Fin säsongavslutning med Uppsala kammarorkester, och en eloge till violinisten Klara Hallgren

10 maj 2014 0:21 | Mat & dryck, Musik | 15 kommentarer

Gårdagens konsertkväll – säsongens sista – började för min och hustruns del på ett märkligt sätt. Vi bor den här veckan i vårt sommarhus i Öregrund och skulle därför åka buss fram och tillbaka. Birgitta gick till Konsum för att köpa Aftonbladet att ha med att läsa på bussen, och när hon gick och därefter inte heller dök upp hemma, trodde jag att hon hade menat, att vi skulle ses vid bussens ändhållplats. När jag så tittade på klockan, tyckte jag att hon hade gått väldigt tidigt i förhållande till den buss jag trodde vi skulle ta. Så jag kollade busstidtabellen, och fann att det skulle gå en tidigare buss, om lite drygt tio minuter.

Så jag tog på ytterkläder, låste och störtade i väg, så mycket jag nu kan störta i mitt eländiga fysiska tillstånd. Jag hann äntra bussen precis innan den skulle gå – men fann då, att det inte fanns någon hustru, i vart fall inte min, på bussen. Jag fortsatte att hoppas – kanske hade hon, tänkte jag, i stället gått till någon av de andra par hållplatserna på gångavstånd från vårt hus. Men ingen Birgitta där heller.

Nå, då skulle hon ju rimligen komma med nästa buss, den som jag från början hade trott att vi skulle ta.

Väl inne i stan promenerade jag sen till Katalin, där vi hade bestämt att före konserten äta middag tillsammans med Anna.

Jag ställde mig alltså på järnvägssidan av Katalin, där restaurangen har sin huvudingång, och väntade.

Tiden gick, men inte kom det någon Birgitta. Nu började jag faktiskt bli orolig.

En stund efter den rimliga ankomsttiden kom det ut en man ur restaurangen, och när han fick syn på mig, sa han med finsk accent: – Det sitter två damer där inne, en äldre och en yngre, och undrar vart du har tagit vägen. Du skulle kanske gå in.

Och då gick jag in och hittade där Birgitta och Anna, som hade gått in i restaurangen från andra sidan – det finns dörr där också. De satt där redan med var sin rykande het soppa – det var en sån dag – och snart hade även jag fått samma rätt.

* * *

Kvällens konsert i Musikens hus, för övrigt säsongens sista abonnemangskonsert – kändes inspirerad, kanske också för att det var ett slags jubileum: Kammarorkesterns chefdirigent, Paul Mägi, har nu lett orkestern i tio år.

Kvällens programrubrik var ”Nordisk vår”, vilket kändes lite utmanande med tanke på vädret utomhus. Men ser man till vad som spelades – verk av en finsk, en dansk och en svensk komposiör samt dessutom ett nyskrivet stycke av en amerikan, numera veksam i Sverige – var det inte någon inadekvat beskrivning.

Den finska musiken representerades av Jean Sibelius‘ ”Andante festivo”, som fick sin första musikaliska gestaltning till det 25-årsjubileum en förgrening av den finländska träindustrin firade år 1922. Det här är inte något av Sibelius’ mest spelade verk, men det har faktiskt en skönhet, som fick mig att tänka, att jag borde spela skivor ur min ganska stora sibeliussamling oftare än jag tyvärr gör.

Därefter stod ett verk av dansken Carl Nielsen (1865-1931) på programmet, ”Konsert för violin och orkester”, tillkommen under en ganska lång period mellan 1911 och 1920. Kanske är det senare en av förklaringarna till att publiken vid gårdagens framförande började applådera i en i mitten-liggande paus, men jag väljer att tro att den här applåden främst var riktad till kvällens violinsolist, Klara Hallgren. Hon spelade perfekt, med både teknisk precision och underbar känsla för de olika skiftningarna i musiken.

Efter pausen fick vi höra ett mycket intressant och hörvärt nyskrivet verk av den unge amerikanske, numera i Sveige bosatte Matthew Peterson (född 1984), som har vunnit både juryns och publikens pris i årets tonsättartävling. Hans verk, vars titel är lånad från Bibelns Jesaja, heter ”And All the Trees of the Field Will Clap Their Hands” och är mycket riktigt präglat av ett starkt musikaliskt bildspråk. I musiken finns också en hel rad ekoeffekter.

Det här nyskrivna stycket kommer att spelas av en hel rad orkestrar runt om i Sverige, också i Tartu i Estland, där under ledning av den själv estlandsfödde Paul Mägi.

Franz Berwald (1796-1868), som i dag är så spelad, hade märkligt nog stora problem med att slå igenom musikaliskt under sin egen livstid, både här i landet och i Tyskland – han kom själv från en tysk familj, dock bosatt i Stockholm. Sin ”Symfonie nummer 4 i E-dur” (”Sinfonie naïve”) från 1845 fick Berwald själv aldrig höra spelas – den uruppfördes först 1878, alltså tio år efter hans död. Det senare är i dag helt obegripligt – och Berwald skulle med största sannolikhet ha varit mycket nöjd med hur den här symfonin spelades vid årets säsongavslutning.

15 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Den underbara konsertkvällen inleddes med en surrealistisk och skrämmande händelsesekvens. Vi kom överens om att ta bussen 15.23 noch att gå hemifrån kl 14.50 för att ha god tid på oss. Så gick jag till Konsum för att handla AB. När jag kom hem kl 14.45 var dörren låst och Enn borta. Jag tänkte då att Enn, trots vår överenskommelse, redan givit sig iväg. Men ingen Enn vid bussen. Så jag tänkte att han av misstag tagit den tidigare bussen. Men ingen Enn vid busshållplatsen i Uppsala eller vid den ingång till Katalin som vetter mot Musikens hus, där jag och Anna gick in. Nu var jag verkligen orolig att något hade hänt Enn. Lättnaden blev stor när han efter en god stund kom in i restauranten.

    Konserten var mycket fin. Klara Hellgren spelade kongenialt och det nyskrivna verket mycket vackert. Det använde sig på ett spännande sätt av många instrument.

    Comment by Birgitta Dahl — 2014 05 10 9:39 #

  2. Har ni inte mobiler?

    Comment by Åke F — 2014 05 10 12:15 #

  3. Till Åke F: Jag har aldrig haft mobil och kommer med all säkehet aldrig att skaffa sådan heller. Jag vill inte vara ständigt uppkopplad. Jag klara mig i normala fall utmärkt med de fasta telefoner vi har utplacerade på olika håll både i vår långsträckta lägenhet i Uppsala och i sommarhuset i Öregrund.

    Birgitta har en mobiltelefon men använder den praktiskt taget aldrig. Den enda konkreta nytta vi har haft av den är framför allt när vi inte är hemma och behöver taxi.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 10 12:29 #

  4. Men Enn måste tillstå att jag med tvekan skriver detta -VÄX UPP!! En mobiltelefon är aldrig en belastning möjligen en kostnad och den kan Ni säkert stå ut med! I din ålder kan man ha mycket både nyttigt och kul med en mobil, jag menar då en smartphone. På landert utanför Solfefteå kan man inte vara utan mobil eller en internetuppkoppling via WiFi eftersom vi inte har en fast teleledning. Det fungerar hur bra som helst men ni har ju fast i Öregrund och hemma så varför en Wifi? Nog om detta.
    Berwald var även disponent för Sandö glasbruk som låg på Sandön (vid den inte då byggda Sandöbro)n i Ångermanland. Där tillverkades bla glasflaskor, flaggstångsknoppar mm.
    Jag har en glaskäpp från Sandö som sägs vara ett sorts lärlingsarbete eller fästmansgåva av en glasbruksarbetare på Sandö.
    Men ändå en enkel mobil skall Du skaffa Dig!!
    Löser dylika saker som Du nu råkat ut för!!!

    Comment by Urban Sjölander — 2014 05 10 18:58 #

  5. Så roligt att ni uppmärksammar Klara Hellgren! Hon är väl värd elogen. Uppsala Konsert & Kongress kan verkligen presentera högklassig musik. I lilla Uppsala har man fått konserter med violinvirtuoser som Ann Sophie Mutter och Gidon Kremer. På torsdag kommer självaste Hilary Hahn!

    Franz Berwald är en favorit och särskilt då symfoni nr 4. Åtminstone den smäktande, långsamma andra satsen, adagiot (vinjettmusik till TV-serien Hedebyborna) borde Berwald ha fått höra. Han lär ju också ha skrivit ytterligare en symfoni, som dock kom bort innan den hann framföras. Jag vet inte om den utfästa hittelönen på några hundringar fortfarande gäller.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 10 23:44 #

  6. Till Urban Sjölander: Beslutet att inte skaffa mobiltelefon är ingen ekonomisk fråga. Jag vill bara inte vara nåbar utanför hemmet, inte heller ringa då. På det här sättet lever jag ett utmärkt – ett fridfullt – liv.

    Jag har för övrigt gjort flera för många andra ovanliga val. Jag har till exempel aldrig haft bankkort – har till och med övergett två banker jag tidigare hade och bytt till en bank, som fortsätter att ha kontanthantering. Och märk att det här med kort inte har att göra med trasslig ekonomi. Tvärt om tror jag att det här att alltid handla med kontanter har bidragit till att jag har en god ekonomi.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 11 1:03 #

  7. Till Hans G Eriksson: Också vi har upplevt Ann Sophie Mutter och Gidon Kremer, även till exempel Miriam Makeba, i vårt konserthus.

    Den nu avgångne chefen Magnus Bäckström har sett till, att vi uppsalabor har kunnat höra fantastisk musik. Tyvärr har jag efter hans, vad jag förstår påtvingade avgång sett tecken på det jag befarade: att Musikens hus nu tänker börja snåla in på en del kostsamma men intressanta musikarrangemang.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 11 1:11 #

  8. Mina känselspröt berättar att den högklassiga klassiska musiken i konserthuset i Uppsala kommer att klinga av betänkligt. Den nya chefen kommer på styrelsens programförklaring att prioritera lönsamma grenar av verksamheten och på en föryngring av publiken, så som försöktes med utmärkta P1 under Peter Örns korta tid i styret för Sveriges Radio. (P1 petar man inte på utan hörbara protester.)

    På liknande sätt har flera tidningar satsat i en utveckling som lett till att Kulturbilagan ersatts av Nöjesbilagan.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 11 3:50 #

  9. Bäste Enn, visst kan man välja efter eget sätt men samhället förväntar sig att man som medborgare skall ingå i en sorts ”förening” med vad samhället erbjuder. Jag är den förste att vara motståndare i vad mycket som erbjuds och tänker nog att så länge man själv bestämmer och det fungerar utan större trassel skall man följa sin innersta röst…så håll Dig borta från mobiler, bankkort, körkort och vad som Du nu valt bort. Du har mina sympatier trots allt!!

    Comment by Urban Sjölander — 2014 05 11 11:43 #

  10. Man kan vara onåbar även om man har en enkel mobiltelefon i fickan:
    1) om man i normalfallet har den avstängd för att bara använda den i akuta lägen, typ borttappad hustru,
    2) eller bara lämnar ut det hemliga numret till hustrun, som vet att inte sprida det.

    Comment by Jean — 2014 05 11 18:53 #

  11. På tal om telefoner råkade jag just läsa en liten passus från Lars Gustafssons bok Dekanen (2003) som fick mig att tänka till lite extra.
    På sidan 168 skriver Gustafsson följande; -Telefoner är till för dumma och passiva människor eller för dem som har lärt sig att utnyttja andras passivitet.

    Intressant tanke, kanske det är på det viset och Bell gjorde människan en sorts delad värld där vissa passiviserats och vissa undgått detta helt och hållet……..

    Comment by Urban Sjölander — 2014 05 12 15:32 #

  12. Angående utbudet i Uppsala Konsert & Kongress framledes så vill jag inflika i resonemanget att Uppsala Kammarorkesters abonnemangsserie fortsätter, liksom vår övriga verksamhet i Uppsala Konsert & Kongress. Musik i Uppland (= stiftelse med Landstinget i Uppsala län som huvudman) som är hyresgäst i UKK kommer att fortsätta erbjuda högklassiga konserter.

    Mona Gunnarsson, orkesterchef

    Comment by Mona Gunnarsson — 2014 05 14 13:42 #

  13. Mona Gunnarsson. Bra. I morgon hör vi Hilary Hahn!
    Är ett sådant namn tänkbart även i fortsättningen?

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 14 14:30 #

  14. Hans G Eriksson,
    Egentligen kan jag inte svara på det eftersom det var UKK som producerade konserten med Hilary Hahn och jag känner inte till varken prislapp eller om det planeras flera besök just med henne i framtiden.
    Min avsikt var att försäkra om att Musik i Uppland kommer fortsätta presentera att som tidigare högklassiga konserter i med kammarorkestern och våra ensembler i UKK.

    Comment by Mona Gunnarsson — 2014 05 16 20:30 #

  15. Mona Gunnarsson, tack för svar!

    Med ”ett sådant namn” i fortsättningen begränsade jag mig inte specifikt till Hilary Hahn, även fast jag tycker att hennes insats igår var enastående.

    Risken med lovorden kring ett stjärnskott är att de kan uppfattas som att andra fantastiska förmågor – som Musik i Uppland – oförtjänt och oavsiktligt sätts lite i skuggan.

    Ett Uppsala utan Musik i Uppland skulle sänka livskvaliteten betydligt.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 16 23:41 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^