Strindberg går igen

29 maj 2009 17:28 | Politik, Prosa & lyrik, Serier | Kommentering avstängd

Anneli Furmark heter en begåvd serietecknare, som jag tidigare har mött i Galago. Nu kommer hon med en fin liten seriebok i Ordfront/Galagos ”Svarta serien”: ”August och jag” (2009).

Bokens jag, en ung kvinnlig litteraturvetare vid namn Sigrid (för övrigt namne till Strindbergs dotter med Siri von Essen!), möter en uppenbarligen livs levande August Strindberg i trakten av Tegnérlunden nära Blå Tornet, där han ju bodde en gång i världen – ”Jag undrar vad herr Swedenborg skulle ha tänkt?” som han säger i en pratbubbla.

Tillsammans går de till Blå Tornet, och det visar sig att där inte längre finns något museum – Strindberg bor åter i sitt gamla hem. Trots denna märkliga återkomst efter döden är Strindberg hungrig, och för pengar som Sigrid lyckas låna av sina föräldrar handlar de ihop ingredienser för en måltid, som de får tillagad i köket i en närbelägen restaurang.

Samtalen mellan August och Sigrid blir roliga utan att vara krystade. Strindberg reagerar förstås mot fenomen i en tid som inte är hans, som att biltrafiken på gatorna är störande och att han tvingas dricka kaffet ur en mugg av papp; dessutom noterar han att unga Sigrid duar honom. Kärnämnet i historien, hur en ung kvinnlig och dessutom feministisk litteraturvetare hanterar Strindbergs inställning till kvinnosaken (”Feminister… är det blåstrumpor det?”), hanterar Furumark på ett intressant och läsvärt sätt, och trots att det snart framgår att August och Sigrid är präglade av var sin tids synsätt, blir det ingen krasch i samvaron. Sara medger att hon av en kompis har sagts vara förälskad i Strindberg och att hon, med den feministiska syn hon har, just därför blir så jävla arg på honom.

Nå, längre än så här drivs inte den här konfrontationen. August försvinner på nytt i de skuggor han tillfälligt materialiserades ur, och Sigrid lämnar ensam Blå Tornet, nu åter museum.

Anneli Furmarks svartvita teckningar är pricksäkra både när hon tecknar sina båda huvudpersoner och när hon fångar vårvintriga gatuvyer i den del av Stockholm som en gång var Strindbergs. Hon låter honom till och med titta på gatuinskriptionen på Drottninggatan, strindbergcitatet ”Jag är en djefla man”.

No Comments yet

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^