Första maj, första maj, varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus

1 maj 2014 18:28 | Musik, Politik, Ur dagboken | 20 kommentarer

För ett par veckor sen – den 11 april – var jag och Birgitta på begravning i Gamla Uppsala kyrka. Den vi tog farväl av var Karl-AxelKalleEriksson (1928-2014). Kalle var medlem i vår sosseförening i Svartbäcken, landstingspolitiker i många år och fackligt aktiv i Byggnads. Men också en personlig vän sen många år. När våra barn var små, var hans fru, Betty, dagmamma åt dem, och de lekte tillsammans med Kalles och Bettys dotter Marie.

Många människor deltog både i begravningsakten och i samlingen efteråt, och vid den senare begärde jag ordet och fick tala först.

Dess förinnan hade vi suttit vid ett bord, där också ett par medlemmar i vår (och Kalles) sosseförening satt, Jimmy och Margareta Mattsson – Jimmy arbetar för övrigt själv inom byggsvängen. Jimmy berättade där en historia om Kalle som jag inte kunde motstå att vidarebefordra till de församlade begravningsgästerna:

När Marie fortfarande var ganska liten, tog Kalle med henne till det årets Första maj-tåg. Marie hade i alla fall förstått att pappans deltagande i demonstrationen hade att göra med att han var socialdemokrat.

Hon vände sig då till Kalle och frågade:

– Pappa, är jag också socialdemokrat?

Svaret kom snabbt och mycket övertygat:

– Ja-a-a!

När jag hade berättat det här, utbrast hela det stora sällskapet av begravningsgäster i ett rungande och hjärtligt skratt.

Mest skrattade Marie.

* * *

Jag gjorde något för mig alldeles nytt i dag, Första Maj. Jag gick inte med i demonstrationen. Det var ingen demonstration från min sida – jag har hjärtproblem och orkar helt enkelt inte hålla den takt tåget understundom har. Så Birgitta gick till samlingen på Vaksala torg, medan jag fortsatte med bussen direkt till Stadsträdgården, där årets möte skulle äga rum.

Den ovanliga mötesplatsen, Parksnäckan, var vald med hänsyn till att en del av publiken förväntades vilja gå på Sirius‘ match på planen i närheten. Det här är förvisso en mycket trevlig park, och nattens nyfallna snö hade när det blev mötesdags i stort sett smält bort; dessutom får väldigt många sittplats med ryggstöd framför den fasta scenen.

Men problemet med den här mötesplatsen är att den ligger långt från centrum och dess gångstråk, vilket medförde, att det kom mycket lite spontan publik till årets Första maj-möte. När jag anlände, satt vi bara en handfull människor utspridda på åhörarplatserna och lyssnade på Björn Sandbergs trio, som trofast spelade för oss få som hade församlats. Något fler, men inte många fler, fick nöjet att se en dansgrupp, bestående av unga kvinnor, från Kurdistans solidaritetsförening.

Sen tågade då Första maj-tåget in på området. Enligt Upsala Nya Tidning gick 670 personer med i Socialdemokraternas och LOs tåg.

Därmed slog vi i och för sig Kommunistiska partiet (65 deltagare) och Syndikalisterna (165) och den här gången faktiskt också Kristdemokraterna (482 personer, som bland annat lockades med Lars Adaktusson).

Överraskande många, 550, gick i det tåg som arrangerades av Feministiskt initiativ.

Men inget tåg, inte heller vårt, kunde slå Vänsterpartiets, som i år enligt UNT samlade 1.275 demonstranter. Detta, plus Vänsterns framgångar i opinionsmätningarna, senast i dag, borde nog få den socialdemokratiska partiledningen att tänka till en gång till i fråga om vinster i välfärden samt om de privata alternativen inom skola, vård och omsorg.

Själva mötet, som leddes av Gustaf Lantz, var organiserat som en rad korta appeller från ledande företrädare (s) i höstens val till kommun (kommunalrådet Marlene Burwick), landsting (landstingsrådet Vivianne Macdisi) och riksdag (Ardalan Shekarabi), från Evin Incir (kandidat till europaparlamentet) samt från Åsa Olsson, LO-distriktet, och Lucas Grechnik Mörk, SSU.

Alla de här sa utmärkta saker, men jag noterade själv en annan sak, som jag gärna vill vidarebefordra. Påfallande många av de här talarna, flera av dem med topplaceringar på listorna i valet, har sin bakgrund i andra länder, och nu handlar det inte längre främst om Sveriges grannländer. Ardalan Shekarabi har sina rötter i Iran. Den fortfarande mycket unga Evin Incir är kurd. Och Vivianne Macdisi, som till utseende och när det gäller språk kunde tas för svensk, kommer i själva verket från Syrien, från det fruktansvärt drabbade Homs, vilket hon på ett mycket gripande sätt fick med i sitt korta anförande.

Kampen för alla folks frihet, hela världens fred (Carl Lindhagens gamla Första maj-paroll) nämndes i ett av anförandena och väjer inte för gränser eller vapnens eller kapitalets förtryck.

Som vi sjöng i den avslutande ”Internationalen”:

Störtas ska det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

20 kommentarer

  1. Studenterna gick i stor utsträckning i Feministiskt Initiativs tåg iår. Har känt och sett stämningen skifta i deras favör på relativt kort tid. Det är inte omöjligt att tänka sig att de får EU-parlamentsmandat.

    Apropos Vänsterns ”opinionsövertag”, det är beklämmande hur kort minnet kan vara för vissa institutioner. Att Novus ger V 8,5% och kallar detta ”historiskt” är inget mot hur det såg ut åren runt 1998, valåret som gav V en åttondel av riksdagsvalets röster och där man periodvis var runt 15% av opinionsmätningarna.

    Comment by Karl Malghult — 2014 05 01 19:26 #

  2. Det är väl heller inte så att de glesnande leden nödvändigtvis måste ses som något negativt. Man kan ju också tolka det som att arbetarrörelsens historiska uppgift är genomförd och att nya röster nu måste höras.De unga, kvinnliga Schyman-akademikerna är väl ett sådant exempel. De definierar sig som en utsatt grupp men definitivt inte arbetarklass.
    Allt har sin tid. Segern omvandlas så småningom till förlust. Hur stor är för övrigt den grupp som definierar sig som arbetarklass idag? Sekelskiftets (det förra) proletariat har ersatts av ett bidragsberoende prekariat.

    Comment by Jan — 2014 05 01 20:21 #

  3. Till Jan Galfvensjö: I klassisk marxistisk analys handlar det inte om subjektiv identifikation utan om en klass av löneanställda. Och den här gruppen är fortfarande mycket stor och består inte av bara till exempel metallarbetare och byggnadsarbetare.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 01 20:37 #

  4. Visst, jag känner till Marx mervärdesteori och alienationsbegreppet (löneslaveriet). Men vilken är din teori? Varför blir förstamajtågen på många orter glesare än mittbenan på den flintskallige?

    Comment by Jan — 2014 05 01 23:54 #

  5. Till Jan Galfvensjö: Här tror jag det handlar om subjektiv identifikation i ett samhälle som har många andra drag än sådant som Marx kunde iaktta på sin tid. Masspridda media och även nya sorter av media (till exempel TV) som sprider falskt medvetande (skulle väl Marx ha sagt). Utsugning av människor som i fattigare länder mot usel lön tillverkar till exempel tekoprodukter åt oss. Och så vidare. Allt det här bidrar till att dölja klasstrukturen i vårt samhälle.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 02 8:37 #

  6. För egen del så tror jag att de glesnande tågen inte har en dugg med marxistisk analys att göra utan beror snarare på att den socialdemokratiska nomenklaturan inte marscherar i takt med folket. Dessutom på en väldig försvagning av ledarskiktet.

    Comment by Jan — 2014 05 02 19:48 #

  7. Till Jan Galfvensjö: Det ena behöver inte utesluta det andra.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 02 22:32 #

  8. Enn:

    Det gläder mig verkligen att det finns sossar som du Enn, men kan ni vrida partiet rätt igen?

    Jan:

    Att S-tåget minskar betyder inte att tågen glesnar. Vänsterpartiet, som idag snarast är att beskriva som ett socialdemokratiskt vänsterparti, samlade i Uppsala 1275 personer. Vilket antagligen är alla tiders rekord för V i Uppsala.

    Arbetarklassen utgör åtminstone 50% av befolkningen. Däremot ligger det nog något i att färre tyvärr identifierar sig med arbetarklassen och ser att vi har gemensamma intressen. I en tid av individualism har klassmedvetenheten minskat, i detta ligger för arbetarrörelsen en stor utmaning.

    Comment by Fredrik — 2014 05 04 12:05 #

  9. Till Fredrik: Jag är en sån där som aldrig ger sig. Och när jag dör, tar andra vid.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 04 12:59 #

  10. Fredrik: ”Däremot ligger det nog något i att färre tyvärr identifierar sig med arbetarklassen…” Ja, skulle inte klassamhället avskaffas?

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 05 20:50 #

  11. Till Hans G Eriksson: Klasskillnaderna har till och med ökat under de senasta valperioderna. Men det finns mycket som förvillar synen hos dem som borde se det här, till och med hos dem som själva har drabbats.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 05 22:33 #

  12. Hans G Eriksson:
    Ja, absolut. Men arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk, därför måste klassmedveten öka så att arbetarklassen kan resa sig mot överheten.

    Comment by Fredrik — 2014 05 05 23:08 #

  13. Marx historiematerialism bör nog inte ses som en vetenskap, som Popper påpekade. Snarare en hypotes eller teori. Dessutom är Marx bara en fotnot i den nationalekonomiska teoribildningen. Därmed inget ont sagt om Marx. Eller Engels…

    Comment by Jan — 2014 05 05 23:55 #

  14. Två grupptillhörigheter har en närmast patologisk fixering vid alkoholen: alkoholisten och absolutisten.

    Motsvarigheten till absolutisten inom klasstänkandet är de som säger sig vilja bekämpa klassamhället till varje pris. Vad skulle de göra med sin kamp utan klassamhället? I ivern att få bort k-samhället ivrar man för att k-märka arbetarklassen så att den inte flyter ut i något som liknar klasslöshet.

    Ett socialt k-skyddat område där det inte bara är tillåtet utan högsta strävan att med religiösa övertoner markera ett ”vi och dom”-samhälle, som förkastas i andra sammanhang.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 06 0:37 #

  15. Metoden att se de grundläggande motsättningarna i samhället utifrån klasstillhörighet (definierad utifrån ställning i produktionslivet) är fortfarande högst användbar, faktiskt oavsett om man omfattar andra delar av marxismens analysmodell.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 06 8:54 #

  16. Tanken bakom det klasslösa samhället med hjälp av stark gruppmedvetenhet och en uttalad vilja att ”arbetarklassen ska resa sig mot överheten” låter mer revolution än demokrati.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 06 10:58 #

  17. Inte heller Marx och Engels var – kanske just för att de studerade verkligheten – opåverkade av förändringar i denna verklighet. När de såg arbetarklassen växa också i form av organisering och medvetenhet, förklarade de, att dess maktövertagande mycket väl kunde äga rum i demokratisk form.

    Citat finns, minns jag, i Gunnar Gunnarsons ”Socialdemokratiskt idéarv”, som jag dock inte har tillgänglig där jag befinner mig, på sommarstället i Öregrund.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 06 11:36 #

  18. För mig smakar maktövertagande mera klassamhälle än vackert proklamerad klasslöshet. Men visst, i vissa samhällen där arbetarklassen lyckats med ett maktövertagande så har det – om vi bortser från nomenklaturan – skapats ett klasslöst samhälle. Frågan är vilken acceptans vi har för de höga dödstalen som är en naturlig del i de goda avsikterna.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 06 12:27 #

  19. Vad jag talar om är en politisk majoritet som styr i kraft av att ha vunnit demokratiska val. Och snälla – kom inte dragandes med kommunistargumentet. Jag har en mycket lång meritlista som en av socialdmokratins främsta kommunistbekämpare. Du verkar inte ens känna till mina böcker och många småskrifter i den genren. Även demokrater kan hitta intressanta samhällsanalyser och teorier om dessa hos Marx och Engels.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 06 12:41 #

  20. Enn Kokk, utan att vara särskilt påläst kan jag reservationslöst säga att jag inte kan tänka mig att peka ut dig som kommunist. Jag känner väl till vilket arbete arbetarrörelsen la ner för att hålla rågången ren mot den tidens kommunistinfluenser inte minst inom den fackliga rörelsen. Det var väl snarare så att SAP gick lite väl långt i det vällovliga syftet.

    Det var alltså inte dig jag syftade på med citatet ”arbetarklassen ska resa sig mot överheten” och kommentaren kring detta.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 06 17:37 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^