Man undrar hur den ursprungliga texten skrevs.
    För övrigt tror jag att du verkligen skulle njuta av att se Bengt Bratts serie ”Hem till byn”, Enn, det är verkligen kvalitet i ett tempo som ger tid för begrundan över livet och samhället. Köp eller önska dig den på DVD och ta dig tid att se den!

    Comment by Gunnar Bergquist — 2009 05 30 12:21 #

  2. Till Gunnar Bergquist: Jag som tog studenten 1958 lärde mig sjunga ”den ljusnande framtid är vår” – hur ”Studentsången” gick från början skulle jag behöva studera äldre dokument för att kunna avgöra. Men ”ljusnande” finns ju i båda alternativen.

    Bengt Bratt har gjort mycket som är bra, så det är inte av misstro mot honom jag har missat att se ”Hem till byn”. Journalisten Anders Thunberg, som du väl har sett kommentarer av här på bloggen, gjorde för övrigt en julnummersintervju (i Dagbladet, Sundsvall) med mig och Bratt en gång i världen…

    Comment by Enn Kokk — 2009 05 30 13:31 #

  3. Tack för den röda lilla stugan Enn! Min mor hade tagit den på två ”röda” men jag har inte pratat med henne ännu. När jag hörde den igen hörde ju även jag att det var den visan, finskan till trots. Dock har jag ingen aning om vad det sjungs om på finska där!

    Comment by Kvasthilda — 2009 05 30 13:41 #

  4. Angående ”Studentsången” så är texten ”… framtid är vår.” i Tusses visbok ( Lundensisk festkalender ) från 1932.
    En ännu äldre visbok kan måhända visa något annat.

    F.ö. anser jag att det är alldeles för mycket melodipestivaler, idoler och andra dagssländor med i Eldemans kryss.

    Comment by Per Wengström — 2009 05 30 17:21 #

  5. Vill bara göra en enkel korrektion, The River of Kwai March, har det alternativa namnet: Colonell Boggie. PUNKT. En enligt mitt tycke alldeles utmärkt film, med Sir Alec Guinnes i huvudrollen, som speglar ett befäls vånda att behålla disciplinen i ett fångläger, på bekostnad av, ska vi kalla det, krigslyckan.

    Comment by L-J — 2009 05 30 18:33 #

  6. För övrigt vill jag hålla med Per Wengström, Melodikrysset är inte längre den stora intellektuella utmaning det en gång var. Det är alldeles för lätt att följa med i Hr Eldemans tankegångar. Inget ont menat mot honom, en mycket musikkunnig man. Men i alla fall. Mera udda ”klurigheter” efterfrågas.
    Mvh L-J

    Comment by L-J — 2009 05 30 18:43 #

  7. Till L-J: Själv mindes jag den också som ”Conolel Boogie” – men jag kollade Wikipedia och hittade där ledmotivet med tillägget ”March”. Dessutom visade det sig att förledet är ”Conolel Bogey”, där det andra ordet är ett smeknamn.
    Om filmen är vi helt överens.

    Comment by Enn Kokk — 2009 05 30 23:06 #

  8. Äntligen, Per W och L-J, får jag medhåll på mina tidigare inlägg i melodivalsfrågan. Lindeman gör det alldeles för lätt för sig numera och flörtar mycket mer med de ev. få ungdomar som lyssnar än med stampubliken som vi, som vill ha bort festivalskräpet och Idolsländor.
    Jag har ställt frågan till melodikrysset/Lindeman om det är någon P4-melodipolicy som styr honom till denna skevhet, men inte fått svar, trots 2 påstötningar.
    ”Colonel Bogey” står det på etiketten på den singel på RCA jag har, med silvertriangel i mitten, inspelad av Boston Pops Orchestra under ledning av Arthur Fiedler. Alford står som kompositör.

    Comment by Gunnar Bergquist — 2009 05 31 12:58 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^